Etikettarkiv: arbetare

Diskriminering stort problem visar ny rapport

HONGKONG China Labour Bulletin, en arbetsrättsorganisation i Hongkong, publicerade på onsdagen en rapport som visar på fortsatt stora problem med diskriminering på den kinesiska arbetsmarknaden, trots förbättrad lagstiftning.

I sin rapport kartlägger China Labour Bulletin (CLB) diskriminering mot flera olika grupper på den kinesiska arbetsmarknaden, bland annat beskriver de köns- och åldersdiskriminering samt diskriminering av arbetssökande med olika former av handikapp eller sjukdomar.

CLB är en icke-statlig organisation som startades upp 1994 i Hongkong. Gruppen arbetar med att kartlägga, analysera och förbättra arbetsvillkor i Kina.

Den nya rapporten visar att diskriminering fortsätter vara utspritt och accepterat i Kina idag. Detta trots att en ny anställningslag från 2008 var tänkt att rätta till problemen.

Kvinnor är en av de diskriminerade grupperna, inte bara på arbetsmarknaden, utan även under utbildning. Könskvoter på universitet och högskolor gör att unga kvinnor måste prestera bättre än männen för att komma in på samma utbildning.

Könsdiskrimineringen fortsätter sedan i arbetslivet, där kvinnor generellt har svårare att få jobb, framför allt vad gäller lågkvalificerade arbeten.

I Kina är det vanligt att jobbannonser reserveras för antingen kvinnor eller män, CLB fann att 10% av annonserna totalt och 23% av de för lågkvalificerade arbeten var riktade på detta sätt. Vanligt är att män söks för kontorsarbete och chefspositioner medan kvinnor söks som försäljare eller sekreterare.

På samma sätt riktas annonser till sökande inom en viss ålderskategori. I annonser för fabriksarbetare efterfrågas ofta att den sökande är under 30 år.

Anställda diskrimineras också på grund av sin födelseort. Kinas rigida system för registrering av hushåll (hukou 户口) har fått en enorm mängd migrantarbetare som följd. Dessa söker sig in till städerna på jakt efter arbetstillfällen och blir där till andra klassens medborgare.

Migrantarbetarna har svårt att få tillgång till sjukvård, socialtjänst och utbildning för sina barn. De anställs framför allt för lågkvalificerat arbete, där de ofta får sämre betalt än lokala arbetare och är mer benägna att hamna i dispyt med arbetsköpare på grund av exempelvis utebliven lön.

Arbetssökande med mentala eller fysiska handikapp eller som lider av sjukdom möter även de en utbredd diskriminering.

Bärare av sjukdomar som Hepatit B eller virus som HBV och HIV diskrimineras ofta på grund av okunnighet om sjukdomarna. Många tror felaktigt att sjukdomarna kan komma att spridas på arbetsplatsen, detta trots det upplysningsarbete som utförts av gräsrotsorganisationer som Yirenping.

CLB menar att det fortsatta problemen med diskriminering framför allt beror på en undermåligt formulerad och tillämpad lagstiftning. De rekommenderar att lagstiftningen utvidgas, att böter för diskriminering höjs och att en statlig instans för hantering av diskrimineringsfrågor instiftas.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Miljontals illegala prostituerade under misslyckad lagstiftning

Trots att alla led av sexhandeln (köp, försäljning, koppleri) är illegala i Kina, finns en gigantisk svart marknad. Exakt hur stor är svårt att avgöra, eftersom officiell statistik enbart baseras på antal arresteringar.

Det är emellertid klart att det rör sig om miljontals kvinnor som delvis eller helt och hållet livnär sig genom försäljning av sex. Uppskattningar varierar, mellan tre och tio miljoner.

Den välrenommerade ekonomen Yang Fan undersökte i början av 2000-talet sexhandelns inverkan på Kinas ekonomi. Han uppskattade att hårdare statlig kontroll av prostitution under 1999 hade en negativ inverkan på landets BNP på hela – 1%.

En mycket stor del av dessa miljontals kvinnor prostituerar sig för småsummor i byar och mindre städer på Kinas landsbygd.

De kommer vanligtvis från en lantlig bakgrund och arbetar för en mycket låg lön, mellan 10 – 30 kronor per besökare.

Kvinnorna på dessa så kallade ”tio yuan-bordeller” har ofta hamnat där som ett resultat av någon form av trafficking. I en intervju med tidningen Nongmin Ribao säger en före detta migrantarbetare att hon togs till bordellen av en kvinna som inte sade något annat än: ”kom med mig, jag garanterar att du kommer att tjäna bra”.

Organiserade bordeller finns också i storstäderna. Här finns badhus, frisörsalonger, barer och karaokepalats som erbjuder sexuella tjänster till betalande män.

Men i storstäderna finns också kvinnor som på eget initiativ och utan organisering säljer sex. Många är unga kvinnor – ofta studenter – som på detta vis kan få in extrainkomster som kan täcka några av deras utgifter i de allt dyrare städerna.

Nyheten om tjugo högstadieelever i Shanghai som startade en egen prostitutionsring för att tjäna extra pengar provocerade ett moraliserande svar från kinesisk press förra hösten.

Kinesiska affärsuppgörelser sker ofta i samband med mat och alkohol, efter detta är det inte ovanligt att affärsmännen går vidare till en karaokebar där de betalar för uppvaktning – eller ännu mera – av de kvinnliga anställda.

De många fall där poliser och myndighetspersoner varit skyldiga till sexköp eller till och med koppleri visar att inte ens de som är satta att upprätthålla lagen följer den.

I ljuset av allt detta är det uppenbart att det i Kina finns ett stort gap mellan den gällande lagstiftningen och den allmänna synen på prostitution. Det har fått vissa att börja tala om en legalisering av sexhandel som en lösning.

Genusvetaren Li Yinhe menar att Kina borde legalisera prostitution för vanliga medborgare och låta förbudet gälla enbart för myndighetspersoner. På detta sätt kan landet ”både förhindra korruption och låta vanliga medborgares behov tillgodoses”.

En kulturell förkärlek för söner i kombination med Kinas ettbarnspolitik har skapat en stor obalans mellan män och kvinnor, framför allt på Kinas landsbygd. Efter en undersökning på landsbygden i västra Henanprovinsen kom Li Yinhe fram till att en tredjedel av männen var ogifta; hon menar att prostitution kan vara bidra till att mildra detta problem.

En annan faktor att ta med i beräkningen är sexuellt överförbara sjukdomar och HIV. Kina är hårt drabbat av många sexuellt överförbara sjukdomar och det beräknas att runt 740 000 kineser lever med HIV, spridning sker framför allt genom delning av sprutor och via prostitution.

Även i de fall där kondomer finns tillgängliga har de ekonomiskt utsatta sexarbetarna ofta inte mycket till val om kunden betalar extra för sex utan: ”jag kan se om någon har några sjukdomar eller inte”, berättar kvinnan i Nongmin Ribao.

Frågan om prostitution i Kina är komplicerad. Sexhandel förbjöds och den organiserade verksamheten försvann så gott som helt under åren efter kommunistpartiets maktövertagande, den fortsatte vara marginaliserad ända fram till öppnandet av ekonomin under 80-talet.

Ensamma män och spridning av sexuellt överförbara sjukdomar är i sig inga hållbara argument för mäns rätt att köpa kvinnors kroppar. Det är inte uppenbart varför ogifta mäns behov av sex är ett problem som måste lösas, ännu mindre varför det måste lösas genom att kvinnor ställs till deras förfogande.

Samtidigt är det uppenbart att den nuvarande situationen inte gagnar någon, allra minst de kvinnor som säljer sex. En tänkbar början kunde vara att följa den ”svenska modellen” och avkriminalisera försäljning av sex medan köp och koppleri förblir olagligt.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se