Hong Kong FOTO: Base64, Wikimedia Commons

Agenter & Dissidenter I: Snowdens val

Detta är den första delen i följeserien Agenter & Dissidenter som kommer ta upp frågor kring underättelsearbete och informationshantering i Kina och i resten av världen. Artikelserien bygger till stor del på arbete utfört inom ramen för masterkursen Ingen undersökning, ingen rätt att tala – kinesisk offentlig informationshantering som hölls under våren vid Lunds Universitet.

Edward Snowden valde Hongkong som sin första tillflyktsort när han beslutat sig för att avslöja det gigantiska amerikanska övervakningsinitiativet Prism.

Kanske kommer det visa sig att beslutet var taktiskt felaktigt, Hongkong har nämligen ett utelämmningsavtal med USA som de med några få undantag följer. Dessutom kan Beijing besluta sig för att de har en hel del att tjäna på att se till att Snowden överlämnas till amerikanska myndigheter.

Både Beijing och Washington är måna om att upprätthålla ömsesidigt goda relationer, särskilt i dagarna efter det avslappnade mötet mellan Obama och Xi Jinping i Sunnylands, Kalifornien.

Det skulle också innebära en annan sorts vinst för Kina. Att lämna över en dissident till amerikanerna som sedan med största sannolikhet – efter en uppmärksammad rättegång – skulle avrätta honom kan ses som en moralisk vinst för Beijing.

Vi kan fråga oss hur ett sådant scenario skulle påverka chanserna för nästa Chen Guangcheng som flyr till amerikanska ambassaden?

Även om vi avstår från spekulationer, även om Edward Snowden förhoppningsvis undkommer överlämning och avrättning, även om han lyckas ta sig till Island eller en annan mer eller mindre säker plats, så är valet av Hongkong som första fristad ändå intressant.

Hongkong är i sig en fascinerande plats. En hypermodern stadsstat och före detta koloni med en internationell, kosmopolitisk elit, ett sydkinesiskt mellanskikt och en nästan lika internationell (men knappast kosomopolitisk) prekär arbetarklass, huvudsakligen från Fastlandskina och Filippinerna.

På finansdistriktet Wan Chais bargator serveras brittisk och tysk öl till brittiska och tyska affärsmän. På andra sidan Victoria Harbour ligger Kowloon och det ökända Chungking Mansions, där indier och backpackers samsas om stadens billigaste boende och bästa curry.

Sedan 1997 är Hongkong inte längre en brittisk koloni, men en del av Kina. Under systemet ”Ett land, två system” lyder emellertid speciella juridiska och politiska villkor i Hongkong, garanterade av de ickekonstitutionella grundlagarna. Bland annat har Hongkongneser rätt att välja sina ledare samt betydande pressfrihet, organisationsfrihet och yttrandefrihet.

Dessa friheter ska officiellt sett vara ohotade åtminstone till år 2047, men i själva verket råder en stor osäkerhet och en ständig politisk och juridisk kamp mellan Beijing – som strävar efter ökat inflytande – och de som vill upprätthålla Hongkongs höga grad av autonomi.

Edward Snowden motiverar sitt val av Hongkong med att ”de har ett starkt engagemang för yttrandefrihet och politiska dissidenters rättigheter”.

Detta ”starka engagemang” är en produkt av Hongkongs unika politiska situation som varken suverän stat eller helt och hållet under Beijings kontroll.

Hongkong har länge varit en fristad för dissidenter och regimkritik från fastlandet och stadens invånare har haft ett stort inflytande över frihets- och demokratiförespråkare i Folkrepubliken.

Studentörelsen som formades kring Tiananmen i Beijing 1989 fick viktigt ekonomiskt och organisationellt stöd från föreningar och privatpersoner i Hongkong.

I en värld dominerad av nationalstater framstår Hongkong i sig självt också som något av en dissident. Tack vare sin särskilda historia har staden lyckats förhandla sig till en begränsad suveränitet utan att behöva axla nationens ok.

Om du var Snowden, var hade du flytt?

Taktikerna skulle kanske välja Västeuropa, Assange har föreslagit Latinamerika. Rent pragmatiskt är det nog bra val, men de erbjuder inga ideologiska alternativ. Västeuropeerna är duktiga på att övervaka de egna, inte heller i Latinamerika hittar vi några idealregimer.

På Kalla Krigets dagar var det enkelt att hoppa av, alternativet var tydligt där, men för Snowden är det betydligt svårare. Var finns de ideologiska alternativen till USA:s övervakning? Inte i Europa och definitivt inte i Kina.

Kinesiska myndigheter arbetar mer eller mindre öppet med internetbolag som möjliggör censur och övervakning av internetanvändare. Kina har registrerat vad som sagts över Skype, liksom över det inhemska chattprogrammet QQ och på landets svar på Twitter – Weibo

På det stora hela verkar inte mycket skilja sig mellan myndigheternas metoder i en ”diktatur” och en ”demokrati”.

Men Snowden flydde inte till Kina utan till Hongkong.

Om du var Snowden, var hade du flytt?

Ju mer jag tänker på det, desto mer lutar jag mot Snowdens val. En idealiserad drömbild tar form: Hongkong som fristad i kriget mellan nationella giganter (och deras inbördeskrig mot de egna undersåtarna).

Dissidenten Snowden har satt sig upp mot världens mäktigaste nationalstat och väljer att fly till dissidenten Hongkong som satt sig upp mot en annan av världens mäktigaste nationalstater.

Kanske är Snowden en drömmare och idealist som letar efter sprickorna i en krass världsordning?

Taktiskt sett var det kanske fel att fly till Hongkong, men som politiskt ställningstagande verkar det som det enda rätta.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

3 reaktion på “Agenter & Dissidenter I: Snowdens val”

  1. Om hans syfte var att dra en lans för privatlivets helgd och medborgerliga rättigheter är det en PR-katastrof att välja Hongkong som tillflyktsort, eftersom det i klartext innebär att en f.d. CIA-agent har hoppat av till Kina. Antingen är han naiv om vad ett avhopp till Hongkong egentligen innebär eller så är det något som inte stämmer med den här historien.

    Och sitter han på viktig information, så kan kinesiska säkerhetstjänsten mjölka honom på information (i utbyte mot vad?), och om han inte vet något som Kina inte redan vet, så kan han användas som ett amerikanskt ansikte i den kinesiska propagandan som säger att Kina och USA är lika goda kålsupare. Detta kan bli ett stort bakslag för alla som kämpar för större personlig integritet och mot statlig övervakning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*