Etikettarkiv: Deng Xiaoping

Måndag 15 september 2014

Igår var det val i Sverige vilket det har rapporterats sparsamt om i kinesisk media. Nyhetsbyrån Xinhua frontar emellertid sin internationella nyhetssektion med en bild på Fredrik Reinfeldt och texten ”Sveriges statsminister Reinfeldt meddelar att han avgår”. Engelskspråkiga versionen av Xinhua utvecklar med en artikel om seger för ”mittvänster-oppositionen” som leds av byggarna av den ”nordiska modellen”, Socialdemokraterna. Dessutom rapporterar nyhetsbyrån att ”anti-immigrationspartiet” fick ”oväntade” 13 procent.

China Factory-Output Slump Tests Premier Li’s Resolve – Bloomberg

Produktionssiffrorna för den kinesiska industrin steg med endast 6,9 procent i augusti, jämfört med samma månad förra året, den lägsta tillväxten sedan den globala finanskrisens inledningsskede i december 2008. Men i sitt tal vid World Economic Forum i Tianjin förra veckan manade premiärminister Li Keqiang till lugn och underströk att regeringen inte kommer låta kortsiktiga fluktuationer distrahera från det ekonomiska reformarbetet. “It looks like the government is not in any state of panic, judging by Li Keqiang’s speech in Tianjin,” Daiwa’s Lai said. The slowdown isn’t “creating a threat to employment and they also understand that the fight against corruption will inevitably have some impact on growth,” he said. Zhu Min, deputy managing director of the International Monetary Fund, said yesterday that China has serious overcapacity and shouldn’t return to an investment-led model. “Any rate between 7.0 percent and 7.5 percent is acceptable,” Zhu, a former deputy governor at the People’s Bank of China, said at a forum in Beijing.

Tougher mainland scrutiny of foreign teachers after child sex scandal fears – SCMP

Efter skandalen förra året när det inom loppet av en månad avslöjades att två utländska sexbrottslingar — en dömd för barnpornografi och en på rymmen från anklagelser om sex med minderårig — fått arbete som engelsklärare i Kina, instiftar nu stadsförvaltningen i Beijing hårdare riktlinjer för utlänningar som söker anställning i huvudstaden. De nya reglerna kräver bland annat att arbetssökande genomgår ett lämplighetstest innan de anställs. People will also need to have more than five years of teaching experience before working in the city’s institutions and schools. Foreign language workers would need to provide teaching qualifications when applying for “teaching related jobs” in all pre-school institutions, primary and middle schools, international schools and education training centres, the government-owned Beijing Daily reports.

China’s workers are turning from analogue slaves into digital rebels – The Guardian

Strejkande och protesterande migrantarbetare använder i allt högre utsträckning internet och sociala nätverkstjänster som Weibo, QQ och Weixin för att organisera sig. Det gäller däremot att akta sig från att förenkla orsakssambandet och anta att det är den ökade användningen av denna typ av tjänster som är orsaken till tilltagande strejker. Det handlar framför allt om att den nya, yngre generationen migrantarbetare är vana att använda internet och, ställda inför de nya problem som en avtagande tillväxt innebär, är mer benägen att organisera sig för att driva sina igenom sina krav.

China Encourages Petitions by Video Chat – CDT

Kinas högsta domstol ska börja erbjuda videosamtal som ett sätt att föra fram sina klagomål (来信来访) till ansvariga myndighetspersoner. “With the traditional style of petitioning, the highest court often didn’t understand the local dialects, and accordingly had trouble understanding the accounts of the person involved,” Ms. Qian told Xinhua. “But if we receive petitioners by video, the local court personnel can help play a ‘translation’ role and smooth communication.”

Is a Trade War with China Looming? – ChinaFile

Ekonomen Arthur R. Kroeber och juridikprofessorn Donald Clark diskuterar Alibabas lansering på Wall Street, hårda tag mot amerikanska bolag i Kina och frågar sig: är vi på väg mot ett handelskrig mellan Kina och USA?

New documentary tells little-known stories about Deng – Xinhua

Statliga tv-stationen CCTV lanserar en ny dokumentärserie i 20 delar om Deng Xiaoping som ska fokusera på den bortgångne ledarens personliga liv och artefakter som kläder och personliga brev. The documentary, with its title translated as ”Stories about the Possessions of Deng Xiaoping,” includes interviews with over 100 historical witnesses as well as videos, photos and first-hand accounts, according to Long. ”Some materials shown in this documentary have never been exposed before, and many of the stories are not well known,” he said. ”By telling the stories, we aspire to explore the inner world of Deng Xiaoping and fully show his spirit and charisma.”

Onsdag 3 september 2014

Sverige och Kina kringgick vapenembargo via bulvan – SvD

Världens tredje största vapenexportör per capita har lyckats kringgå det europeiska vapenembargot från Kina genom ett projekt på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, avslöjar Uppdrag Granskning. Det europeiska stoppet av försäljning av vapen och krigsmateriel till Kina kom efter massakern i Beijing i samband med studentprotesterna 1989. Men som vi rapporterat om tidigare (3 maj) har embargot blivit ganska relativt på senare år. I onsdagens avsnitt av SVT:s Uppdrag granskning avslöjas att systemet, som också kan användas till massförstörelsevapen, hamnade hos KTH för att ”trygga Edge och aerodynamikverksamhetens framtid på FOI”. Det som föreslogs var att ”äganderätten till Edge överförs på ett privat bolag”, för att möjliggöra samarbeten med ”partners som FOI i dag har problem att samarbeta med”.

Hong Kong pro-democracy group admits likely defeat – The China Post

Efter den Nationella folkkongressens beslut i helgen (1 september) att valet av chefsminister i Hongkong 2017 kommer vara fortsatt starkt begränsat är aktivisterna som under året försökt sätta press på regeringen för att få till stånd fria val desillusionerade. Men demonstrationerna kommer fortsätta ändå. “We have to admit the fact that up to this point it is quite unrealistic to think that our action will change the decision made by Beijing,” Occupy Central co-founder Chan Kin-Man told AFP. “The first function about talking about Occupy Central is to create pressure for compromise and negotiation. Now I believe we have already reached the end point in terms of the democratic change in the system,” Chan said.

Hong Kong activist’s newspaper column scrapped amid democracy row – Reuters

Timing verkar lite för bra för att detta bara skulle vara ett sammanträffande: Columnist Edward Chin Chi-kin said he was told by the Chinese-language Hong Kong Economic Journal on Friday that his half-page weekly column that he had written since 2006 would be canceled due to a new page design.

The Guardian view on China’s rejection of open elections for the leader of Hong Kong – The Guardian

The Guardian skriver en ledare som förutspår att Beijing genom sitt beslut att fortsätta inskränkningen av demokratin i Hongkong har ”gjort ett spö för att slå den egna ryggen”. Förutsägelserna är lite väl apokalyptiska och sannolikt mer inspirerade av vad redaktionen anser vara ett gott styrelseskick än verkligheten: It has set itself on a path that will lead to confrontations between the Hong Kong security forces and large numbers of dismayed and angry people, particularly the middle class and the young. Even if these are suppressed, a resentful acquiescence is the best that can be expected to follow

To Temper Unrest in Western China, Officials Offer Money for Intermarriage – NYT

Som del utav kommunistpartiets integrationspolicy i Xinjiang utlovar myndigheterna i Cherchens härad ekonomiska incitament för att få Hankineser att gifta sig med andra etniska grupper. Hankineserna utgör över nittio procent av den kinesiska befolkningen, men är i det multikulturella Xinjiang den andra största folkgruppen (efter uigurerna). Last week, officials in Cherchen County, known as Qiemo in Mandarin, began offering payments of 10,000 renminbi a year, or $1,600, for five years to newly married couples in which one member is Han and the other is from one of China’s 55 ethnic minorities. Official Chinese news reports this week said the payments were intended to help the couples invest in small businesses and start families.

China says it wants to mend ties with Vietnam – The Asahi Shimbun

Ett särskilt sändebud från Vietnams kommunistparti togs emot av det kinesiska kommunistpartiets generalsekreterare Xi Jinping i Beijing i slutet av augusti. Mötet är ett tecken på att de båda sidorna nu försöker reparera en relation som blivit allt sämre på grund av tvisterna kring gränsdragningar i Sydkinesiska havet. ”(I) hope the Vietnamese will make joint efforts with the Chinese to put the bilateral relationship back on the right track of development,” Xinhua quoted Xi as telling Le Hong Anh. ”A neighbor cannot be moved away and it is in the common interests of both sides to be friendly to each other.”

Q. and A.: Ren Jianming on the Fight Against Corruption in China, and His Own Solution – NYT

Intressant intervju med en av Kinas ledande korruptionsexperter Ren Jianming svarar på frågor om Xi Jinpings kampanj mot korruptionen, Zhou Yongkang och problem inbyggda i systemet. På frågan om han någonsin sett någonting som liknar Xi Jinpings kampanj svarar Ren: Honestly, I have not. So since the 18th Party Congress I’ve been watching the leadership closely. There are four important things going on: First, we have the goal of clean government announced at the Congress. It hadn’t been expressed like that before. Second, Xi Jinping said at the Third Plenum [a year later] that the anticorruption campaign would be carried out “to the end.” You know the phrase, “to the end,” was Mao Zedong’s. He said it in 1948 during the civil war. Some were advising the Communists to stop at the Yangtze, to leave the country’s south to the Kuomintang. He said no, the revolution cannot be done in half measures, but must be carried out to the end.

Down with Dengism – Project Syndicate

Minxin Pei går till attack mot Deng Xiaopings ledarskapsstil som han kallar ”authoritarian developmentalism” och behovet av politiska reformer. The slow pace of reform frustrated Deng so much that, in the late 1980s, he asked the reformist premier Zhao Ziyang to lead a secret high-level task force to examine options for more radical changes – this time, directly targeting the political system. But when the group asserted that progress toward modernization would require the incorporation of some democratic principles and the rule of law, Deng immediately quashed the initiative. His view that modernization required keeping power concentrated in the hands of a single party failed to anticipate the threat that a predatory state would pose to sustained development. Herein lies the tragedy of Dengism. It gained credibility from the fact that its creator dismantled a cruel and destructive system, and left behind a more prosperous and humane China. But that credibility has been used to justify the maintenance of a system that is now hampering China’s continued progress.  

Onsdag 20 augusti 2014

På fredag är det 110 år sedan Deng Xiaopings (1904-1997) födelse och under onsdagsmorgonen höll president Xi Jinping ett tal vid ett symposium till reformledarens ära. Under sammanträdet i Folkets Stora Hall deltog kommunistpartiets toppskikt liksom representanter från militären och akademin.

Bland talarna fanns även direktören för Kommunistpartiets centralkontor för skriftforskning Leng Rong som i en artikel publicerad i Folkets Dagblad bland annat berömmer Deng Xiaoping för dennes ”korrekta utvärdering av kamrat Mao Zedong och Mao Zedongs tänkande”. Enligt Leng lyckades Deng Xiaoping ”hålla Mao Zedongs tänkandes stora fana högt” samtidigt som han framförde en korrekt kritik mot misstag som kulturrevolutionen.

”Deng Xiaoping tog emot arvet från kamrat Mao Zedong på ett korrekt sätt, han upprätthöll, fortsatte och vidareutvecklade Mao Zedongs tänkande”. Det är inte utan att Lengs artikel för tankarna till Xi Jinpings tal från slutet av 2012 om vikten av att inte ställa upp Dengs reformer mot Maos Kina.

Folkets Dagblad publicerar även ett ledarstick undertecknat ”Herr Partitidningskommentator” som listar Deng Xiaopings fem råd om hur korruption ska bekämpas. Kanske inte det Deng Xiaoping är som mest känd för, men listan passar väl till den pågående kampanjen mot korruption.

Engelskspråkiga Xinhua slår på stora trumman för den internationella publiken med en fördjupningsartikel som basunerar ut att Xi Jinping ”bär på Dengs fackla” med vilken han ska ”återtända nationen”. Också här framstår Folkrepublikens politiska historia som okontroversiell, på väg mot ett och samma mål:

Mao Zedong liberated China in 1949. Deng, who led the country from 1978 to 1992, engineered its economic boom. Jiang Zemin set the target of a socialist market economy and Hu Jintao raised a the concept of scientific development that stresses sustainable growth tied inextricably to social welfare.To join their ranks, Xi and his team must now build a modern society, ruled by law. Today’s challenges are no less pressing than those of pervious epochs.

China Said to Deploy Drones After Unrest in Xinjiang – NYT

Myndigheterna i Xinjiang uppges ha satt in drönare i regionen för att bekämpa militanta grupper. Kina har tidigare använt drönare för katastrofhjälp, men har även utvecklat drönare med stridskapacitet. Nu har man alltså ännu en gång tagit efter storebror på andra sidan Stilla Havet och använder drönarna för ”terrorbekämpning”.

China punishes Xinjiang official for openly practicing faith – Reuters

15 statstjänstepersoner har blivit mål för disciplinåtgärder för att ha brutit mot partistatens regelverk, bland annat de regler som förbjuder statligt anställda att praktisera någon religion. ”The punishment of expulsion from public office was handed to [the official] surnamed Mai who violated the clear regulation that state workers must not have religious faith,” Xinhua said, citing the city’s Uighur mayor, Ainiwaer Tuerxun. Mai had ”remained devout and incorrigible, and had a poor attitude,” the report added.

Beijing arrests nearly 1,000 members of Christian sect accused of brainwashing – The Guardian

De senaste tre månaderna har Kina arresterat nästan 1000 medlemmar av den kristna sekt som går under namnet The Church of Almighty God. Organisationen har rekryterat medlemmar på den kinesiska landsbygden sedan tio år tillbaka, men fick internationell uppmärksamhet först i maj när en kvinna mördades på en McDonalds-restaurang av gärningsmän som sägs vara medlemmar  sekten.

Denying Historians: China’s Archives Increasingly Off-Bounds – WSJ

Det har alltid varit förhållandevis krångligt för historiker (särskilt icke-kinesiska medborgare) att få tillgång till kinesiska arkiv, men de senaste åren har det blivit ännu svårare på grund av hårdare reglering av vem som får se vad och till och med nedstängningen av utrikesdepartementets arkiv i Beijing.

What does Xi mean? – CMP

Det kan ibland vara mycket svårt att tränga igenom socialistjargongen och dechiffrera politiska kodord, därför kan denna genomgång av några av president Xi Jinpings uttalanden av Folkets Dagblads redaktör Yang Zhenqu vara nyttig.

Utgrävning söker massakerns sanning – Recension av Tiananmen Redux

Tiananmen Redux

Johan Lagerkvist, 2014, Albert Bonniers förlag

Vad vet vi egentligen om studentrörelsen på torget framför den Himmelska Fridens port – Tiananmen – under våren 1989? Vad vet vi om massakern natten mot den fjärde juni då de soldater som avancerade mot torget öppnade eld mot upproriska Pekingbor?

Med tanke på den omfattande bevakningen från internationella medier på plats i Peking 1989 och efter de hyllmeter av ögonvittnesskildringar och memoarer, sammanställningar av dokument och akademiska analyser som har producerat på ämnet är det lätt att föreställa att vi redan vet ganska mycket.

Men den enorma – ofta motsägelsefulla – litteraturen gör det väldigt svårt att få överblick. Att få grepp om vad studentrörelsen egentligen gick ut på och vad Fjärdejunimassakern har för roll i historien är fortfarande en utmaning.

Det är av denna anledning som Johan Lagerkvists Tiananmen Redux är ett välkommet tillskott till litteraturen.

Med hjälp av viktiga verk som givits ut sedan millennieskiftet – exempelvis den kontroversiella Tiananmen Papers och Prisoner of the State av generalsekreteraren som slutade sitt liv i husarrest – lyckas Lagerkvist skriva den mest uppdaterade och detaljerade historien över studentrörelsen som hittills har givits ut på svenska.

Och det är bara inledningen av denna ambitiösa bok i tre delar som även vill visa vilken inverkan Pekingvåren 1989 har haft på den politiska, ekonomiska – till och med moraliska – utvecklingen i Kina och i resten av världen.

Lagerkvist ger sig på ett grundläggande problem som historiker har brottats med i århundraden, åtminstone sedan den franska revolutionen: händelsens inverkan på historiska förlopp.

Om beskrivningen av historiska processer, politiska, ekonomiska och sociala förändringar över lång tid, kan te sig förhållandevis rättfram, har det visat sig mycket svårare att isolera effekterna hos enskilda politiska initiativ eller sociala rörelser.

Enligt Lagerkvist är studentrörelsen 1989 och den våldsamma repressionen ett exempel på en Händelse med stort H som kan jämföras med attacken mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001 eller med Berlinmurens fall i november 1989.

Men få inser den ”globala betydelsen” av den kinesiska proteströrelsen. Den är ”nästan helt bortglömd”, både i Kina där få ens känner till den och i resten av världen där dess inverkan på vår samtid underskattats.

Lagerkvists undersökning utgår alltså ifrån ett försök att ge en sanningsenlig bild av studentrörelsen, något som enligt honom ger oss en djupare förståelse för Kinas plats i världen idag. Sanningen om vad som hände där och då leder oss vidare till sanningen om vad som hänt i Kina sedan dess och i världen idag.

Tiananmen Redux rör sig mellan tre nivåer: från det lokala, till det nationella och slutligen det globala.

Tragedin Tiananmen

Eftersom sanningen om studentrörelsen tillmäts så stor vikt för vad som hände senare är det också logiskt att bokens första del är både längst och mest fullbordad.

Berättelsen är detaljerad och personlig. Ledarna inom både partiet och studentrörelsen blir levande med hjälp av referat och citat från memoarer och andrahandskällor.

Fjärdejunimassakern kallas ofta för en tragedi och i Lagerkvists händer finns det verkligen något teatralt över det hela. När det fungerar förstärker det hans berättelses inverkan, men när det inte fungerar går det över i ren personfixering. Som när Lagerkvist föreslår att historien skulle ha sett annorlunda ut med en kinesisk Nelson Mandela eller Dalai Lama vid rodret.

Karaktärerna i Lagerkvists drama blir ofta ensidiga och de lever alltför ofta upp till sina förväntade roller.

Partiets patriark Deng Xiaoping framstår som en hård och målinriktad – ”obeveklig” – ledare. Han är densamma från tiden som ”exekutör” av den ”fullständiga inkvisitionen” mot högerelement 1957 till dagen då han blir den ytterst ansvarige för massakern 1989.

I skarp kontrast till detta står den före detta generalsekreteraren Hu Yaobang vars död gav studenterna en anledning att inleda protesterna på torget och som var ”en av få mildrande krafter” både under Maos dagar och reformeran.

En av de mest citerade källorna i Lagerkvists skildring av maktspelet inom partiet är Zhao Ziyangs Prisoner of the State. Zhao var partiets generalsekreterare som på grund av sin ”mjuka” linje fick ta skulden för partiets misslyckande att få kontroll över protesterna och fick tillbringa de sista femton åren av sitt liv i husarrest. Där spelade han in sina memoarer på kassettband som sedan smugglades ut för publikation i USA och Hongkong.

Memoarerna avspeglar enligt Lagerkvist en ”demokratiskt sinnad och övertygad person” som om han bara hade fått fortsätta vid makten troligen hade lett Kina på en helt annan bana.

Berättelsens tragiska hjältar är välkända studentledare som Wuer Kaixi, Wang Dan och Chai Ling (den enda kvinnliga protagonisten framstår i Lagerkvists skildring, liksom i så många andra, som emotionell och på gränsen till oansvarig), tillsammans med aktiva supportrar som fysikern Fang Lizhi och den fängslade nobelpristagaren Liu Xiaobo.

Att studenterna på Himmelska fridens torg framförde krav på ökade demokratiska och medborgerliga rättigheter är obestridligt, men på frågan om varför studenterna valde att bege sig för att protestera på torget finns flera svar.

Vissa har betonat ett populärt motstånd mot den utbredda korruptionen, andra har fört fram den kraftiga inflationen eller de begränsade möjligheterna för kinesiska akademikerna att profitera på de ekonomiska reformerna.

För Lagerkvist framstår ändå det demokratiska idealet som den enda verkliga motivationen. Studenternas uttalade protester mot korruption och inflation, liksom försäkran om att de stödde socialismen och partiet var inget annat än en taktik för att minska risken för repression.

Men var det verkligen så enkelt? Just Liu Xiaobo har kritiserat sig själv och demokratirörelsens ledare för elitism och en bristande förståelse för vad demokrati innebär.

Vi bör inte heller glömma bort att inflation – eller mer exakt prishöjningar på mat – kan ge upphov till betydande proteströrelser. Så var fallet i Tunisien 2011, men också i Polen under åttiotalet.

Som mest fascinerande blir Lagerkvists skildring när han skriver om scenen där dramat utvecklade sig. Med inspiration från Wu Hungs lysande studie av Tiananmen som ett politiskt rum beskriver Lagerkvist torgets politiska historia.

Från ett ceremoniellt palatstorg förvandlades Tiananmen till en politisk arena när studenterna intog torget under den epokgörande Fjärdemajrörelsen 1919 – en rörelse mot imperialism och för de moderna idealen vetenskap och demokrati – och senare en plats för folket under Mao Zedong. Ett folk som definierades och representeras av kommunistpartiet.

Kommunisterna utvidgade torget genom att rasera kejserliga konstruktioner och ersatte dem med socialistiska monument, som monoliten Monument över Folkets Hjältar som i tio tablåer beskriver Kinas ”revolutionära historia”. När studenterna 1989 reclaimade torget och rätten till representation på den politiska scenen blev detta monument till den naturliga mittpunkten.

Det var intill monumentet som några konstnärsstudenter trotsigt reste sin Demokratigudinna den 30 maj, 1989. Statyn fick stå kvar i fyra dagar innan ”upprorsmakarnas andliga stöttepelare” krossades av en stridsvagn från Folkets befrielsearmés trettioåttonde enhet.

Den nya nationella ordningen

Om den våldsamma repressionen på Pekings gator (dödandet skedde inte på själva torget utan när invånarna i huvudstaden försökte att hindra militärens framfart) var slutet på en rörelse, var detta enligt Lagerkvist även början på någonting nytt: intensifierade ekonomiskt liberala reformer hand i hand med en nyauktoritär, nynationalistisk politik.

Idén om en ny kinesisk nationalism som Johan Lagerkvist har plockat upp blev under nittio- och nollnoll-talet otroligt populär bland både akademiker och journalister, framför allt i USA.

Mycket verkar tala för en nationalistisk reaktion efter det kosmopolitiska åttiotalets ideologiska nederlag. Lagerkvist tar upp de mest välkända exemplen: den patriotiska utbildningskampanjen och den patriotiska kommersen i form av populärnationalistiska böcker, filmer och dagstidningar.

Men samtidigt har den akademiska litteraturen haft svårt att hitta övertygande bevis för att det skulle röra sig om något verkligt nytt, att en våg av nationalism skulle ha sköljt över Kina någon gång runt millennieskiftet.

Det är svårt att se hur den patriotiska utbildningskampanjen som lanserades 1994 kan ha haft någon direkt effekt på den nationalistiska, kommersiella litteraturen som växte fram mer eller mindre samtidigt. Yngre kineser verkar inte heller vara mer nationalistiska än de äldre, inget tyder på att nationalismen i dagens Kina skulle vara en generationsfråga.

Även om forskarna under åttiotalet var förhållandevis ointresserade av just nationalism som verktyg för att beskriva dåtidens Kina, betyder inte detta i sig att det inte fanns någon nationalism i samhället. Tvärtom går det att hitta exempel som tyder på motsatsen.

Att det som sågs som traditionellt kinesiskt – mahjong, pekingopera, kampsport – upplevde något av en renässans under ”kulturfebern” som drabbade det kinesiska samhället efter den revolutionära ortodoxins upplättande är ett exempel. Debatten kring den kinesiska nationens essentiella karaktär i samband med TV-serien Heshang är ett annat.

Lagerkvist lyfter själv fram hur viktigt det var för studenterna 1989 att deras rörelse skulle erkännas som patriotisk och kommenterar skarpsinnigt att det rörde sig om ”en kamp om själva definitionen av patriotism”. Vem hade rätt att representera den kinesiska nationen – partiet, studenterna eller rentav en demokratisk vald regering? Det var nationella frågor som engagerade demonstranterna.

Nittiotalet var början på slutet för det revolutionära kommunistpartiet. Veteranerna från revolutionen blev allt färre och ledarskapet togs över av en generation som inte hade något minne av tiden före Folkrepublikens grundande. Men att revolutionärerna lämnade över makten till förvaltarna av det socialistiska nationsbygget är inte samma sak som att kommunismen har övergivits till förmån för nationalismen.

Istället går det att likna det kinesiska ledarskapet efter Deng Xiaoping vid ett gäng nationella ingenjörer som försöker passa in den nya reformpolitiken i en postrevolutionär nationell mall. Allt under kommunistpartiets fortsatta ledarskap.

I motsats till Mao Zedong, som såg revolution, uppror och uppbrott som det som driver historien framåt, står ledare som före detta presidenten Jiang Zemin och Xi Jinping.Den förstnämnde såg till att inkludera entreprenörerna i det folk som partiet är tänkt att representera, medan den senare påminner oss om att vi inte får använda det revolutionära Kina som mått för att negera reformerna, men inte heller använda reformerna för att negera de framsteg som gjordes under Mao. Den nationella historien är inte längre full av uppbrott utan en kontinuerlig, utdragen process.

Som ackompanjemang till denna beskrivning av historien hittar vi det nya ledarskapets främsta besatthet: stabilitet.

De ”tumult” som utbröt under Tiananmenrörelsen och under Kulturrevolutionen är de värsta exemplen på hotet mot denna stabilitet. Idag, skriver Lagerkvist, upprätthålls denna stabilitet av en enorm säkerhetsapparat som efter Fjärdejunimassakern har fått allt större anslag.

Nyliberal auktoritet

De som för något årtionde sedan menade att hela världen efter Sovjetunionens fall var på väg i samma riktning – mot en demokratisk marknadsekonomi av europeisk-amerikansk modell – har för den mesta delen tystnat. Liksom de som såg framför sig en multipolär, mera ansvarstagande världsordning – en världsby.

I kontrast till denna saga beskriver Lagerkvist övertygande hur världen likriktas under ett flexibelt neoliberalt paradigm som fungerar lika bra i Thatchers Storbritannien och Bildts Sverige som i kommunistpartiets Kina.

Det finns ingen motsättning mellan marknadssamhället och en auktoritär stat, liksom demokratiska stater inte verkar ha några större problem med att inkludera auktoritära härskartekniker som massövervakning i sin arsenal. ”Idag tenderar världens maktlogik att konvergera”, sammanfattar Lagerkvist läget.

Mindre övertygande blir det när han påstår att repressionen av studentrörelsen var avgörande för att Kina skulle nå sin nuvarande ”supermaktsstatus”. Det är svårt att göra samma koppling mellan massakern och de intensifierade ekonomiska reformerna under Jiang Zemin som Lagerkvist gör.

”De genomgripande marknadsreformerna som han ansåg nödvändiga mötte så hårt motstånd att han bara kunde vinna striden genom det indirekta hotet om ytterligare militärt våld”, skriver Lagerkvist om Deng Xiaopings agerande under våren 1989. Men soldaterna sattes inte in mot motståndare till reformpolitiken inom partiet, utan mot en proteströrelse som på det hela taget måste ses som förhållandevis positiva till reformerna.

Ett potentiellt viktigare incitament till att motverka splittring inom partiledarskapet och till fortsatt direkt kontroll över armén kan vara det politiska spel som föranledde Sovjetunionens fall. En av få historiska referenser som har oroat kommunistpartiet mer än protesterna på Himmelska fridens torg.

Här kommer vi tillbaka till det som är så otroligt komplicerat i det som Lagerkvist tar sig an: att isolera effekterna av en enskild historisk händelse. För även om vi håller med om den historiska utveckling som han beskriver levererar Lagerkvist inte tillräckligt med bevis för att kunna belägga ett orsakssamband mellan just studentrörelsen och det som enligt honom karakteriserar dagens Kina.

För att visa på ett sådant samband skulle det ha behövts fler och andra källor. Lagerkvist citerar friskt ur memoarer och historieskildringar som givits ut i Hongkong. Dessa är ofta fulla av detaljerade, dramatiska skildringar av viktiga historiska ögonblick och ger en känsla av att vi tagit oss innanför maktens låsta dörrar. Men eftersom de bygger på självupplevda händelser eller anonyma källor är de mycket fattigare vad gäller källhänvisningar. De lider också av samma Good Guy/Bad Guy-syndrom som återfinns i Tiananmen Redux.

Inte heller Lagerkvist refererar till särskilt många källor. Framför finns knappt någon hänvisning till den massiva, sofistikerade forskning som gjorts kring studentrörelsen. Det är synd, för skildringen hade varit mera övertygande om den hade skrivits i dialog med tidigare studier.

Visserligen är Tiananmen Redux ingen akademisk studie, men det ursäktar inte slapp källkritik. Att en så tveksam källa som Tiananmen Papers används utan vidare är ett talande exempel.

Detta verk som utger sig för att vara baserat på hemlighetsstämplade dokument utsmugglade från Kina kunde ha varit en potentiell guldgruva om det inte hade varit för att personen som står bakom sammanställningen är anonym och att de påstådda förstahandsdokumenten inte ens har visats för de tre akademiker som sammanställt den amerikanska utgåvan. Slutresultatet är en grovt redigerad text vars innehåll antingen stämmer väl överens med tidigare källor eller är näst intill omöjligt att kontrollera.

Kanske har Lagerkvist rätt när han undrar om det inte skulle behövas ett sanningsserum för att komma tillrätta med historien kring Tiananmenrörelsen. Eller ännu otroligare: en öppning av arkiven.

I vilket fall är det beklagligt att en författare som fäster en så stor vikt vid att föra fram sanningen om det som är bortglömt eller förljuget inte klarar av att belägga sina påståenden på ett mer konkret, mer övertygande sätt.

Det är ett mycket ambitiöst projekt som Lagerkvist har givit sig på och det är bitvis en väldigt givande läsning. Det vore även orättvist att helt och hållet beskylla bristerna i Tiananmen Redux på författaren, ämnet är och förblir svårhanterligt.

Lagerkvist tar oss med på ett återbesök till ett av samtidshistoriens dunklaste förlopp och kan förhoppningsvis bidraga till att motverka att studentrörelsens och massakerns betydelse glöms bort.

Tills tiden är mogen för en Tiananmen Redux Redux är Lagerkvists bok ett provokativt och intressant tillskott till litteraturen.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Det tredje plenumet – ett kommunistiskt fenomen

Allt sedan den kinesiska politiken ett par år efter Maos död kom att institutionaliseras så har det tredje mötet i ordningen, det så kallade tredje plenumet, för en ny centralkommitté på många sätt förknippats med reformer.

Traditionen kan till stor del tillskrivas reformledaren Deng Xiaoping, som vid den elfte centralkommitténs tredje plenum 1978 styrde in Kina på en väg mot uppöppnande mot omvärlden. Traditionen har också visat sig pragmatisk gångbar då det vid ett första plenum som följer på en partikongress är svårt att hitta konsensus i politiken; ett andra plenum handlar om att reda ut vem som ska sitta på vilken stol i en ny regering som utses när den första nationalkongressen sammanträder på våren.

Det tredje plenumet har därför i samtida kinesisk politik fått rollen som det första mötet där den nya partitoppen kan förväntas leverera besked om sin politik.

Vid det historiska tredje plenumet i december 1978 valde partiet att samlas kring Deng Xiaopings pragmatiska reformpolitik som kämpade för De fyra moderniseringarna; jordbruksreform, industriutveckling, teknik- och forskning samt försvar. Maos efterträdare, partiordföranden Hua Guofeng marginaliserades och hans politiska linje som uppmanade till fortsatt maoism gick i graven.

Under den något slitna kommunistiska termen ”Att söka sanning från fakta” (实事求是) övergavs därmed den mer extrema revolutionspolitiken, och plenumet utgjorde startskottet för Kinas ekonomiska under.

Deng skulle även spela huvudrollen för den 14:e centralkommitténs tredje plenum i november, 1993 – som på sitt sätt till ännu större grad präglat dagens Kina, då partiet beslutade att gradvis fasa ut sin planekonomi och istället ge mer utrymme för det som kallades för en socialistisk marknadsekonomi. Just ordet reform fick från den dagen en ny innebörd i Kina, då det innebar steg mot marknadsekonomi, istället för någon slags förändring inom den då rådande planekonomin.

Förutom en ideologisk ekonomisk ståndpunkt, drevs det vid det tredje plenumet 1993 igenom en hel del viktiga reformer: Skattesystemet reformerades och moderniserades (inkomstskatten, exempelvis), de statliga bolagsjättarna omvandlades till moderna företag (vilket skulle leda till enorma uppsägningar, och i vissa fall privatisering), banker startades och hinder för valutahandel bröts ner.

Om 1978 års tredje plenum styrt in Kina på en ny väg, så hade 1993 års tredje plenum asfalterat, satt upp gatlampor och planterat blomrabatter vid vägkanten. Knappt tio år senare, år 2001, gick Kina med i Världshandelsorganisationen, WTO.

I oktober för fem år sedan hölls den 17:e centralkommitténs tredje plenum. Det går nog inte till historien som en måttstock för reform och nytänkande, men innehöll ändå en del intressanta öppningar för framtida reformer som gissningsvis kan få mer sprängkraft nu.

Fokus för tredje plenumet år 2008 var landsbygden. Något av en profilfråga för dåvarande partiordföranden Hu Jintao. I Kina är det staten som äger all mark på landsbygden; bönder leasar marken på 30-årsbasis, och får inte sälja eller belåna den – men kan leasa vidare till exempelvis företag. Vid plenumet beslutades att denna 30-årsgräns kunde förlängas på obestämd tid (长久不变), vilket skulle ge bönderna ro att planera för framtiden.

Under plenumet beslutades det också att en organiserad marknad med regler för leasing, andrahandsuthyrning, byte och överföring av mark skulle upprättas. Under 90- och 2000-talet hade många konflikter och egna lösningar uppstått på grund av otydlighet kring markfrågan, och det försökte partiet nu åtgärda.

Detta är storpolitik i ett land där hälften av befolkningen fortfarande bor på landsbygden.

Vidare togs också frågan om hushållsregistrerings-systemet Hukou (户口) upp, i ljuset av den allt mer omfattande urbaniseringen. Detta är en stor fråga idag, men redan 2008 tog partiet mått och steg mot att göra det lättare för de som var registrerade på landsbygden att istället registrera sig i städerna. Detta så att urbaniseringen smidigt kunde fortgå på ett sätt som skulle stimulera konsumtionen.

Både markfrågan och hukou-systemet är två frågor som det inför det kommande tredje plenumet i november pratats mycket om. Att grunden lades redan 2008 talar för att partiet 2013 skulle våga gå ännu längre och kanske lägga fast en linje som pekar mot att bönderna inom en snar framtid kommer få rätt att sälja sin mark på en öppen marknad – vilket skulle innebära enormt mycket för urbaniseringen, ekonomin och framförallt bönderna själva.

Denna möjlighet, i kombination med flaggade reformer av ytterligare steg mot marknadsekonomi och tuffare tag mot den systematiska korruptionen, gör att det kommande 18:e centralkommitténs tredje plenum i november har potential att bli en viktig milstolpe i Kinas moderna historia.

Björn Djurberg
bjorn.durberg@vflnyheter.se

3 september 2013

Journalisten Jojje Olsson är som vi berättat tidigare aktuell med sin debutbok om Beijing (Peking – Förändringarnas stad). I en tid där Kina på många sätt är världens viktigaste land (och snart världens största ekonomi) är det kul att det produceras ny, relevant litteratur på svenska – av svenskar på plats (Jojje har bott många år i Peking). VFL återkommer med en recension senare i höst. Jojje Olsson berättar själv om hur det var att skriva boken här.

Dagens länkar:

Jiang Jiemin removed from office: authority – Xinhua

Partikadern Jiang Jiemin har nu officiellt fått sparken då han misstänks för att allvarligt ha brutit mot partidiciplinen. Jiang är bara senast i raden av högt uppsatta partitjänstemän som blir föremål för Xi Jinpings kampanj att rensa ut korrumperade och på annat sätt olämpliga element inom de egna leden.

En annan är f.d. viceguvernören i Jilin, Tian Xueren, som nu officiellt anklagas för korruption, skriver South China Morning PostTian was charged with taking a total of 19.2 million yuan (HK$24 million) in bribes on 85 occasions between 1995 and 2011, The Beijing News reported in a lengthy article. Tian was placed under party investigation in November 2011 and was stripped of his Communist Party membership for corruption in July last year, Xinhua previously reported.

China August official services PMI at 53.9 vs July’s 54.1 – Reuters

Tjänstesektorn i Kina går fortsatt bra, om man ska lita till Kinas officiella statistik. PMI för augusti för tjänstesektorn visar på 53,9 – vilket är något lägre än för juli.

Beijing toughens pollution rules to clean up air, samt Beijing tightens vehicle emission controls against PM 2.5 – Xinhua

Beijing lanserar nya åtgärder för att bekämpa stadens katastrofala luftsituation. I en ny åtgärdsplan så ska antalet bilar hållas under 6 miljoner fram till 2017 (idag 5,35 miljoner enligt myndigheterna), nya körförbud kommer införas, parkeringsavgifter och bensinspris höjas. Industrin kommer få nya hårda utsläppskrav, och försök med utsläppsrätter kommer göras. Tuffare inspektioner kommer genomföras i omkringliggande städer och Beijings förorter, nya busslinjer kommer öppnas. Positivt om myndigheterna håller sina löften, men målet om att minska PM2.5-utlsläppen med 25 procent till 2017 känns långt borta.

Deng Xiaoping’s Lessons for Today’s China – Bloomberg

Bloomberg spekulerar i hur Deng Xiaoping skulle tackla Kinas utmaningar idag, och kritiserar Xi Jinping för att gå för hårt åt krafter i samhället (ex. mikrobloggare) som skulle kunna vara till hjälp för att pressa igenom reformer som Kina så väl behöver inom exempelvis de statliga bolagen: If he were alive, the pragmatic Deng would probably be working hard to make society an ally once again. Xi seems intent on doing the opposite. Xue’s arrest has chilled discussion among top Chinese bloggers, who reach tens of millions of people (Xue alone has 12 million followers on the blogging service Sina Weibo). These voices have earned the kind of legitimacy among ordinary Chinese that the regime lost long ago, and would be powerful weapons in the war against vested interests.

Xi reser i Deng Xiaopings fotspår

GUANGDONG Xi Jinping besöker Shenzhen som en del av sin första inspektionsresa som partiets generalsekreterare, skriver South China Morning Post. Denna symboliska resa för direkt tankarna tillbaka till Deng Xiaopings resa till samma stad, 1992.

Under sitt inspektion i Shenzhen idag kommer Xi Jinping besöka till fiskarbyn Luohu, det ekonomiska distriktet Qianhai och flera exportfabriker i Shekou.

Efter detta kommer resan gå vidare till provinshuvudstaden Guangzhou och den för tillverkningsindustrin viktiga staden Zhuhai. Exakt samma städer som Deng Xiaoping besökte under våren 1992.

Att Xi väljer Shenzhen som första resmål framstår som en mycket viktig symbolhandling. På detta sätt associerar han sig starkt med Deng Xiaoping. Tecken på detta kunde ses redan förra veckan när han höll ett tal för pressen om ”den kinesiska nationens stora renässans” framför Dengs porträtt.

Xi Jinpings val av resmål för inte bara tankarna till reformatören Deng Xiaoping i allmänhet, utan till dennes mest liberala och reformvänliga uttalanden.

I och med Deng Xiaopings ”Södra tur” under våren 1992 lyckades han samla ett parti – som varit delat sedan massakern vid Tiananmen 1989 – bakom sina ekonomiska reformer.

Det var en pragmatisk Deng som beskrev planekonomi och marknadsekonomi som ekonomiska taktiker, varav båda kunde användas i en socialistisk stat.

Tillsammans med Xi Jinpings tidigare tal om nationell renässans, ekonomiska  reformer och kamp mot korruption verkar Xi profilera sig starkt som en ny reformatör, frågan kvarstår emellertid hur dessa reformer kommer se ut.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

 

 

Andra gången gillt?

PEKING Kina står inför sitt första riktiga maktskifte på tio år när Xi Jinping om lite drygt en månad väntas väljas till ny generalsekreterare över Kinas kommunistparti. Trots ett skakigt politiskt år så pekar det mesta på att Kina snart kommer ha genomgått sitt andra fredliga maktskifte någonsin.

Kommunistpartiets över 90-åriga historia i Kina är långt ifrån en fredlig en. Ända sedan bildandet i Shanghai 1921, så har partiet varit inblandad i konflikter, krig och inrikespolitiskt tumult.

Gång på gång har analytiker och tyckare pekat ut partiet som dödsdömt; under inbördeskriget mot nationalisterna på 20- och 30-talet, under andra världskriget och den efterföljande ”befrielsen”, koreakriget, kulturrevolutionen, demokratirörelsen i slutet på 80-talet som resulterade i massakern på himmelska fridens torg, och allt sedan dess ett dussintal gånger så fort någonting som liknar en protest eller en spricka i fasaden visat sig.

Men varje gång så har partiet undvikit undergång, och snarare växt sig starkare.

Idag är Kinas kommunistparti världens största och mäktigaste politiska organisation med över 80 miljoner medlemmar som styr världens andra största ekonomi och världens folkrikaste land.

Kanske på grund av partiets historia, och de olika kriserna det genomgått, så har maktskiften inom partiet sällan varit en okomplicerade. Det är egentligen bara 2002, när Hu Jintao och Wen Jiabao tog över makten från Jiang Zemin, som kan räknas som en fredlig process.

Kommunismens grundidé till trots, så har Kinas kommunistparti i mångt och mycket varit toppstyrt av en stark ledare. Mao Zedong från 30-talet och framåt, och när han dog 1976 så tog Deng Xiaoping över rodret genom att utmanövrera Maos utvalde efterträdare Hua Guofeng.

Patrikarken Deng styrde sedan Kina i praktiken fram till sin död, även om generalsekreterarna under 80-talet hette Hu Yaobang och Zhao Ziyang. Vart den egentliga makten låg blev tydligt när Deng satte ner foten mot demokratirörelsen, beordrade in armén, gjorde sig av med Zhao Ziyang och utnämnde Jiang Zemin till sin efterträdare.

Det som kunde ha inneburit demokratiska reformer 1989 slutade i tragedi, och Kina skulle få vänta fram till 2002 till sitt första fredliga maktskifte. Jiang Zemin överlämnade då presidentämbetet till Hu Jintao, även om Jiang skulle behålla posten som ordförande för den mäktiga centrala militärkommittén ytterligare två år.

Trots maktstrider mellan olika intressegrupperingar inom kommunistpartiet (som VFL skrivit om tidigare) så brukar den gängse bilden vara att maktskiftet 2002 markerade en ny era för Kina, då partiet mer och mer började började se till sina stadgar i takt med att de sista revolutionshjältarna trillade av pin.

Och trots att skandaler så som Bo Xilai skakat Kina under 2012, så verkar maktskiftet i november flyta på relativt smärtfritt. Xi Jinping, nu 59 år, har allt sedan han valdes in i politbyråns ständiga utskott 2007 tydligt pekats ut som Kinas näste president, med Li Keqiang som blivande premiärminister, och det är nog ingen som på allvar tror att någonting annat kommer hända.

Även om personer som Jiang Zemin fortfarande väger tungt i kinesisk politik, så blir det allt tydligare att partiet lämnat dagarna med en stark patriark bakom sig. Snarare är det större och mer komplicerade intressegrupperingar som pekar ut riktningen för Kina 2012 och framåt.

Därmed inte sagt att denna systematiska förändring för den styrande eliten i Kina innebär mer inflytande för de kinesiska medborgarna.

Den 8 november inleds kommunistpartiets 18:e kongress.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se