Biograf i Lushan FOTO: Wikimedia Commons

En skymt av framtidens expansiva kinesiska filmmarknad

Linus Fredriksson skriver om hur Kinas växande filmmarknad blir allt mer mångfacetterad – och rymmer allt från statliga storproduktioner till korta independent-filmer på nätet.

När filmer som Iron Man 3 och Fast and Furious 6 dominerar den kinesiska filmmarknaden är det svårt att tänka sig utrymme för annan film som varken är en uppföljare eller som lockar med stora budgetar och dyra effekter.

Ibland händer det dock något med publikens intresse, och året har hittills bjudit på flera exempel på filmer som har visat att stora pengar och redan etablerade titlar inte behöver vara ett måste för att en film ska bli en kassasuccé.

Den första filmen som kom att slå alla rekord för kinesisk film var Lost in Thailand (人再囧途之泰囧) vars regissör, Xu Zheng, använde sig av slapstick komedi och mundiarré-dialog för att skapa en av de mest inkomstbringande filmerna någonsin i Kina (Avatar innehar fortfarande förstaplatsen). Ungefär samtidigt hade Back to 1942 (一九四二), en påkostad film av Feng Xiaogang om torkan i Henan år 1942, premiär. Anledningen till filmens dåliga försäljningssiffror är fortfarande något som förbryllar, men en biobesökare menade att den:

”… kinesiska biopubliken var trött på att bli påmind om Kinas mörka historia och ville numera ta del av mer lättsama filmer.”

Lite mindre än fem månader efter premiären av Lost in Thailand kom skådespelaren Zhao Wei med sin regidebut So Young (致我们终将逝去的青春); återigen en lågbudgetfilm. Filmen handlar om en grupp universitetsstudenters liv under och efter studietiden.

So Young är en film om unga människors hopp och drömmar för framtiden, det är i mångt och mycket en balanserad film som handlar lika mycket om de glada universitetsdagarna som den handlar om obesvarad kärlek och tragiska öden. Filmen verkade till en början vara ett enkelt okomplicerat romantiskt drama men under klimax gör protagonisten en allegori till kärlek mellan två personer och kärleken till fosterlandet. En nationalromans som kändes krystad och felplacerad i berättelsen.

Nationalistiska allegorier och komedier; de kinesiska lågbudgetfilmerna som har tävlat mot Hollywoods blockbusters, har hittat något som genuint intresserar den kinesiska filmpubliken. Vad det hemliga receptet för succé skulle kunna tänkas innehålla har fått Hollywood att söka frenetiskt efter de rätta ingredienserna.

Ända sedan filmen kom till Kina på slutet av 1800-talet har det funnits en vilja att koppla den till den egna kulturhistorien. Detta genom att speciellt referera till kinesiskt skuggspel (皮影戏) och den kinesiska teatern (戏剧). Enligt filmhistorikerna Zhong Dafeng och Shu Xiaoming hade amerikansk film så pass stor påverkan på Kinas befolkning redan 1915 att filmen The Black Ring ansågs ha lärt människor hur det bäst gick att begå brott.

Bilden har dock sedan dess förändrats och amerikanska filmproducenter arbetar idag nitiskt med att försöka locka fler av den kinesiska befolkningen till att gå och se på film från USA – men när de försöker flörta lite extra med den kinesiska biopubliken brister slutresultatet.

Exempelvis som när Iron Man 3 hade premiär i Kina, och det släpptes en egen version av filmen för den kinesiska marknaden – en version som innehöll flera extrascener som introducerade Kina och kinesiska superstjärnan Fan Bingbing i filmen. Visserligen lyckades greppet och pengarna flödade in, men publiken bjöds på en filmversion med narrativ-haveri och logiska luckor i handlingen.

Ska man se till de filmer som än så länge har tjänat mest pengar på den kinesiska filmmarknaden är det amerikanska Scifi-filmer som legat i topp sedan 2007. Filmproduktioner med en stor budget är alltså fortfarande de filmer på lång sikt som dominerar på biograferna runtom i Kina.

En intressant riktning som den internationella filmindustrin har tagit på senaste är dock att fler och fler länder upprättar samarbetsavtal med Kina i hopp om att lättare få producera och distribuera film i landet. De två senaste avtalen som har slutits är de mellan England och Kina samt mellan Östeuropeiska länder och Kina (China-Eastern Europe Film Promotion Program).

Trots den allt mer internationella närvaron på den kinesiska filmmarknaden, finns det fortfarande en del produktioner som enbart riktar sig till en helkinesisk publik. Ett exempel är Zhou Xingchis Resan till väst som redan har haft premiär i år. Yan Zidan spelar Kung Markatta i ytterligare en annan filmtolkning av den klassiska kinesiska boken som släpps lagom till jul.

Han Sanping, ordförande för China Film Group, har regisserat filmen The Founding of a Republic (建国大业) och Beginning of The Great Revival (建党伟业). Den förstnämnda handlar om Mao Zedong och hans väg till makten, och den andra om grundandet av Kinas kommunistparti. Det sägs att en tredje film på samma koncept redan är på väg; denna gång om grundandet av Röda armén.

Trots de många skämten och sarkasmen kring filmernas innehåll fortsätter partiet att subventionera film som har anknytning till partiet och dess historia. Nästa storfilm sägs vara en nytolkning av Tunnel Warfare (地道战) – en film som sägs vara den mest sedda filmen i Kina någonsin. Filmen hade premiär 1965 och den kom att visas i stor utsträckning på utebiografer runt om i landet.

Den kinesiska filmmarknaden växer allt mer, och blir allt mer diversifierad. Enligt filmforskaren Sheila Cornelius är de kinesiska filmer som blir förbjudna i Kina (exempelvis Zhang Yimous Att leva och Lou Yes Summerpalace) mer populära i väst just på grund av att de blivit förbjudna i Fastlandskina. Internets enorma popularitet och utveckling har gett upphov till så kallade ”minifilmer” (微电影), ett filmformat som nu används av många unga kinesiska filmmakare för att lägga grunden till sin framtida karriär.

Detta blev ett faktum för Xiao Yang som år 2010 gjorde filmen Old Boy (老男孩) som genast fick ett positivt gehör bland många 70- och 80-talister, och som senare även ledde till att Xiao fick fler regissörsjobb.

Partilinjen må vara utsuddad och otydlig när det kommer till dess påverkan på kinesisk film men biograflinjens framtid är ännu inte färdigritad. Nu, precis som då i Kina, spelar kontakter – guanxi – en viktig roll för många filmares framtid. Om det inte hade varit för att Zhao Wei lyckats övertalat tjänstemännen att skjuta upp Iron Man 3-premiären en vecka hade förmodligen hennes egen film So Young inte gått särskilt bra.

Men den framtida kinesiska marknaden kan även likna den framtid som George Lucas och Steven Spielberg tidigare siat om. En marknad där video-on-demand dominerar och storproduktioner inte längre prioriteras då en film kostar så mycket att den riskerar hota ett bolags framtid. Netflix finns redan etablerat i större delar av världen och i Kina har man motsvarigheter som PPTV och Aiqi. 1963 höll Kleopatra på att sätta 20th Century Fox i konkurs på grund av sin stora budget och dåliga biljettintäkt. Denna risk är verkar dock inte särskilt överhängande i Kina; med staten bakom sig har filmindustrin i råd att producera Kleopatra många gånger om.

Linus Fredriksson
linus.fredriksson@vflnyheter.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*