waterboarding-1902

”No End In Sight” – evig terror och ändlös tortyr kring Stilla Havet

Efter terrorattacken i Paris har frågan om waterboarding kommit på agendan i uppladdningen till det amerikanska presidentvalet.  Flera republikanska presidentkandidater verkar redo att i alla fall överväga ett återinförande av vattentortyren.

Den mest högljudda kandidaten uppgav att han på ett ögonblick skulle godkänna waterboarding eftersom tortyren ”fungerar”. Som en eftertanke, kanske med anledning av att det mesta pekar på metodens ineffektivitet, tillade han att även om waterboarding inte fungerar ”förtjänar de det för vad de gör mot oss”.

Medan Hillary Clinton tidigare har tagit avstånd från all användning av tortyr (men inte från de som torterat), har den republikanska lågoddsaren Marco Rubios betänkligheter istället rört huruvida waterboarding är effektivt eller inte och hans skarpaste kritik har riktat sig mot den kritiska granskningen av tortyren. Rubio kommenterade attackerna i Paris med att det på sätt och vis var ”en positiv utveckling” eftersom amerikanerna nu tvingas tänka mer på nationens säkerhet i en värld som har blivit ”en väldigt farlig plats”.

Efter över hundra år av waterboarding i den amerikanska utrikespolitikens tjänst är lätt att känna en viss uppgivenhet inför sådana resonemang. Tortyrens historia verkar vara allt annat än en spikrak linje mot dess avskaffande.

Samma dystra tanke drabbar läsaren av Amnestys senaste rapport om tortyr och framtvingade erkännanden i Kina, liksom Human Rights Watchs rapport på samma tema.

Trots att den kinesiska regeringen erkänt problemet och infört olika åtgärder för att få bukt med tortyren, blir det tydligt att Amnesty ser mörkt på situationen redan när man läser titeln: No End in Sight. Den kinesiska polisens starka ställning och rättssystemets beroende av erkännanden är enligt Amnesty bland de främsta anledningarna till den sorgliga framtidsutsikten:

Ett grundläggande problem är att den offentliga säkerheten, Kinas polismyndighet, fortfarande har för mycket makt inom rättssystemet och som ett resultat av detta är det få av de som gjort sig skyldiga till tortyr som ställs till svar. Men på kort och mellanlång sikt, är det metoder djupt rotade inom rättsväsendet som kan visa sig vara de främsta hindren för myndigheternas insatser för att få ett slut på metoderna för att tvinga fram ”erkännanden”. Systemet är fortfarande alltför beroende av ”erkännanden” som grund för de flesta fällande domarna, något som ger polisen ett nästan oemotståndligt incitament att få fram dessa med alla till buds stående medel. Detta, i sin tur, ökar risken för rättsliga misstag och felaktiga domar avsevärt.

Human Rights Watch skriver att de många åtgärderna som myndigheterna har vidtagit sedan 2009 inte har ”gått långt nog” och menar att omfattande reformer av hela rättssystemet krävs för att få slut på tortyren:

Utan mer genomgående reformer av det kinesiska systemet för kriminalrätt som skulle ge makt åt försvarsadvokater, domstolsväsendet och oberoende observatörer, är det osannolikt att rutinmässig tortyr och övergrepp skulle kunna elimineras.

De båda rapporterna publicerades under det senaste halvåret, inför det möte som hölls av FN:s kommitté mot tortyr den 18 november. Det gällde då att granska hur väl Kina har genomfört åtgärder för att få bukt med användning av ”tortyr och annan grym, inhuman eller förnedrande behandling eller straff” sedan kommitténs femte rapport om Kina publicerades för två år sedan.

Under mötet ställde kommitténs experter den kinesiska delegationen till svars på ett antal punkter gällande den juridiska definitionen av tortyr, dödsfall i landets häkten, tortyr av tibetanska fångar och framtvingade erkännanden. Frågorna följdes av svar från den kinesiska sidan, följt av en runda med följdfrågor och ytterligare svar.

I det stora hela sade sig Kinas FN-ambassadör Wu Hailong  vara nöjd med hur utfrågningen hade gått till:

[Han] sade att dialogen hade förts på ett konstruktivt och professionellt vis. Delegationen hade gjort sitt bästa för att svara på alla frågor. Experternas kommentarer och rekommendationer skulle övervägas med Kinas speciella omständigheter i åtanke. Kina sökte en objektiv och oberoende utvärdering av dess implementering av Konventionen [mot tortyr]. Kina skulle fortsätta ett allsidigt främjande av lagstyre och oavbrutna förbättringar av sitt rättssystem.

Människorättsorganisationerna var mindre imponerade av utfrågningen. Human Rights in China skriver i en kommentar att den kinesiska delegationen använda en beprövad strategi som bestod i att referera till långa listor med ofullständig statistik och formella regelverk som inte efterlevs i praktiken.

Rapporterna från FN och människorättsorganisationerna visar tydligt att det inom det kinesiska rättsväsendet finns en systematisk risk för tortyr och rättsövergrepp. Men när systemet lämnar sitt normaltillstånd ökar risken ytterligare.

Som Amnesty visar i sin rapport finns flera rättsliga undantagsregler för de som misstänks för terrorism, omfattande mutbrott eller för att ha hotat rikets säkerhet. Då är myndigheterna varken bundna att meddela den gripnas anhöriga eller låta den misstänkta träffa en advokat.

Utan något formellt gripande kan en misstänkt i dessa fall hållas på en”utvald plats” utan anhörigas vetskap, något som enligt Amnesty gör detta till en form av hemligt frihetsberövande som kan användas för att få misstänkta att bli mer medgörliga eller för att tvinga fram erkännanden.

Underligt nog var det enbart tibetanska fångar som specifikt nämndes under utfrågningen och inte uiguriska eller muslimska sådana. Trots att Kina sedan 2014 har trappat upp vad de kallar ett ”krig mot terrorism” i Xinjiang, nämndes inte situationen i den till stora delar muslimska regionen av FN:s experter.

Det är besynnerligt då det troligtvis är Xinjiang som de allra flesta rättsövergrepp i Kina sker just nu och de risker som det varnas för i rapporterna är allt än hypotetiska där.

Det senaste året har tongångarna i kinesiska medier kring det som kommit att kallas ett ”folkkrig mot terrorism” blivit allt hårdare.

Nyhetsbyrån Xinhua skrev att ”Kinas elfte september” – attacken mot en tågstation i Kunming som krävde 31 människors liv i mars 2014 – har lett till en förändring i det kinesiska folkets inställning gentemot terrorism.

Efter den attacken kallade president Xi Jinping, i vad som med internationella mått mätt måste räknas som försiktiga ordalag, terroristerna för ”råttor” som ska jagas genom gatorna av folket.

Samtidigt utlystes en kampanj för att ”slå hårt” mot terrorismen i Xinjiang. Denna kampanj resulterade i över tjugosjutusen gripanden under 2014, en fördubbling jämfört med året innan. Under samma år avrättades åtminstone 21 personer för terrorverksamhet; ytterligare tre dömdes till döden i en sportarena inför 7000 åskådare. De fällande domarna kom efter snabba rättegångar och exceptionella metoder. Som en del i kampanjen har myndigheterna bland annat vidtagit åtgärder för att förhindra vad de kallar jihad-migration över Kinas sydvästra gräns.

Myndigheterna skyller de flesta terrorattackerna på en skugglik organisation som kallas Östturkestans islamiska rörelse. Det mesta pekar på att det är lika lite en välorganiserad ”rörelse” som den Islamiska staten är en funktionell ”stat” och Al-Qaeda ett sammanhållet ”nätverk”.

Liksom på andra sidan Stilla Havet har terrorattackerna i Paris gjort sig påmind i den kinesiska politiken.

Liksom politiska ledare över hela världen, uttalade Xi Jinping sitt stöd för Frankrike och fördömde de ”barbariska” handlingarna:

Detta är en traumatisk tid för det franska folket och som företrädare för den kinesiska regeringen och det kinesiska folket, liksom å egna vägar, fördömer jag denna barbariska handling i de starkaste möjliga ordalag, uttrycker jag min djupa sorg för offren och framför mitt uppriktiga deltagande med de skadade och de familjer som har berövats medlemmar… Kina har varit konsekvent i sitt motstånd till alla former av terrorism och sin beredskap att arbeta med Frankrike och det internationella samfundet för att stärka säkerhetssamarbete och för att bekämpa terrorism tillsammans, så att vi kan skydda människoliv i alla länder.

Orden har följts av handling. Efter en terroristattack mot en kolgruva som dödade 18 personer, uppger kinesisk press att 28 medlemmar av en ”våldsam terroristgrupp under direkta order från en utländska extremistgrupp” ha skjutits ihjäl av kinesiska säkerhetsstyrkor. I en artikel uppges det att polisens specialstyrkor använde en eldkastare för att tvinga ut terrorister ur en grotta och att de tio terroristerna sedan ”tillintetgjordes”.

Från Xinjiang rapporteras vidare att internetanvändare som använt VPN eller WhatsApp via sina mobiltelefoner har fått sin trafik avbruten och har uppmanats att kontakta lokala polismyndigheter för att reaktivera den.

Liksom Hillary Clinton i sin reaktion efter attacken i Paris, lade den kinesiska ministern för offentlig säkerhet Guo Shangkun vikt på ökad datainsamling och mer informationsarbete i kriget mot terrorismen. Guo sade att detta ska göra det möjligt att ”krossa våldsam terrorism innan den uppstår” genom ”exakta tillslag och ökad kapacitet vad gäller tidiga varningar, försiktighets- och förebyggande åtgärder”.

Trots betydande skillnader vad gäller både politiska och juridiska system är det tydligt att det finns en samstämmighet både vad gäller retorik och vad som anses vara lämpliga åtgärder i det globala kriget mot terrorism.

Men formen för den granskning som FN:s kommitté mot tortyr genomför leder till ett fokus på de kinesiska rättsövergrepp som frångår internationella normer. Detta fokus reproduceras delvis av människorättsorganisationerna som i sina rapporter ger bilden av en positiv utveckling mot det normalt accepterade som ännu inte har gått långt nog.

Det är inget fel med en sådan framställning och kritiken mot det kinesiska rättsystemet är helt klart befogad. Men när det gäller tortyr och relaterade rättsövergrepp måste en förklaringsmodell som bygger på att det är en effekt av ett ”onormalt” kinesiskt rättssystem kompletteras med iakttagelsen att Kina blir alltmer ”normalt” i sitt krig mot terrorismen.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

En reaktion på “”No End In Sight” – evig terror och ändlös tortyr kring Stilla Havet”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*