Risfält i Yunnan FOTO: Wikimedia Commons

Markreformer nödvändig förutsättning för urbanisering

Det nya ledarskapet vill främja en högkvalitativ, människovänlig urbanisering, men fattiga nyinflyttade lantbrukare blir lätt en utsatt grupp och källa till social oro. Markreformer kan bli en viktig bit i urbaniseringspusslet och ett sätt för staten att underlätta flytten från landsbygden in till stan.

I samband med det nationella revisionskontorets granskning av skulderna hos lokalregeringar (d.v.s. all administration på en nivå lägre än den nationella) runt om i landet kommenterade centralbankens ordförande Zhou Xiaochuan att ett stort problem är att finansieringen av lånen är beroende av försäljning av mark snarare än skatteintäkter. I sin kommentar skrev Zhou:

”Allteftersom Kina utvecklas i snabb takt vill lokalregeringarna på vissa håll accelerera sin urbanisering och behöver omfattande investeringar. Men, eftersom administrationens finanser är begränsade, vad kan de göra? Därför ser de till framtida inkomster för att kompensera för bristande finansiering idag.”

Zhou Xiaochuans kommenterade den ofinansierad skuldsättningen men visar också vilken viktig roll försäljning av mark fått för lokalregeringarna efter centraliseringen av skatteintäkterna i början på 90-talet.

I Kina har bönder rätt att leasa sin mark, men inte rätt att själva sälja den på marknaden. Istället är det de lokala myndigheterna som kan sälja kontrakten vidare. De lokala regeringarna kan konfiskera marken för att sedan sälja den vidare till företag och gör därmed en god vinst.

Myndigheternas konfiskering av mark blivit en av de största källorna till social oro på den kinesiska landsbygden. I byar som exempelvis Wukan har invånarna protesterat mot att myndigheterna beslagtagit deras mark i utbyte mot vad de själva menar är undermålig kompensation.

Zhous kommentar kan även läsas som en varning: sluta lita till försäljning av mark, för det är inte säkert att den kommer fortsätta vara er att sälja.

När regeringen nu ska lägga upp riktlinjerna för landets framtida urbanisering och försäkrar att de arbetar för en kontrollerad, harmonisk flytt från landsbygden är en av de stora frågorna hur dessa kapitalsvaga landsortsbor ska integreras i stadslivet.

En nyckelfråga är det så kallade hukousystemet som innebär att platsen där ens hushåll är registrerat avgör tillgång till det sociala skyddsnätet. En migrantarbetare i storstaden vars hushåll är registrerat ute på landet har hittills haft begränsad tillgång till sjukvård, bostäder, skolgång för barnen med mera.

En annan avgörande fråga är hur före detta lantbrukare ska ha råd att leva ett drägligt liv i städer där hus- och matpriser blir ständigt dyrare. Här skulle försäljningen av den egna marken kunna bli ett viktigt startkapital.

I Kina äger nämligen en mycket stor del av befolkningen sitt eget hem. Enligt China Household Finance Survey från 2011 äger nära 90 procent av Kinas befolkning sitt eget hem, detta kan jämföras med 63 procent världen över och runt 60 procent i Sverige.

Att lantbrukare inte kan sälja sin bostad eller mark gör emellertid att migrantarbetare ofta lever under spartanska villkor i städerna medan den äldre generationen stannar kvar på landsbygden och tar hand om både barn och hus.

Allt detta kan nu vara föremål för förändring. Redan under sommaren (VFL, 7 augusti) uppmärksammades ett beslut från provinsregeringen i Guangdong som sade att invånare på landsbygden ska få rätt att sälja en del av sin mark ämnat för husbygge.

Trots att fortsatta begränsningar på försäljningen gäller skriver Caixin att: ”tillkännagivandet av dessa regler fortsätter underlätta för cirkulation av mark ämnat för husbygge.”

Det är lätt att avfärda detta som begränsade reformer på provinsnivå, men tidigare reformer i Kina har också följt ett mönster där lokala experiment föregår stegvisa reformer.

Att tillåta bönderna att sälja sina grödor på den fria marknaden liksom uppöppnandet av de Speciella Ekonomiska Zonerna (SEZ) var båda essentiella reformåtgärder under 80-talet som inledningsvis genomdrevs lokalt och i begränsad omfattning.

Under World Economic Forums sommarkonferens i Dalian häromveckan underströk Internationella Valutafondens vice VD Zhu Min att om Kina lyckas genomdriva markreformer och släppa markpriserna fria kan det potentiellt vara till stor nytta för både jordbruket och den ekonomiska tillväxten.

Initiativet till experiment som det i Guangdong kommer från politiskt håll snarare än från marknaden, uppger forskaren Li Guoxiang från Kinas akademi för samhällsvetenskap i intervju med tidningen Dagens Ekonominytt.

Att initiativet kommer från det politiska ledarskapet gör att flera experter på landsbygdsfrågor tror att markreformer kommer bli en viktig del av nästa reformpaket och kan komma att bli en av nyckelfrågorna under partiets tredje plenum i november.

Men, hävdar dessa experter, under plenumet kommer det sannolikt handla om att lägga fram allmänna riktlinjer, medan specifika åtgärder kommer få vänta ytterligare.

Mycket återstår att göra innan några storskaliga markreformer kan påbörjas, framför allt gäller det för de skuldtyngda lokalregeringarna att hitta alternativ finansiering och minska sitt låneberoende.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

En reaktion på “Markreformer nödvändig förutsättning för urbanisering”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*