Kultursöndag 8 februari

The poisoned chalice of Versailles or China as the organ-grinder – Gregory Lee

Gregory Lees, professor i kinesiska och transkulturella studier på universitetet i Lyon, essä The poisoned chalice of Versailles or China as the organ-grinder som presenterades under  EACS (European Association of Chinese Studies) paneldebatt Modern China and the modalities of the imposition of Western epistemologies 2012 finns nu tillgänglig på engelska. Professor Lee nämner i essän att sättet vi iakttar och studerar Kina på måste ändras från grunden. Att se Kina som “de andra” är inte bara föråldrat utan också ett i grunden felaktigt. Genom att modernisera sitt land ansåg många i Kina att man inte bara var tvungen till att ändra sin attityd gentemot den egna vetenskapteorin utan man skulle också emulera den västerländska samhällsmodellen inom alla områden (modernisera kallades länge i Kina för 西方化 = västernisera). Lee menar att när vi studerar Kina studerar vi helt enkelt oss själva (väst). I processen att bli en moderniserad nationsstat kom Kina också att bli en viktig del i den tekniska utvecklingen. Efter det att Mao Zedong-tänkande inte längre applicerades inom vetenskapliga områden och Deng Xiaoping började implementera Zhou Enlais De fyra moderniseringarna efter 1978  kom Kina att ställa sig i kön till att få dra i veven till vetenskapens positivhalare. Kina kan inte ändra något eftersom en positiv är förinställd till att följa ett visst system. Det enda de kan göra är att sänka farten, öka farten eller stanna helt och hållet. Att Kina en dag kommer vara världens största ekonomi och störst inom teknologi är det ingen tvekan om menar Gregory Lee, men, att Kina precis som Sydkorea eller Taiwan skulle utvecklas till en fullfjädrad demokrati för att hon anammar kapitalism och vetenskap är att hoppas på för mycket. Istället kommer förändringen att ske inifrån genom att folket sätter gränser för utvecklingshastigheten. Det mest tydliga exempel på detta är hur utvecklingen har påverkat miljön negativt och hur det påverkar kinesiska folket på ett mer direkt sätt än säg till exempel den bristande rätten till att organisera sig.

Jeffrey Wasserstrom: Chinese dreams and Chinese nightmares – WEAI lectures

Många undrar kanske vad den “kinesiska drömmen” (中国梦) innebär. ett koncept som Wasserstrom, professor i historia på Californias universitet, tolkar i en historisk och kulturell kontext i en del av föreläsningsserien Learning from transistion: From the Local to the Global: Who is Learning from Whom?. Wasserstrom pratar generellt om hur Kina som auktoritär stat har kunnat fortleva efter det att de forna sovjetiska satellitstaterna upphörde i med Sovjetunionens fall 1989. Han drar paralleller från George Orwells 1984 och Aldous Huxleys Brave New World och menar att Kina i dagens läge utövar en form av statsskick där exempel från båda dessa dystopier kan hittas, den mjuka auktoritära (Brave New World) i östra Kina och den hårda auktoritära (1984) i bland annat Xinjiang och Tibet. Den mjuka auktoritarismen blev standard praxis efter 1989, menar Wasserstrom, vilket innebär att den kinesiska regeringen använder sig mer av distraktioner (kulturell stimulans) än råstyrka för att hålla befolkningen kontrollerad. När Wasserstrom kom tillbaks till Kina 1996 var det till och med så att han upplevde att folk talade friare och mer öppet om politik och sitt missnöje gentemot regeringen. En förklaring till denna nya trend fick han inte från en akademiker eller politiker utan från en bartender. Bartendern förklarade helt enkelt att: 没有运动什么都可以 (If it’s not a movement anything goes). Personligen tolkar jag det som att i och med denna anti-organiserings agenda från kommunistpartiet går man miste om att uppfylla en dröm om en nation där alla lever i harmonisk gemensamhet. Wasserstrom menar att det närmsta han har kommit en sådan gemensamhet var under Occupy Central i Hongkong förra året där folk levde ute på gatorna i små tältsamhällen och tog hand om varandra. Denna form av gemensamhet är annars obefintlig i Kina men alternativ till den kan finnas i fiktiva världar. Men även där är den fundamentalt annorlunda. I till exempel Yan Liankes Lenins kyssar finns där en isolerad by som har klarat sig undan de politiska förändringarna under de senaste seklet och som därmed också har lyckats bibehålla en slags gemenskap medan i Yu Huas senaste bok Den sjunde dagen (第七天) finner människor den i efterlivet. Den kinesiska drömmen hålls gisslan av kommunistpartiet.

Chinese box-office: taken by storm – Screen Daily

Mina tidigare spekulationer kring The Hunger Games: Mockingjay – Part 1 skulle ha försvunnit från den kinesiska filmrepertoaren på grund av att innehållet skulle vara för politiskt känsligt har visat sig vara fel. Filmen gick upp på över 4000 biodukar runt om i Kina idag och Mockingjay samt Big Hero 6 är de två enda utländska filmerna som har premiär i februari som i år också är den månad som det kinesiska nyåret infaller på. En period i Kina som oftast är den mest inkomstbringande månaden för filmer eftersom större delar av befolkningen är lediga. Bland de många kinesiska filmer som har premiär under denna period finner vi Jackie Chans senaste film Dragon Blade (天将雄师) som handlar om mötet mellan det romerska riket och Handynastin. Jessica Holland på Aljazeera är mycket skeptisk till filmen och amerikanska nätanvändare trodde trailern var ett skämt när den internationella versionen släpptes. En annan film som också har premiär under denna perioden är Jean-Jaques Annauds Wolf Totem. Sammanlagt kommer 7 filmer att ha premiär under det kinesiska nyåret (19 februari).

Linus Fredriksson
linus.fredriksson@vflnyheter.se

En reaktion på “Kultursöndag 8 februari”

  1. Numera ska tydligen Mao frånkännas allt positiv i utvecklingen av Kina efter -49. Alla fakta jag känner säger att Mao tillsammans med Zhou En-lai la fram förslaget om de 4 moderniseringarna 1974. Att inte så mycket blev genomfört berodde på de 4:s gäng. Man kan kanske kritisera Mao för att han inte mer resolut ingrep mot 4-gängets sabotage av fattade beslut men Mao var entydigt för en modernisering av Kina. Det finns en klar linje från Sun Yatsen, delvis via Chiang Kaishek, Mao och till dagens ledare; nämligen önskan om att återupprätta ett starkt Kina, som liksom för 250 år sen är i framkant av utvecklingen. Detta är nåt som har gällt alla framträdande kinesiska politiker, intellektuella m.fl. ända sen 1911. Mao är en framträdande person i det sammanhanget!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*