Kategoriarkiv: Artonde Partikongressen

Ma Kai 马凯

Född: 1946
Regeringspost:
Vice premiärminister (2013-)
Partipost:
Ledamot i Politbyrån (2012 – ), Ledamot i Centralkommittén (2002 – )

Bakgrund: Född 1946 Shanghais kommun. Han gick med i Kommunistpartiet 1965, samma år som han började arbeta som lärare i Beijing. Han tillbringade Kulturevolutionen arbetandes på flera olika skolor i Beijing. 1978 lyckades han komma in på ett masterprogram i politisk ekonomi på det nyöppnade Renmin-universitetet i Beijing. 1985 började Ma arbeta för Beijings stad och hans ekonomiska expertis hjälpte honom att snabbt komma framåt i karriären. 1988 blev han vice direktör på den statliga prissättningsbyrån och 1995 befordrades han till viceminister på kommissionen för utveckling och reform. Han har sedan arbetat för statsrådet och inom partiets disciplinkommission.

Guanxi: Hans bakgrund inom ekonomi och finans gör att han tillsammans med Wang Yang kan bli en av de viktigaste medarbetarna till Li Keqiang i det ekonomiska policyarbetet.

Källor: China Vitae, Xinhua

Nyhetsåret 2012: Tocqueville och den nygamla regimen

BEIJING Den 18:e partikongressen som hölls den åttonde november var årets enskilt största politiska händelse. Utbytet av partiets generalsekreterare och nästan hela det stående utskottet i politbyrån var en historisk händelse som präglade hela året 2012. Det nya ledarskapet står inför nya utmaningar, men ser bakåt i historien för att finna lösningarna.

Den åttonde november tog Xi Jinping över efter Hu Jintao. I mars 2013 kommer Xi med all sannolikhet även ta över posten som president. Andremannen Li Keqiang kommer efterträda Wen Jiabao som premiärminister.

Den nya uppställningen inom partiets mäktigaste institution – politbyråns ständiga utskott – är: Xi Jinping, Li Keqiang, Zhang Dejiang, Yu Zhengsheng, Liu Yunshan, Wang Qishan och Zhang Gaoli.

Det innebär en bantning från nio till sju ledamöter, en återgång till hur landet styrdes under Jiang Zemin och ett steg bort från Hu Jintaos konsensusstyre.

Både liberaler och feminister blev besvikna när varken den ekonomiska reformatorn – Wang Yang – eller den enda kvinnan i fråga – Liu Yandong – valdes in i utskottet.

Historikerna kunde däremot glädja sig åt att en kollega blev invald. Wang Qishan var en gång forskare och institutionschef vid Kinas akademi för samhällsvetenskaper.

Faktiskt så gjorde det ständiga utskottet i helhet en humanistisk vändning. Det som under Hu Jintao var dominerat av ingenjörer rymmer nu ledamöter med examen i juridik, ekonomi och språk.

Wang Qishan fick förutom en plats i politbyråns ständiga utskott även ta över rodret för partiets disciplinärkommission. Ett viktigt partiorgan, särskilt i dessa tider när kampen mot korruption står högst på agendan.

Att Wang Qishan håller historieintresset vid liv blev tydligt under sommaren när ryktet började spridas att han rekommenderade läsandet av ett klassiskt verk från artonhundratalets Frankrike, närmare bestämt Alexis de Tocquevilles Den gamla regimen och revolutionen.

De Tocquevilles analys av samhället före den franska revolutionen (l’Ancien Régime) är ett av de viktigaste tidiga bidragen till vetenskapen kring revolutioner och sociala rörelser.

Joseph Fewsmith skrev för China Leadership Monitor om hur uppgiften att Wang Qishan rekommenderade Den gamla regimen och revolutionen ledde till en våg av de Tocqueville-studier under sommaren och hösten.

Wang verkar se paralleller mellan ”den gamla regimen” som de Tocqueville beskriver och den postrevolutionära regimen i dagens Kina.

Enligt de Tocqueville stämmer det nämligen inte att det är ekonomisk depression som utlöser en revolution, istället verkar ekonomisk tillväxt öka sannolikheten för en revolution. Ett relativt ekonomiskt överflöd leder nämligen till konkurrens om de extra resurserna mellan staten och olika aktörer i samhället.

Inte heller är det statligt förtryck som framkallar en revolutionär motrörelse. Tvärtom är det när olika samhälleliga aktörer ges ett visst offentligt utrymme som den revolutionära potential ökar.

Detta verkar vara vad som oroar Wang Qishan. Kort sagt att ökade reformer ska eskalera till en revolutionär rörelse. Wang citeras (från 2011) i Joseph Fewsmiths artikel:

”Deng Xiaoping sa att det kommer krävas kraftiga ansträngningar under flera generationer, kanske flera tiotals generationer, för att Kina ska hinna ifatt väst. Det har bara gått 62 år sedan Folkrepubliken Kina bildades, ekonomin har bara utvecklats på riktigt under 33 år. Kan vi verkligen bli världens bästa land på ett ögonblick? Det är svårt. Vi har antagligen inte fått utstå tillräckligt eller betalat ett tillräckligt högt pris. Kort sagt, vi har fortfarande en lång väg att gå.”

Wang Qishans känsla av att reformerna i Kina nått ett kritiskt läge verkar delas av andra inom det högsta ledarskapet. Premiärminister Wen Jiabao sade till exempel i mars 2012 att Kina ”kommit till en period när vi måste försvara reformerna”.

Generalsekreterarna Hu Jintao och Xi Jinping har pratat (utan tvekan med Bo Xilai i tankarna) om vikten av sammanhållning inom partiet och kampen mot korruption.

Under Xi Jinpings resa till Guangdong i början av december överraskade generalsekreterarens nya, enkla stil. Den nya imagen är spartansk och folklig, istället för lyxig och leninistiskt uppstyltad.

En annan slogan har stått i fokus i retoriken hos Hu och Xi, nämligen ”den kinesiska nationens stora renässans” (中华民族伟大复兴). Det är en slogan med en lång historia, både landsfadern Sun Yatsen och nationalistledaren Chiang Kai-shek talade om behovet av nationell renässans.

I sitt tal på 100-årsdagen av Xinhairevolutionen nämnde Hu Jintao denna renässans 23 gånger och i sin rapport till den 18:e partikongressen använde han begreppet nio gånger.

Efter Xi Jinpings övertagande som generalsekreterare var ett av hans första offentliga framträdanden ett besök till Nationalmuseet i Beijing. Framför ett porträtt av Deng Xiaoping talade han både om ”den kinesiska nationens stora renässans” och ”den kinesiska drömmen”.

För kommunistpartiet gäller det att visa – inrikes och utrikes – att det är de som bäst kan styra Kina, trots sina brister. Att de kan realisera sin ambitiösa målsättning och bilda ett starkt, välmående och fredligt Kina.

De måste övertyga att de kan gå från att vara ett revolutionärt parti till ett stabilt, auktoritärt parti som kan ta vara på olika samhällsgruppers intressen. Det är där de inte kan övertyga som repressionen riskerar att bli som hårdast.

Wang Qishans farhåga, att Kina ännu inte betalat ett tillräckligt högt pris i sitt moderniseringsprojekt, är olycksbådande. Frågan följer: vem kommer att få betala detta höga pris?

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Nya partieliten – 18:e centralkommittén

BEIJING Folkets dagblad har publicerat en lista med namnen på de 205 ledamöterna i partiets nya centralkommitté tillsammans med deras post i partiet.

Om politbyråns ständiga utskott är kommunistpartiets absoluta toppskikt utgör de 205 fullständiga ledamöterna i centralkommittén den bredare partieliten.

Ledamöterna tenderar att ha höga poster inom partiet och/eller statsapparaten, som exempelvis chefsposter inom ministerier, partiorgan eller provinser.

Det är centralkommittén som står för mycket av det som i Kina kallas ”demokrati inom partiet”.

Kandidater till kommittén nomineras från partitoppen och sedan väljer partikongressens delegater ut ett bestämt antal ledamöter. Vid den artonde partikongressen valde 2270 delegater ut 205 fullständiga ledamöter och 171 alternerande.

Folkets dagblad har offentliggjort en lista med namnen på samtliga ledamöter i kommittén, tillsammans med deras nuvarande post inom partiet.

Några intressanta namn och förflyttningar är värda att ses närmare på.

Sun Chunlan, som länge varit Kinas enda kvinnliga partisekreterare på provinsnivå har fått en befordran.

Hon var tidigare partisekreterare i kustprovinsen Fujian men tar nu över ledarskapet i metropolen Tianjin. Där efterträder hon Zhang Gaoli som nu blivit en av Kinas topp-sju. Sun Chunlan valdes dessutom in i den 25 personer starka politbyrån.

Inom politbyråns ständiga utskott har Wang Qishan och Liu Yunshan fått nya toppositioner.

Wang Qishan har tagit över den för politiska maktkamper viktiga disciplininspektionen och Liu har blivit förste sekreterare i partisekreterariatet, ett organ som har hand om tillsättning av poster inom både partiet och staten.

Vad gäller poster inom statsapparaten kommer detta inte bestämmas (officiellt) förrän vid den nationella folkkongressen i mars 2013. Det är då Xi Jinping kommer ta över som president och Li Keqiang som premiärminister.

Att övriga ledamöter i det ständiga utskottet (Zhang Dejiang, Zhang Gaoli, Yu Zhengsheng) inte ännu fått några befordringar innebär att de kommer ta över höga poster inom statsapparaten.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

 

Hu, Xi och det nygamla Kina

Xi Jinping log. ”ursäkta att ni har fått vänta så länge”, sa han.

Visst hade journalisterna i Folkets stora sal fått vänta närmare en timme längre än planerat under torsdagen på att den nya partiledningen skulle presenteras. Men inte längre än Xi själv, som ända sedan 2007 i princip förberetts till att ta över som Kinas nya rorsman.

Xi Jinping verkade dock glad över att äntligen få stiga upp på scenen, ut i rampljuset. Även om han länge pekats ut som den nya ledaren, så har tvingats hålla låg profil, vilket uppskattas i partileden.

Se bara på Bo Xilai.

Istället har Hu Jintao, världens stelaste pinne, hållit fortet under partikongressen. Även om Jiang Zemins ständiga närvaro nog gjort Hus ansikte stelare än vanligt.

Men även om han fått sitt vetenskapliga utvecklingskoncept infört i partiannalerna, så verkar det allt mer som att Hu snabbt kommer tyna bort i den kinesiska maktbilden. Hu vem? Hu is who?

Inte helt rättvist med tanke på de enorma framsteg Kina gjort under 2000-talet, men få kommer nog sakna Hu Jintao.

Allra minst Xi Jinping, som det verkar, som inte nämnde sin företrädare under sitt tacktal till världspressen under torsdagen.

”Hörde du, han nämnde inte Hu Jintao alls!” utbrast en amerikansk-kinesisk journalistkollega upphetsat bredvid mig, när vi tittade på presskonferensen.

Det är fortfarande väldigt oklart hur Xi kommer styra Kina. Men att han är mer karismatisk och avslappnat än sin företrädare blev tydligt under första dagen.

Kanske log han för att han äntligen slipper hålla låg profil. Kanske är han glad för att Hu även lämnade ifrån sig ordförandeskapet i centrala militärkommittén.

I och med det blir Xi Jinpings mandat oväntat starkt. Han kommer alltså rent formellt både styra partiet, landet och armén, även om han fortfarande kommer ha Jiang Zemin och ett tjugotal partiveteraner blickandes över axeln under många år framöver. Men Hu verkar han ha skakat av sig.

Politbyråns ständiga utskott reducerades också från nio till sju man. Vilket kommer ge ett handlingskraftigare styre av världens folkrikaste land.

Nu är frågan vad den nya, väldigt konservativa, partiledningen ska göra med sin handlingskraft.

Förhoppningsvis kommer de kunna mota den eskalerande korruptionen. Den kompetente ekonomen Wang Qishan verkar ha fått det ansvaret, i och med att han förutom sin utskottsplats också valdes in till ordförande för partiets disciplinära inspektion.

Förhoppningsvis kommer de också kunna reformera och modernisera Kinas ekonomiska system. Men där är hoppet svagt, då många i ledarskiktet har starka band till de kolossala statliga bolagen, som nog snarare gör mer skada än nytta.

Förhoppningsvis kommer de lyckas hantera miljöfrågan, vilket i mångt och mycket hänger ihop med att hantera korruptionsfrågan. Om nuvarande miljölagar bara efterlevs så skulle det vara en god start.

Ekonomi, miljö och korruption. Det är de tre områden där jag tror vi kan förvänta oss reformer och framsteg av den nya partitoppen, om vi ska vara positiva.

Vad gäller politiska reformer, censurfrågor och fri- och rättigheter så tror jag, liksom många med mig, att detta är döda frågor de kommande fem åren.

Men, om Xi Jinpings nya administration lyckas baxa sig ur den kris man står inför på de hårdare områdena ekonomi, miljö och korruption, så kanske 2017 blir året då denna potentiella framgångsvåg sprider sig till andra delar av det kinesiska samhället.

För faktum är att den nya partiledningen alla är för gamla för att sitta längre än till nästa kongress, Li Keqiang och Xi Jinping undantagna. Mer reformförespråkande ledare så som Wang Yang, blott 57 år, kommer då få en ny chans.

Men fram tills dess har partiet föredragit påstådd stabilitet framför förändring. Så det nya Kina 2012 blir väldigt mycket ett nygammalt Kina, med konservativa förtecken.

Party like it’s 1999, om Jiang Zemin får välja. Och det fick han.

Men Xi, är i alla fall glad, och ett gott skratt förlänger livet. Och också kanske Kinas kommunistpartis styre.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Partiets sju mäktigaste män

BEIJING Det blev sju istället för nio när kommunistpartiets mäktigaste män presenterades av Xi Jinping på torsdag förmiddag.

Vid en presskonferens på torsdagen presenterade den nya generalsekreteraren Xi Jinping de sju nya ledamöterna i politbyråns ständiga utskott. Det blev en bantning från nio till sju ledamöter, en återgång till hur utskottet såg ut under Jiang Zemin.

Jämfört med spekulationerna var det ett relativt åldrat och försiktigt utskott som presenterades. De som sågs som de mest liberala bland de inofficiella kandidaterna – Wang Yang och Li Yuanchao – valdes inte in. Den enda tänkbara kvinnan – Liu Yandong – fick inte chansen att bli den första kvinnan i utskottet.

De sju blev istället: Xi Jinping, Li Keqiang, Zhang Dejiang, Yu Zhengsheng, Liu Yunshan, Wang Qishan och Zhang Gaoli. Ordningen namnen presenteras i brukar inom kommunistpartiet ge en ledtråd till deras respektive rank.

För att få reda på vilka poster dessa män kommer få i regeringen får vi vänta ända till Nationella folkkongressen våren 2013.

Nedan följer en presentation av de som nu är de sju mäktigaste männen i kommunistpartiet:

Xi Jinping

”Om du ger dig in i politiken för att göre karriär, måste du ge upp alla tankar på personliga fördelar”, så formulerade sig Xi Jinping, då guvernör i Fujian, i en tolv år gammal intervju.

Kommunistpartiets nya generalsekreterare föddes 1953 i Shaanxiprovinsen. Han skickades som ung intellektuell ut att arbeta på landet, en erfarenhet han delar med de flesta i det nya utskottet. Han påbörjade sin politiska karriär i samma by, där han snart lyckades bli partisekreterare.

Xi Jinpings far – Xi Zhongxun – var högt uppsatt inom partiet och var ett tag en av landets vice-premiärministrar, men förlorade alla sina politiska poster när han stödde en biografi som anklagades för att vara mot partiet. Han tillbringade en stor del av Kulturrevolutionen i husarrest, men fick komma tillbaka in i politiken 1978.

Hans övertagande av Kinas verkliga topposition – dvs som ledare över partiet – kommer följas av ett övertagande av den statliga makten i form av rollen som president nästa vår.

Utnämnandet av Xi har beskrivits som en kompromiss mellan före detta generalsekreterarna Hu Jintao och Jiang Zemin. Xi har på grund av sin bakgrund ett brett stöd inom partiet.

Läs mer

Li Keqiang

Det andra toppnamnet är Li Keqiang, den som väntas ta över rollen som premiärminister i vår. Han föddes 1955 i Anhui och har studerat både juridik och ekonomi vid Pekings universitet.

Li Keqiang arbetade som guvernör och sedan ordförande för folkkongressen i Henan, mellan 1998-2005. Han var alltså en av de ansvariga vid tiden kring den stora HIV-skandalen 2001-2002.

Li gjorde – liksom Hu Jintao – sin karriär inom kommunistpartiets ungdomsförbund. På grund av deras gemensamma bakgrund var Li av allt att döma Hu Jintaos favorit för posten som generalsekreterare, men får nu alltså nöja sig med rollen som nummer två.

Läs mer

Zhang Dejiang

Zhang föddes 1946 i den nordöstliga Liaoningprovninsen och studerade koreanska vid Jilin universitet. Han fortsatte sedan som utbytesstudent till Nordkorea, där han senare hjälpte till vid Jiang Zemins besök 1990.

Zhang Dejiang är en erfaren och pålitlig partikader och sattes därför att ta över i Chongqing efter Bo Xilais plötsliga fall.

Zhang har lett uppstädningsarbetet i staden, för att få bort allt som påminner om Bos ledarskap. Han sade nyligen att det ”inte finns något sådant som en Chongqingmodell”, vilket var en av Bo Xilais favoritslogans.

Läs mer

Yu Zhengsheng

Med sina 67 år är Yu Zhengsheng den äldsta ledamoten i det ständiga utskottet. Han föddes 1945 i Zhejiangprovinsen. Han studerade senare missilkonstruktion i nordöst, vid Harbins teknologiska institut.

Yu påbörjade sin karriär inom ministeriet för elektronisk industri där han arbetade under Jiang Zemin. Han är för nuvarande partisekreterare i Shanghai.

Yu kommer från en gedigen politikerfamilj med en fläckad historia, hans far var ex-make till Maos änka Jiang Qing och hans bror arbetade på försvarsministeriet, innan han hoppade av till USA.

Läs mer

Liu Yunshan

Född i Shanxi 1947 och med en bakgrund som lärare och reporter i Inre Mongoliet. Liu tillbringade större delen av sin karriär i Inre Mongoliet, där han tog sig fram inom kommunistpartiets ungdomsförbund.

Sedan 2002 är Liu chef för kommunistpartiets propagandaavdelning. Hans långa tid vid avdelningen gör honom till en trolig efterträdare till Li Changchun som den ytterst ansvarige för kultur och propaganda, en post som inkluderar frågor kring internet och censur.

Läs mer

Wang Qishan

Född 1948 och arbetade som ung i folkkommun i kommunistpartiets historiska högkvarter i Yan’an. Wang har en bakgrund som historiker och gjorde efter det karriär inom Kinas statliga bankväsende.

2004 tog Wang officiellt över som borgmästare i Beijing där han fick hantera den svåra SARS-epidemin. Hans arbete i Beijing gav honom gott anseende både bland allmänheten och inom partiet.

Wang har befodrats till ny sekreterare över kommunistpartiets disciplinära avdelning, en post som för med sig betydande makt inom partiet.

Läs mer

Zhang Gaoli

Zhang föddes 1946 i Fujianprovinsen och studerade ekonomi vid Xiamen universitet. Efter det inledde han en femton år lång karriär inom oljeindustrin, i ett av Kinas stora statsägda bolag.

1988 raketstartade Zhangs politiska karriär när han valdes in i den ekonomiska kommissionen i Guangdong och senare blev vice guvernör i samma provins.

Hans snabba klättring uppåt har attribuerats till hans goda kontakter med både före detta presidenten Jiang Zemin och dennes vice Zeng Qinghong. I så fall återgäldade Zhang Gaoli tjänsten när han som partisekreterare i Shenzhen gjorde staden till en modell för Jiangs ekonomiska reformer.

Läs mer

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Välregisserad avslutning på partikongressen

PEKING Kommunistpartiets 18:e kongress avslutades utan överraskningar under onsdagen. Hu Jintaos arbetsrapport godkändes, konstitutionen reviderades som väntat och en ny centralkommitté klubbades igenom.

Hundratals, om inte tusentals, journalister fanns på plats för att rapportera från partikongressens avslutande dag. Då kongressen allt sedan den öppnades en vecka tidigare i princip varit stängd för media, så har den samlade journalistkåren varit utelämnade till mer eller mindre meningslösa välregisserade presskonferenser och spekulationer kring den nya partiledningen.

Den 18:e partikongressen har hittills inte levererat särskilt många nyheter. Det mesta har handlat om hur partiet de senaste tio åren gjort Kina till ett bättre, mer utvecklat och lyckligare land.

Förslag på reformer som Kina så väl behöver har än så länge lyst med sin frånvaro. Banksektorn har mumlat lite, hårdare tag mot korruptionen har utlovats och löften om att satsa på ekonomin. Men mer än så blev det inte.

Så även på onsdagen.

Kongressens klubbade som väntat in Hu Jintaos vetenskapliga utvecklingskoncept om det harmoniska samhället i konstitutionen, som nu får läggas till Mao Zedongs tänkande, Deng Xiaopings teori och Jiang Zemins tankar kring ”The Three Represents”. Några formuleringar om att emfasera en ekologisk utveckling fördes också in i partikonstitutionen.

Den nya centralkommittén godkändes, likaså centralkommissionens disciplinära inspektion, det mäktiga organ som granskar korruption inom partiet.

En enda riktiga nyheten för dagen är att nuvarande vice-premiärministern Wang Qishan har fått uppdraget att leda den disciplinära inspektionen, vilket sannolikt innebär att den till ständiga utskottet favorittippade partiveteranen kommer väljas in till Politbyråns ständiga utskott, och där få ansvar för att tackla den eskalerande korruptionen inom partiet.

Wang har rykte om sig att vara en expert på att hantera kriser och kniviga problem, så utnämningen visar på att partiet i alla fall menar allvar med att ta i med hårdhandskarna mot korrupta partikadrar.

Övriga tippade kandidater till det ständiga utskottet valdes samtliga in till den nya centralkommittén, så spelet är fortfarande öppet inför torsdagen då den nya partiledningen tillslut kommer avslöjas.

Kongressen avslutades med internationalen.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Nytt ständigt utskott presenteras på torsdag

PEKING På torsdag den 15 november, 11.00 kinesisk tid, så kommer kommunistpartiets nya ständiga utskott presenteras för omvärlden, meddelade partiet under tisdagen. Men vilka tippas på slutspurten ta hem de viktiga posterna? VFL redogör för rådande läge i Kinas politiska gissningslek.

Även VFL själva (än så länge) inte kan göra anspråk på att besitta högt uppsatta politiska läckor i den kommunistiska partiapparaten, så kan vi ju alltid titta på vad de som hävdar att de har det tycker. Det handlar då om mer eller mindre erkända kinavetare och analytiker, samt resursstarka mediahus så som Reuters, New York Times, Bloomberg och The Economist, exempelvis.

För att sammanfatta läget under den gångna veckan så verkar allt fler vara av uppfattningen att före detta presidenten Jiang Zemin, som trots ihärdiga rykten ännu inte trillat av pinn, är den som dragit det längsta strået i maktkampen mot sittande presidenten Hu Jintao, när det kommer till att utse det nya Politbyråns ständiga utskott.

För att förenkla en del kan det sägas att Jiang Zemin representerar kronprinsarna, det vill säga de kinesiska ledare vars pappor också varit högt uppsatta ledare, medan Hu Jintao anses representera den mer anspråkslösa Tuanpai-gruppen som har sin maktbas i kommunistpartiets ungdomsförbund.

Hur mycket dessa faktioners politik sedan skiljer sig åt är svårt att säga, men för att återigen förenkla kan det sägas att kronprinsarna lutar mer åt tuffare ekonomisk politik som riktar in sig på BNP-tillväxt, medan Tuanpai-klicken mer söker stöd i att populistiskt bry sig om landsbygden och att bygga ut sociala skyddsnät osv.

Politbyråns ständiga utskott, PSU, är alltså Kinas maktkärna, som tar alla viktiga beslut vad gäller Kinas politiska riktning. Fram tills i år har den bestått av nio män. Många ”experter” tror nu att den kommer reduceras till sju poster, för att göra organet mer handlingskraftigt, då dess beslut tros fattas genom mer eller mindre konsensus.

Hursomhelst.

Klara för PSU anses naturligtvis Xi Jinping vara. Den kommande presidenten och generalsekreteraren. Även Li Keqiang, som anses vara den som tar över som ny premiärminister, tros mer eller mindre klar. En tredje person som alla tror kommer väljas in är Wang Qishan, nuvarande vice-premiärminister.

Sedan blir det knepigare.

De flesta tycks vara överens om att också Zhang Dejiang, som fick ta över Chongqing efter Bo Xilai, kommer väljas in. Både Zhang och Wang anses tillsammans med Xi Jinping vara knutna till Jiang Zemin.

Andra supportrar till Jiang som pekas ut som favoriter är Zhang Gaoli, nuvarande partisekreterare i Tianjin, och Yu Zhengsheng, partisekreterare i Shanghai.

På Hu Jintaos sida står då Li Keqiang. Sedan finns tre tippade Hu-supportrar som pekas ut som favoriter: Liu Yunshan, nuvarande chef för propagandaministeriet, Li Yuanchao, nuvarande chef för partiets mäktiga organisationsavdelning samt Wang Yang, reformvänlig partichef i Guangdong.

Totalt nio personer. Men om då PSU krymper till sju poster, så ryker alltså två ledare -och många tror att både Li Yuanchao, som studerat i USA, och Wang Yang, som anses som för reformivrig kommer vara de två som drar de kortaste stråna. Partiet verkar mer söka efter stabilitet, än efter relativt unga reformförespråkare, vilket både Li och Wang gjort sig kända som.

Men. Som alltid med kinesisk politik. Det är till stor del gissningar och antaganden, som kan vara lika mycket fel som rätt. På torsdag, 11.00, får vi i alla fall veta på riktigt, och då kan alla efteranalyser ta sin början.

Läs mer om varje kandidat på VFL:s specialsida över 18:e partikongressen.

För den intresserade så har Wall Street Journal startat en omröstning på sin hemsida över vilket mediahus som kommer gissa rätt. Kika in den här.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Strimma av hopp för ”Solskenslag”

PEKING En av de mest diskuterade reformerna i Peking har i många år varit en så kallad solskenslag, en lag som tvingar kinesiska partitjänstemän att redovisa sina tillgångar. Under skuggan av en allt mer eskalerande korruption är frågan under 18:e partikongressen mer aktuell än någonsin tidigare.

Faktum är att frågan legat på partiets bord ända sedan 1994, men har allt sedan dess mötts av kalla handen från partiledningen. Som systemet ser ut idag finns krav på redovisning av tillgångar internt i partiet, men en solskenslag klubbas igenom skulle högt uppsatta partitjänstemän också behöva redovisa sina, och sina familjers tillgångar offentligt.

Lagen skulle vara ett steg på vägen att komma tillrätta med Kinas omfattande korruptionsproblem, menar förespråkare.

Frågan väcktes på nytt i fredags, då både Shanghais partiboss Yu Zhengsheng (som anses som en av favoriterna till att väljas in i Politbyråns ständiga utskott), och Guangdongs partichef Wang Yang ska ha uttryckt stöd för lagen.

Yu ska själv ha meddelat att man i Shanghai redan lanserat ett sådant system, som gradvis kommer utökas.

Wang Yang, som även han är en av tippade kandidater till utskottet och som anses som en av Kinas mer reformvänliga ledare, sa att man i Guangdong lanserat ett pilotprojekt som ska fortsätta undersöka möjligheterna för ett system som redovisar tillgångar bland partikadrar.

Utan att en solskenslag på central nivå klubbas igenom riskerar däremot både Shanghais och Guangdongs försök bli rätt tandlösa, eftersom det bygger på frivillig medverkan, sa till exempel Wang Yukai, professor vid Chinese Academy of Governance, till statliga tidningen Global Times.

Och frågan är ju såklart hur villiga partitoppen är att driva igenom en lag som denna, efter att både avgående premiärministern Wen Jiabao och kommande presidenten Xi Jinping visat sig ha familjer som är i god för miljarder, enligt granskningar av New York Times och Bloomberg tidigare i år.

Men att frågan nu återigen är uppe på tapeten visar på att korruptionsfrågan ligger i partiets absoluta intresse att ta itu med.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Natur och tillväxt i fokus när Hu Jintao visar vägen

BEIJING På torsdagen inleddes den 18:e partikongressen med att Hu Jintao lade fram en rapport som utvärderade de senaste fem åren och drog upp riktlinjer för de följande tio. I rapporten lyftes ekologisk utveckling fram som särskilt viktigt och fördubblad BNP per capita år 2020 blev ett nytt mål, rapporterar Xinhua.

Den avgående generalsekreteraren och presidenten Hu Jintao öppnade på torsdagen partiets 18:e kongress. Han presenterade sin arbetsrapport där han utvärderat sin egen administrations arbete och lagt upp riktlinjer för Xi Jinpings framtida arbete.

Tillsammans med rapporten höll han ett en och en halv timmes långt tal (sammanfattning på kinesiska och engelska) som tog upp en rad olika politiska frågor.

Bland annat talades om vikten av en moderniserad armé. Hu lyfte fram säkerhet till sjöss, i rymden och på internet som särskilt viktigt. Tidigare i veckan publicerade Folkets Dagblad en lång ledare på ämnet militära reformer , där framför allt vikten av IT-sektorn betonades.

Hu såg också till att ytterligare befästa sitt eget bidrag till kommunistpartiets ideologi. Hu Jintaos ”vetenskapliga utvecklingsperspektiv” har nu upphöjts till en av partiets vägledande teorier. Hu beskriver perspektivet såhär:

”Det vetenskapliga utvecklingsperspektivet innebär realiserandet av marxismen i dagens Kina, det är resultatet av mötet mellan marxism och vår tids speciella kännetecken, det är konkretiserandet av synen på utveckling enligt en marxistisk världsåskådning och metodologi. Perspektivet kan ge oss nya, vetenskapliga svar på de frågor som exempelvis väcks av utvecklingar under nya förhållanden. Det har höjt vår förståelse för socialism med kinesiska förtecken till nya nivåer och öppnat upp nya områden för marxistisk utveckling i dagens Kina.”

Perspektivet blir nu del av den exklusiva samling teorier som är tänkta att vägleda partiet i dess arbete, de övriga är: marxism-leninism, Mao Zedongs tänkande, Deng Xiaopings teori och de tre representationerna (Jiang Zemins bidrag).

Även om dessa begrepp kan verka abstrakta ska betydelsen av dem inte underskattas. De inkluderas standardmässigt i arbetsrapporter, artiklar och tal. De arbete partiet utför legitimeras genom sin koppling till dessa övergripande teorier.

En annan nyhet i talet var att Hu Jintao satte upp ett ambitiöst mål på vägen mot vad regimen kallar ”ett samhälle med relativt god levnadsstandard” (小康社会).

Det nya målet är att fördubbla BNP per capita från 2010 till år 2020. Tidigare mål har alla varit relaterade till den nationella BNP. Bytet av fokus reflekterar en ambition att höja den generella levnadsstandarden, framför allt minska klyftorna mellan den fattiga landsbygden och den urbana medelklassen.

Med bakgrund av en mera klimatmedveten retorik, både internationellt och i Kina, uppgraderas ”ekologisk utveckling” till en plats i landets generella utvecklingsplan, som annars inkluderar ekonomisk, politisk, kulturell och social utveckling.

 Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Ha koll på din kongress

Vad innebär ledarskiftet i Kina, och vad är det egentligen som kommer bestämmas på kommunistpartiets18:e partikongress som sätter igång den 8 november? VFL reder ut frågetecknen.

Vad? Kinas kommunistpartis 18:e partikongress. Partikongresserna hålls vart femte år.

Var? I Folkets stora sal, vid Himmelska fridens torg i Peking

När? Från 8 november. Det är ännu oklart när kongressen slutar, men om man ska se till tidigare kongresser så räkna med att den kommer hålla på i ungefär en vecka.

Hur? 2270 delegater som representerar kommunistpartiets närmare 83 miljoner medlemmar samlas till kongress. Delegaterna är i mångt och mycket Kinas mäktigaste män och kvinnor, det handlar exempelvis om företagsledare och militärer, men först och främst politiker.

Varför? Kongressen kommer utse en ny centralkommitté som är det partiorgan som i praktiken klubbar alla stora beslut mellan partikongresserna. Centralkommittén består av ungefär 200 ordinarie ledamöter och cirka 170 suppleanter, och brukar mötas ungefär en eller två gånger per år i plenum-möten. Vid kongressen så kommer även nuvarande generalsekreteraren för partiet, Hu Jintao, stiga åt sidan till förmån för hans uppenbara efterträdare: Xi Jinping.

Och sen då? Dagen efter att kongressen avslutas så kommer den nyutsedda centralkommittén mötas i sitt första plenum. Här kommer en ny Politbyrå, samt ett nytt Politbyråns ständiga utskott utses. Politbyrån är ytterligare en koncentration av centralkommittén, och består av omkring 25 ledamöter som träffas ungefär en gång per månad. Politbyråns ständiga utskott är i sin tur en koncentration av Politbyrån, och är Kinas verkliga maktkärna.

Hur då, maktkärna? I utskottet sitter den absoluta eliten, med generalsekreteraren som ordförande. Antalet ledamöter har varierat, men de senaste tio åren har utskottet bestått av nio män. Politbyråns ständiga utskott tros mötas omkring en gång i veckan för att de facto styra Kina. Varje ledamot har ansvar för olika frågor, som exempelvis propaganda och media eller rättsväsendet. Ingen förutom partiet själva vet exakt hur utskottet fungerar, men den allmänna uppfattningen bland kinavetare är att beslut fattas genom konsensus. En av de största ryktena som florerat inför kongressen är att partiet planerar trimma ner utskottet till sju ledamöter, för att lättare kunna genomföra reformer som Kina desperat är i behov av.

Hur då lättare, tycker man inte lika i kommunistpartiet? Det finns många olika åsikter och politiska inriktningar inom Kinas kommunistparti. Det finns reformförespråkare och mer konservativa partikadrar. Kadrar som förespråkar mer aggressiv kapitalism och andra som lutar tillbaka åt vänsterkanten, och romantiserar om Mao. Att samtliga sedan kallar sig marxister och kommunister är en annan sak. För att göra saker ännu mer komplicerade så är Kinesisk inrikespolitik inte heller uteslutande om politiska åsikter, mycket handlar snarare om personliga relationer och stridigheter mellan olika grupperingar. De grupperingar som verkligen betyder något för tillfället är den klick kring nuvarande presidenten Hu Jintao, som anses ha sin maktbas i Kinas kommunistiska ungdomsförbund, samt den löst sammansatta klick som brukar kallas kronprinsar som alla är söner till tidigare högt uppsatta partikadrar under Maos dagar och som samlas kring Xi Jinping och den nu 86-årige ex-presidenten Jiang Zemin.

OK, men vad har det för betydelse då? Grupperingarna inom partiet har fram tills kongressen slagits om att få så mycket inflytande över Kinas framtid som möjligt, genom att få sina ledamöter utsedda till topp-positioner. Vilka ledare som utses kommer naturligtvis påverka vilken riktning Kina tar i framtiden; kommer man öppna upp sig ytterligare mot omvärlden och genomföra ekonomiska och politiska reformer, eller blir det en marxistisk maoistisk politisk backlash i form av hur den nu petade politikern Bo Xilais styrde megastaden Chongqing? Eller, blir reformutrymmet så litet att allting i princip kommer tuffa på som vanligt utan några stora förändringar? Det får framtiden utvisa. Klart är i alla fall att Xi Jinping sannolikt kommer behöva några år för att befästa sin maktposition innan han tar sig an några förändringar efter att den nuvarande femårsplanen som sträcker sig fram till 2015 löper ut.

Så, inga omfattande förändringar alltså? Ja, det är det ju ingen som vet, egentligen. När det handlar om politik i Kina är mycket utelämnat till spekulationer, eftersom alla processer sker bakom stängda dörrar. Så bara för att något varit på ett visst sätt i tio år, betyder det inte att det kan förändras i år.

Jaha, väldigt upplysande… Är det något mer jag behöver veta? Om det inte gått fram tydligt nog så är det i högsta grad partiet som styr Kina. Det är partiet som styr regeringen och militären. Även om det i mångt och mycket är samma personer som sitter i militärledningen och regeringen som sedan sitter i de högsta partiorganen, så är det inom partiets organisation som alla viktiga beslut fattas. Därför är det till exempel betydligt viktigare vilka som utgör Politbyrån och Politbyråns ständiga utskott, jämfört med vem eller vilka som sitter i regeringen i Kina. Viktigt att är också att partikongressen, förutom att välja nya ledare, också brukar slå fast nya politiska policys och riktlinjer, som kan ha stor betydelse för framtidens Kina. Om det blir så även vid den 18:e partikongressen återstår att se. Slutligen kan det vara värt att poängtera att alla viktiga beslut som kommer klubbas på kongressen i princip redan har kohandlats klart innan kongressen öppnar den 8 november.

Vill du läsa mer om partikongressen så har VFL en specialsajt, där du kan läsa mer om kongressen, och om de kandidater som tros utgöra det nya ständiga utskottet.

Även nyhetsbyrån Reuters har sammanställt sin egen lista, den ser du här.

Kinavetaren Patrick Chovanec har skrivit en lång förklarande text kring Kinas politiska system som VFL varmt kan rekommendera, även om den är över ett år gammal nu.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Sista mötet för sjuttonde partikongressen

BEIJING På söndagen avslutades det sista plenumet för den 17:e partikongressen. Där annonserades att den 18:e partikongressen kommer inleda sitt arbete den åttonde november. Dessutom utsågs två nya vice ordförande till den centrala militärkommissionen och beslutet att utesluta Bo Xilai godkändes av partiet.

Idag – söndagen den fjärde november – avlutade den 17:e partikongressen sitt sjunde och sista plenum. På den avslutande dagen presenterades en kommuniké och den avträdande generalsekreteraren Hu Jintao höll ett viktigt tal.

Hu Jintao presenterade en arbetsplan som han förberett inför nästa partikongress övertagande. Det hör till traditionen att den avträdande partichefen på detta sätt lägger fram sin syn på partiets framtida riktning.

Planen stämmer antagligen till stor del överens med det tal Hu Jintao höll vid partiskolan i augusti, som bland annat betonade sammanhållning inom partiet och försvar av reformer.

Arbetsplanen kommer läggas fram vi den 18:e partikongressen, där även förslag på nya tillägg till folkrepublikens konstitution kommer presenteras, skriver Xinhua.

I samband med partikongressen utsågs också två nya vice ordföranden för partiets centrala militärkommission. Kommissionen är militärens högsta auktoritet och leds av dess ordförande Hu Jintao (som även här kommer efterträdas av Xi Jinping).

Det är generalerna Fan Changlong och Xu Qiliang som nu befordras till chefspositioner inom militärkommissionen. Fan är sedan 2004 befälhavare i Jinanregionen (inkluderar provinserna Shandong och Henan). Xu är befälhavare för Kinas flygvapen sedan 2007.

Under partikongressen godkände centralkommittén vidare ett tidigare beslut av partiets disciplinära organ att utesluta tidigare partimedlemmen Bo Xilai, även detta enligt Xinhua. Förra veckan rapporterade VFL att Bo förlorat sin straffimmunitet, allt tyder därför på att han snart kan komma att ställas inför rätta.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

 

Peking paranoia: Säkerheten på topp inför kongressen

PEKING Med en vecka kvar till att kommunistpartiets 18:e kongress sätter igång i Folkets stora hall vid Himmelska fridens torg, så har myndigheterna i Peking tänkt ut nya, kreativa lösningar för att borga för säkerheten under mötet.

På torsdagen inleds den 17:e partikongressens sjunde plenum. För sista gången ska nuvarande generalsekreteraren Hu Jintao och hans gamla garde samla ihop partiets centralkommitté för att bestämma dagordningen i världens folkrikaste land. Nästa gång partiets centralkommitté samlas blir det under Xi Jinping och hans femte generations ledare.

För att kongressen, denna politiska höjdpunkt för Kinas kommunistparti, ska fortlöpa utan incidenter, så är det naturligtvis av vikt att säkerheten är på topp, vilket man från polisiärt håll tagit på stort allvar.

Los Angeles Times korrespondent Barbara Demick redogör för en del av de mer märkliga avarterna av Pekings säkerhetstänk. Exempelvis så har utländska TV-kanaler så som CCN blockerats på ett hotell-gym, till förmån för Kinas statliga CCTV. Fruktknivar får inte längre säljas i matbutiker.

Gatuförsäljare som säljer mat har enligt Barbara blivit allt mer sällsynta, då de betraktas som en säkerhetsrisk. Så också alla typer av offentliga sammankomster av folksamlingar, till exempel konferenser eller spelningar.

Även Peking Maraton, som skulle hållits i oktober, ställdes in på grund av den 18:e partikongressen, vilket gjorde en bekant till mig rätt upprörd, då han tränat i nästan ett år inför loppet.

Säkerhetspådraget på själva Himmelska fridens torg är naturligtvis omfattande, vilket undertecknad själv fick uppleva under onsdagen. Poliser, paramilitära poliser, militärer, och civilklädda poliser utgjorde en anmärkningsvärd del av folket på plats.

Jag hade för ett inslag i TV4 sökt tillstånd i nästan en vecka för att få filma vid torget. Min ansökan krävde dock ”minst två veckors förberedelse”, blev jag upplyst om efter ett par dagar. Men jag kunde ju alltid bege mig ner till torget och testa, sa en av Utrikesministeriets pressinformatörer.

Sagt och gjort, så begav jag mig ner till Folkets stora hall, och fick faktiskt tillåtelse av poliserna på plats att filma, så länge jag höll mig på långt avstånd (andra sidan vägen). Detta muntliga tillstånd visade sig dock vara relativt godtyckligt, när jag en bit därifrån försökte filma av en annan del av torget blev en av militärerna på plats väldigt upprörd och bad mig vänligt men bestämt stänga av kameran och lämna området.

Det hittills mest absurda uttrycket för Pekings paranoia är dock ett direktiv som ska ha gått ut till Pekings taxichaufförer om att skruva av handtaget för vindrutorna i baksätet, för att på så sätt förhindra att upproriska revisionister kastar ut propaganda genom taxifönstret. Särskilt oroliga tycks man vara för pamfletter som fästs vid pingisbollar, vilket blivit ett stående skämt i de sociala medierna under torsdagen.

Ett mer realistiskt, men mindre roligt faktum, är däremot att Peking skruvat upp internetcensuren, vilket i praktiken innebär att internet för tillfället stundvis går i snigelfart i Kinas huvudstad. Extra långsamt går all internettrafik som behöver ta sig utanför Kinas gränser.

Även Kinabloggen Tea Leaf Nation konstaterar att säkerheten börjar ta sig absurda uttryck och skriver att det bland polisstyrkor råder något som skulle kunna liknas vid en känsla av undantagstillstånd: Agera förebyggande, undersök alla, inga som helst felsteg kommer accepteras, var direktiven som gavs uppifrån.

Den 18:e partikongressen kommer markera det andra fredliga ledarskiftet i Kina någonsin. Peking markerar med all tydlighet att ingenting annat kommer tolereras.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Kinas nästa president pratar ut

KINA Danska Nordiska institutet för asienstudier, NiAS, har översatt en tolv år gammal intervju med Xi Jinping, Kinas väntade nästa president. I Intervjun pratar en yngre Xi ut om sin hårda uppväxt under kulturrevolutionen och hur han ser på politikerrollen i Kina.

Intervjun publicerades första gången år 2000 i kinesiska tidskriften Zhonghua Ernü, som är ett magasin som ges ut av kommunistpartiets ungdomsförbund.

Xi Jinping, då 47 år gammal, var vid tillfället guvernör över kustprovinsen Fujian. Det var nog ingen som visste då att han tolv år senare skulle stå i tur för att ta över rodret som generalsekreterare över kommunistpartiets 83 miljoner medlemmar.

Intervjun börjar ironiskt nog med ett segment där både intervjuaren, Yang Xiaohuai, och Xi Jinping förklarar varför den här typen av intervjuer bör undvikas, då det lätt kan leda till missförstånd, bakgrundsintervjuer och biografier är helt enkelt ett undermåligt sätt att beskriva en person, konstaterar Xi.

Nåväl. Med detta sagt, så sätter själva intervjun igång.

Xi Jinping berättar först om sin tid när han under två år ledde länet Ningde. Han orerar om hur han på ett lugnt och sansat vis kunde bidra till utvecklingen av länet. I denna del av intervjun finns en kritik, både från Yang och Xi, om hur vissa partikadrar blir utposterade på en ny ort, och sedan vill åstadkomma snabba resultat istället för långsiktiga, mer hållbara lösningar, för att jaga befordringar.

Xi Jinping förklarar sedan varför detta tankesätt är fel, och att han själv alltid sätter folket först, och inte tänker på huruvida han kommer befordras eller ej; allt är för folkets bästa, varför han så klart enbart förespråkar långsiktiga lösningar.

Vill man tjäna pengar, säger Xi, så kan man göra det på laglig väg i den privata sektorn. Pengar och politik hör inte ihop, menar han:

”If you go into politics to make a career, you must give up any thought of personal advantages.”

Vidare så pratar Xi en hel del om sin uppväxt under kulturrevolutionen, då han deporterades till en by i Shaanxi, och lyckades klättra upp från att vara en medlem i produktionsbrigaden där, till att bli partisekreterare i byn. Xi menar att han genom sina många år på landsbygden har stor förståelse och insikt i hur livet ser ut där, vilket säkert är sant.

Faktum är att Xi spenderade en stor del av sin ungdom på landsbygden, först som deporterad under kulturrevolutionen, och sedan som partikader i Hebei-provinsen under 80-talet, efter att han examinerats från Qinghua-universitetet i Peking.

I intervjun berättar Xi också om hur han fick kämpa för att bli antagen till Qinghua. Han skrev närmare tio ansökningsbrev, som alla utom det sista blev nekat på grund av hans familjebakgrund (hans far, en revolutionshjälte, vad vid tillfället utrensad, även om han skulle återinsättas och senare tjäna som vice-premiärminister).

Mellan raderna finns en hel del kritik att läsa in om kulturrevolutionen i Xis svar, men samtidigt vill han lyfta fram alla goda erfarenheter han fått genom att spenderat så stor del av sin ungdom med ”vanligt folk” på landsbygden, vilket tjänar honom väl nu när han tjänstgör som guvernör:

”I grew up in the seven years I was in Shaanxi. I learned two important things. First I had the opportunity to understand what real life looks like, what is right and wrong, and who ordinary people are. These were experiences för life”.

Och visst, hur många presidenter och ledare i väst har spenderat sin ungdom, skilda från sina föräldrar och familj, svältandes på landsbygden? Frågan är ju om detta gjort Xi mer eller mindre benägen att leva ett enkelt liv. Amerikanska nyhetsbyrån Bloomberg redogjorde senast i somras i ett långt reportage för de många miljoner dollar Xi Jinpings familj och släktingar är i god för. Bloombergs hemsida är sedan dess för övrigt blockerat i Kina.

Till sist i intervjun vill Xi slå ett slag för kommunismen. Enligt Xi så stammar all makt i Kina från folket, och att detta aldrig får glömmas bort. Låt oss hoppas att han drar sig till minnes detta när han efter den 15 november tillträder som generalsekreterare.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Scenen sätts upp för partikongressen

Den första november håller den 17:e partikongressen sitt sjunde och sista plenum, efter det tar den 18:e partikongressen vid den 8 november. Förberedelserna inför detta ledarskifte följer vissa traditioner och mönster som beskrivs i detalj av Alice Miller i senaste numret av China Leadership Monitor.

På den 17:e partikongressens avslutande plenum kommer Hu Jintao lägga fram en arbetsplan och presentera en lista med nomineringar till den 18:e centralkommittén (som inkluderar runt 350 ledamöter), skriver Miller.

De 2270 ledamöter som kommer delta på den 18:e partikongressen valdes redan i augusti. De består av representanter från partiet, staten och armén, liksom företrädare från provinserna. På pappret är de dessa som väljer ledamöter till centralkommittén, som i sin tur väljer bland kandidaterna till politbyrån. Men i själva verket sker besluten från ovan, genom inofficiella avtal i partitoppen.

En analys av offentliga framträdanden och resande tyder på att en stor del av detta högsta ledarskap var på plats i Beidaihe under första halvan av augusti (som VFL rapporterat om tidigare), trots att Hu Jintao försökt minska semesterortens betydelse för partipolitiken.

Xi Jinping rapporterades vara på plats i Beidaihe, tillsammans med två möjliga kandidater till politbyråns ständiga utskott – Li Yuanchao och Liu Yandong. Officiellt för att möta en grupp utvalda experter på semester.

Innan Beidaihe, den 23 juli, höll Hu Jintao ett tal på den centrala partiskolan där han lade fram sin syn på partiets framtida linje. Detta tal kommer utgöra den ideologiska skissen för den arbetsplan han presenterar inför den nästa partikongressen. VFL har tidigare analyserat talets innehåll i detalj här.

Det är tradition att presidenten på detta sätt förbereder den följande partikongressen, men talet hölls en månad senare än brukligt. Att talet hölls så sent kan vara ett tecken på att Hu Jintao har haft svårt att få tillräckligt med stöd för sin linje.

Chefen för centralkommitténs kansli, Ling Jihua, omplacerades efter en skandal i september, då hans son kraschade sin ferrari. Ling ersattes istället av Li Zhanshu, som av vissa uppges ha nära band till Xi Jinping. Ifall detta stämmer har Xi Jinping lyckats med att få en allierad på en topposition i ett mycket tidigt stadie.

Under föregående tolvmånadsperiod hölls färre politbyråmöten än vanligt, inte sedan 2002 har det varit så långt mellan mötena. Vanligtvis hålls omkring tio möten per år och nästan lika många ”studiesessioner”. Men den senaste perioden har politbyrån bara hållit sex möten och tre ”studiesessioner”.

I kombination med Hu Jintaos låga profil sedan i somras, det sena partiskoletal och att den 18:e partikongressen första sammanträde hålls senare än vad många trodde, tyder detta på att Hu har fått arbeta hårt för att få tillräckligt stöd inför genomförandet av övergången.

Ovanstående är en sammanfattning av Alice Millers artikel ”A Pre-Congress Miscellany” i senaste numret av China Leadership Monitor.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se