Alla inlägg av Linus Fredriksson

Kultursöndag 3 augusti

The 10 best modern directors from the mainland China, Hongkong and Taiwan – British Film Institute (BFI)

Har du undrat vart diskussionen om auteurteorin tagit vägen och varför det inte längre publiceras långa artiklar om regissörer och deras livshistoria. Britiska filminstitutet har i denna lista samlat ihop de 10 regisörrer som de tycker är bäst i modern tid. Listan inkluderar namn som de flesta av oss kunde förvänta oss skulle finnas med som till exempel Zhang Yimou (张艺谋), Tsui Hark (徐克) och Wong Kar-wai (王家卫). BFIs egna expert på kinesisk film John Berra ger läsaren en kort introduktion till varje regissör samt att han även listar några av regissörernas bästa filmer. Jag som själv har sett kinesisk film sedan över ett decennium tillbaks i tiden undrar förstås varför regisörrer som Li Yang (Blind Mountain och Blind Shaft) och Zhang Yang (Shower och Quiting). BFIs hemsida har även andra listor för de som vill ha lite mer tips om kinesisk film. Till exempel finns det listor över 10 filmer som utspelar sig i Beijing och de 10 bästa wuxia filmerna.

 

The Astoria Confectionary & Tea-Room – Historic Shanghai

Den här korta texten handlar om Kyriaco Dimitriades som kom till Shanghai på 1920-talet och innan han lämnade Kina före revolutionen 1949 hade han lämnat efter sig ett historiskt arv i form av bakverk och bröllopstårtor i alla dess former. Texten har skrivits av Dimitriades egna dotter, Daphne Skillen, och texten varvas med bilder av Astorias interiör och exteriör samt grannskapet där Astoria låg. Sidan som denna text har publicerats av sköts av tre individer som alla jobbar med eller i Kina. Sidan Historic Shanghai har fler texter om det gamla Shanghai och sällskapet har funnits sedan 1998. Om ni har vägarna förbi Shanghai kolla då om de har några kommande event som du kan delta i. Den 9 augusti har dem till exempel Art Deco Apartment Houses of the French Concession och den 13 september Around the Racecourse där de kommer att  utforska det Shanghai som en gång låg vid den gamla travbanan.

 

Age of Ambition review – an intimate portrait of China – The Guardian

Evan Osnos, före detta Kinakorrespondent för The New Yorker, senaste bok Age of Ambition: Chasing Fortune, Truth, and Faith in the New China kom ut i början av maj och Tash Aw har recenserat den. Recensionen är i stora drag positiv till Osnos bok och berömmer honom för hans försök till att hålla sig neutral till många av de frågor som Osnos försöker besvara om det moderna Kina. Till exempel djupdyker han i den dikotomin som finns i ett samhälle där ett auktoritärt styre har blandats med ett koncept om en frimarknad. Enligt Aw försöker Osnos utreda hur man går till väga, som en offentlig person i Kina, när man vill kritisera sin egen stat utan att bli anklagad för att propagera västerländsk liberalism eller hur man skriver positivt om Kina utan att låta som om man alltid tar partiets sida. Aw tar upp ett bra exempel på denna problematik och nämner Osnos intervjuer med Tang Jie – en kille som hade tröttnat på CNNs subjektiva kinarapportering innan OS-spelen 2008 och som bestämde sig för att göra en 6 minuters video om just detta. Videon blev omåttligt populär och i efterhand när Tang Jie fortsatte med sin polemik blev hans sida till sist censurerad efter det att han gett sig på kinesisk media.

 

Trolling a classic – Global Times

Att klaga och sucka över yngre generationer är ett evolutionärt arv som ingen tycks kunna skaka sig fri från. Dock  försöker Global Times skribent Li Qianwen att vända på problematiken och isället ge den äldre generationen skulden för att vara alltför nostalgisk och traditionell. Den 22 juli visades den klassiska teaterpjäsen Stormen (雷雨) på Capital Theatre i Beijing och eftersom biljetterna i vanliga fall är dyra gav man studenter och yngre människor tillfälle att köpa biljetter till ett kraftigt nedsatt pris i hopp om att de skulle uppskatta denna kinesiska klassiker. Yang Lixin som spelade huvudkaraktären Zhou Puyuan i detta tragiska drama om klasskillnader i 30-talets Kina blev minst sagt förvånad när hans agerande bemöttes av skratt istället för tårdrypande ögon. Skribenten Li menar på att detta har att göra med att vissa av orden i pjäsen är så pass gamla att orden idag har fått en annan innebörd. Hon menar också att skulden inte bör läggas på den yngre generationen utan på teatergruppen för att inte ha lyckats göra en modern version av teaterpjäsen. Förra året var det Lu Xuns böcker som var allt för djupa. Vi får hoppas att trenden inte håller i sig.

 

‘Transformers’ in China: The Hidden Costs of a $300 Million Hit – The Hollywood Reporter
De finansiella och juridiska komplikationerna kring Transformers: Age of Extinction succé i Kina fortsätter att skapa rubriker. Förutom de två åtal som redan har väckts mot Paramount Pictures – vilket nämndes i förra veckans kultursöndag – skriver journalisten Kim Masters nu om ett tredje. Det har nu visat sig att ett av Kinas största distributionsbolaget Pangu till en början inte vill visa Transformers filmen för att ett av deras hotell inte hade fått tillräckligt med exponering i filmen – samma anledning som också ledde Zhou Hei Ya till att stämma Paramount. Experter menar att skillnaden i affärskulturen skapar problem kring hur kontrakt uppfylls. Vice ordförande för Paramount, Rob Moore, menar att dem till en början hade svårt att ens få in pengar för biljettintäkterna som ligger på 25% av det totala beloppet.

 

Linus Fredriksson

Kultursöndag: 27 juli 2014

I Sverige och i andra delar av världen betyder sommaren utehäng, ökad glassförsäljning och ökat koldioxidutsläpp eftersom luftkonditioneringen går för fullt, samt ett outtalat förakt mot alla dem som fortfarande vill vara inne under sommaren.

Men sommaren är ju också blockbusterfilmernas högsäsong och den tid då biofilmerna tenderar att sälja flest biljetter. Ett av sommarens stora biofenomen är Transformers: Age of Extinction som i Sverige än så länge inte ens är på topp-10 listan över mest sedda 2014 medan filmen i Kina har slagit alla tidigare rekord (rekordet hölls tidigare av Avatar).

Transformers: Age of Extinction, precis som Avatar för fyra år sedan, har hamnat i blåsväder sedan filmen blivit föremål för rättsliga tvister. En av de som har väckt åtal mot personerna bakom Transformers är företaget Hubei Zhou Hei Ya Food Company (湖北周黑鸭食品有限公司) som tycker att de inte fick tillräckligt mycket med exponering av sitt varumärke i filmen i relation till vad de betalat för produktplaceringen.

Hur mycket Zhou Hei Ya har betalat för att synas i Transformers är oklart, men enligt Li Zhiqi, marknadskonsult i Beijing, är detta en taktik för att få sitt varumärke exponerat lite extra i media.

Som om det inte var nog med en juridisk process så har även Wulong Karst Company (武隆喀斯特有限公司) stämt Paramount Pictures för att filmen inte på ett tydligt sätt visar att delar av filmen utspelar sig i Wulong parken.

Själv funderar jag över Michael Bays reaktion på att man under premiären av Transformers: Dark of the Moon i Kina hade ställt upp en kopia av transfomern Bumblebee med texten: ”Transformers 3 önskar det Kinesiska kommunistpartiet ett långt liv”.

Transformers 4: China is using Hollywood to take on the world – The Conversation

Transformers: Age of Extinction är inte bara en sommarhit i Kina utan också en samproduktion mellan Kina och USA. Chris Homewood, lektor på Leeds universitet, visar tydligt hur man med Tranformers-filmen lyckas falla under samproduktions-kategorin och hur man som amerikansk producent kan hiva in 38% av biljettintäkter istället för 25% – vilket är standard för filmer som inte är inhemska produktioner. För att en film ska klassificeras som en samproduktion måste den även innehålla positiva bilder av Kina. Filmer som tidigare har hamnat i samproduktionskategorin är Iron Man 3 och Loopers. Homewood försöker även visa hur Kina nyttjar Hollywoods soft power för att stärka den positiva bilden av Kina runt om i världen.

China in their eyes: Korean actors and investors to profit from film co-productions – South China Morning Post

Under den kinesiske presidenten Xi Jinpings vistelse i Sydkorea den 4 juli passade de båda nationerna på att skriva under ett kontrakt i hopp om att locka fler koreanska filmarbetare och investerare över till Kina. Kontraktet innebär att koreanska och kinesiska samproduktioner kommer att klassificeras som inhemska filmer. I vanliga fall importeras endast en till två koreanska filmer per år på grund av kvoten som endast tillåter att 34 utländska filmer får visas i Kina varje år. Tidigare filmavtal mellan länderna har gjorts men experter menar att denna gången har man klargjort vissa klausuler för att undvika missförstånd. Kinas första dam, Peng Liyuan, påpekade skämtsamt under vistelsen att hon ibland hade fantiserat om att Xi Jinping spelade den manliga huvudrollen i den mycket populära tv-serien My Love from the Star (来自星星的你).

Book review: The Forbidden Game – Smart Shanghai

Kanske är du en av många resenärer som har åkt till Kina i hopp om att köpa billiga golfattiraljer och som efter ditt köp har funderat över hur det skulle vara att spela golf i detta land. Författaren och före detta sportjournalisten Dan Washburn kanske inte har svaret på hur det är att spela golf i Kina men han kan förklara för dig att endast 12 av de flera hundra golfbanorna Kina är godkända av regeringen medan de resterande banorna inte ”finns”. Washburns bok berättar om tre olika människoöden i Kina som på ett eller annat sätt har kommit kontakt med den förbjudna sporten. Det handlar inte bara om de som har varit med och skapat golfbanorna utan även om de som ställt sig framför bulldozern när de har fått reda på att deras hem ska rivas för att göra plats för en golfbana. Boken kom ut i juni och finns tillgänglig hos svenska återförsäljare.

The forgotten army of the first world war: How Chinese labourers helped shape Europe – South China Morning Post

South China Morning Post har en intressant infographic om kinesiska arbetare som hjälpte Ententen under det första världskriget. Forskare uppskattar att arbetsstyrkan bestod av upp till 140.000 arbetare där majoriteten kom från den kinesiska landsbygden. Enligt Li Zhixues icke publicerade forskning ska en halv miljon kineser ha hjälpt till på den ryska fronten fram till Oktoberrevolutionen 1917. Den dåvarande kinesiska presidenten Yuan Shikai (袁世凯) försökte, genom att sända arbetare till Europa, få en chans att påverka samtalen efter kriget för att styra det till sin egen fördel – man ville till exempel få tillbaks kontrollen över Shandong-halvön som på den tiden var under tysk kontroll. Många av de arbetare som deltog i denna storskaliga kampanj kom senare att stanna i Europa och skapa sina egna samhällen i exempelvis Paris och London.

Kultursöndag tar sommarlov

Från och med idag tar Kultursöndag semester och är tillbaks igen söndagen den 27 juli. Puck fortsätter som vanligt med sina nyhetsuppdateringar måndag-onsdag-fredag. Innan jag går på semester skulle jag vilja ge er några tips på twitteranvändare som förhoppningsvis kan stilla ert kulturbehov innan jag är tillbaka.

Wang Xiangwei – @Wangxiangweihk : Chefredaktör för South China Morning Post

Andy Yee – @ahkyee : Författare som twittrar om det mesta som rör Kina

@nytimeschina – New York Times behöver ingen vidare presentation. Om ni kan kinesiska ta er tiden att kolla igenom deras kinesiska version då den oftast kan innehålla artiklar och reportage som inte finns i den engelskspråkiga versionen.

Nick Stember – @beckminister : Twittrar om serietidningar och litteratur i Kina.

Brittany Hite – @brittanyhite : Skriver för @Chinarealtime

Jeff Wasserstrom – @jwassers : Professor på UC Irvine i USA och författare till en rad böcker om Kina.

Gregory Lee – @gblee : Såg honom på en föreläsning i Malmö för första gången där han pratade om kinesisk nationalism under tidigt 1900-tal. Han har även skrivit om kinesisk (Hong Kong) science fiction och skriver oftast om kinesisk kultur.

Thomas Jansen – @Jansen_Lampeter : Föreläser om kinesisk religion och det medeltida Kina. 

Columbia University Weatherhead East Asian Institute – @WEAI_Columbia : Twittrar om saker från hela den östasiatiska regionen men oftast mycket om Kina.

Jeremy Blum – @blummer102 : Twittrar om allt möjligt från Kina. Var bland annat personen bakom artikeln om den kinesiska serietidnings versionen av Star Wars.

Jon Sullivan – @jonlsullivan – Biträdande professor vid Nottinghams universitet. Se till att kolla in ”listorna” som han har gjort på Twitter. Kan speciellt rekommendera listan ”Chinese scholars”.

Jag vill även passa på att önska alla våra läsare en trevlig sommar.

Linus Fredriksson
@yakultheredelk

Kultursöndag: 15 juni 2014

Hit Chinese sci-fi novel out soon in English – China Daily

Den kinesiska science fiction trilogin Three Body (三体), författad av Liu Cixin (刘慈欣), är nu planerad för publicering på engelska och den första boken The Three Body Problem kommer att komma ut i oktober i år. Sammanlagt har tre översättare jobbat med böckerna och de resterande två verken kommer ut till våren 2015 och i början av 2016. Handlingen utspelar sig under kulturrevolutionen och fokuserar kring upptäckten av en metod för att resa mellan två olika dimensioner samt en konflikt mellan den mänskliga rasen och utomjordingar. Science fiction är en genre som har haft sina uppgångar och nedgångar i Kina. En av de mer kända science fiction-böckerna från Kina är förmodligen Lao Shes (老舍) Sagan om kattstaden (猫城记) som handlar om en kines som landar på Mars och upptäcker att planeten redan är befolkad av korrupta katter och människor.

China and India starts Dialogue on film – Variety

I veckan möttes Jiang Jianguo, biträdande minister på den kinesiska filmbyrån (SAPPRFT), och Indiens nya information- och sändningsminister, Bimal Julka, för att diskutera framtida samarbeten inom filmbranschen. Den indiska filmens närvaro i Kina är näst intill noll och de indiska producenterna tycker att Kina ska öka sin kvot för importerad film (34 st) eller i alla fall låta några få indiska filmer visas på kinesiska biografer.

Universal Pictures Intl., Edko, Irresistible Team on Rise of the Legend – Variety

Har du tröttnat på alla filmer om Ip Man (叶问)? Eller kan du inte bara få nog av kinesiska kung fu-filmer? I veckan annonserade man att filmen Rise of the Legend nu har hittat internationella samarbetspartner och att Universal Pictures International kommer att ha hand om distributionen utanför Östasien. Filmen må inte handla om Ip Man men kretsar istället kring Wong Feihung (黄飞鸿) en historisk kung fu-personlighet vars livsöde har filmatiserat mer än hundra gånger. Wong har bland annat porträtterats av Jet Li i filmserien Once upon a time in China. Kong, chef för Edko film (som har distributionsrättigheter i Asien) och producent för filmen, menar att intresset för Wong Feihung fortfarande är stort och det ser lovande ut för filmen på den internationella marknaden. Filmen regisseras av Peng Yuyuan.

Shanghai film festival opens – Global Times

I lördags öppnade Shanghais filmfestival upp portarna för sjuttonde året i rad. Årets festival kommer att fokusera på asiatiska- och kinesiskspråkiga filmer men också filmstjärnor som ännu inte har nått internationellt kändisskap. Weng Tiehui, biträdande borgmästare i Shanghai och ordförande för festivalens organisationskommitté, säger att: ”This years festival (will have) a heavy emphasis on multipolar exchanges”. Årets mest intressanta priskategori Asian New Talent Award har en jury som kommer att bestå av bland andra Jia Zhangke och Tian Zhuangzhuang. Festivalen pågår till den 22 juni.

Mainland avant-garde playwright Meng Jinghui goes mainstream – South China Morning Post

Meng Jinghuis (孟京辉) teaterföreställning Two Dogs har satts upp i Kina mer än 1200 gånger sen den första föreställningen 2007. Den enda experimentella teaterföreställningen som har visats fler gånger är hans tidigare verk Rhinoceros in Love. Berättelsen i Two Dogs kretsar kring två hundar från landsbygden som reser in till storstaden för att följa sina drömmar. Föreställningen har visat sig vara extra intressant för så kallade ”Beijing drifters” (北漂) – personer utan lokalt hukou (hushållsregistrering) men som är bosatta i Beijing eller unga intellektuella som kommer från andra städer. Meng Jinghui har varit verksam i Kina i snart 30 år och på senaste tiden har kritiska röster höjts som menar på att hans uppsättningar är alltför anpassade till marknadens behov och att de experimentella elementen har blivit mindre. Mengs nästa projekt är en pjäs baserad på den engelska filosofen Bertrand Russels bok Pursuing Pleasure.

Recension: Den sista kejsarinnan av Kina

I Den sista kejsarinnan av Kina beskriver den kontroversiella författaren Jung Chang änkekejsarinnans liv in i minsta detalj och vi får delta i hennes utveckling från dagarna som maktlös konkubin åt kejsare Xianfeng, följt av hur hon blev änkekejsarinna och regent, för att slutligen försöka dra sig undan och leva ett fridfullt liv i Sommarpalatset.

Modernitet och tradition

Min egen bild av Cixi är formad av de filmer där hon porträtterats på ett övervägande negativt vis. I Bertoluccis  Den sista kejsaren är hon en snarast häxliknande individ och i 55 dagar i Peking är hon en maktlysten kvinna som ligger bakom Boxarupproret och talar i obegripliga metaforer när hon utfärdar sina edikt.

Denna bild demonteras sakta men säkert medan jag läser Den sista kejsarinnan. Chang beskriver istället Cixi som en operaälskande person med mycket kärlek för sin son och stor respekt för traditioner och konfucianska riter. Chang ger mycket utrymme i boken till att försöka illustrera för läsaren vikten av att dessa traditioner och riter upprätthölls.

Dikotomin mellan modernisering och tradition gör sig hela tiden påmind och motorn i berättandet är denna schism mellan de som inte vill kuva sig för västerländsk modernitet mot de ivriga reformförespråkarna.

Detta görs tydligt i den passage som beskriver Cixis försök till att modernisera Kina genom att bygga järnväg. Det blir svårt för henne att ställa sig bakom detta projekt, då oljudet från tågen sägs skapa obalans i harmonin för alla begravningsplatserna i närheten av järnvägen.

En annan berättelse är den om hur hon försökte modernisera den kinesiska flottan och vikten av att upprätthålla denna moderna standard. Speciellt eftersom andra personer ständigt motarbetar henne. Misslyckandet med att bygga upp en modern armé ledde senare till att Japan fick övertaget och kunde gå vinnande ur det första sino-japanska kriget (1894-95).

Etnicitet och klassklyftor

Hur mycket Chang än försöker att bevisa godheten bakom Cixis handlingar kan hon inte – trots de positiva formuleringar hon använder sig av – förneka änkekejsarinnans kontrollbehov och, för oss idag, skeva världsbild (I efterordet nämner hon dock att Cixi också kunde vara ”oerhört grym”).

Cixis fascination för musik och iver att renovera det gamla sommarpalatset verkar ha gjort henne blind för hur folk ute på landsbygden levde sina liv, ständigt på gränsen till svält. Chang tar också upp hur uppdelningen mellan hankineser och manchuer institutionaliserades inom vissa skikt av samhället.

Denna etniska hierarki skapade vrede runt om i Kina och redan i slutet av 1700-talet stärktes motviljan mot den manchuriska Qingdynastin i och med den Vita lotus-sektens uppror (1794-1805) och ett halvsekel senare under Taipingupproret (1850-1864). Chang utelämnar till stor del denna historiska utveckling i en strävan att istället fokusera på individen Cixi. Ibland ser man tendenser till att Cixi verkar ha levt i ett vakuum där hon med myopisk syn iakttar hur riket sakta men säkert förfaller.

Matriarken mot patriarkatet

En av de mer intressanta delarna av Changs berättelse är den som beskriver Cixi som en pionjär bland kvinnokämpar. Cixi beskrivs som en kvinna vars mål inte bara var att modernisera landet genom konkret utveckling inom olika industrier utan hon ville även luckra upp patriarkala maktmönster och skapa en mer modern (läs västerländsk) syn på kvinnan.

Genom prins Gong valde Cixi ut en manchurisk man från tullverket vid namn Binchun som skickades till Storbritannien för att studera en västerländsk nation: ”Binchun blev djupt betagen i europeiska kvinnor och det faktum att de fritt umgicks med män”, skriver Chang.

Betraktelserna av kvinnornas ställning i Europa som förmedlades till Cixi måste ha sporrat henne i intresset för kvinnosaksfrågor. Särskilt med tanke på att hon oftast fick hålla audiens bakom ett skynke då hon inte fick visa sig själv inför män. Något som Chang verkar vara allra mest stolt över är hur hon kan visa (hon är emellertid långt ifrån den första) att det var Cixi och inte kommunistpartiet som la grunden till förbudet mot bundna fötter.

Hon var inte grym av naturen.”

En sökning på Jung Changs namn (张戎) på den kinesiska sökmotorn Baidu ger – förutom vad gäller en lärd man med samma namn från Handynastin – inte mycket matnyttigt. Hon kallas bl.a. för ”en författare med munnen full av lögner”. Det verkar som hon jobbar i uppförsbacke sedan den förra boken Mao: Den sanna historien.

Den sista kejsarinnan av Kina tillhör en av de böcker som jag kan tänka mig blir bra sommarläsning. Här finns inte bara en väldetaljerad skildring av Qingdynastins hovliv utan även intriger och politiska komplotter som framställs på ett sätt som ställer alla maktkamper i Game of Thrones till skam.

I denna boken, till skillnad från hennes förra bok om Mao, beskrivs Cixis gärning som en produkt av den tid hon levde, där den tusenåriga traditionens bojor håller henne tillbaka samtidigt som hon står emot en oändlig hord av antagonister. Jag ser spänt fram emot Jung Changs nästa projekt.

Linus Fredriksson
linus.fredriksson@vflnyheter.se