lake

Guan Hus hämnddrama om vanligt folk mot ”tigrar”

Titel: Mr. Six / 老炮儿
Regi: Guan Hu / 管虎
Skådespelare: Feng Xiaogang / 冯小刚, Kris Wu / 吴亦凡, Li Yifeng/李易峰, Zhang Hanyu/张涵予

Innehåller avslöjande detaljer om filmens berättelse

Hämnd är en rätt som bäst serveras kall, lyder det gamla ordspråket, men ännu bättre blir det om den serveras enligt reglerna, i alla fall om Mr. Six/六爷 (Feng Xiaogang) får bestämma. Mr. Six är en avdankad gammal gangster som lever livets stilla dagar undangömd i en hutong där han spenderar dagarna med att upprätthålla ordning och reda i sitt kvarter genom sitt personliga värderingssytem. Herr Lius guiju (规矩), regler, är solida och rättvisa problemet är bara att de är föråldrade och svårapplicerade för resten av människorna i det kinesiska samhället.

Mr. Sixs regler sätts på test när hans son, Xiaobo (spelad av Li Yifeng/李易峰) , plötsligt blir kidnappad av en rik tjänstemans son, Xiaofei (spelad av Kris Wu/吴亦凡), efter det att Xiaobo har flörtat med hans tjej och repat hans svindyra Ferrari. Redan här, tidigt in i filmen, etablerar regissören Guan Hu en tydlig dikotomi mellan de rättfärdiga gamla värderingarna och de nya förkastliga där endast jakten efter pengar och nöje gör vardagen meningsfull för den nya generationen vuxna. Men Guan Hu känner sin publik väl och basunerar inte ut konfliktpotentialen som man finner i de sociala klyftor i dagens Kina. Istället drar han paralleller till välkända händelser där Mr. Six fungerar som en ventil för samhällelig frustration och visar både ideala och omöjliga lösningar på sådana situationer. Till exempel lyckas han medla mellan en gatuförsäljare och chengguan (en polisiär myndighet som har hand om stadsplanering och som är ökända för att vara våldsamma) men han är också en vanmäktig åskådare till en potentiell självmordsscen där folk uppmanar en person till att ta sitt liv.

Precis som Jia Zhangkes A Touch of Sin berättar också Guan Hu en modern wuxia-berättelse där ett nytt modernt Kina kanske är den största antagonisten. För Mr. Sixs del har förvandlingen av Kina till en modern stat inte bara gjort honom främmande inför sitt eget folk utan han klarar inte heller av den rent kroppsligt. Hans kropp håller på att ge upp och han att åka bil för snabbt klarar han inte heller av. Den stora skillnaden ligger ändå i de som har mycket och de som har mindre vilket blir som tydligast när Mr. Sixs försöker att betala för de skador som hans son har åsamkat på Xiaofeis Ferrari. Xiaofei och hans följe är inte bara våldsamma och helt fria från skrupler utan de är också födda in i rikedom. En av filmens dramaturgiska felsteg är just hur Xiaofei och hans gäng skildras. Som om deras karaktärsdrag och klasstillhörighet, som rika ungar till korrumperade affärsmän och tjänstemän, inte skulle vara nog för att demonisera dem stiliserar man dem till den grad att de ser ut som androgyna popstjärnor som blivit skedmatade med ondska sen barnsben.

Trots den starka kontrasten av de olika personerna och dess grupptillhörighet är filmen annars ett snyggt stadsporträtt av det gamla och nya Beijing. De spatiala skiftningarna mellan hutongerna vid Houhai och ringvägarna runt Beijing stärker inte bara scishmen mellan klassiskt och modernt utan visar också upp huvudstaden från dess vackra sida fri från airpocalypse-atmosfär och sovjetisk monumentalarkitektur. Den relativt okända fotografen Luo Pan  imponerar som mest i slutscenen där de frusna sjöarna ute vid Sommarpalatset utgör filmens absoluta höjdpunkt i visuellt artisteri.

Dou Pengs relativt lugna och lågmälda musik, med främst gitarr, piano och trumpet, passar bra in till att ackomponjera Mr. Sixs ensamhet och när allvaret hänger i luften skiftar musiken till en mer utdragen ominös keyboard.

Mr. Six hade vid första anblick en oerhörd stor potential att bli 2000-talets kanske viktigaste film i Kina. Personligen tror jag att en hämndfilm, speciellt en med individ vs. etablissemanget-tema och så vidsträckt popularitet som Mr. Six, skulle vara den bästa form av katharsis för frustrerade kinesiska medborgare. Men istället blir filmen en röst åt centralkommitten för disciplinär inspektion  (中纪委) och deras kampanj mot korruption. Även om det är konsekvent med Mr. Sixs karaktär blir hans rättspatos tandlöst och den potentiella kritiken mot samhället i stort får inte samma genomslagskraft. Trots den partivänliga slutklämmen är filmen redan en modern wuxia-klasssiker som är värd att ta en titt på. Jag kan dock inte hjälpa att jämföra Mr. Six med Dahai/大海 (spelad av Jiang Wu/姜武) från A Touch of Sin där Dahais våldsamma avslut på sin jakt efter rättvisa fortfarande gör mig kluven inför frågan: kan man lösa problem med våld?

Linus Fredriksson
linus.fredriksson@vflnyheter.se

Strax efter filmens premiär blev dialogen i filmen uppmärksammad då vissa tyckte att den innehöll  alldeles för mycket svordomar. Detta ledde i sin tur till en diskussion kring det icke-existerande åldersgränssystem för filmer som går upp på bio i Kina. Tyvärr avtog debatten rätt snabbt men filmälskare runt om i Kina kunde i alla fall se fram emot en tre timmars directors cut av Mr. Six. Samma dag som filmen skulle visas på nätet drog dock SAPPRFT in visningstillståndet. Det är alltså nu andra gången Feng Xiaogang blir censurerad. 

En reaktion på “Guan Hus hämnddrama om vanligt folk mot ”tigrar””

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*