PBOC Beijing FOTO: Wikimedia Commons

Kinas finansiella balansgång i sviterna av världskrisen

Förra veckan kunde vi läsa att den kinesiska centralbanken har sänkt styrräntorna för första gången sedan 2012. Den ettåriga utlåningsräntan sänks med 40 räntepunkter till 5,6 procent, medan den ettåriga inlåningsräntan sänks med 25 punkter till 2,75 procent.

Centralbankens uttalade ambition är att på detta sätt hjälpa företagen, vars förmåga att ”klara av sina finansieringskostnader” har minskat betydligt. Företagen ska kunna ta nya lån till lägre kostnader för att återfinansiera sina tidigare lån och göra nya investeringar.

Denna övergripande stimulansåtgärd utgör ett policybrott jämfört med de mer selektiva åtgärder som centralbanken har använt sig av tidigare i år.

Under våren var tanken istället att man genom riktade åtgärder — en mini-stimulus — skulle kunna stimulera tillväxten genom ökade investeringar i infrastruktur, framför allt gällde det byggandet av järnvägar och bostäder.

I april skrev Wall Street Journal att denna ”mini-stimulus” hade de följande egenheterna:

1.) The scale of the stimulus is modest, likely aimed at smoothing GDP growth at around the 7.5% target, rather than another round of massive stimulus. This should buy time to implement reform measures, which could involve some short-term pain. 2.) The targeted measures are aimed at balancing supporting growth and jobs in the short-term, boosting long-term growth prospects, and mitigating financial risks…Meanwhile, monetary policy seems to be playing a secondary role for now, and any immediate and aggressive loosening (RRR cuts for instance) is unlikely. 3.) Reform is part of the policy support measures.

Anledningen att centralbanken under året har föredragit den här typen av mera återhållsamma åtgärder är de allt större finansiella riskerna i den kinesiska ekonomin. Samtidigt som tillväxten avtar ökar nämligen skuldnivåerna.

Kinas centralbank försäkrade för ett drygt år sedan att lokala myndigheters höga skuldsättning och riskerna inom den svårkontrollerade och enorma skuggbankssektorn var ”kontrollerbara”, men frågan är hur länge de fortsätter att vara det.

I början av 2014 identifierade ekonomen George Soros — i sin utvärdering av det ekonomiska världsläget — Kinas osäkra framtid som den största ovissheten i världsekonomin.

Kina har genom att lätta på krediterna och öka produktionen lyckats hålla tillväxten stabil trots de ”kusliga likheterna med det finansiella läget som rådde i USA under åren före kraschen 2008”, men det finns enligt Soros ett grundläggande problem: för att hålla igång industrins smältugnar skuldsätter man sig allt mer.

But there is an unresolved self-contradiction in China’s current policies: restarting the furnaces also reignites exponential debt growth, which cannot be sustained for much longer than a couple of years.

Det är en motsättning som intimt sammankopplad med världsekonomin i stort. Rasmus Fleischer citerar ur den tyska månadstidningen Konkret.

Även Kina, som fortfarande uppvisar en stabil (om än minskad) tillväxt, har drabbats fullt ut av den globala skuldexplosionen. Enligt Financial Times låg nu “Folkrepublikens” samlade skulder i slutet av juli på omkring 250 procent av BNP, efter att bara ha varit 147 procent i slutet av 2008. Kina har under de senaste åren uppenbarligen genomlevt en underskottskonjunktur – ett uppsving som byggt på ökad skuldsättning.

Denna “underskottskonjunktur” följde direkt på finanskrisen 2007-2008. Kinas exportdrivna ekonomiska modell var beroende av import från utlandet som i sin tur finansierades av växande skuldbubblor i Europa och USA. När dessa bubblor sprack var det enda alternativet för Kina att genom stimulanser på hemmaplan blåsa upp en egen skuldbubbla.

Det stimulanspaket som utannonserades 2008 var enormt, utslaget över två år uppgick dess värde till fyra biljoner yuan eller drygt tolv procent av landets BNP samma år.

Förutom att hålla tillväxten i gång i några år till var alltså en av de främsta effekterna av programmet kraftigt höjda skuldnivåer. När USA:s återhämtning nu inte riktigt verkar komma igång och situationen ser fortsatt mörk ut för den europeiska ekonomin blir det svårt för Kina att hålla igång tillväxten och samtidigt stabilisera de skenande skulderna.

Detta blir tydligt när en ekonom vid en statlig kinesisk tankesmedja uppger för Reuters att den senaste räntesänkningen är en del av ett policyskifte och att ytterligare räntesänkningar är att vänta sig.

Nu har centralbanken dessutom tillkännagivit införandet av ett nytt system för insättningsgaranti. Ett steg mot marknadsanpassade räntenivåer, säger ekonomen Yao Wei vid Societe Generale. Men att införa insättningsgaranti och att tillåta banker att gå i konkurs ”kan öka chansen för en svår finanskris betydligt om det inte sköts rätt”.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*