Etikettarkiv: cybersuveränitet

Året som gick – rättssamhället

I en serie årskrönikor sammanfattar VFL Kinaåret 2015. Nedanstående text, skriven av Puck Engman, behandlar lag och rätt.

För det kinesiska rättssamhället har år 2015 varit ett år fullt av kontraster. På vissa håll har nya åtgärder stärkt rättsväsendet gentemot partiet, på andra har statens godtyckliga repression om något blivit värre.

Medan nya lagar har förbättrat skyddet för offer för våld i hemmet och för män som utsatts för sexuellt våld, verkar myndigheternas tidigare överseende attityd gentemot feminister ha förändrats i en oroväckande riktning. När polisen grep fem feministiska aktivister i samband med internationella kvinnodagen, var det ett tecken på att det kinesiska ledarskapet har lärt av sina ryska kollegor att feminismen kan vara farlig.

Å ena sidan ledde de senaste förändringarna av den kinesiska straffrätten till att nio brottsbeteckningar inte längre kan ge dödsstraff. Av allt att döma fortsätter avrättningarnas starkt avtagande trend i Kina. Eftersom den exakta siffran fortsätter att vara en statshemligheter går det bara att uppskatta antalet. Enligt den amerikanska organisationen Duihua har antalet dödsstraff sjunkit från 12 000 per år till 2 400 mellan 2002-2013. Dessutom har ett oroväckande antal dödsstraff utdömts efter snabba rättegångar i det som i den kinesiska propagandan heter ”folkkriget mot terrorismen”, ett krig som till största delen utspelar sig i den västliga regionen Xinjiang.

De senaste årens reformer av den kinesiska processrätten har fortsatt. Bland annat har en reformplan utarbetats enligt vilken åklagarämbetet i tretton olika provinser under en testperiod ska få befogenhet att  på egen hand väcka åtal i allmänhetens intresse. Detta, tillsammans med att Högsta Folkdomstolen anser att vissa miljöorganisationer bör få motsvarande befogenheter, indikerar att man vill låta domstolarna ta ett större ansvar i åtgärdandet av diverse samhällsproblem. Men i kontrast till detta har kommunistpartiets repressiva kampanj mot samhällsmedvetna jurister fortsatt, nu senast genom domen mot Pu Zhiqiang.

För att förstå dessa motsättningar och hur lagåret 2015 har sett ut, kan det vara bra att börja redan i oktober 2014. Det var då Xi Jinpings kommunistparti höll sitt fjärde plenum, bakom lyckta dörrar på arméhotellet Jingxi. Överst på mötesagendan var ämnet lagstyre (法治). Ökat lagstyre framställs i Kina som en av Xi Jinpings främsta ambitioner, men kritikerna menar att när kommunistpartiet säger styra i enlighet med lagen, menar de egentligen styra med hjälp av lagen.

Den begränsade insynen i kommunistpartiets beslutsprocess har öppnat upp för skilda meningar om vad mötet egentligen har haft för betydelse. Den kommuniké som skickades ut efter plenumet var så pass vag att diverse experter kunde projicera lite vad som helst, deras diverse tolkningar säger mer om hur de själva bedömer situationen i Kina än om mötets dagordning.

Hur som helst annonserades över 180 specifika reformförslag i samband med plenumet. I mångt och mycket har 2015 därför kommit att handla om hur dessa förslag omsatts i konkreta åtgärder.

Värda att nämna är de pilotprojekt som lanserats i sex olika provinser och städer för att testa nya juridiska reformåtgärder på en mindre skala. Beslutet om pilotprojekten kom redan 2014 och fattades av en särskilt arbetsgrupp ledd av president Xi Jinping själv.

Bland de sex regioner där dessa ambitiösa reformprojektet ska testat märks Shanghai. Att staden redan sedan tidigare har en särskild zon tillägnad reformer inom finanssektorn belyser en av de främsta motiven till de juridiska reformer i Kina: att behålla investerare, företag och kapital i landet.

Men ändå är det något med den enkla globaliseringssagan – enligt vilken handel mellan länder i sig självt leder till att liberala rättssamhällen poppar upp världen över – som inte verkar stämma i fallet Kina.

En som har undersökt detta är forskaren Yuhua Wang som i en bok publicerad under det gångna året frågar sig varför en auktoritär regim som den kinesiska någonsin skulle gå med på att ”binda sina händer” genom att främja rule of law. 

Wang ser auktoritärt lagstyre som resultatet av en outtalad förhandling mellan inflytelserika grupper i samhället och staten. Detta sätt att se saken leder honom till en inte helt oväntad, men övertygande, slutledning: stater kan tvingas att ”binda sina händer” och införa partiellt lagstyre inom särskilda sektorer, för att på så sätt försäkra sig om fortsatt samarbete från mäktiga grupper i samhället. Men sådana strategiska åtgärder leder inte nödvändigtvis till övergripande reformer i samma riktning.

Om Kina till exempel gör det lättare för företag att lösa sina tvister i oberoende domstolar så betyder inte detta att kommunistpartiet kommer att tillåta att domstolarna agerar med samma oberoende i andra rättsfall. Enligt Wang har alltså utländska investeringar en direkt inverkan inom den ekonomiska sektorn, men knappt någon alls när det kommer till politiska rättigheter.

Yuhua Wangs forskning är ett exempel på hur viktigt det är att förstå att det kinesiska rättsväsendet fungerar olika beroende både på vilken del av landet och vilken typ av fall vi talar om.

Att Shanghai samtidigt går i bräschen för både finansiella och juridiska reformer belyser den geografiska dimensionen. Som den främsta bland rika kuststäder, har staden gått särskilt långt i sitt välkomnande av utländska investerare, vilket följaktligen gör den till den perfekta kandidaten för att testa partiets lagstyre med kinesiska förtecken.

Men parallellt med att Shanghai fortsätter att öppna upp sig för omvärlden, stänger sig vissa områden allt mer. Cyperspace är ett sådant område.

Det kinesiska ledarskapet har på senare år i allt högre grad betonat att internet är en del av det nationella territoriet och bör styras så. Cybersuveränitet, kallar man (tillsammans med Ryssland) idéen om att internet bör styras genom regionala överenskommelser och enligt nationella regelverk. Denna vision står i skarp kontrast till hur internet organiseras idag, i enlighet med internationella (mestadels amerikanska) principer och gemensamma konventioner.

Visionen märks tydligt i det lagförslag angående cybersäkerhet som sågs över av den nationella folkkongressen i juli. Detta dokument bestående av 68 artiklar fastställer de kinesiska myndigheternas befogenheter att upprätthålla ”samhällsordning”, bland annat genom ”informationshantering” (dvs. censur). Lagförslaget ger även myndigheterna rätt att i nödfall helt kapa kopplingen till internet i en region – något som redan har skett i Xinjiang – för att värna den nationella säkerheten.

Just Xinjiang är en annan av de platser där lagen appliceras annorlunda än i resten av Kina, vilket rättfärdigas av det pågående kriget mot terrorism. Liksom i Paris, har undantagstillståndet i Xinjiang normaliserats. I december klubbades en ny antiterrorlag igenom som utökar lagutrymmet för övervakning, censur och polisiärt våld i kampen mot terrorism. Men vad som egentligen kan kallas terrorism i lagens mening är inte helt tydligt. Human Rights Watch har varnat för att lagens definition är ”farligt vag och öppen”.

I sista stund skrotade man förslaget om att företag skulle tvingas installera ”bakdörrar” som skulle ge myndigheterna enorma möjligheter att komma åt uppgifter i terrormål. Denna eftergift ger ökad trovärdighet åt Yuhua Wangs argument om att den kinesiska staten är beredd att gå vissa intressegrupper till mötes, utan att det för den delen leder till bättre rättssäkerhet generellt.

Terrorismen utgör tillsammans med mutbrott och hot mot den nationella säkerheten tre specialfall inom kinesisk straffrätt. Dessa tre beteckningar appliceras generellt på ett icke-transparent vis, men med uppenbar inblandning från kommunistpartiet. Dessutom ges myndigheterna särskilda befogenheter för att hantera de som är misstänkta; dessa kan till exempel – helt lagligt –hållas på hemlig ort och förvägras kontakt med en advokat. Risken för att misstänkta torteras eller på andra sätt tvingas erkänna brott kan i dessa fall bedömas som förhållandevis stor.

I ett fall från slutet av 2015 verkar det som att fastlandskinesiska myndigheter inte bara har agerat utanför lagen, men de kan även ha överskridit sina befogenheter genom att göra insatser Hongkong och Thailand. I oktober försvann nämligen fyra medarbetare hos ett Hongkong-förlag. Tre försvann i södra Kina, medan den fjärde, den svenske medborgaren Gui Minhai, verkar ha kidnappats från sitt hem i Thailand.

Misstanken om att de fyra har tillhandahållits av kinesisk polis – möjligtvis på grund av en bok om Xi Jinpings privatliv – stärktes ytterligare i slutet av december, när en  kollega meddelade att han var i Shenzhen för att hjälpa den polisen i en utredning. Hur han kommit från Hongkong till Shenzhen är fortfarande oklart, i synnerhet då fastlandskinesiska myndigheter saknar befogenhet att göra gripanden i Hongkong, men det var knappast av egen fri vilja.

Det är undantagen som dessa som gör det så svårt att på ett meningsfullt sätt sammanfatta läget för det kinesiska rättsväsendet i slutet av år 2015. Möjligen skulle vissa säga att det ändå skett en generell förbättring, undantagen och oegentligheterna till trots. Men det vore att ignorera hur undantagen har normaliserats och i vissa fall även fått laga kraft.

Istället kan vi tänka oss att rättsstaten endast existerar fläckvis, lite här och där i Kina. På dess insida blir möjligheterna till en rättvis juridisk prövning gradvis fler, men på utsidan är det undantagen som är det normala.

 

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Måndag 2 februari 2015

Probe into China Minsheng chief Mao Xiaofeng just tip of iceberg in banking world of corrupt alliances – SCMP

Banken Minsheng är det senaste målet för partiets korruptionsutredare. Trots att Minsheng är en av få kinesiska storbanker som till största del ägs av privata aktörer är det alltså kommunistpartiets kommission för disciplininspektion och inte polismyndigheten som utreder ärendet. Bankdirektören Mao Xiaofeng — som i helgen meddelade sin avgång — är samtidigt ordförande för bankens partigrupp. Utredningen uppges vara kopplad till anklagelserna mot Ling Jihua”Mao so far is the first top financial official to be investigated in the aftermath of Ling’s case, but I believe he will not be the last one as more senior banking officials and financial elites will be targeted,” said Ma Guoxian, a political economist at the Shanghai University of Finance and Economics.

China to speed up agri modernization through reforms, innovations – Xinhua

Årets första dokument med direktiv från partitoppen handlar om modernisering av jordbruket. Dokumentet fokuserar på fem områden: ett skifte från en ”ohållbar utarmning” av marken till ett mera högkvalitativt och miljövänligt jordbruk; en höjning av lantbrukarnas inkomster; en utökning av infrastrukturen på landsbygden; reformer för administrationen av jordbruket, inklusive experimentella reformer för hur mark kan ägas; en satsning på juridiska aspekter som till exempel skyddet för lantbrukares äganderätt.

Peak Steel in China Arrives This Year, Morgan Stanley Says – Bloomberg

Morgan Stanley förutspår att Kinas stålproduktion kommer att nå sin topp under 2015 för att sedan successivt avta, ett tecken på att landets ekonomiska modell är under förändring. Steel output in the world’s top producer will peak at 806 million metric tons this year, drop to 801 million tons in 2016 and decline further to 795 million tons in 2017, the bank said in a commodities report on Monday. The comments reiterated remarks made by the bank’s analysts in a Dec. 16 note.

China Seeks Digital Control, from U.N. to CPU – CDT

Som VFL har uppmärksammat har Kina under det senaste året satsat på cyberdiplomati och främjandet av en modell för ett internet styrt med hjälp av nationella lagar och regionala överenskommelser. Over the past year, Beijing has become ever more assertive in promoting “Internet sovereignty”its right to control the Internet within China’s bordersfitting “brakes” to ensure that it “becomes Ali Baba’s treasure cave for humankind, and not Pandora’s box.” Since the start of 2015, authorities have pushed even harder to realize this vision at every level from international norms and Internet traffic down to software and the hardware it runs on. 

Q. and A.: Roderick MacFarquhar on Xi Jinping’s High-Risk Campaign to Save the Communist Party – NYT

Historikern Roderick MacFarquhar menar att Xi Jinping är kommunistpartiets starkaste ledare sedan Mao Zedong, eftersom han valts som ledare inom ett parti där beslutsprocessen blivit alltmer institutionaliserad. Till skillnad från både Deng Xiaoping, som kom till makten efter en maktkamp inom partiet, och sina föregångare Hu Jintao och Jiang Zemin, som valdes ut av Deng Xiaoping, har Xi Jinping valts av sina partikollegor. In the case of Xi Jinping, he has this unique aspect that he was chosen by his elders and peers and none of his colleagues were. In other words, they were all open to be chosen. He got chosen. That gives him the kind of prestige that Mao had in 1936, when he started his rise to power after all the others, [the late prime minister] Zhou Enlai and others, now forgotten, had their chance of leadership and failed. So I think that Xi Jinping is more powerful than Deng because he doesn’t have people of equal status who are able to challenge him because of their past record. He won out in the lottery for the leadership.

Aktivisterna vägrar ge upp – SvD

Under söndagen gav sig omkring tio tusen demonstranter ut på Hongkongs gator för att återigen protestera mot myndigheternas beslut att även fortsättningsvis inskränka valfriheten i den Särskilt Administrerade Regionen. En ström av gula paraplyer ringlade genom centrala Hongkong på söndagen. Slagorden skallade och 2 000 poliser stod på vakt. Minnen väcktes från gatuockupationen i höstas. Men antalet deltagare nådde endast omkring en femtedel av de 50 000 arrangörerna hoppats på. ”Utmattning” säger protestledare, som ändå menar att gårdagens aktion var viktig för att föra samman stadens aktivister.

 

 

Onsdag 7 januari 2014

China fourth-quarter GDP growth may slow to 7.2 percent, weakest since first quarter 2009 – Reuters

De officiella siffrorna på den kinesiska tillväxten under det fjärde kvartalet släpps inte förrän den 20 januari, men om man ska tro Reuters sammanställning av en rad ekonomers bedömningar så sjönk den till 7,2 procent. Detta skulle innebära den lägsta BNP-tillväxten sedan det första kvartalet av krisåret 2009. The poll of 31 economists showed bank lending, fixed-asset investment and factory output growth may have steadied in December, but factory price deflation likely worsened and consumer price inflation hovered near five-year lows. ”We expect the upcoming December data to show a still frail economy, tepid production momentum, and mounting deflationary pressures,” economists at UBS wrote in a note.

China Fast-Tracks $1 Trillion in Projects to Spur Growth – Bloomberg

Premiärminister Li Keqiang har godkänt påskyndandet av 300 infrastrukturprojekt, till ett sammanlagt värde av sju biljoner yuan, under 2015. Förhoppningen är att satsning på infrastruktur ska förhindra att tillväxten avtar allt för hastigt. Premier Li Keqiang’s government approved the projects as part of a broader 400-venture, 10 trillion yuan plan to run from late 2014 through 2016, said people familiar with the matter who asked not to be identified as the decision wasn’t public. The National Development and Reform Commission, which will oversee the projects, didn’t respond to a faxed request for comment.

No Concessions on Hong Kong Electoral Reforms – CDT

Förvaltningen i Hongkong presenterade under gårdagen den rapport till Beijing som man hade lovat demonstranterna i proteströrelsen Occupy Central. Den 155 sidor långa rapporten har titeln ”Report on the Recent Community and Political Situation in Hong Kong” och finns tillgängligt som PDF. Men rapporten innehåller inga indikationer om att myndigheterna skulle gå demonstranterna till mötes. Mr. Leung, the chief executive, said there would be a new round of public consultations on the election plans but any suggestions had to follow the Basic Law, the framework that established Hong Kong’s status as a special region under Chinese sovereignty. China has said the Basic Law rules out the protesters’ demand that members of the public have a more direct say in nominating future candidates for Mr. Leung’s job. The chief executive is now chosen by an elite committee loyal to Beijing. “Nothing can coerce the central and special administrative region government,” Mr. Leung said on Tuesday, according to his website. “Because Hong Kong is, I repeat once more, a society of rule of law.”

Graft Blitz May Expose Something Worse: Factions – CDT

I samband med den pågående utrensningen av Zhou Yongkangs personliga nätverk har den statliga nyhetsbyrån Xinhua har i dagarna gjort något så ovanligt som att identifiera tre stycken klickar som verkar inom partiet, dessutom namngav nyhetsbyrån några av de som ska tillhöra respektive klick. De tre klickarna knutna till Zhou Yongkang uppges vara Shanxi-gänget, Oljegänget och Sekreterargänget. Xinhua skriver vidare att förekomsten av liknande klickar ”absolut inte kommer att tolereras”. The /…/ article said members of the Secretary Gang included several top aides and former personal secretaries of Zhou, including former Sichuan vice-governor Guo Yongxiang, former chairman of the Sichuan political advisory committee Li Chongxi, and former deputy governor of Hainan province Ji Wenlin. The Petroleum Gang included Jiang Jiemin, another aide to Zhou and a former chairman of the state-owned China National Petroleum Corporation, as well as his subordinates, while Ling was a member of the Shanxi Gang, Xinhua said.

Who’s the true enemy of internet freedom – China, Russia, or the US? – The Guardian

Är det verkligen länder som Kina och Ryssland som utgör det främsta hotet mot ett fritt internet? Eller är deras cybernationalism, där fokus ligger på ökad nationell suveränitet på internet, bara en reaktion på en amerikanskt internetimperialism där USA:s dominanta ställning i cyberspace säljs med falskt klingande hänvisningar till fri konkurrens, individens frihet och universella rättigheter. However, Russia, China and Brazil are simply responding to the extremely aggressive tactics adopted by none other than the US. In typical fashion, though, America is completely oblivious to its own actions, believing that there is such a thing as a neutral, cosmopolitan internet and that any efforts to move away from it would result in its “Balkanisation”. But for many countries, this is not Balkanisation at all, merely de-Americanisation. US companies have been playing an ambiguous role in this project. On the one hand, they build efficient and highly functional infrastructure that locks in other countries, creating long-term dependencies that are very messy and costly to undo. They are the true vehicles for whatever is left of America’s global modernisation agenda. On the other hand, the companies cannot be seen as mere proxies for the American empire. Especially after the Edward Snowden revelations clearly demonstrated the cosy alliances between America’s business and state interests, these companies need to constantly assert their independence – occasionally by taking their own government to court – even if, in reality, most of their interests perfectly align with those of Washington.

China’s Empty Promise of Rule by Law – China Change

Juristen Teng Biao avfärdar partipropagandan om lagstyre och hävdar att termen innebär mycket lite i den kinesiska kontexten. Together with things such as the Three Represents and Harmonious Society, “governing the country according to the law” is Communist Party’s yet another attempt to address the crisis of legitimacy. These slogans have gone quite a way in reaching the Party’s goal of tricking people within China and the international community. However, legitimacy in contemporary politics can only come via the recognition given through free elections. But the Communist Party wants to cling to one-party rule, and it completely rejects general elections, even in the Hong Kong Special Administrative Region. It’s not difficult to understand why that real rule of law would necessarily mean the end of the one-party system. This is the limitation on the legalization process that began in the late 1970s that cannot be overcome.

Harbin international ice and snow festival – in pictures – The Guardian

Imponerande bilder från årets isfestival i Harbin.

Nyhetsåret 2014: Internetprivilegier och cybersuveränitet

År 2014 avslutades med att chefen för Statsrådets kontor för nätverksinformation Lu Wei besökte USA. Där träffade han både amerikanska politiker och företrädare för Silicon Valleys giganter.

Bland annat fotograferades han skrattandes tillsammans med Mark Zuckerberg, med Xi Jinping: The Governance of China strategiskt utplacerad i förgrunden.

Att internet har en särskild plats i hur Xi tänker sig att Kina ska styras blev uppenbart när han i februari 2014 själv ledde det första mötet för den nybildade Centrala ledningsgruppen för internetsäkerhet och informationisering.

Xi Jinping lovade då att göra Kina till en cybermakt genom att satsa på inhemsk teknologi.

När partiet talar om internet ur ett ekonomiskt perspektiv brukar ”innovation” vara nyckelordet, politiskt brukar ”säkerhet” vara populärt och ideologiskt har det på senaste år handlat om konceptet ”opinionsvägledning”.

När Lu Wei höll ett tal vid det gångna årets sommar-Davos i Tianjin försökte han föra samman de olika perspektiven.

Lu använde sig därför av en metafor (som för övrigt var kusligt lik Leon Trotskijs allegori om demokratins gränser): internet är som en bil, oavsett hur avancerat systemet är behöver vi bromsar för att färden inte ska sluta med en olycka. Det gäller därför att hitta balansen mellan innovationsfrämjande och garanterandet av säkerheten.

Internet ska, enligt Lu, styras i enlighet med tre principer: för det första ska det styras multilateralt, för det andra ska det styras demokratiskt och för det tredje ska det styras transparent.

“Frihet och ordning är tvillingsystrar”, fortsatte Lu Wei, “och de måste bo tillsammans.”

Det vore nog inte överdrivet att säga att den kinesiska regimens sätt att förhålla sig till internet har gått igenom ett paradigmskifte under de senaste åren, men denna förändring har i hög grad gått obemärkt förbi.

Den mest populära metaforen för att prata om kontrollen av information i Kina är fortfarande ”The Great Firewall of China”. Regimen har rest en stor mur som håller ute den fria informationen och skärmar av kineserna från omvärlden.

Men, fortsätter allegorin, de allra modigaste internauterna har tagit hjälp av de senaste frihetsteknologierna – som VPN-klienter och proxytjänster – för att ”klättra över muren” och ut på det fria internet.

Med dessa internetdissidenters hjälp tänker vi oss gärna att muren sakta men säkert kommer att monteras ned – sten för sten.

Denna beskrivning av villkoren för internet i Kina var nog en grov förenkling redan från början, men allegorin har nog aldrig varit så missvisande som år 2014. Ett tag såg det faktiskt ut som att den kinesiska regimen var fastlåst i en hopplös kamp där den fria informationen stod emot censuren.

Så verkade det i alla fall när USA:s president Bill Clinton var i Kina år 2000. Clinton påpekade tvärsäkert att det var lika omöjligt att hålla tillbaka det allt större informationsflödet som att försöka ”spika upp Jell-O på väggen”.

Vid millennieskiftet menade den amerikanske presidenten att den nya tekniken med nödvändighet skulle göra både USA och Kina till friare, öppnare samhällen.

I juli 2011 visade tågolyckan i Wenzhou hur misslyckat det kunde bli när myndigheterna försökte att begränsa nyhetsflödet på det sätt man varit van vid.

Medan landets etablerade mediabolag tvingades vänta på klartecken från den tvekande byråkratin, spreds nyheten blixtsnabbt via sociala medier. Resultatet var ilska riktad mot officiellt håll på grund av långsamheten och oärligheten i rapporteringen.

Regimen förlorade slaget, men bara några månader senare presenterades en omarbetad strategi vid ett viktigt partimöte. Partiets sjätte plenum i oktober 2011 – som hölls av dåvarande generalsekreteraren Hu Jintaos och hade temat “den socialistiska kulturens utveckling” – kan ses som ett skifte för hur kommunistpartiet hanterar internet.

Ledordet för Hu Jintaos recept för ett starkare partistyre på internet var ”opinionsvägledning” (舆论引导). Istället för att fåfängt försöka spika upp gelén på väggen, satsar partiet numera på att kontrollera hur, var, när och till vem den serveras.

På samma sätt som för din e-posttjänsts skräppostfilter och Facebooks hierarkiska presentation av dina vänners inlägg, bygger den nya kontrollprincipen på att sortera informationsflödet.

Förutsatt att partiet lyckas med denna förändring av spelets villkor, kan konflikten mellan fri information och censur undvikas. De som förut var internetdissidenter i kamp mot censurregimen framstår alltmer som priviligierade individer i en informationsekonomi.

Och liksom ekonomin i stort framstår informationsekonomin på samma gång som global och nationell.

Lu Wei pratar därför inte bara om vikten av ”multilaterala samarbeten” utan även om vikten av de rent nationella aspekterna av internet – det han kallar för ”cybersuveränitet”.

I ett debattinlägg publicerat av Huffington Post skriver Lu: ”Alla länder, stora som små, bör vara jämlika. Vi bör respektera varandras cybersuveränitet, internetstyre, huvudsakliga betänkligheter och kulturella skillnader.”

Det innebär inte bara att internet i allt högre grad ska styras i enlighet med nationella lagar och regelverk (med ökat juridiskt ansvar genom bland annat krav på registrering med verkliga namn på sociala medier och skärpta lagar), utan är även kopplat till planer som ska leda till att Kinas IT-infrastruktur domineras av inhemska företag.

Utvecklingen i Kina kan förstås som en del av en juridisk balkanisering av internet på global skala.

Om det tidigare ansågs vara mer eller mindre självklart att internet skulle styras av samma liberala principer världen över, har vi idag en helt annan bild. En som har präglats av avslöjanden om övervakningssamarbeten mellan politiskt och militärt allierade nationer och de senaste årens fokus på cybersäkerhet.

Vi börjar se internets geografiska konturer och gränsdragningar. På individuell nivå får det konsekvensen att en internetanvändares sociala ställning avgör dess rörelsefrihet i cyberspace.

De kunskaper som möjliggör för en individ att korsa gränserna för det nationella internet – att klättra över ”The Great Firewall” – förstärks utav andra sociala och ekonomiska privilegier.

I Maos Kina var tillgång till interna partipublikationer avgörande för att kunna räkna sig till Folkrepublikens mer välinformerade skara. Idag kan förmågan att läsa på engelska öppna upp en värld av information, de som dessutom har råd att köpa en mobiltelefon som inte är begränsad till den programvara som erbjuds av Baidus onlinebutik har möjlighet att ta till sig ännu mer.

Om vi på detta sätt tänker oss tillgången till information som ett privilegium var det inte motsägelsefullt när det under World Internet Conference – som Kina höll i november – öppnades vad som kan kallas en temporärt priviligerad internetzon i konferensstaden Wuzhen.

Ett tusental deltagare från ett hundratal länder träffades och det talades framför allt om affärsmöjligheter och innovationsfrämjande. På plats var representanter för Kinas största internetbolag: sökmotorn Baidu, sociala nätverksföretaget Tencent och konglomeratet Alibaba Group.

Enligt Lu Wei var målet för konferensen att ge ”en panoramabild för första gången över Kinas internets utvecklingskoncept och dess åstakommanden.”

Att ha relativt fri tillgång till internet är något som i den kinesiska informationsekonomin begränsas till en priviligerad minoritet. Kinas internetregim är beroende av denna ojämlika fördelning av information och när slagord som ”innovation” används parallellt med ”opinionsvägledning” är det ett tecken på att informationsgapet kommer att bestå – åtminstone under nästa år.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se