Kategoriarkiv: EKONOMI

Året som gick – Ekonomin

 I en serie årskrönikor sammanfattar VFL Kinaåret 2015. Nedanstående text, skriven av Daniel Ekström, behandlar ekonomin.

Ekonomiåret 2015 kom att bli ett viktigt år för internationaliseringen av den kinesiska ekonomin. Tumult på de kinesiska aktiemarkanderna fick stor påverkan på de internationella marknaderna. Samtidigt debuterade Kinas ledning i rollen som global ekonomiskpolitisk aktör genom en allt mer aktiv ekonomisk utrikespolitik. Det blev tydligt att Kina framöver vill ta en större roll i det globala ekonomiska systemet. Samtidigt förblir den inhemska ekonomiska situationen i fokus. Kina befinner sig mitt i ett skifte av den ekonomiska tillväxtmodellen vilket gör ekonomin sårbar. Nya drivkrafter för tillväxten ska ta över, samtidigt som problem förknippade med den tidigare tillväxtmodellen måste hanteras.  Sammantaget leder detta till en svår ekonomisk balansgång för Kinas ledning.

Den kinesiska ledningen gick in i 2015 med stort självförtroende. Vid politbyråns möte 2014 slogs det fast att 2015 skulle bli ett ”nyckelår för fördjupade reformer”. Kina skulle visa att man menade allvar med reformplanerna som presenterades i samband med den 18:e centralkommitténs tredje plenum i november 2013. Avgörande reformer skulle nu implementeras.

Ett nytt normaltillstånd

Att Kina nu gått in i en ny ekonomisk fas blev under året tydligt. Perioden med en snabb tillväxt på runt tio procent är nu definitivt över och fokus ligger istället på att skapa förutsättningar för långsiktigt hållbar tillväxt. Vid den årliga Nationella folkkongressen (NPC) som gick av stapeln i mars upprepade premiärminister Li Keqiang mantrat att Kina nu befinner sig i ett nytt normaltillstånd (New normal) med lägre tillväxt. Termen syftar till att skruva ner förväntningarna på en återgång till den höga tillväxttakten som rådde före 2010. Argumentet är att Kina måste sänka tillväxttakten för att försäkra sig om kvaliteten på tillväxten och för att hantera de problem som 35 år av snabb tillväxt lämna efter sig. Inte minst handlar det om att komma till rätta med överkapaciteten inom industrin, hantera miljöproblematiken och att strukturera landets skenande skulder.

Tillväxtmålet för 2015 sattes till ”omkring sju procent” vilket var i enlighet med förväntningarna, men samtidigt det lägsta tillväxtmålet på femton år. Att siffran inte specificerades mer kan tolkas som att Kinas ledning vill röra sig bort från en statligt styrd tillväxt.

I efterhandtycks det som Kina uppnått sitt mål. En rapport från CAS som nyligen publicerats pekar på att tillväxten för 2015 till slut hamnade på 6.9 procent, alltså något lägre än regeringens mål, men överlag i enlighet med förväntningarna. En fråga som dock lämnas obesvarad är hur förankrade i verkligheten dessa siffror är. I takt med att den kinesiska ekonomin bromsat in har allt fler ifrågasatt trovärdigheten i de officiella BNP-siffrorna.  Siffrorna är inte tagna ur luften men på många håll finns incitament till att blåsa upp tillväxten. Dessa frågetecken kring Kinas faktiska ekonomiska läge kommer inte heller att kunna besvaras när de slutgiltiga siffrorna publiceras av Kinas statistikbyrå i slutet av januari.

Mot en ny tillväxtmodell

Så som fastslagits i beslutsdokumenten från tredje plenum ska Kina gå från en ekonomi som varit beroende av investeringar och produktion av enkla varor till en ekonomi baserad på avancerad tillverkning och innovation. Detta är en långsiktig process och varken något nytt som presenterades 2015, eller som fullbordades 2015. Däremot skulle reformarbetet under året gå in i en avgörande period, där många av de utlovade förändringarna skulle förverkligas.

Över lag var reformtakten under året hög. Tre nya frihandelszoner öppnades i Tianjin, Guangdong och i Fujian, även om förväntningarna på zonernas betydelse skruvats ner betydligt sedan den första zonen lanserades i Shanghai 2013. Samtidigt genomfördes flertalet reformer för att konsolidera och effektivisera de statliga företagen. Det privata företagandet stärktes genom att marknadshinder eliminerades samtidigt som företagsregistreringen förenklades för små företag.

Sammantaget rör sig detta dock om små reformer. De stora reformerna har trots tal om 2015 som ett avgörande år lyst med sin frånvaro. Hit hör bland annat finansiella reformer, skattereformer och reformer av systemet för hushållsregistrering kallat Hukou. Särskilt höga var förväntningarna under 2015 på reformer inom finanssystemet. Dessa fick sig en rejäl törn i samband med sommarens stora ras på aktiemarknaden och 2015 är inte heller det ödesår som det på förhand utsetts till.  

Ett turbulent aktieår

Den mest uppmärksammade ekonomiska händelsen i Kina var utan tvekan sommarens tumult på aktiemarknaderna.  Under våren steg de kinesiska börserna snabbt och många privatpersoner lockades av den snabba uppgången. Mellan februari och juni steg Shanghaibörsen med 65 procent. Utvecklingens påhejades av Kinas statliga medier som gärna gjorde kopplingar mellan uppgången och det pågående reformarbetet. Med den inbromsande ekonomin som bakgrund var det oklart vilka underliggande ekonomiska faktorer som motiverade uppgången.

börs

Fallet inleddes under sommaren efter farhågor om att den kinesiska industrin gick sämre än väntat. Ett utdraget prisfall över flera veckor urholkade förtroendet för marknaden. I början av juli fick en betydande andel av aktierna handelsstopp på grund av allt för snabba prisfall.  För att bromsa prisfallet genomfördes en rad åtgärder. Bland annat gjordes en omfattande kreditinjektion via statligt ägda China Securities Finance Corp, samtidigt som en rad begränsningar för försäljning infördes och investeringar på nedgång, så kallad blankning, förbjöds.

När marknaden stabiliserade sig under hösten hade hela uppgången från våren utraderats. Samtidigt pekade många bedömare på att myndigheternas panikartade agerande hade skadat förtroendet för marknaden. Satt i perspektiv, inte minst med vårens uppgång som bakgrund, var kursraset inte extremt. Samtidigt gick agerandet rakt emot de utfästelser som gjorts om att ge marknaden en avgörande roll i ekonomin. The Economist uttryckte det hela som att:

”The economic hopes invested in Messrs Xi and Li stemmed from their pledge in late 2013 to let market forces play a “decisive role” in allocating resources. The actions of the past ten days have made abundantly clear that it is still the other way around: the Chinese government wants a decisive role in markets.”

Kina är långt ifrån det första landet som försöker begränsa och hindra en fallade aktiemarknad. Men åtgärderna måste samtidigt sättas i perspektiv, och med bakgrund av den omfattande uppgång som föregick den hastiga nedgången är frågan om statens inblandning verkligen var proportionerlig. Myndigheternas plumpa agerande under sommaren har ökat osäkerheten inför hur kommande motgångar kommer att hanteras framöver. Även om agerandet på kort sikt kan ha hindrat fallet kan statens handlade på lång sikt vara förödande för tilliten och funktionen av Kinas finansiella marknader.

2016:s inledning, med fallande börser ger en klar återkoppling till tumultet under sommaren 2015. Det misslyckade försöket med automatiska handelsstopp vid snabba kursfall, så kallade ”circuit breakers” visar att det altjämt finns många barnsjukdomar på de kinesiska finansmarkananderna. Detta är i sig inget konstigt.  Vägen till mogna välfungerande finansmarkander kommer att kantas av misslyckanden. Den avgörande utmaningen för Kina kvarstår dock och ligger i att släpps kontrollen öven finansmarknaden och att sedan acceptera utfallet. I alla andra fall blir den moraliska risken överhängade.

Asiatiska Investeringsbanken för Infrastruktur

En klar framgång under året var etablering av den av Kina föreslagna Asiatiska Investeringsbanken för Infrastruktur (AIIB). När anmälningstiden för att bli en ursprunglig medlem i banken gick ut den 31 mars stod det klart att 51 länder ansökt om att bli ursprungliga medlemmar, däribland USA:s nära allierade Storbritannien och Frankrike. USA har intagit en skeptisk hållning gentemot AIIB, som har framställts som en möjlig konkurrent till redan existerande Världsbanken och Asiatiska Investeringsbanken, i vilka USA respektive Japan har stort inflytande. Även Sverige valde i sista stund att ansöka om medlemskap i AIIB.

aiib

Bankens syfte är att investera i utbyggd infrastruktur på den asiatiska kontinenten, ett till synes legitimt syfte med tanke på det omfattande behov som uppstår i takt med att kontinentens ekonomier växer. Det finns samtidigt tydliga kinesiska intressen bakom sådana satsningar. När Kina nu söker sig bort från en investeringsdriven tillväxtmodell behövs nya marknader för den industri som tidigare byggt ut Kinas infrastruktur.  Det är också svårt att bortse från kopplingen till Kinas initiativ om en ny sidenväg. Under 2015 meddelades att ett dammbygge i Pakistan valts ut som det första projektet under initiativet. Bolaget som utsetts för att bygga dammen är det statliga jättebolaget China Three Gorges Corporation

Det finns farhågor om att banken kan utvecklas till ett kinesiskt maktinstrument i regionen.  Av denna anledning kom frågor om representation och röstfördelning bli centrala i förhandlingarna om bankens stadgar och styrning. Från väst var kraven på transparens viktiga, något som Kina sagt att man stödjer. Det är möjligt att framgången med det stora intresse som banken gavs fick en bitter eftersmak genom kraven på begränsat kinesiskt inflytande. Den lyckade etableringen av AIIB är alltjämt en viktig milstolpe för Kina som aktör i den internationella ekonomin

Framgångar på valutaområdet

Kina nåde 2015 nya framgångar i internationaliseringen av landets valuta yuanen. Under hösten togs besluta om att yuanen ska ingå Internationella valutafonden IMF:s valutakorg, den så kallade SDR, Special Drawings Right. Valutakorgen har liten praktisk användning i den globala handeln och att yuanen nu inkluderas i valutakorgen tjänar främst som symbol och ett erkännande av valutans roll internationellt. Inte minst kan beslutet öka yuanens status som reservvaluta. Beskedet togs också som ett tecken på samförstånd i det internationella ekonomiska systemet, vilket öppnar för en smidig anpassning till en allt mer utåtagerande kinesisk ekonomi.

Peking har under lång tid arbetat för en mer internationell yuan, och upptagandet i SDR var en viktig händelse i detta arbete. Diskussionen inför beskedet handlade till stor del om att yuanen  ännu inte är fritt konvertibel, och att den kinesiska centralbanken PBC alltjämt har mycket att säga till om i värderingen av valutan. Kravet för att en valuta ska upptas i SDR är att den ska vara ”fritt användbar”. För att uppnå detta genomfördes några förändringar i yuanens styrning vilka gjorde intervention från PBC betydligt dyrare. Förändringarna till trots är det dock en bra bit kvar innan den kinesiska valutan kan handlas fritt, men beslutet att uppta yuanen i SDR ökar ytterligare förväntningarna på en sådan utveckling.

Utmaningar som kvarstår

2015 blev ett år där den kinesiska ekonomin i högre grad en tidigare tog plats på den internationella arenan. Betydelsen av den kinesiska marknaden framgick med all tydlighet under sommarens börstumult när rasen på de kinesiska börserna fick efterverkningar världen över. På många sätt är detta en bekräftelse på att Kina nu på riktigt blivit en ekonomisk stormakt,  samtidigt som det är långt ifrån den entré som Kinas ledning hade hoppats på. Minst lika mycket som intåget på den internationella scenen kom att handla om de stora framsteg som gjorts hamnade fokus på de stora utmaningar som ligger framför Kina. På detta sätt har reformarbetet under 2015 skaffat sig en internationell publik. Detta ökar pressen på att genomföra utlovade reformer.

Det är på många områden tydligt att Kina befinner sig i en ovan situation. Agerandet på hemmaplan så väl som internationellt vittnar om osäkerhet inför de nya utmaningarna som landet står inför. Framgångarna på den internationella arenan banar vägen för ett allt mer aktivt Kina i globala ekonomiska affärer. Samtidigt finns de stora utmaningarna på hemmaplan. 2015 blev inte det nyckelår i reformarbetet som förutspåtts. För en hållbar ekonomisk utveckling måste utlovade reformer genomföras. Om Kina, lockad av sina initiala framgångar, låter sitt internationella agerande ske före de interna reformerna kommer riskerar ett bakslag inte bara påverka Kina. Som 2015 har visat har kinesiska förkylningar en påtaglig global smittorisk.

Daniel Ekström
daniel.ekstrom@vflnyheter.se

Tvåbarnspolicy införs i Kina

Ettbarnspolitiken avskaffas till förmån för en tvåbarnspolitik, meddelade statliga nyhetsbyrån Xinhua under torsdagen. Inte ett oväntat beslut i sig, men oväntat att det kom nu; partitoppen har de senaste dagarna varit fullt upptagna med att föda fram Kinas trettonde femårsplan under det pågående 18:e centralkommitténs femte plenum i Peking.

Men så släpptes också nyheten om att ettbarnspolitiken avskaffas som något av en binyhet till den riktiga nyheten, dvs ramverket till den nya femårsplanen. Förståeligt. Kina har få politiska poäng att vinna på att slå på stora trumman i och med uppluckringen – då riktas ju samtidigt fokus på alla förskräckliga personliga tragedier (tvångssterilisering, tvångsaborter) som följt i ettbarnspolicyns spår de senaste 35 åren.

Faktum är att skillnaden mot innan kommer bli marginell (och i det avseendet passar nyheten väl som biprodukt). Redan 2013 luckrades familjeplaneringspolitiken upp när barn som själva var ensambarn fick rätt att föda två barn. Babyboomen som förutspåddes uteblev. Orsaken? Det är för dyrt att skaffa barn i Kina. I alla fall om man vill att barnet i fråga ska ha någon möjlighet i konkurrensen med sina jämnåriga, en konkurrens som börjar redan på dagis.

Partiet hävdar att de genom sin politik förhindrat omkring 400 miljoner födslar genom sin strikta politik. Visst, det är en hel del. Men om någon trodde att alla familjer i Kina sedan 80-talet endast fött ett barn så tror de fel: det är många som har många fler än så. Utanför storstäderna är böterna inte så grova, så det har absolut inte varit en omöjlighet att skaffa både bröder och systrar till sitt första barn. Det är heller inte ovanligt att fuska med födelsepapperna och skriva sin nyfödde på en släkting.

Babyboomen kommer utebli – även denna gången. Skillnaden blir att de som tidigare behövt smussla eller betala böter för sina extra barn nu kan lägga kraft och pengar på något annat: konsumera mera, till exempel. Partiet har nog räknat på en liten BNP-skjuts.

Det som blir intressant att se nu är om frågan kommer bli än mer politiserad och myndigheterna börjar uppmana kineserna att föda två barn var – och om policy och regelverk kommer underlätta för detta. Är ett svenskt barnbidrag att vänta i Kina i framtiden? Dagispeng? Inte helt uteslutet, tror jag, då Kina sakta rör sig närmare den stora demografiska avgrunden som är ålderssamhället.

Räkna med att även tvåbarnspolicyn kommer avskaffas inom en inte allt för avlägsen framtid.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Kinas ekonomi på ostadig grund

I ett tal 1980, använde den försiktige reformförespråkaren Chen Yun en liknelse som kom att bli berömd. Han var av meningen att liberaliseringen av planekonomin måste ske gradvis – att det var nödvändigt att ”testa stenarna när man korsar floden.”

Men om vi ser tillbaka på Kinas reformer av finanssystemet de senaste åren verkar det som att stenarna inte har legat särskilt stabilt.

De senaste fem dagarna har världen sett på med oro medan Shanghaibörsen fallit med 23 procent, till sin lägsta notering på åtta månader.

På torsdageftermiddagen ledde spekulationer – som gjorde gällande att turbulensen i Kina skulle få den amerikanska centralbanken att vänta med sin förväntade höjning av styrräntan – till att Shanghaibörsen återhämtade sig något. Den är nu tillbaka på nivåer jämförbara med början av året.

Shanghai Composite Index (27/08/2014 till 27/08/2015). Källa: MarketWatch

Sedan slutet av 2014 har en enorm bubbla blåsts upp på den kinesiska aktiemarknaden, en bubbla som sprack när börsen föll kraftigt i mitten av juni. Enbart massiva stödköp av aktier från statsägda China Securities Finance Corp, i kombination med säljförbud och köptvång, lyckades dämpa fallet.

Men när man började lätta på restriktionerna igen i mitten av augusti påbörjades det senaste fallet, den skarpaste nedgången sedan 1996.

Att läget nu är så dåligt att det kan få USA:s centralbank att lägga om strategin är alltså det som spekulanterna tar som ett gott tecken. ”Från och med idag är jag inte längre pessimistisk,” säger en marknadsstrateg i en kommentar till Reuters.

Men i ett vidare perspektiv frågar sig Bloombergs Peter Coy om nästa recession kommer att vara ”Made in China”?

Harvardekonomen Kenneth Rogoff tror det. Han tillägger att när krisen väl kommer så kommer det att gå undan: ”In economics, things take longer to happen than you think they will, and then they happen faster than you thought they could.”

Både börskraschen och de djupare farhågorna gällande Kinas ekonomi har sina rötter i frågan om skuld. Och för att reda ut skuldproblematiken får vi gå tillbaka ända till finanskrisen 2008.

Som två ekonomer på bloggen TripleCrisis har visat kan dagens problem spåras till den kinesiska regeringens svar på den globala finanskrisen. Historiska stimulansåtgärder och finansiell avreglering ledde till ökad skuldsättning. Enligt en rapport tredubblade Kina sin totala skuldsättning mellan 2007 och 2014, den uppgick förra året till 282 procent av BNP.

Det började alltså i sviterna av finanskrisen 2008, när det kinesiska statsrådet godkände ett program som skulle injicera 4 biljoner yuan – eller dryga tolv procent av landets BNP – i ekonomin.

I skarp kontrast till de långsiktiga ambitionerna om en konsumentdriven ekonomi, uppmuntrade stimulanspaketet till ännu mer överkapacitet i den kinesiska industrin och till nya investeringar i infrastruktur och fastigheter.

Provinsiella och lokala myndigheter tog lån för att finansiera investeringar på den kraftigt växande fastighetsmarknaden. Visuellt imponerande spökstäder byggdes med lånade pengar under antagandet att efterfrågan skulle fortsätta att växa.

Eftersom restriktioner gjorde det svårt för lokala myndigheter att låna direkt från de statligt ägda bankerna växte det som brukar refereras till som skuggbankssektorn, det vill säga institutioner som står utanför banksystemet (och dess kontroll) men utför liknande verksamheter. Dessa tillhandahöll så kallade wealth management products som erbjöd ökad avkastning för investerare och finansierade ytterligare utbyggnad av infrastrukturen och nya fastighetsprojekt.

Enligt en bedömning går nästan hälften av den kinesiska skuldsättningen att koppla till den kraftigt växande fastighetsmarknaden.

Men i slutet av 2014 började bostadspriserna i kinesiska städer att sjunka. En utveckling som premiärminister Li Keqiang försäkrade var ”normal”  men som skapar verkliga problem även för sektorer som är beroende av fastighetsbyggande, till exempel stålindustrin. Trots att den nedåtgående tendensen verkar ha avtagit något, byggdes det under första halvan av året mindre än tidigare.

Samtidigt som vinsterna på fastighetsmarknaden avtog vände sig alltså investerare i allt högre grad till aktiemarknaden. Från juli 2014 fram till den 12 juni steg de kinesiska aktiernas värde med 150 procent och investeringar i aktier uppmuntrades i statlig media.

Hittills har den den kinesiska börskraschen framför allt slagit mot Kinas allra rikaste, då den kinesiska aktiemarknaden är relativt liten och aktier utgör mindre än 15 procent av hushållens sparande.

Men den vanliga kinesens utsatthet för börsens upp- och nedgång kommer snart att bli större. I slutet av förra veckan genomdrev det kinesiska statsrådet ett påskyndat beslut som med omedelbar verkan öppnar upp för att upp till 30 procent av lokala pensionsfonder ska kunna investeras i aktier.

Börskraschen har redan skapat rubriker världen över, men den ger inte ens en försmak av vad som kan hända i Kina och världen när skulder som delvis redan bedöms som ”ohållbara” kombineras med sjunkande fastighetspriser, avtagande tillväxt och fortsatt låg efterfrågan världen över.

Stenarna ligger ostadigare än på länge.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

 

Kinas finansiella balansgång i sviterna av världskrisen

Förra veckan kunde vi läsa att den kinesiska centralbanken har sänkt styrräntorna för första gången sedan 2012. Den ettåriga utlåningsräntan sänks med 40 räntepunkter till 5,6 procent, medan den ettåriga inlåningsräntan sänks med 25 punkter till 2,75 procent.

Centralbankens uttalade ambition är att på detta sätt hjälpa företagen, vars förmåga att ”klara av sina finansieringskostnader” har minskat betydligt. Företagen ska kunna ta nya lån till lägre kostnader för att återfinansiera sina tidigare lån och göra nya investeringar.

Denna övergripande stimulansåtgärd utgör ett policybrott jämfört med de mer selektiva åtgärder som centralbanken har använt sig av tidigare i år.

Under våren var tanken istället att man genom riktade åtgärder — en mini-stimulus — skulle kunna stimulera tillväxten genom ökade investeringar i infrastruktur, framför allt gällde det byggandet av järnvägar och bostäder.

I april skrev Wall Street Journal att denna ”mini-stimulus” hade de följande egenheterna:

1.) The scale of the stimulus is modest, likely aimed at smoothing GDP growth at around the 7.5% target, rather than another round of massive stimulus. This should buy time to implement reform measures, which could involve some short-term pain. 2.) The targeted measures are aimed at balancing supporting growth and jobs in the short-term, boosting long-term growth prospects, and mitigating financial risks…Meanwhile, monetary policy seems to be playing a secondary role for now, and any immediate and aggressive loosening (RRR cuts for instance) is unlikely. 3.) Reform is part of the policy support measures.

Anledningen att centralbanken under året har föredragit den här typen av mera återhållsamma åtgärder är de allt större finansiella riskerna i den kinesiska ekonomin. Samtidigt som tillväxten avtar ökar nämligen skuldnivåerna.

Kinas centralbank försäkrade för ett drygt år sedan att lokala myndigheters höga skuldsättning och riskerna inom den svårkontrollerade och enorma skuggbankssektorn var ”kontrollerbara”, men frågan är hur länge de fortsätter att vara det.

I början av 2014 identifierade ekonomen George Soros — i sin utvärdering av det ekonomiska världsläget — Kinas osäkra framtid som den största ovissheten i världsekonomin.

Kina har genom att lätta på krediterna och öka produktionen lyckats hålla tillväxten stabil trots de ”kusliga likheterna med det finansiella läget som rådde i USA under åren före kraschen 2008”, men det finns enligt Soros ett grundläggande problem: för att hålla igång industrins smältugnar skuldsätter man sig allt mer.

But there is an unresolved self-contradiction in China’s current policies: restarting the furnaces also reignites exponential debt growth, which cannot be sustained for much longer than a couple of years.

Det är en motsättning som intimt sammankopplad med världsekonomin i stort. Rasmus Fleischer citerar ur den tyska månadstidningen Konkret.

Även Kina, som fortfarande uppvisar en stabil (om än minskad) tillväxt, har drabbats fullt ut av den globala skuldexplosionen. Enligt Financial Times låg nu “Folkrepublikens” samlade skulder i slutet av juli på omkring 250 procent av BNP, efter att bara ha varit 147 procent i slutet av 2008. Kina har under de senaste åren uppenbarligen genomlevt en underskottskonjunktur – ett uppsving som byggt på ökad skuldsättning.

Denna “underskottskonjunktur” följde direkt på finanskrisen 2007-2008. Kinas exportdrivna ekonomiska modell var beroende av import från utlandet som i sin tur finansierades av växande skuldbubblor i Europa och USA. När dessa bubblor sprack var det enda alternativet för Kina att genom stimulanser på hemmaplan blåsa upp en egen skuldbubbla.

Det stimulanspaket som utannonserades 2008 var enormt, utslaget över två år uppgick dess värde till fyra biljoner yuan eller drygt tolv procent av landets BNP samma år.

Förutom att hålla tillväxten i gång i några år till var alltså en av de främsta effekterna av programmet kraftigt höjda skuldnivåer. När USA:s återhämtning nu inte riktigt verkar komma igång och situationen ser fortsatt mörk ut för den europeiska ekonomin blir det svårt för Kina att hålla igång tillväxten och samtidigt stabilisera de skenande skulderna.

Detta blir tydligt när en ekonom vid en statlig kinesisk tankesmedja uppger för Reuters att den senaste räntesänkningen är en del av ett policyskifte och att ytterligare räntesänkningar är att vänta sig.

Nu har centralbanken dessutom tillkännagivit införandet av ett nytt system för insättningsgaranti. Ett steg mot marknadsanpassade räntenivåer, säger ekonomen Yao Wei vid Societe Generale. Men att införa insättningsgaranti och att tillåta banker att gå i konkurs ”kan öka chansen för en svår finanskris betydligt om det inte sköts rätt”.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Sandklef: Kinesiska reformer säkrar tillväxten

Byggandet fortsätter FOTO: Björn Djurberg

Ekonomen och Kinaexperten Kristina Sandklef skriver för VFL om de reformförväntningar som finns inför det tredje plenumet som äger rum i Beijing 9-12 november. Partiet väntas under mötet sjösätta ett reformprogram som kan komma att definiera den ekonomiska riktningen för ett framtida Kina.

Lördagen den 9 november inleds partiets 18:e centralkommittés tredje plenum; en tillställning vi Kina-ekonomer sett fram emot då vi förväntar oss ekonomiska reformer på bred front.

Givet partiets hemlighetsfulla natur så har det inför plenumet inte förekommit någon officiell publicering om vilka reformer som rent konkret står på dagordningen. Istället läcks dokument och och ledtrådar från de kinesiska ledarna, som då och då uttalat sig i stil med att det kommer presenteras ”reformer utan motstycke” under plenumet.

Kina står inför många utmaningar vad gäller landets ekonomiska tillväxt och man behöver ändra den investerings- och exportledda ekonomin till en ekonomi som drivs mer av konsumtion och präglas av hållbarhet; inklusive en grönare ekonomi, mer innovation och en större tjänstesektor.

Idag bromsar den ekonomiska tillväxten i Kina in eftersom produktiviteten minskar och många ineffektiva faktorer i ekonomin hindrar fortsatt tillväxt.

Enligt en rapport om reformerna, ”383 reformprogram-rapporten”, som läcktes till media i mitten av oktober, kommer den tredje plenarsessionen sannolikt att mynna ut i ett antal ekonomiska reformer som syftar till att upprätthålla den ekonomiska tillväxten. Rapporten sägs vara skriven av partiordförande Xi Jinpings närmaste ekonomiska rådgivare Liu He, som också är ordförande i den nationella utvecklings- och reformkommissionen NDRC. Medförfattare ska vara Li Wei, som är ordförande på DRC (Development and Research Center), som lyder under regeringen.

Li Wei var rådgivare till tidigare premiärminister Zhu Rongji, som genomförde stora reformer av de statliga bolagsjättarna i slutet på 90-talet, vilket resulterade i att ungefär 40 miljoner stadsbor blev arbetslösa men som också lade grunden för den snabba ekonomiska tillväxt Kina upplevde i början av 00-talet.

Den läckta ”383” verkar trovärdig, och enligt rapporten kommer en mängd reformer lanseras under tredje plenumet. Fokus för reformerna är att minska statens inblandning i ekonomin och marknaden; partiet vill minska på det byråkratiska regelverk som hindrar entreprenörer och marknadskrafter från att expandera sina verksamheter, och statliga företag ska bli mer marknadsanpassade med minskat statligt inflytande, inte minst vad gäller det politiska inflytandet som står starkt idag.

Exempelvis har idag de verkställande direktörerna på de stora statliga företagen rang som viceminister, och det är inte ovanligt att de byter jobb från höga poster som vd för statliga företag till att bli provinsguvernörer.

Att minska på byråkratin för företagande skulle öka effektiviteten i ekonomin för de privata företagen, vilket skulle främja tillväxten. De privata företagen uppvisar för övrigt en högre tillväxttakt än de statligt ägda företagen, vilket visar på stor tillväxtpotential. Idag har de privata företagen svårt att få lån, medan de statliga företagen får subventionerade lån.

Vi kan förvänta oss att vissa reformer sker snabbare än andra; det kommer att ta tid att bryta upp statsmonopol, genomföra stora markreformer där bönderna kan använda sig av mark för att få lån, reformer av skatte- och finanssystem, öka innovationen och den gröna utvecklingen, liksom att öppna upp Kina för investeringar i tjänstesektorn, något man flaggat för ska ske i Shanghais nya frihandelszon.

De reformer som saknas i den läckta rapporten är reformer av de statliga företagen, enbarnspolitiken och hukou-systemet, sannolikt för att de anses alltför kontroversiella i dagsläget och för att kinesiska politiker har en förkärlek för att lösa lättare problem före de svåra.

Att reformera de stora mäktiga statliga företagen är en utmaning då starka intressegrupper inom partiet motsätter sig förändring då de tjänar stora summor på dagens system. Samtidigt är en reform nödvändig på sikt eftersom de skapar ineffektiviteter i det ekonomiska systemet och hindrar tillväxten inom framför allt den privata sektorn.

Även om vi också förväntar oss reformer av hukou-systemet och enbarnspolitiken så är det troligt att dessa reformerna kommer att ske gradvis och att man kanske lättar på hushållsregistreringen i mindre städer i första hand för att snabba på urbaniseringen eller att enbarnspolitiken luckras upp till en tvåbarnspolitik.

Sannolikt kommer reformprogrammet som presenteras vid plenumet inte implementeras på en gång, utan målet verkar vara att reformerna ska vara fullt implementerade först år 2020, ett par år innan president Xi och premiärminister Li lämnar över till nästa generation ledare.

Det kommer sålunda att ta tid att implementera reformerna, men när de väl är genomförda kommer vi sannolikt att kunna bevittna ett ekonomiskt allt starkare Kina snarare än ett Kina som fastnat i den så kallade medelinkomstfällan, som innebär lägre tillväxt och ekonomisk stagnation. Målet är att Kina ska bli ett höginkomstland inom ett par årtionden.

Om reformerna implementeras framgångsrikt kommer Kinas ekonomiska tillväxt att bli mer hållbar på längre sikt. Vi ska dock inte räkna med att tillväxten kommer att bli lika hög som den varit de senaste tjugo åren, utan rimligt är en lägre tillväxttakt på runt sex-sju procent, ner till kanske fem procent nästa årtionde. Understrykas bör att tillväxten då kommer från en större ekonomisk bas och kan bli nog så imponerande.

Det finns däremot ett antal utmaningar som kommer vara avgörande för huruvida de kinesiska ledarna kommer att lyckas med sina nya ekonomiska reformer. Dels de redan nämnda intressegrupper som kan komma att motsätta sig reformer, och dels den utbredda korruptionen.

Korruptionen verkar man hoppas kunna minska genom att minska statens inblandning i ekonomin, och sedan Xi kom till makten för snart ett år sedan har den pågående anti-korruptionskampanjen stoppat ett antal korrupta ”tigrar och myggor” bakom galler.

Andra svåra utmaningar är miljöförstöringen och energitillgången som båda kan få stark negativ påverkan på tillväxten. Vidare politiska utmaningar för tillväxten är den ökade kinesiska nationalismen som kan påverka Kinas handelsrelationer och utländska investeringar i Kina negativt.

Även om det nu sjösätts ett stort reformpaket i samband med tredje plenumet så är det osannolikt att vi i nuläget får se några större politiska reformer, bortsett från de administrativa reformer som görs för att säkra tillväxten. På sikt måste dock partiet hantera de ökade krav på politiska reformer som finns i Kina idag, men det verkar för tillfället inte vara en större prioritet hos den kinesiska ledningen.

Kristina Sandklef är makroekonom med särskilt fokus på Kina och Asien och arbetar på fondbolaget East Capital. Hon började studera kinesiska 1990 och har arbetat nio år på Ericsson med marknadsundersökningar på kinesiska konsumenter och tre år på Försvarsmakten där hon var Kina-analytiker.

Markreformer nödvändig förutsättning för urbanisering

Det nya ledarskapet vill främja en högkvalitativ, människovänlig urbanisering, men fattiga nyinflyttade lantbrukare blir lätt en utsatt grupp och källa till social oro. Markreformer kan bli en viktig bit i urbaniseringspusslet och ett sätt för staten att underlätta flytten från landsbygden in till stan.

I samband med det nationella revisionskontorets granskning av skulderna hos lokalregeringar (d.v.s. all administration på en nivå lägre än den nationella) runt om i landet kommenterade centralbankens ordförande Zhou Xiaochuan att ett stort problem är att finansieringen av lånen är beroende av försäljning av mark snarare än skatteintäkter. I sin kommentar skrev Zhou:

”Allteftersom Kina utvecklas i snabb takt vill lokalregeringarna på vissa håll accelerera sin urbanisering och behöver omfattande investeringar. Men, eftersom administrationens finanser är begränsade, vad kan de göra? Därför ser de till framtida inkomster för att kompensera för bristande finansiering idag.”

Zhou Xiaochuans kommenterade den ofinansierad skuldsättningen men visar också vilken viktig roll försäljning av mark fått för lokalregeringarna efter centraliseringen av skatteintäkterna i början på 90-talet.

I Kina har bönder rätt att leasa sin mark, men inte rätt att själva sälja den på marknaden. Istället är det de lokala myndigheterna som kan sälja kontrakten vidare. De lokala regeringarna kan konfiskera marken för att sedan sälja den vidare till företag och gör därmed en god vinst.

Myndigheternas konfiskering av mark blivit en av de största källorna till social oro på den kinesiska landsbygden. I byar som exempelvis Wukan har invånarna protesterat mot att myndigheterna beslagtagit deras mark i utbyte mot vad de själva menar är undermålig kompensation.

Zhous kommentar kan även läsas som en varning: sluta lita till försäljning av mark, för det är inte säkert att den kommer fortsätta vara er att sälja.

När regeringen nu ska lägga upp riktlinjerna för landets framtida urbanisering och försäkrar att de arbetar för en kontrollerad, harmonisk flytt från landsbygden är en av de stora frågorna hur dessa kapitalsvaga landsortsbor ska integreras i stadslivet.

En nyckelfråga är det så kallade hukousystemet som innebär att platsen där ens hushåll är registrerat avgör tillgång till det sociala skyddsnätet. En migrantarbetare i storstaden vars hushåll är registrerat ute på landet har hittills haft begränsad tillgång till sjukvård, bostäder, skolgång för barnen med mera.

En annan avgörande fråga är hur före detta lantbrukare ska ha råd att leva ett drägligt liv i städer där hus- och matpriser blir ständigt dyrare. Här skulle försäljningen av den egna marken kunna bli ett viktigt startkapital.

I Kina äger nämligen en mycket stor del av befolkningen sitt eget hem. Enligt China Household Finance Survey från 2011 äger nära 90 procent av Kinas befolkning sitt eget hem, detta kan jämföras med 63 procent världen över och runt 60 procent i Sverige.

Att lantbrukare inte kan sälja sin bostad eller mark gör emellertid att migrantarbetare ofta lever under spartanska villkor i städerna medan den äldre generationen stannar kvar på landsbygden och tar hand om både barn och hus.

Allt detta kan nu vara föremål för förändring. Redan under sommaren (VFL, 7 augusti) uppmärksammades ett beslut från provinsregeringen i Guangdong som sade att invånare på landsbygden ska få rätt att sälja en del av sin mark ämnat för husbygge.

Trots att fortsatta begränsningar på försäljningen gäller skriver Caixin att: ”tillkännagivandet av dessa regler fortsätter underlätta för cirkulation av mark ämnat för husbygge.”

Det är lätt att avfärda detta som begränsade reformer på provinsnivå, men tidigare reformer i Kina har också följt ett mönster där lokala experiment föregår stegvisa reformer.

Att tillåta bönderna att sälja sina grödor på den fria marknaden liksom uppöppnandet av de Speciella Ekonomiska Zonerna (SEZ) var båda essentiella reformåtgärder under 80-talet som inledningsvis genomdrevs lokalt och i begränsad omfattning.

Under World Economic Forums sommarkonferens i Dalian häromveckan underströk Internationella Valutafondens vice VD Zhu Min att om Kina lyckas genomdriva markreformer och släppa markpriserna fria kan det potentiellt vara till stor nytta för både jordbruket och den ekonomiska tillväxten.

Initiativet till experiment som det i Guangdong kommer från politiskt håll snarare än från marknaden, uppger forskaren Li Guoxiang från Kinas akademi för samhällsvetenskap i intervju med tidningen Dagens Ekonominytt.

Att initiativet kommer från det politiska ledarskapet gör att flera experter på landsbygdsfrågor tror att markreformer kommer bli en viktig del av nästa reformpaket och kan komma att bli en av nyckelfrågorna under partiets tredje plenum i november.

Men, hävdar dessa experter, under plenumet kommer det sannolikt handla om att lägga fram allmänna riktlinjer, medan specifika åtgärder kommer få vänta ytterligare.

Mycket återstår att göra innan några storskaliga markreformer kan påbörjas, framför allt gäller det för de skuldtyngda lokalregeringarna att hitta alternativ finansiering och minska sitt låneberoende.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Kina inför RUT-avdrag

PEKING Kina ska börja subventionera bland annat städtjänst, i ett nytt grepp att stimulera landets service-sektor, meddelade statliga nyhetsbyrån Xinhua under tisdagen.

 Enligt en kommuniké från Handelsdepartementet och Utrikesdepartementet (!?) så ska centralregeringen subventionera branscher så som städhjälp, e-handel, återvinning, begagnad bilförsäljning, samt andra branscher som ”antingen kan göra livet enklare och mer bekvämt för folk, eller distribuera varor och- , eller stödjer grön ekonomi”.

 Myndigheterna säger sig vara beredda att finansiera upp till 30 procent av den typen av verksamheter.

Andra subventioner kan exempelvis handla om fördelaktiga banklån.

Åtgärderna sätts in för att stimulera utvecklingen av Kinas service-sektor, skriver Xinhua.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se 

 

Inkomstfördelning ska jämna ut klyftorna

PEKING Kina har lanserat en ny inkomstfördelningsplan tänkt att minska de stora sociala klyftorna landet står inför, rapporterar nyhetsbyrån Xinhua.

Riktlinjerna, som nyhetsbyrån kallar det, har varit under bearbetning i drygt två år, innan de under tisdagen publicerades i ett uttalande från regeringen.

Delar i planen innefattar att statligt ägda bolag ska bidra mer till statskassan, direktivet talar om en femprocentig ökning från bolagens håll. För lite, säger Wang Tao, chefsekonom på UBS AG i Hongkong i en kommentar till Bloomberg:

That’s a “very disappointing” increase because it’s too small and will only partly be used for the general public”

Övriga reformer handlar om satsningar på utbildning och billiga bostäder, samt om ett mål att minimumlönerna ska pressas upp till minst 40 procent av medellönen.

Tisdagen uttalande uppmanade lokala myndigheter att börja planera för hur man ska implementera målen, och talade om vikten att bygga upp ett system som kan höja landsbygdsbefolkningens löner.

Samhällsklyftorna i Kina är, som VFL rapporterade om för några veckor sedan, farligt höga, och det är tydligt att partiet nu vill ge intrycket av att ta itu med problemet för att återvinna mandat bland folket.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Kinesisk miljardaffär för Volvo

PEKING Volvogruppen skrev under lördagen på ett avtal med kinesiska biltillverkaren Dongfeng om att bilda ett samriskbolag för lastbilstillverkning. Affären innebär att Volvogruppen nu tillsammans med Dongfeng blir världens största lastbilstillverkare.

I och med detta så blir vi faktiskt nu störst i världen på tunga lastbilar och det är någonting som är positivt för oss och det skapar storleksfördelar och det skapar synergier runt om i världen. Och genom den här affären har vi sett till att vi fått ett väldigt starkt fäste på den kinesiska marknaden som faktiskt för lastbilar är lika stor som den nordamerikanska och den europeiska tillsammans, säger Olof Persson, Volvogruppens vd, till Sveriges Radio Ekot.

Affären innebär att Volvogruppen går in och köper upp 45 procent av det avknoppade DFCV, Dongfeng Commercial Vehicles, som alltså utgör Dongfengs lastbilstillverkning. Den kinesiska biljätten köpte tidigare ut Nissan ur denna del av företaget.

I rena pengar handlar det om 6 miljarder svenska kronor för Volvo, och affären måste först av konkurrensskäl granskas av kinesiska myndigheter innan den får genomföras; en process som beräknas ta ett år ungefär.

Dongfeng är, som det mesta av Kinas tunga industri, statligt ägd, och är en av Kinas största biltillverkare. Huvudsätet ligger i industristaden Wuhan, och lastbilstillverkningen i staden Shiyan, i Hubei-provsinsen – och där kommer den ligga kvar, enligt företaget.

Företaget är störst på den inhemska marknaden vad gäller tunga och medeltunga lastbilar och sålde 2011 drygt 186 000 lastbilar. Volvos försäljning samma år uppgick till 180 000 världen över.

Volvo ser naturligtvis mycket positivt på affären:

Kina har varit något av en vit fläck för Volvo. Nu tar vi definitivt hand om den vita fläcken, säger Volvokoncernens vd Olof Persson på en webbsänd presskonferens, rapporterade SVT.

Även i Sverige har tongångarna varit enstämmigt positiva, både från fackförbund och leverantörshåll.

Ett något obekvämt faktum som ännu inte kommit på tal är Dongfengs komplicerade historia vad gäller försäljning av militära lastbilar till konfliktzoner som Sudan, och diktaturer som Burma, vilket bryter mot FN:s vapenembargo mot Sudan, och EU:s vapenembargo mot Burma.

Den kinesiska biltillverkaren finns med både på danska, norska och svenska AP-fonders svarta lista.

Ett faktum som, även om det har några år på nacken nu, borde ge en bild av hur det kan vara att ingå affärssamarbeten med stora statliga kinesiska bolag.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Gini visar på stora inkomstklyftor i Kina

PEKING För första gången sedan 2005 så publicerades nyligen Ginikoefficienten, ett index som mäter inkomstklyftor i ett land, för Kina. Enligt myndigheterna så mäter Kinas Gini farligt högt och reformer måste till för att minska klyftorna.

”Statistiken visar på att det är bråttom att skynda på reformer inom inkomstdistribution för att minska klyftorna”, sa Ma Jiantang, generaldirektör över Kinas National Bureau of Statistics, NSB, i en kommentar till statliga Xinhua.

Kinas Gini uppgick 2012 till 0.474, enligt NSB, vilket är långt över det värde på 0,4 som FN bedömer vara ett gränsvärde för sociala oroligheter.

Senast Kina publicerade sin Ginikoefficient var 2005, då den enligt Världsbanken låg på 0,425. Enligt NBS mätte 2005 års Gini snarare upp till 0,485.

Det finns alltså en diskrepans i vad myndigheterna i Peking hävdar är den faktiska Ginikoefficienten, och vad Världsbanken mäter upp.

Siffran 0,474 passar dock in i retoriken från Peking, som menar att klyftorna minskat ända sedan en toppnotering på 0,49 år 2009.

Kritiker menar dock att siffran för 2012 sannolikt är betydligt högre.

”Inkomstklyftorna är betydligt allvarligare än vad den officiella datan visar, vilket jag tror är politiskt motiverat för att tona ner den sociala konflikten”, sa exempelvis Yi Xianrong, en ekonom vid Chinese Academy of Social Sciences, CASS, till Hongkongs Southern China Morning Post.

Syftet att skriva upp siffran för 2005 skulle då såklart vara för att visa att trenden pekar nedåt. Att siffran fortfarande rapporteras som hög 2012 (men inte alltför hög) fungerar som motivation för partiledningen att genomföra välbehövliga reformer.

Det nya ledarskapet med Xi Jinping i spetsen vill gärna förmedla bilden av sig själva som en folklig ledarklick om står för rättvisa och reform.

Kina menar att man undvikit att publicera siffrorna sedan 2000, på grund av att det har saknats tillräckliga metoder att mäta Ginikoefficienten. Världsbanken har dock publicerat index fram till 2005.

Sveriges Ginikoefficient uppgick i februari 2012 till 0,32, enligt SCB.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Diskriminering stort problem visar ny rapport

HONGKONG China Labour Bulletin, en arbetsrättsorganisation i Hongkong, publicerade på onsdagen en rapport som visar på fortsatt stora problem med diskriminering på den kinesiska arbetsmarknaden, trots förbättrad lagstiftning.

I sin rapport kartlägger China Labour Bulletin (CLB) diskriminering mot flera olika grupper på den kinesiska arbetsmarknaden, bland annat beskriver de köns- och åldersdiskriminering samt diskriminering av arbetssökande med olika former av handikapp eller sjukdomar.

CLB är en icke-statlig organisation som startades upp 1994 i Hongkong. Gruppen arbetar med att kartlägga, analysera och förbättra arbetsvillkor i Kina.

Den nya rapporten visar att diskriminering fortsätter vara utspritt och accepterat i Kina idag. Detta trots att en ny anställningslag från 2008 var tänkt att rätta till problemen.

Kvinnor är en av de diskriminerade grupperna, inte bara på arbetsmarknaden, utan även under utbildning. Könskvoter på universitet och högskolor gör att unga kvinnor måste prestera bättre än männen för att komma in på samma utbildning.

Könsdiskrimineringen fortsätter sedan i arbetslivet, där kvinnor generellt har svårare att få jobb, framför allt vad gäller lågkvalificerade arbeten.

I Kina är det vanligt att jobbannonser reserveras för antingen kvinnor eller män, CLB fann att 10% av annonserna totalt och 23% av de för lågkvalificerade arbeten var riktade på detta sätt. Vanligt är att män söks för kontorsarbete och chefspositioner medan kvinnor söks som försäljare eller sekreterare.

På samma sätt riktas annonser till sökande inom en viss ålderskategori. I annonser för fabriksarbetare efterfrågas ofta att den sökande är under 30 år.

Anställda diskrimineras också på grund av sin födelseort. Kinas rigida system för registrering av hushåll (hukou 户口) har fått en enorm mängd migrantarbetare som följd. Dessa söker sig in till städerna på jakt efter arbetstillfällen och blir där till andra klassens medborgare.

Migrantarbetarna har svårt att få tillgång till sjukvård, socialtjänst och utbildning för sina barn. De anställs framför allt för lågkvalificerat arbete, där de ofta får sämre betalt än lokala arbetare och är mer benägna att hamna i dispyt med arbetsköpare på grund av exempelvis utebliven lön.

Arbetssökande med mentala eller fysiska handikapp eller som lider av sjukdom möter även de en utbredd diskriminering.

Bärare av sjukdomar som Hepatit B eller virus som HBV och HIV diskrimineras ofta på grund av okunnighet om sjukdomarna. Många tror felaktigt att sjukdomarna kan komma att spridas på arbetsplatsen, detta trots det upplysningsarbete som utförts av gräsrotsorganisationer som Yirenping.

CLB menar att det fortsatta problemen med diskriminering framför allt beror på en undermåligt formulerad och tillämpad lagstiftning. De rekommenderar att lagstiftningen utvidgas, att böter för diskriminering höjs och att en statlig instans för hantering av diskrimineringsfrågor instiftas.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Tillväxten bromsar in till 7,4 procent i Kina

KINA Siffror för tredje kvartalet i år visar att Kinas tillväxt fortsätter bromsa in. Tillväxten på 7,4 procent är den lägsta sedan finanskrisen 2009. Mycket tyder däremot på att botten nu är nådd, och att ekonomin kommer accelerera under fjärde kvartalet i år.

Siffror som Kinas National Bureau of Statistics, NBS, släppte på torsdagen visade på en BNP-tillväxt på 7,4 procent för tredje kvartalet 2012, jämfört med samma tid föregående år.

Detta innebär en minskning från andra kvartalet med två procentenheter, ner från 7,6 procent. Första kvartalet i år landade tillväxten på 8,1 procent. Kinas BNP-tillväxt har nu bromsat in sju kvartal i rad, och är den lägsta sedan finanskrisen 2009.

Att 2012 skulle bli ett tufft år var dock väntat. Premiärminister Wen Jiabao korrigerade redan i mars i år den ursprungliga tillväxtprognosen för 2012 från 8 procent ner till 7,5 procent, och än så länge ser prognosen ut att hålla. Enligt NBS så ligger tillväxten på 7,7 procent under de första tre kvartalen 2012.

Wen Jiabao sade i en kommentar till Xinhua att ekonomin också stabiliserats, och att detta är relativt positiva siffror.

Mycket pekar nu också på att botten är nådd. Både handeln och industrin har signalerat positiva siffror över förväntan i september, rapporterar Reuters.

Analytiker tror därför att helårstillväxten för 2012 har god chans att hamna över regeringens mål på 7,5 procent.

Ekonomin är däremot något som oroar kineserna. En ny undersökning visade nyligen på att just inflationen och oron för ökade priser är det som kineserna ser som det största problemet i dagens Kina.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Mobila Kina överstiger en miljard

KINA Antalet mobilanvändare i Kina överstiger nu med råge en miljard, och nära på 200 miljoner av dessa har 3G, skriver teknikbloggen Techinasia. Kina är världens största mobilmarknad och intresset för främst 3G har ökat explosionsartat under 2012.

Enligt Kinas Ministry of industry and information technology, MIIT, så har antalet 3G-användare ökat med 64 miljoner hittills i år, till augustis uppmätning till 192 miljoner.

Det utgör 18 procent av de totalt 1,07 miljarder mobiltelefonkonton som i slutet av augusti fanns registrerade i Kina, enligt statistiken från MIIT.

Om man ser till städer så finns det flest mobiltelefoner i Peking, 30 miljoner lite drygt.

Det var i slutet av februari som Kinas mobilanvändare översteg 1 miljard.

Trots att Kinas ekonomi i år upplevt den djupaste svackan sedan 2009, så verkar alltså mobilmarknaden tuffa på i oförminskad takt.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Nedsaktad ekonomi väntar Xi Jinping

KINA När Xi Jinping och Li Keqiang tar över makten i Kina kommer de få tampas med den svagaste ekonomiska tillväxten sedan Deng Xiaoping öppnade upp landets ekonomi, skriver Bloomberg.

Kina kommer få kämpa för att nå sitt tillväxtmål på 7,5 procent i år. En siffra som kan jämföras med 9 procent när Hu Jintao och Wen Jiabao tog över 2003 och 14 procent när Jiang Zemin tog över efter Deng Xiaoping 1993.

Den för Kina relativt låga tillväxten innebär nya utmaningar för det tillträdande ledarskapet.

Efter det att Deng Xiaoping öppnat upp Kinas ekonomi och Jiang Zemin satsat på att maximera landets tillväxt, kunde Hu Jintaos administration fokusera på andra områden. Ett stabilt samhälle och en förbättrad välfärd blev de nya målen.

Xi Jinping kommer ha ett helt annat utgångsläge. Ekonomisk kris i Europa och USA betyder problem för Kinas exportdrivna ekonomi.

I en rapport från februari (”China 2030: Building a Modern, Harmonious, and Creative High-Income Society”) skriver Världsbanken att Kina måste ”fullgöra sin övergång till marknadsekonomi”, även om detta sker till nackdel för de stora statsägda företagen och bankerna.

Men det är osäkert om Kinas nya ledarskap kommer följa Världsbankens reflexmässiga rop efter liberalisering av marknaden. Xi Jinping med flera tilltänkta ledares familjer har nära ekonomiska och personliga kopplingar till både statsägda företag och storbankerna.

Kina står dessutom inför betydande demografiska problem. Efter ettbarnspolitikens framgångar blir landets arbetskraft nu allt äldre. Eventuellt kommer detta leda till ytterligare försämringar för Kinas redan hårt pressade arbetare, till exempel i form av höjd pensionsålder.

Trots allt detta har den kinesiska staten ett bättre utgångsläge än många andra. Staten har sparat och fortsätter spara mer än något annat land.

Statliga investeringar och projekt kan därför vara effektiva åtgärder på kort sikt, till exempel genom utbyggning av infrastruktur. Det finns också rum för ökad urbanisering, en stor del av Kinas befolkning lever fortfarande av jordbruk.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Kina – från Världens Fabrik till Världens Varumärke

KINA Samtidigt som rapporter om att kineser är mera villiga att investera i utländska valutor oroar, så skriver Folkets Dagblad en artikel om hur verklig ekonomi och tillverkningsindustri måste fortsätta vara det kinesiska svaret på krisen.

Kineserna var mera benägna att behålla sina investeringar i utländska valutor och sälja yuan under juli månad, rapporterar Xinhua.

Enligt statliga myndigheter rapporterades ett överskott i utländska valutor på 500 miljoner US dollar i juli, efter ett tidigare underskott på 3,6 miljarder i juni.

Den kinesiska valutan anses generellt vara undervärderad, men till vilken grad är mera omdebatterat. Den mest högljudda kritiken kommer från amerikanskt håll, där bland annat kongressen anklagat Kina för en artificiellt undervärderad valuta.

Även inrikes har den lågt värderade valutan tidvis beskrivits som ett problem, framför allt från de som vill påskynda Kinas skifte från en tillverkningsbaserad ekonomi till en driven av konsumtion.

Men de finns också de som ser tillverkningsindustrin som Kinas ekonomiska styrka. I det populär-nationalistiska verket Kina är inte glad från 2009 beskrivs Kina som världens ekonomiska motor och fordringsägare. I boken jämförs Kina med mellankrigstidens USA i långa, euforiska utsvävningar.

På samma spår är nu Folkets Dagblad. De ser finanskrisen som en kris för den verkliga ekonomin, ”Tyskland kan stå emot stormen på grund av sin storskaliga tillverkningsindustri” skriver de. De verkar ansluta sig till en nordeuropeisk kritik som skyller krisen på överdrivet spenderade och oansvariga finanskapitalister.

De skriver att den verklighetsbaserade ekonomin är Kinas stora styrka och tillverkningsindustrin måste fortsätta att utgöra den ekonomiska basen. Fortsatt ekonomisk utveckling kommer från ”innovationens kraft” tillsammans med ”industriell omvandling och uppgradering”. Denna analys sker i kontrast till de som menar att ökat kinesiskt välstånd kommer från ökad inhemsk konsumtion och import.

Folkets Dagblad skriver att trots att en stor del av t.ex. klädtillverkningen flyttat till nya låglöneländer – som Vietnam, Kambodja och Laos — så kan Kina genom att sälja teknologi och maskiner till dessa länder behålla och utveckla sin förankring i verklig ekonomi.

Efter att ha förfinat sin  tillverkningsindustri kan Kina röra sig från en roll som ”Hela världens fabrik” till ”Hela världens varumärke”. Med detta mål framför ögonen är det lätt att förstå varför världens största socialistiska stat har glömt bort den marxistiska kristeorin och istället ansluter sig till ett betydligt borgerligare alternativ.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se