Nyhetsåret 2012: Kampen om korruptionen

KINA Under året 2012 har frågan om korruptionen och kampen mot korruptionen skärpts ytterligare. Detta var året när terrorn i Bo Xilais Chongqing kom fram i ljuset, men det var också året då sociala medier kom att bli ett verktyg och en motmakt i kampen mot korruption.

Om 2012 var ett år präglat av kampen mot korruption kan det sägas ha börjat redan den 23 juli 2011. Det var när två av Kinas skinande nya höghastighetståg kolliderade utanför Wenzhou som potentialen hos de sociala medier verkligen visade sig.

På grund av den traditionella pressens långsamma rapportering (de var tvungna att vänta på klartecken från ansvariga myndigheter), blev de snabba uppdateringarna på sociala medier och framför allt Weibo viktiga nyhetskällor för många kineser.

Under 2012 har de sociala medierna blivit en plats där nyheter kan få en snabb och vid spridning, utanför myndigheternas direkta kontroll. En omfattande internetcensur har visat sig vara en otillräcklig kontrollmekanism.

Weibo har blivit en plats där de utsatta kan berätta om sina (chockerande) öden, men också en plats för att publicera nyheter och skapa debatt, ofta utnyttjad på detta sätt av offentliga intellektuella och skjutjärnsjournalister som rör sig på gränserna av det tillåtna.

I kampen mot korruptionen har informella nätverk gett sig ut för att ”söka efter människokött” (人肉搜索). Med hjälp av internet och okonventionellt källmaterial har de fört fram allvarliga anklagelser om korruption och oegentligheter.

Att på detta sätt avslöja korrupta myndighetspersoner har hyllats som ett exempel på hur medborgare deltar i arbetet med att bevaka makten. Den decentraliserade och informella strukturen har beskrivits som demokratisk.

Samtidigt har moraliska invändningar rests. Dessa sensationalistiska avslöjanden sker ofta anonymt och utan ansvariga utgivare, rykten och felaktigheter sprids lika lätt som verkliga oegentligheter. Dessutom väcks frågor kring vad som förblir privat för tjänstemän, familjer och andra inblandade.

Även i kommunistpartiets retorik har 2012 varit ett korruptionens år. Framför allt efter korruptionen och maktmissbruket i Chongqing under Bo Xilai började komma fram i ljuset i våras.

Den 14 mars uttalade sig premiörminister Wen Jiabao om vad som hänt i Chongqing. Han lyfte fram vad som då kallades ”Wang Lijun-affären” som ett varnande exempel som partiet måste ”dra lärdom av”.

Dagen efter meddelade Folkets Dagblad kortfattat att Bo Xilai inte längre var partisekreterare i Chongqing.

Under senare delen av 2012 – och framför allt efter domen mot Gu Kailai – har allt otrevligare rapporter kommit fram om terrorn under Bo Xilai.

Rapporter om försvinnanden, summariska rättegångar, hårda domar och tortyr. Att dessa grova anklagelser förs fram i kinesiska tidningar bådar inte gått för Bo Xilai, som berövats sin straffimmunitet och sannolikt snart kommer ställas inför rätta.

Fallet Bo Xilai är extraordinärt på grund av Bos höga post, stora inflytande och familjebakgrund (hans far var en av de ”åtta odödliga” som styrde partiet under åttiotalet). Men det har blivit allt mera uppenbart att partiet – framför allt på lokalnivå – är fullt av mini-Bo. Partiets centrala ledning lyckas inte med att övervaka och kontrollera regionala kadrer.

I början av 2012 hölls ett val i den omskrivna byn Wukan i södra Kina. Till följd av omfattande och långdragna protester under hösten hade byborna lyckats bli av med korrupta byledare och kunde istället välja sina egna representanter.

Utan tvivel en vinst för de protesterande, men att det krävdes protester, kravaller och utländska reportrar för att provinsregeringen skulle göra något visar hur ineffektiva partiets kontrollmekanismer är.

Vi har också kunnat läsa om hur ”svarta fängelser” fortfarande används för att kontrollera kinesiska petitionärer som reser till huvudstaden för att föra fram sina anklagelser mot lokala myndigheter.

Lokala tjänstemän använder en rad olika åtgärder för att hindra petitionärer att klaga på högre ort. Ofta skickar de hårdhänta busar som med mer eller mindre våld skjutsar petitionärerna tillbaka hem, där de får tampas med de myndigheter som de ville klaga på.

Ännu allvarligare är de ”svarta fängelserna”. Små rum eller lägenheter dit petitionärer förs och hålls kvar på obestämd tid. Enligt rapporter under hösten har försöken att komma åt dessa olagliga institutioner lett till att de blivit tätt organiserade och ännu svårare att komma åt.

Både Hu Jintao och den nye generalsekreteraren Xi Jinping har pratat mycket om kampen mot korruption i år. Partibygge och sammanhållning har varit ledord under perioden efter Bo Xilai.

Efter den 18:e partikongressen i november har en våg av utredningar mot korrupta tjänstemän svept över landet. Många partisekreterare har blivit avskedade och ett flertal ställts inför rätta, ofta efter uppmärksamhet på internet, via sociala medier.

Det är uppenbart att Xi Jinping vill få bukt med det bristande förtroendet för partiet och den utbredda korruptionen.

Internet och sociala medier har som sagt blivit ett allt viktigare verktyg i kampen mot korruption, men det fortsätter vara ett verktyg utanför direkt partikontroll.

Detta vill partiet nu få bukt med.

Den 28 december godkändes nya regler för internet som kommer ha samma vikt som en lag. Dessa regler ska få bukt med ”hejdlösa rykten, bedrägerier och intrång i privatliv” genom att kräva att alla internetanvändare registrerar sig med sina verkliga namn.

Det återstår att se om de nya reglerna får någon större verkan, men att ha kontrollen över kampen mot korruptionen är av stor vikt. Om en oberoende makt tillåts bestämma vilka ledare som är korrupta och inte har det stora konsekvenser för partiets maktställning.

Kampen om kampen mot korruptionen kan komma att forma relationerna mellan partiet, staten och samhället under 2013.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

 

Nyhetsåret 2012: Makten och de sociala medierna

KINA De sociala medierna har under 2012 legat i framkant och drivit samhällsdebatten i Kina. Då de traditionella medierna är hårt hållna och förutsägbara i sin självcensur så är det på mikrobloggarna som de viktiga frågorna diskuteras.

Över 538 miljoner kineser använder internet. Mikrobloggarna Weibo är otroligt populära och har sedan starten 2009 blivit ett naturligt inslag i det kinesiska samhället på ett ännu större sätt än vad Facebook och Twitter blivit i exempelvis Sverige.

Under 2012 utvecklades den trenden ytterligare, och även makten insåg värdet och började figurera i allt större grad på de sociala medierna. När så Kinas State Council, det vill säga regeringen, i november öppnade upp ett eget Weibo-konto så fick det 150 000 följare på 24 timmar.

Men trots att partiet i form av myndigheter och organ ger sken av att vilja vara med och verka i de sociala medierna på lika villkor, så är det dock mest den omfattande censuren som kännetecknar dess inblandning.

Under 2012 har striden mot censuren rasat i de sociala medierna, efter att partiet i början på året tvingat mikrobloggarna att införa så kallat ”Real Name Registration”, det vill säga att alla användare måste registrera sig med sitt riktiga namn och ID-nummer.

Detta mötte stort motstånd, och det pratades om Weipocalypse, undergången för Weibo.

Men, som många domedagsprofetior så utmättes inte domen. De stora mikrobloggarna Sina och Tencent uppmanade visserligen sina användare att registrera sig, men systemet var långt ifrån vattentätt och Weibos framgångssaga kunde fortsätta.

Däremot inte sagt att mikrobloggarna på något sätt står över censuren. Tvärtom. Mikrobloggarna censureras och övervakas kraftigt, och det är sällan någon känsligt material får ligga kvar särskilt länge. Men, Weibos styrka ligger i den stora mängden av användare som postar, och den snabbhet i vilket nyheter kan färdas över nätet och nå miljontals människor innan de raderas.

Det är just detta faktum som partiet är oroliga för och som man vill stävja. Illvillig ryktesspridning, är den officiella benämningen på nyheter som partiet bedömer som känsligt, och 2012 fick se sin beskärda del av detta.

Den största ryktesskandalen briserade i slutet av mars, efter att topp-politikern Bo Xilai fått foten i slutet av den nationella kongressen. Någon tyckte sig ha hört skottlossning, och säkerheten vid regeringskvarteren Zhongnanhai i Peking var misstänksamt stort, tyckte en annan. Ryktet om att en militärkupp ägt rum spred sig som en löpeld över Kina.

Konsekvensen blev straffsanktioner mot mikrobloggarna Tencent och Sina, samt att en handfull personer greps för att ha spridit ryktena.

Bo Xilai var sedan huvudperson i många rykten i Kina under 2012. Däribland den omtalade Ferrarikraschen, även den i mars, där en ung man omkom när han tillsammans med två kvinnor körde rakt in i en bro. Det visade sig dock lång senare att mannen som omkom inte var Bo Xilais son Guagua som ryktats, utan Ling Gu, en av presidenten Hu Jintaos närmaste mäns son.

Men då politiska rykten enligt karaktären ovan snabbt censureras, så finns det andra historier som snabbt får spridning och som också tillåts av partiet.

Ett exempel på detta var historien om 23-åriga Feng Jianmei, som tvingades till abort i sjunde månaden då hon inte kunde betala avgiften för att föda ytterligare ett barn. Händelsen skapade ett ramaskri på Weibo. Andra liknande historier har under året uppmärksammat och enbarnspolicyn är hårt ansatt från många håll.

Att debatten tillåts är naturligtvis ett tecken på att partiet själv funderar över samma frågor. Feng Jianmeis antagonister fick sparken.

Ett annat växande fenomen under 2012 har varit mikrobloggares jakt efter korrupta, lokala partikadrar. Mest känd kanske Yang Dacai, som fick gå efter att mikrobloggare samlat ihop och publicerat en rad olika bilder på honom bärandes olika dyra märkesklockor som han omöjligt hade kunnat haft råd med på sin lön.

Under hösten har också allt fler sex-skandaler uppdagats, där korrupta partikadrar håller sig med älskarinnor. Lei Zhengfu, partikader i Chongqing, var den första, men långt ifrån den sista, som under hösten föll offer för detta.

En mer annorlunda historia som blev vida omtalad var historien om japanen som fick sin cykel stulen i Wuhan, men som med hjälp av bland annat tiotusentals mikrobloggare på Weibo tillslut fick tillbaka den. Historien ledde till en debatt om hur polisen behandlar utlänningar och kineser olika.

Utlänningar var för övrigt ett populärt hatobjekt på Weibo under 2012: Den engelska turisten som ofredade en kinesisk kvinna och sedan slogs ner på öppen gata, och den ryske violinisten som förolämpade en kinesisk gammal kvinna på ett tåg var två videos som snabbt spred sig och spädde på utlänningshatet bland Kinas arga unga män.

Många arga unga män, och kvinnor var det också som under året protesterade mot fabriksbyggen i Qidong och i Shifang, och där bilderna på tusentals demonstranter som drabbade samman med polis spreds över de sociala medierna.

Censurens dom var hård också under årsdagen för massakern på himmelska fridens torg. Kinesiska mikrobloggare visade sitt stöd med att lägga upp bilder och emos på ljus på sina Weibo, eftersom alla ord som ens kunde misstänkas ha den ringaste koppling till händelsen redan censurerats. Tillslut censurerades även ljusen.

Facebook, Twitter och Youtube är som bekant censurerat i Kina, men lagen är inte lika för alla. Under hösten uppdagades det att statliga nyhetsbyrån Xinhua använder både Twitter och Youtube i sin nyhetsförmedling, till kinesernas förtret.

2012 var också året där mikrobloggarna, trots sin popularitet, fick konkurrens. Allt fler kineser väljer att kommunicera över Wechat, eller Weixin på kinesiska. Med över 200 miljoner användare så har appen tagit Kina med storm, och på Wechat kan kineser skicka korta ljudmeddelanden, lägga upp bilder eller chatta med varandra helt utan kostnad. Bakom Wechat står Tencent, som också ligger bakom QQ och Tencent Weibo.

För svenskt vidkommande kan konstateras att även Utrikesdepartementet fått upp ögonen för vikten av kinesiska sociala medier. Carl Bildt överraskade att under sitt statsbesök i början på december under en timme öppet svara på frågor från kinesiska mikrobloggare på Sina Weibo.

Även FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, publicerade under hösten en rad analyserande artiklar över Weibos nya plats i det kinesiska samhället.

För visst tar de sociala medierna allt större plats i Kina idag, en trend som snarare kommer växa än minska. Förtroendet för de traditionella medierna är väldigt lågt i Kina, varför de sociala medierna inte bara fått rollen som en social plattform utan också den plattform dit folk vänder sig först för att få reda på vad man bedömer som mer sanningsenlig information. På gott eller ont, då mycket av det som finns att läsa på Weibo också är osanning.

Detta är såklart partiet mycket medvetna om och satsar hårt på att reglera och tygla Weibos inflytande, och styra det enligt sin egna tanke. Och där är självcensuren det effektivaste verktyget.

I slutet av december 2012 lanserade sålunda partiet en ny lag som tvingar samtliga internetanvändare att registrera sig med sina riktiga namn och ID-nummer till sin internetleverantör.

Peking har långt ifrån gett upp kampen om internet, och mycket pekar på att de också är framgångsrika i att i allt större utsträckning kontrollera och limitera kinesiska internetanvändares möjligheter att uttrycka sig.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Nyhetsåret 2012: Ett aggressivare Kina kräver inflytande

KINA Året 2012 har långt ifrån varit ett lugnt år för Kina sett ur landets relationer med omvärlden. Det allt större utrymme som Kina kräver i det offentliga rummet har under året allvarligt börjat skava på relationerna med sina granländer till den punkt att det riskerar få militära konsekvenser.

Först var det konflikten under våren med Filippinerna över ögruppen Scarborough Shoal, ett tiotal mil utanför Filippinernas kust, som Kina gav sig in i med näbbar och klor. Konsekvensen blev ett upptrappat läge med handelsblockader, demonstrationer och militära styrkeuppvisningar.

Därefter följde konflikten med Vietnam över Spratly- och Paracelöarna. För att slå fast sitt anspråk över ögrupperna så började Kina helt sonika bygga upp en stad på en av öarna, Sansha City.

Fallet Vietnam, Filippinerna och Kina i Sydkinesiska havet är fortsatt olöst. Snarare ser relationerna länderna emellan ut att bli allt mer infekterad.

Den territoriella konflikt som under året visat sig än mer explosiv är dock dragkampen med ärkerivalen Japan över ögruppen Senkaku, eller Diaoyu, om man så vill. Den lilla ögruppen utanför Taiwans nordöstra udde har vuxit till att bli den viktigaste frågan för de båda ländernas nationella stolthet och prestige.

Det mesta av aggressiviteten har dock Kina stått för, med inhemska upplopp som följd som under augusti och september fick fritt spelrum i de flesta av landets större städer. Förhoppningar om att den bilaterala handeln ska lugna ner krigshetsarna har uteblivit, och i Kina är Japanhatet större än på länge.

Frågan är om partiet kan kontrollera de nationella strömningarna som man underblåser.

Kinas dispyter med sina grannländer handlar såklart också i förlängningen om USA, som ju är allierade med både Japan och Filippinerna. Washingtons uttalade policy att ”återvända” till Asien har minst sagt irriterat Peking – och under utrikesminister Hillary Clintons Asientur i somras duggade anklagelserna om dolda agendor tätt från den kinesiska propagandaapparaten.

Att världens tre största ekonomier, USA, Kina och Japan nu är indragna i ett triangeldrama som till största del består av prestige är i sanning oroande. För vem vågar ge avkall på den nationella prestigen när de tre länderna under 2012 alla på ett eller annat sätt fått nytt ledarskap?

Kina tycks än så länge vara beredd att sätta hårt mot hårt när man under hösten sjösatte sitt första hangarfartyg.

Det Kina inte gjorde under 2012 var att ändra sin Nordkorea-policy, trots att Nordkoreanska ”pirater” i maj bordade tre kinesiska fiskebåtar och höll ett trettiotal kineser fångar. I vanlig ordning har istället de pro-Nordkoreanska bildreportagen frekvent figurerat i kinesisk statlig media; Folkets Dagblad överträffade till och med sig själv när man gjorde en rewrite på satirsajten The Onions utnämning av Kim Jong-un som världens sexigaste man 2012.

Den största inrikespolitiska skandalen 2012, den om topp-politikern Bo Xilai, fick också utrikespolitiska konsekvenser, då Bo Xilais fru visade sig ha mördat en brittisk medborgare. Rättegången mot Gu Kailai var en av få rättegångar i Kina som fått internationell uppmärksamhet.

Även USA var inblandad på ett hörn, då Wang Lijun, Bo Xilais andreman, i ett misslyckat försök till defekt flydde till USA:s ambassad i Chengdu.

Ett mer lyckat försök till defekt var den blinde rättskämpen Chen Guangcheng som mitt i natten flydde från sitt hem i Shandong-provninsen där han i flera år suttit i husarrest. Mot alla odds tog han sig till Peking och sökte skydd på den amerikanska ambassaden. Även om Kina tillslut lät Chen Guangcheng lämna Kina, så satte man klorna i hans brorson och dömde denne till tre års fängelse för att ha satt sig upp emot de inhyrda hantlangare som bröt sig in i hans hem och misshandlade hans föräldrar.

En som inte ville lämna Kina var däremot Melissa Chan, erfaren kinakorrespondent på Al Jazeera. Chan blev den första utländska journalist som i praktiken blev utsparkad från Kina på 14 år, när Peking vägrade förnya hennes journalistvisum.

Melissa Chan var nog inte ensam om att känna sig ovälkommen i Mittens Rike under 2012. I maj drog Peking igång sin kampanj mot illegala utlänningar, kallad ”de tre olagliga”-kampanjen. Under hundra dagar uppmanades lokalbefolkningen genom speciella heta linjer till polisen rapportera utlänningar som kunde misstänkas uppehålla sig, arbeta eller bo utan giltigt visum.

Kampanjen spred sig till övriga städer, och även om Kinas många engelskalärare nog kände sig utpekade, så var det nog immigranter från Kinas grannländer i söder, samt från Afrika, som drog det längsta strået och som drabbades hårdast.

Med piskan kom också en morot. I slutet av 2012 lanserade Peking och Shanghai nya visumregler som innebär att transitresenärer från 45 länder kan uppehålla sig 72 timmar i de båda städerna från och med nästa år.

Ett av de få länder i Europa som lämnades utanför var dock Norge, vars befolkning enligt Peking var av mindre bra kvalitet och betedde sig illa. Att 2010 ge den kinesiske demokratikämpen Liu Xiaobo Nobels fredspris är något som partiet sent vill att Oslo ska glömma.

Men nobelpriset är inte bara en nagel i ögat på enpartiregimen; För när den kinesiska författaren Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur var det svårt att hitta sura miner i partileden. Debatten har sedan dess i oförminskad takt rasat, både i Sverige och internationellt, huruvida det var rätt att ge en författare inbäddad i den kommunistiska partiapparaten ett nobelpris.

Att världens andra största ekonomi och folkrikaste land tar större plats på världsarenan är en naturlig utveckling. Frågan är dock hur länge denna från Kinas håll uttalade ”fredliga” uppgång kan hålla i sig. 2012 har visat på sprickor i fasaden.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Svensk offentlighet i upprop mot korruption

KINA 65 kinesiska intellektuella har skrivit under ett öppet brev till Xi Jinping där de uppmanar de 205 högsta beslutsfattarna i Kina att offentliggöra sina inkomster och tillgångar. Brevet refererar till den svenska offentlighetsprincipen som ett effektivt vapen i kampen mot korruption.

Det var i förra veckan som brevet till Xi Jinping offentliggjordes på Tencents microblogg. Brevet tar upp det i Kina utbredda problemet med korruption och föreslår en lösning. Som ett föredöme nämns Sveriges och världens första tryckfrihetsförordningen från 1766.

Brevet inleds med en referens till uttalanden av generalsekreterare Xi Jinping som beskriver korruptionen som ett ”alltmera allvarligt problem” och Wang Qishan som talar om partiets ”orubbliga motstånd mot korruption”.

Kina har länge haft en hård retorik emot korruption, men utan att lyckas förbättra situationen. Enligt uppropet är lösningen emellertid ganska enkel:

”Den grundläggande lösningen av problemet är offentliggörandet av tillgångar. För att begränsa den kungliga makten, instiftade det svenska parlamentet år 1776 tryckfrihetsförordningen som gav svenska medborgare tillgång till uppgifter om samtliga tjänstemäns tillgångar. I över 240 år har detta system att offentliggöra tjänstemäns tillgångar utgjort ett effektivt vapen mot korruption. Många länder världen över har tagit efter det. Kinas Taiwan, Hong Kong och Macao har även de tagit efter det.”

I dagens Kina krävs liknande ett liknande vapen för att bekämpa korruption — fortsätter brevet — och förändringen måste ske från toppnivå. Brevet uppmanar Xi Jinping att offentliggöra uppgifter rörande inkomster och tillgångar (inklusive tillgångarna för makar och barn) för 205 toppnamn inom regeringen.

På detta sätt kan man ”från grunden förhindra korrupt beteende hos tjänstemän och bygga ett bättra Kina.

Bland de 65 underskrifterna finns namn på akademiker, advokater, journalister med flera. Till exempel vinnaren av Simone de Beauvoirpriset, Ai Xiaoming, Qinghuaprofessor Zheng Yuhua och författaren Li Hongyu.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Spänning ovanför Diaoyu på årsdag av massaker

DIAOYU På årsdagen av massakern i Nanjing (den 13 december 1937) flög ett kinesiskt övervakningsflygplan in över Diaoyuöarna. Japan flygvapen svarade genast på vad de kallar en kränkning av deras luftrum.

Den 13 december 1937 intog japanska styrkor den dåvarande huvudstaden i Republiken Kina, Nanjing.

Under en period på sex veckor plundrades staden och dess invånare utsattes för hemska övergrepp. Mellan 250.000 och 300.000 civila kineser och obeväpnade soldater beräknas ha mördats av japanska trupper.

Massakern är en central del i berättelsen om det sino-japanska kriget, både i Kina och i resten av världen. I Japan accepteras idag massakern officiellt, men censurerade skolböcker, nedtonade dödstal och enskilda historieförnekare väcker med jämna mellanrum ont blod bland många kineser.

Kina gjorde igår en symbolisk markering när de genomförde en patrullering av området kring de omtvistade Diaoyu-/Senkakuörna på årsdagen igår.

Fyra patrullbåtar och ett ensamt övervakningsflygplan av modellen B-3837 gjorde en tur runt området och beordrade japanska båtar i området att genast lämna ”kinesiskt vatten”.

Japan kallar flygningen den första kinesiska kränkningen av japanskt luftrum sedan 1958. Japanska flygvapnet svarade genast genom att skicka F-15 stridsflygplan till området.

Efter den kinesiska patrullen återvänt lugnade situationen ned sig utan vidare incidenter, men det kinesiska utrikesministeriets talesperson, Hong Lei, fördömde Japans agerande.”Att flyga ett övervakningsflygplan i luftrummet ovanför Diaoyuöarna är fullständigt normalt. Kina uppmanar Japan att sluta sitt illegala agerande i vattnet och luftrummet kring Diaoyuöarna”

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

… varför Xinhua använder Twitter

Nyhetsbyrån Xinhua, Nya Kina på svenska, är Kinas absolut största, viktigaste och mest officiella propagandamaskin mediahus. Det är Xinhua som bestämmer hur sanningen ser ut, i Mediakina.

Nyhetsbyrån har också sedan i mars i år börjat använda sig av Twitter för att förmedla sitt budskap. Twitter är dock, som de flesta vet, censurerat i Kina. Så, när Kinas största mediamåttstock använder illegala metoder undgår ironin naturligtvis inte kineserna själva, och vi kan väl säga att de är lite upprörda. South China Morning Post skriver: 

As of Tuesday, Xinhua’s official account has more than 5,500 followers with 3,000 tweets. But the number of people it’s following? Zero. The most frequently asked question by China’s netizens is: why is Xinhua allowed to use Twitter, but not us? “I am going to report this to the police: Xinhua is obviously breaching our internet laws,” said a netizen on Sina Weibo, China’s micro-blogging service.

Livet är orättvist. Kanske mer så i Kina. Andra stora statliga medier som använder sig av de blockerade sajterna Twitter och Facebook är till exempel den ärke-nationalistiska systertidningen till Folkets Dagblad: The Global Times, samt den lite mer avrundade och mer tempererade China Daily.

/VFL-red, 12 dec

Kejsarens nya kläder

KINA En månad efter ledarskiftet står det klart att kommunistpartiets nya topp med Xi Jinping i spetsen satsar hårt på en ny image; en ledarstil som är mer avslappnad, jordnära och okomplicerad.

Det är lite snack och mycket verkstad i Kinas högsta politiska ledning just nu. Det är i vilket fall det intryck man vill förmedla till befolkningen, och omvärlden.

Xi Jinping har sedan länge framställt sig själv som en betydligt mer sympatisk och jordnära man än sin föregångare, den minst sagt stela Hu Jintao. Under USA-besöket i februari i år besökte han till exempel en basketmatch. De som träffat Xi beskriver honom som farbroderlig.

När han i mitten av november höll sitt första tal som generalsekreterare för kommunistpartiet och presenterade sitt ständiga utskott, så var talet också, som VFL berättat tidigare, ett tal som saknade den gamla stela kommunistretoriken; Xi började med att be världspressen om ursäkt för att han låtit de vänta så länge.

Nu, knappt en månad senare, så är det tydligt att denna mer avslappnade still också gäller för alla andra partikadrar.

I en symbolisk gest utan motstycke valde Xi Jinping att som sin första offentliga inspektionsresa åka till Shenzhen, i södra Kina, för att där gå i reformfadern Deng Xiaopings fotspår.

För att ytterligare markera sin nya ledarstil så tycks slips numera vara förbjudet i partikretsar. Under sin tid i Shenzhen så ska Xi Jinping också ha bott på ett enkelt hotell, och ätit hotellbuffé. Trafiken ska heller inte ha påverkats nämvärt av Xis besök, då hans kortege enbart ska ha bestått av en minibuss och ytterligare en bil. Global Times skriver:

”Xi was traveling along with public transport, private cars and taxis, which marks the first senior official visit without issuing traffic controls,” said an entry posted on the official microblog of the traffic management authority of Shenzhen.

Ett annat PR-grepp verkar vara att inte längre tillåta partikadrar att leverera förskrivna tal. Både Wang Qishan, Li Keqiang och Xi Jinping ska ha avbrutit de som till ledarna kommit förberedda med långa tal, och istället sagt åt vederbörande att prata fritt. Folkets Dagblad skriver:

Giving speeches by reciting scripts written beforehand is also a typical symbol of bureaucracy. Xi’s instructions at the Guangzhou meeting marked the latest move by new leaders to uphold a no-nonsense, down-to-Earth style of work.

Nya direktiv från Politbyrån gör också gällande att från och med nu är det ”slut” på stora välkomstceremonier, bilkorteger, röda mattor, middagar, långa tal och allt annat som Xi Jinping uppenbarligen förknippar med det ”gamla” sättet att leda Kina.

Censuren på internet ska också ha lättats upp en del, rapporterar Reuters.

Det är övertydligt att Xi Jinping och hans nya partitopp vill förmedla en bild av en ledarklick och en partiorganisation som nu tar avstånd från pompa och stått, och som istället gör sig redo för att smutsa ner händerna, ta itu med saker och ting; rensa ut korruptionen och onödig byråkrati.

Hongkong-tidningen South China Morning Post är dock inte imponerad:

Let’s be clear: this so-called ”new style of leadership” is just that – a style. To focus on a change in form is to miss the point…

…In a country with no democracy and no press freedom, a politician with a strong personality will pull the wool over the eyes of the people, which allows him to grow even more arrogant. In the end, perhaps his mediocre colleagues will be better for a society that wants progress.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Göteborgare räddar kvinna från att drunkna i Chengdu

CHENGDU 53-årige Harald Göbel från Göteborg har dubbats till ”den utländska Lei Feng”, efter att han i förra veckan hoppade i Jinjiangfloden i Chengdu och räddade en kinesisk kvinna från att drunkna.

Det var på kvällen den 6:e december som Harald Göbel var på väg från en restaurang i Chengdu, Sichuan-provinsens huvudstad, när han lade märke till en folkmassa och ett räddningspådrag vid en bro, som förgäves försökte rädda kvinnan.

Enligt Aftonbladet ska Harald inte tvekat utan slängt av sig jackan, hoppat i vattnet och dragit kvinnan i land, vilket går att beskåda på den här Youtube-videon.

Trebarnspappan Harald Göbel, som var i Kina för första gången på uppdrag av Volvo, blev därefter hjälteförklarad av kinesisk media och dubbad ”den utländska Lei Feng” (洋雷锋).

Frågan är ju hur passande denna beskrivningen är då den sannolikt uppdiktade soldaten Lei Feng, kommunistpartiets propagandahjälte nummer ett, levde ett anspråkslöst och för partiet självuppoffrande liv, och dog ung och ensam efter en odramatisk olycka med en traktor. Lei Feng hyllas som en symbol för den gode kommunisten som offrar sig för partiet och moderlandet.

Men, som rebeccalee, en av de kinesiska mikrobloggare som kommenterat händelsen på Weibo, Kinas twitter, skrev:

Lei Feng var på låtsas, han (Harald) är på riktigt.

Hur kvinnan som Harald räddade hamnade i vattnet är oklart.

Händelsen i Chengdu är bara en i raden av drunkningsolyckor där utlänningar räddar livet på kineser, vilket brukar få stor uppmärksamhet i kinesisk media. På ett eller annat sätt.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Norges sak är vår

När Nobels fredspris under måndagen delas ut i Oslo kan det vara värt att uppmärksamma det faktum att Liu Xiaobo, som 2010 tilldelades priset, fortfarande sitter fängslad i Kina. Regimen i Peking har också allt sedan utmärkelsen konsekvent och kollektivt bestraffat Norge, då man anser att Norge genom att belöna dissidenten Liu lägger sig i inrikespolitiken i Kina.

Det kommunistpartiet inte kan greppa är att Nobelkommittén i Oslo står på egna ben, oberoende av den norska regeringen. I Kina, där partiet vill kontrollera alla aspekter av samhället, skulle en oberoende institution som Nobelkommittén mycket riktigt vara en omöjlighet.

Därför har Norge allt sedan 2010 förpassats till Kinas diplomatiska frysbox. Med allt vad det innebär. Strandade handelsförhandlingar, visumproblem för journalister, politiker, forskare och affärsmän. De Sino-norska relationerna verkar i princip ha stannat av helt. Financial Times skriver:

”European diplomats say the Norwegian ambassador has “improved his tennis game enormously” over the past two years because of a lack of meetings.”

Det senaste inslaget i den politiska sandlåda där Kina har en utstakad plats är Pekings nya transitvisum-reform som lanserades häromveckan. Från den 1 januari nästa år kommer nämligen medborgare från 45 länder utan visum kunna stanna upp till 72 timmar i Peking, förutsatt att man sedan har en flygbiljett vidare till tredje land. Samtliga 27 EU-länder och icke-medlemsländer så som Schweiz och Island finns med på listan.

Enligt Peking så är det statistiken över gästnätter som bestämt vilka länder som finns med på listan. Vilket inte är sant då Norge, enligt Kinas officiella statistik, har betydligt fler turister som reser till Kina än många av de andra Europeiska länder som finns med på listan, vilket kanske inte är så konstigt när vissa av de länderna heter Malta och Luxemburg.

Financial Times frågade naturligtvis varför:

When asked why Norway was left off the list, Wang Qin, a senior official at the Beijing government travel administration, did not respond directly but said that some countries were not eligible because their citizens or government were “of low-quality” and “badly behaved”.

Under måndagen blev det klart att även Shanghai kommer följa Peking i visumreformen.

Kina vill gärna ikläda sig offerrollen i diplomatiska sammanhang, men detta skådespeleri blir allt mer ihåligt ju mer ihärdigt Kina själv agerar politisk mobbare.

Nu är ju Norge inte på något sätt ett svagt land, och är inte särskilt ekonomiskt beroende av Kina, även om den diplomatiska krisen naturligtvis innebär problem. Norge har heller inte officiellt svarat Kina med egna politiska sanktioner, enligt Financial Times.

Men om att tona ner situationen har varit det politiskt smarta att göra är svårt att säga. Nu, två år efter utmärkelsen, går det dock krasst att konstatera att Liu Xiaobo fortfarande sitter fängslad, hans fru befinner sig fortfarande under husarrest (utan någon som helst laglig grund), och relationerna med Kina verkar inte ha förbättrats nämnvärt, snarare tvärtom.

Att Sveriges Nobelkommitté i år väljer att belöna den kinesiska författaren Mo Yan, som ligger bekvämt inbäddad i den kommunistiska partiapparaten, med nobelpriset i litteratur kan i den kontexten vara svårbegripligt.

Även om Norge och Sverige naturligtvis gör rätt i att ta den högre moraliska vägen och klart konstatera att man varken kan eller vill påverka Nobelkommitténs beslut, så gör man det lite för bekvämt för sig om man sedan bara släpper frågan från politiskt håll.

För även om svenska och norska politiker inte anser att det är deras sak, så anser Kina det; Och Kinas politiska hantering av frågan får allvarliga konsekvenser, vilket vi kan se i exemplet Norge.

I takt med att Kinas inflytande växer kommer olikheterna i vårt västerländska demokratiska systemet allt oftare kollidera med enpartistatens komplexitet. Därför är det viktigt att redan på ett tidigt skede stå upp för våra institutionella system och en demokrati som inte innefattar ministerstyre.

Sverige, och andra EU-länder, bör därför göra gemensam sak med Norge och kraftigt protestera mot Kinas mobbningsmentalitet. Förhoppningsvis kan detta även leda till bättre villkor för Liu Xiaobos fru Liu Xia, vars tragedi är en direkt konsekvens av Kinas kommunistpartis hantering av Nobelkommitténs utnämning.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Sydkinesiska havet fortsatt känsligt

De utdragna tvisterna kring gränsdragningar i Sydkinesiska havet (liksom den sinojapanska konflikten över öarna Diaoyu/Senkaku) fortsätter och det finns anledning att tro att det kommer att bli värre innan situationen kan komma att förbättras.

Många länder är inblandade, alla med olika territoriella anspråk. De flesta av länderna är i direkt konflikt med Kina som gör anspråk på nästan hela havet.

Kina och Filippinerna gör båda anspråk på Panatagöarna, ett rev med tillhörande skär strax ovanför vattenytan. Kina är också i dispyt med Vietnamn, Malaysia och Fillipinerna som alla gör anspråk på samtliga eller några av Spratlyöarna, bestående av runt 150 småöar, också dessa delar av ett korallrev.

Indonesien och Kina bråkar över Natunaöarna, en skärgård på sammanlagt 272 öar. Dessutom är Kina i ytterligare en konflikt med Vietnam över de 30 Paracelöarna.

Dispyterna blir inte mindre komplicerade av att Taiwan – eller Republiken Kina – gör anspråk på exakt samma territorium som Folkrepubliken Kina. På grund av deras taktiskt svåra läge har deras bidrag till konflikten dock varit mera blygsamma.

De territoriella dispyterna i Sydkinesiska havet är inte nya och har till och med lett till väpnad konflikt, när 70 vietnamesiska soldater dog i strid med kinesiska trupper, våren 1988.

Dialog mellan länderna har skett mellan de inblandade länderna och mellan ASEAN (Association of South East Asian Nations) och Kina. USA har också lagt sig i konflikten, som del av landets nya strategiska riktning mot Stilla Havet.

Kina vill förstås undvika inblandning från vad de beskriver som utomstående länder och organisationer, de diskuterar ogärna frågorna med andra än de direkt inblandade. I bilaterala förhandlingar har Kina ett betydande ekonomiskt och militärt övertag.

Mellan Kina och ASEAN har man försökt få fram en gemensam uppförandekod gällande Sydkinesiska havet, men bristen på förtroende mellan de inblandade länderna har hittills försvårat processen. Att den nya generalsekreteraren för ASEAN kommer från Vietnam gör inte att situationen ser bättre ut.

Förutom USA har en annan aktör med en betydande flotta blandat sig i konflikten, nämligen Indien. Förra veckan sade befälhavaren över den indiska flottan, Amiral D.K. Joshi, till Reuters att landet är berett att förflytta styrkor till Sydkinesiska havet för att beskydda sina ekonomiska intressen där.

– Om behovet uppstår, till exempel i en situation där vårt lands intressen är inblandade, till exempel ONGC (Oil and Natural Gas Corporation)… kommer vi behöva förflytta oss dit och det är vi beredda på.

Amiralens kommentar visar på ett av de stora problemen för att nå fram till en kompromiss i området, de betydande och till stor del oexploaterade tillgångarna på naturgas och olja.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

Xi reser i Deng Xiaopings fotspår

GUANGDONG Xi Jinping besöker Shenzhen som en del av sin första inspektionsresa som partiets generalsekreterare, skriver South China Morning Post. Denna symboliska resa för direkt tankarna tillbaka till Deng Xiaopings resa till samma stad, 1992.

Under sitt inspektion i Shenzhen idag kommer Xi Jinping besöka till fiskarbyn Luohu, det ekonomiska distriktet Qianhai och flera exportfabriker i Shekou.

Efter detta kommer resan gå vidare till provinshuvudstaden Guangzhou och den för tillverkningsindustrin viktiga staden Zhuhai. Exakt samma städer som Deng Xiaoping besökte under våren 1992.

Att Xi väljer Shenzhen som första resmål framstår som en mycket viktig symbolhandling. På detta sätt associerar han sig starkt med Deng Xiaoping. Tecken på detta kunde ses redan förra veckan när han höll ett tal för pressen om ”den kinesiska nationens stora renässans” framför Dengs porträtt.

Xi Jinpings val av resmål för inte bara tankarna till reformatören Deng Xiaoping i allmänhet, utan till dennes mest liberala och reformvänliga uttalanden.

I och med Deng Xiaopings ”Södra tur” under våren 1992 lyckades han samla ett parti – som varit delat sedan massakern vid Tiananmen 1989 – bakom sina ekonomiska reformer.

Det var en pragmatisk Deng som beskrev planekonomi och marknadsekonomi som ekonomiska taktiker, varav båda kunde användas i en socialistisk stat.

Tillsammans med Xi Jinpings tidigare tal om nationell renässans, ekonomiska  reformer och kamp mot korruption verkar Xi profilera sig starkt som en ny reformatör, frågan kvarstår emellertid hur dessa reformer kommer se ut.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

 

 

Uppdaterad: Carl Bildt tar steget in på Weibo

PEKING Utrikesminister Carl Bildt är som bekant en flitig användare av Twitter. I samband med ett statsbesök till Peking nu i dagarna passar han också på att ta steget in i de kinesiska sociala medierna, då ambassaden organiserat en frågestund på Sina Weibo.

Uppdaterad 10 december: 

Carl Bildt undvek att svara på en del frågor som kinesiska mikrobloggare ställde till utrikesministern. Främst kanske de av rasistisk karaktär. I brist på en officiell förklaring från ambassaden kan VFL gissa att förklaringen delvis ligger i att många av frågorna (så som studenters villkor) rörde samma områden, och Carl Bildt kanske kände att han redan svarat på frågan i något av hans andra svar. Ja, eller så var han bara lite trött i fingrarna. Läs ytterligare 49 frågor och svar på ambassadens hemsida här.

Uppdaterad 6 december:

Frågestunden hölls på torsdagen den sjätte december under en timme, mellan klockan 16:30 och 17:30 kinesisk tid. Det var dock redan dagarna innan fritt fram att ställa frågor, vilket en del passade på att göra. Totalt ställdes 222 frågor till Carl Bildt, och enligt ambassaden ska alla som frågat också få svar, även om man under torsdagen inte hann med att översätta alla svar från svenska till kinesisk.

VFL hade redan tidigare översatt en del frågor, och lägger nu till översättningarna på Carl Bildts svar som hittills publicerats, samt en del nya frågor:

Till exempel verkar Carl Bildt ha stött på en mikrobloggare som blivit lite irriterad över att ha blivit censurerad:

我是白静: Varför låter ni mig ställa frågor, men blockerar mina frågor?
SVAR: Jag har inte på något sätter blockerat någon fråga, det måste vara någon annans verk.

En fråga om korruption och att emigrera till utlandet kan tyckas konstig i ett svenskt perspektiv, men då båda frågorna är högst aktuella i Kina så säger frågan kanske mer om Kina än svaret säger om Sverige:

楚君聊发少年狂: Hur agerar Sverige för att upprätthålla ärligheten hos sina tjänstemän och förhindra korruption? Vilket åsikt har Sverige på att deras tjänstemäns barn emigrerar till utlandet?
SVAR: Förutom att vi har stränga lagar, så har vi i Sverige en stark anti-korruptions-tradition. Vad gäller barn som emigrerar till utlandet så är det självklart deras eget val.

Övriga frågor sedan tidigare publicerat nedan. Somliga alltså med svar. VFL återkommer med övriga svar när Carl Bildts översättningar publicerats på Sina Weibo.

鲍鲍–Crystal: Hur ser du på att allt fler svenska företag köps upp av Kina? Är det positivt eller negativt?
INGET SVAR

一阵风一阵雨太阳出来了: Sverige införde socialism väldigt tidigt, som före detta statsminister och nuvarande utrikesminister, hur ser du den kinesiska socialismen? På vilket sätt skiljer sig det kinesiska systemet gentemot det svenska?
INGET SVAR

目前散养在瑞典de兔纸: Varför försörjer Sveriges regering en hop parasiter till flyktingar, samtidigt som man mot hårt arbetande kineser upprättar hinder? (syftar till visum)
INGET SVAR

WorkingID: På vilket sätt kommer Sveriges utrikespolitik förändras efter att Kina nu bytt ledare?
INGET SVAR

帽儿胡同小学84年入学蓓蓓叫太阳: Hej, hur mår du?
SVAR: Alldeles utomordentligt. Och det är mycket trevligt att vara här! 

九尾鲁斯: Med tanke på Kinas snabba utveckling och ledarskiftet, hur kommer Sverige anpassa sin utrikespolitik mot Kina de kommande fem åren?
INGET SVAR

北欧天空ARWEN: Varför öppnar Sverige dörren mot alla typer av flyktingar, medan man ständigt skapar hinder för hårt arbetande kineser?
SVAR: Vi har redan gentemot utlänningar som har jobb i Sverige förbättrat möjligheten att stanna kvar, så därför så har situationen redan förbättrats en del.

颜色里的绿: Norge och Finland är undantag som erbjuder gratis utbildning, vilket med säkerhet kommer attrahera fler utomeuropeiska studenter, vilket kommer ha fördelar mot den kulturella mångfalden inom högre utbildning där. Hur tror du det kommer påverka den högre utbildningen i Sverige, som nu är avgiftsbelagd?
INGET SVAR

洋洋的芸芸: Varför stödjer Sverige flyktingar med en mängd åtgärder, medan man mot utbytesstudenter vid högre utbildningar i Sverige helt saknar stöd och arbetskraftspolicy?
INGET SVAR

牛奶咖啡漏一地: Efter att du läst alla frågorna, tror du att vissa kineser rasistiska tendenser kan hjälpa dem att assimileras i Sveriges multikulturella samhälle?
INGET SVAR

北欧淫魔:Enligt FN:s statistik, så ligger Sverige i framkant vad gäller brottsstatistiken per 100 000 invånare. I ljuset av Sveriges höga medelinkomst så är detta en konstig företeelse. Är det så att förklaringen finns i att svenskars karaktär jämfört med andra länder är dålig?
SVAR: Nej. Det här är inte en stor fråga i Sverige, anser jag. Vi har högre statistik än andra länder på grund av att vår höga anmälningsbenägenhet gör att vi ligger närmare den faktiska situationen.  

好脾气懒猫: Efter att Sverige börjat ta betalt från studenter utanför EU så har antalet kinesiska studenter i Sverige minskat. Vad har Sveriges regering för lösning för att fortsätta få kinesiska studenter att välja Sverige (som studieort)?
SVAR: Jag har förtroende för att kinesiska utbytesstudenters intresse för att studera i Sverige växer, då utbildnings- och forskningskvaliteten är så pass hög. Jag tror också att detta är ett tillfälligt fenomen. Som vi redan kan se så verkar det som att utländska studenters intresse att komma till Sverige och studera ha återställts.

好脾气懒猫: Hur kan Sverige och EU förbättra frågan för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Kina?
SVAR: Vi klargör naturligtvis vår ståndpunkt, men vi försöker också hjälpa lagen om mänskliga rättigheter vinna erkännande och respekt.

心恋柔柳:Den 6 december är det min födelsedag. Herr utrikesminister, vilken present är lämplig att ge födelsedagsbarnet enligt svenska traditioner?
SVAR: I vanliga fall så skriver födelsedagsbarnet en önskelista. Om du har tur får du presenterna på listan.

蓝绿极光: Vad är skillnaden mellan socialism och kapitalism, tycker du? Är Sverige ett socialistiskt eller ett kapitalistiskt land?
SVAR: Vårt politiska system är en öppen och fri demokrati; vår ekonomiska modell är en öppen marknadsekonomi, så jag antar att du kan kalla det kapitalism.  

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

… Kung fu-mästaren i Bazhou

En av de största källorna till missnöje i Kina är så kallade ”land grabs” där rika byggpampar, ofta med polisens och lokala myndigheters goda minne, köper loss hus och hem från vanliga kineser, vare sig de vill det eller ej, för att prospektera marken för exempelvis ett nytt köpcentrum eller lyxlägenheter.

När de boende i fråga inte vill flytta av olika skäl så kan det komma till handgripligheter.

Så också i staden Bazhou i Hebei-provinsen, där ett inhyrt gäng hantlangare kallats in för att skrämma bort det sista motståndet. De hade dock inte räknat med 38-årige Shen Jianzhong, och hans 18-årige son, som båda är riktigt bad-ass på Kung-fu (Shen säger till tidningen The Telegraph att han studerat Bruce Lee’s Kung fu-stil i 20 år).

Är man stark måste man vara snäll, lär vi av Bamse. Men om man är stark (och kan Kung fu) måste man ibland också spöa skiten ur fega rötägg som tror de kan terrorisera och skrämma bort vanligt folk från deras hem.

När gänget på 30 till 50 personer så med våld försökte tränga sig in i Shens hem i slutet av oktober och attackera hans fru, gick Shen och hans son till motattack, och gjorde processen kort med sju av antagonisterna. Övriga hade plötsligt brådskande ärenden på annat håll.

Efterspelet filmades och lades upp på Youku (Kinas Youtube), och har till dags datum visats över 600 000 gånger.

/VFL-red, 2 dec

Fängelse för blind advokats brorson

SHANDONG Chen Kegui, brorson till advokaten Chen Guangcheng, har dömts till tre år och tre månader i fängelse för misshandel i en rättegång som avslutades i fredags, rapporterar Reuters.

Chen Kegui anklagades inledningsvis för mord, men åtalspunkterna ändrades sedan till ”vållande av kroppsskada”. Rättegången skedde med bara några timmars varsel och Chen har inte fått träffa familjens advokat inför rättegången.

Enligt åtalet attackerade Chen Kegui flera lokala tjänstemän med kniv, när de tog sig in i hans bostad den 27 april.

Händelsen utspelade sig bara en dag efter att Chen Guangcheng flytt från sin husarrest i Shandong och lyckats ta sig till den amerikanska ambassaden i Beijing.

Den blinde advokaten Chen Guangcheng blev känd efter sitt engagemang mot bland annat påtvingade aborter, hans anklagelser mot lokala myndigheter ledde till att han fängslades och sedan sattes i husarrest i över ett år.

Efter att han hade flytt till amerikanska ambassaden gick kinesiska myndigheter med på att låta Chen med familj flytta till USA, där Chen nu studerar vid New York University.

Chen Keguis far har fördömt domen mot sonen och menar att denne agerat i självförsvar. Enligt fadern var det först när 20 tjänstemän brutit sig in i familjens hem och attackerat både Chen Kegui och hans mor som sonen tog en kökskniv och skar tre personer.

Familjen har åtalat lokal polis för att ha trängt sig in i hemmet olagligt, men åtalet togs inte upp i rättegång.

Puck Engman
puck..engman@vflnyheter.se