Etikettarkiv: Ledarskifte

Nyhetsåret 2012: Tocqueville och den nygamla regimen

BEIJING Den 18:e partikongressen som hölls den åttonde november var årets enskilt största politiska händelse. Utbytet av partiets generalsekreterare och nästan hela det stående utskottet i politbyrån var en historisk händelse som präglade hela året 2012. Det nya ledarskapet står inför nya utmaningar, men ser bakåt i historien för att finna lösningarna.

Den åttonde november tog Xi Jinping över efter Hu Jintao. I mars 2013 kommer Xi med all sannolikhet även ta över posten som president. Andremannen Li Keqiang kommer efterträda Wen Jiabao som premiärminister.

Den nya uppställningen inom partiets mäktigaste institution – politbyråns ständiga utskott – är: Xi Jinping, Li Keqiang, Zhang Dejiang, Yu Zhengsheng, Liu Yunshan, Wang Qishan och Zhang Gaoli.

Det innebär en bantning från nio till sju ledamöter, en återgång till hur landet styrdes under Jiang Zemin och ett steg bort från Hu Jintaos konsensusstyre.

Både liberaler och feminister blev besvikna när varken den ekonomiska reformatorn – Wang Yang – eller den enda kvinnan i fråga – Liu Yandong – valdes in i utskottet.

Historikerna kunde däremot glädja sig åt att en kollega blev invald. Wang Qishan var en gång forskare och institutionschef vid Kinas akademi för samhällsvetenskaper.

Faktiskt så gjorde det ständiga utskottet i helhet en humanistisk vändning. Det som under Hu Jintao var dominerat av ingenjörer rymmer nu ledamöter med examen i juridik, ekonomi och språk.

Wang Qishan fick förutom en plats i politbyråns ständiga utskott även ta över rodret för partiets disciplinärkommission. Ett viktigt partiorgan, särskilt i dessa tider när kampen mot korruption står högst på agendan.

Att Wang Qishan håller historieintresset vid liv blev tydligt under sommaren när ryktet började spridas att han rekommenderade läsandet av ett klassiskt verk från artonhundratalets Frankrike, närmare bestämt Alexis de Tocquevilles Den gamla regimen och revolutionen.

De Tocquevilles analys av samhället före den franska revolutionen (l’Ancien Régime) är ett av de viktigaste tidiga bidragen till vetenskapen kring revolutioner och sociala rörelser.

Joseph Fewsmith skrev för China Leadership Monitor om hur uppgiften att Wang Qishan rekommenderade Den gamla regimen och revolutionen ledde till en våg av de Tocqueville-studier under sommaren och hösten.

Wang verkar se paralleller mellan ”den gamla regimen” som de Tocqueville beskriver och den postrevolutionära regimen i dagens Kina.

Enligt de Tocqueville stämmer det nämligen inte att det är ekonomisk depression som utlöser en revolution, istället verkar ekonomisk tillväxt öka sannolikheten för en revolution. Ett relativt ekonomiskt överflöd leder nämligen till konkurrens om de extra resurserna mellan staten och olika aktörer i samhället.

Inte heller är det statligt förtryck som framkallar en revolutionär motrörelse. Tvärtom är det när olika samhälleliga aktörer ges ett visst offentligt utrymme som den revolutionära potential ökar.

Detta verkar vara vad som oroar Wang Qishan. Kort sagt att ökade reformer ska eskalera till en revolutionär rörelse. Wang citeras (från 2011) i Joseph Fewsmiths artikel:

”Deng Xiaoping sa att det kommer krävas kraftiga ansträngningar under flera generationer, kanske flera tiotals generationer, för att Kina ska hinna ifatt väst. Det har bara gått 62 år sedan Folkrepubliken Kina bildades, ekonomin har bara utvecklats på riktigt under 33 år. Kan vi verkligen bli världens bästa land på ett ögonblick? Det är svårt. Vi har antagligen inte fått utstå tillräckligt eller betalat ett tillräckligt högt pris. Kort sagt, vi har fortfarande en lång väg att gå.”

Wang Qishans känsla av att reformerna i Kina nått ett kritiskt läge verkar delas av andra inom det högsta ledarskapet. Premiärminister Wen Jiabao sade till exempel i mars 2012 att Kina ”kommit till en period när vi måste försvara reformerna”.

Generalsekreterarna Hu Jintao och Xi Jinping har pratat (utan tvekan med Bo Xilai i tankarna) om vikten av sammanhållning inom partiet och kampen mot korruption.

Under Xi Jinpings resa till Guangdong i början av december överraskade generalsekreterarens nya, enkla stil. Den nya imagen är spartansk och folklig, istället för lyxig och leninistiskt uppstyltad.

En annan slogan har stått i fokus i retoriken hos Hu och Xi, nämligen ”den kinesiska nationens stora renässans” (中华民族伟大复兴). Det är en slogan med en lång historia, både landsfadern Sun Yatsen och nationalistledaren Chiang Kai-shek talade om behovet av nationell renässans.

I sitt tal på 100-årsdagen av Xinhairevolutionen nämnde Hu Jintao denna renässans 23 gånger och i sin rapport till den 18:e partikongressen använde han begreppet nio gånger.

Efter Xi Jinpings övertagande som generalsekreterare var ett av hans första offentliga framträdanden ett besök till Nationalmuseet i Beijing. Framför ett porträtt av Deng Xiaoping talade han både om ”den kinesiska nationens stora renässans” och ”den kinesiska drömmen”.

För kommunistpartiet gäller det att visa – inrikes och utrikes – att det är de som bäst kan styra Kina, trots sina brister. Att de kan realisera sin ambitiösa målsättning och bilda ett starkt, välmående och fredligt Kina.

De måste övertyga att de kan gå från att vara ett revolutionärt parti till ett stabilt, auktoritärt parti som kan ta vara på olika samhällsgruppers intressen. Det är där de inte kan övertyga som repressionen riskerar att bli som hårdast.

Wang Qishans farhåga, att Kina ännu inte betalat ett tillräckligt högt pris i sitt moderniseringsprojekt, är olycksbådande. Frågan följer: vem kommer att få betala detta höga pris?

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Sista mötet för sjuttonde partikongressen

BEIJING På söndagen avslutades det sista plenumet för den 17:e partikongressen. Där annonserades att den 18:e partikongressen kommer inleda sitt arbete den åttonde november. Dessutom utsågs två nya vice ordförande till den centrala militärkommissionen och beslutet att utesluta Bo Xilai godkändes av partiet.

Idag – söndagen den fjärde november – avlutade den 17:e partikongressen sitt sjunde och sista plenum. På den avslutande dagen presenterades en kommuniké och den avträdande generalsekreteraren Hu Jintao höll ett viktigt tal.

Hu Jintao presenterade en arbetsplan som han förberett inför nästa partikongress övertagande. Det hör till traditionen att den avträdande partichefen på detta sätt lägger fram sin syn på partiets framtida riktning.

Planen stämmer antagligen till stor del överens med det tal Hu Jintao höll vid partiskolan i augusti, som bland annat betonade sammanhållning inom partiet och försvar av reformer.

Arbetsplanen kommer läggas fram vi den 18:e partikongressen, där även förslag på nya tillägg till folkrepublikens konstitution kommer presenteras, skriver Xinhua.

I samband med partikongressen utsågs också två nya vice ordföranden för partiets centrala militärkommission. Kommissionen är militärens högsta auktoritet och leds av dess ordförande Hu Jintao (som även här kommer efterträdas av Xi Jinping).

Det är generalerna Fan Changlong och Xu Qiliang som nu befordras till chefspositioner inom militärkommissionen. Fan är sedan 2004 befälhavare i Jinanregionen (inkluderar provinserna Shandong och Henan). Xu är befälhavare för Kinas flygvapen sedan 2007.

Under partikongressen godkände centralkommittén vidare ett tidigare beslut av partiets disciplinära organ att utesluta tidigare partimedlemmen Bo Xilai, även detta enligt Xinhua. Förra veckan rapporterade VFL att Bo förlorat sin straffimmunitet, allt tyder därför på att han snart kan komma att ställas inför rätta.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

 

Peking paranoia: Säkerheten på topp inför kongressen

PEKING Med en vecka kvar till att kommunistpartiets 18:e kongress sätter igång i Folkets stora hall vid Himmelska fridens torg, så har myndigheterna i Peking tänkt ut nya, kreativa lösningar för att borga för säkerheten under mötet.

På torsdagen inleds den 17:e partikongressens sjunde plenum. För sista gången ska nuvarande generalsekreteraren Hu Jintao och hans gamla garde samla ihop partiets centralkommitté för att bestämma dagordningen i världens folkrikaste land. Nästa gång partiets centralkommitté samlas blir det under Xi Jinping och hans femte generations ledare.

För att kongressen, denna politiska höjdpunkt för Kinas kommunistparti, ska fortlöpa utan incidenter, så är det naturligtvis av vikt att säkerheten är på topp, vilket man från polisiärt håll tagit på stort allvar.

Los Angeles Times korrespondent Barbara Demick redogör för en del av de mer märkliga avarterna av Pekings säkerhetstänk. Exempelvis så har utländska TV-kanaler så som CCN blockerats på ett hotell-gym, till förmån för Kinas statliga CCTV. Fruktknivar får inte längre säljas i matbutiker.

Gatuförsäljare som säljer mat har enligt Barbara blivit allt mer sällsynta, då de betraktas som en säkerhetsrisk. Så också alla typer av offentliga sammankomster av folksamlingar, till exempel konferenser eller spelningar.

Även Peking Maraton, som skulle hållits i oktober, ställdes in på grund av den 18:e partikongressen, vilket gjorde en bekant till mig rätt upprörd, då han tränat i nästan ett år inför loppet.

Säkerhetspådraget på själva Himmelska fridens torg är naturligtvis omfattande, vilket undertecknad själv fick uppleva under onsdagen. Poliser, paramilitära poliser, militärer, och civilklädda poliser utgjorde en anmärkningsvärd del av folket på plats.

Jag hade för ett inslag i TV4 sökt tillstånd i nästan en vecka för att få filma vid torget. Min ansökan krävde dock ”minst två veckors förberedelse”, blev jag upplyst om efter ett par dagar. Men jag kunde ju alltid bege mig ner till torget och testa, sa en av Utrikesministeriets pressinformatörer.

Sagt och gjort, så begav jag mig ner till Folkets stora hall, och fick faktiskt tillåtelse av poliserna på plats att filma, så länge jag höll mig på långt avstånd (andra sidan vägen). Detta muntliga tillstånd visade sig dock vara relativt godtyckligt, när jag en bit därifrån försökte filma av en annan del av torget blev en av militärerna på plats väldigt upprörd och bad mig vänligt men bestämt stänga av kameran och lämna området.

Det hittills mest absurda uttrycket för Pekings paranoia är dock ett direktiv som ska ha gått ut till Pekings taxichaufförer om att skruva av handtaget för vindrutorna i baksätet, för att på så sätt förhindra att upproriska revisionister kastar ut propaganda genom taxifönstret. Särskilt oroliga tycks man vara för pamfletter som fästs vid pingisbollar, vilket blivit ett stående skämt i de sociala medierna under torsdagen.

Ett mer realistiskt, men mindre roligt faktum, är däremot att Peking skruvat upp internetcensuren, vilket i praktiken innebär att internet för tillfället stundvis går i snigelfart i Kinas huvudstad. Extra långsamt går all internettrafik som behöver ta sig utanför Kinas gränser.

Även Kinabloggen Tea Leaf Nation konstaterar att säkerheten börjar ta sig absurda uttryck och skriver att det bland polisstyrkor råder något som skulle kunna liknas vid en känsla av undantagstillstånd: Agera förebyggande, undersök alla, inga som helst felsteg kommer accepteras, var direktiven som gavs uppifrån.

Den 18:e partikongressen kommer markera det andra fredliga ledarskiftet i Kina någonsin. Peking markerar med all tydlighet att ingenting annat kommer tolereras.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Kinas nästa president pratar ut

KINA Danska Nordiska institutet för asienstudier, NiAS, har översatt en tolv år gammal intervju med Xi Jinping, Kinas väntade nästa president. I Intervjun pratar en yngre Xi ut om sin hårda uppväxt under kulturrevolutionen och hur han ser på politikerrollen i Kina.

Intervjun publicerades första gången år 2000 i kinesiska tidskriften Zhonghua Ernü, som är ett magasin som ges ut av kommunistpartiets ungdomsförbund.

Xi Jinping, då 47 år gammal, var vid tillfället guvernör över kustprovinsen Fujian. Det var nog ingen som visste då att han tolv år senare skulle stå i tur för att ta över rodret som generalsekreterare över kommunistpartiets 83 miljoner medlemmar.

Intervjun börjar ironiskt nog med ett segment där både intervjuaren, Yang Xiaohuai, och Xi Jinping förklarar varför den här typen av intervjuer bör undvikas, då det lätt kan leda till missförstånd, bakgrundsintervjuer och biografier är helt enkelt ett undermåligt sätt att beskriva en person, konstaterar Xi.

Nåväl. Med detta sagt, så sätter själva intervjun igång.

Xi Jinping berättar först om sin tid när han under två år ledde länet Ningde. Han orerar om hur han på ett lugnt och sansat vis kunde bidra till utvecklingen av länet. I denna del av intervjun finns en kritik, både från Yang och Xi, om hur vissa partikadrar blir utposterade på en ny ort, och sedan vill åstadkomma snabba resultat istället för långsiktiga, mer hållbara lösningar, för att jaga befordringar.

Xi Jinping förklarar sedan varför detta tankesätt är fel, och att han själv alltid sätter folket först, och inte tänker på huruvida han kommer befordras eller ej; allt är för folkets bästa, varför han så klart enbart förespråkar långsiktiga lösningar.

Vill man tjäna pengar, säger Xi, så kan man göra det på laglig väg i den privata sektorn. Pengar och politik hör inte ihop, menar han:

”If you go into politics to make a career, you must give up any thought of personal advantages.”

Vidare så pratar Xi en hel del om sin uppväxt under kulturrevolutionen, då han deporterades till en by i Shaanxi, och lyckades klättra upp från att vara en medlem i produktionsbrigaden där, till att bli partisekreterare i byn. Xi menar att han genom sina många år på landsbygden har stor förståelse och insikt i hur livet ser ut där, vilket säkert är sant.

Faktum är att Xi spenderade en stor del av sin ungdom på landsbygden, först som deporterad under kulturrevolutionen, och sedan som partikader i Hebei-provinsen under 80-talet, efter att han examinerats från Qinghua-universitetet i Peking.

I intervjun berättar Xi också om hur han fick kämpa för att bli antagen till Qinghua. Han skrev närmare tio ansökningsbrev, som alla utom det sista blev nekat på grund av hans familjebakgrund (hans far, en revolutionshjälte, vad vid tillfället utrensad, även om han skulle återinsättas och senare tjäna som vice-premiärminister).

Mellan raderna finns en hel del kritik att läsa in om kulturrevolutionen i Xis svar, men samtidigt vill han lyfta fram alla goda erfarenheter han fått genom att spenderat så stor del av sin ungdom med ”vanligt folk” på landsbygden, vilket tjänar honom väl nu när han tjänstgör som guvernör:

”I grew up in the seven years I was in Shaanxi. I learned two important things. First I had the opportunity to understand what real life looks like, what is right and wrong, and who ordinary people are. These were experiences för life”.

Och visst, hur många presidenter och ledare i väst har spenderat sin ungdom, skilda från sina föräldrar och familj, svältandes på landsbygden? Frågan är ju om detta gjort Xi mer eller mindre benägen att leva ett enkelt liv. Amerikanska nyhetsbyrån Bloomberg redogjorde senast i somras i ett långt reportage för de många miljoner dollar Xi Jinpings familj och släktingar är i god för. Bloombergs hemsida är sedan dess för övrigt blockerat i Kina.

Till sist i intervjun vill Xi slå ett slag för kommunismen. Enligt Xi så stammar all makt i Kina från folket, och att detta aldrig får glömmas bort. Låt oss hoppas att han drar sig till minnes detta när han efter den 15 november tillträder som generalsekreterare.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Ett parti – många intressen

När 1900-talets revolutionärer lyckades ta makten i sina respektive länder, valde de att själva ta på sig rollen som den styrande klassen.

Så var också fallet när kommunistpartiet tog makten i Kina, de gamla revolutionärerna blev det nya ledarskapet. Ända in på 90-talet var det de ”Åtta äldste” som hade kontrollen i kommunistpartiet – de var alla före detta militärer och revolutionärer. Reformatorn Deng Xiaoping var en gång befälhavare i den Röda Armén.

Ungdomsförbundet och Kronprinsarna

Idag är detta inte längre fallet, kandidaterna till politbyråns ständiga utskott är alla födda mellan 1945-1955, de var knappt födda när kommunistpartiet tog makten.

Det nuvarande partitoppen har kommit till makten på två olika sätt. Antingen har de haft turen att födas in i en politikerfamilj eller haft vänner i politiken, eller så har de jobbat sig upp genom partiets ungdomsförbund och där knutit kontakter med andra presumtiva ledare. Hos sinologer och journalister kallas dessa olika grupper ofta för ”kronprinsar” (太子党) respektive ”tuanpai” (团派) och behandlas som två distinkta grupperingar inom kommunistpartiet, trots att de verkar sakna någon som helst formell organisation.

I en artikel för den i USA inflytelserika tankesmedjan Brookings Institution delar Cheng Li på ett liknande sätt upp partiet i ”elitister” och ”populister”, han skriver:

The Populist coalition is more focused on social cohesion – Hu Jintao’s harmonious society – regional development, a people-centred rhetoric, and advocate ‘green GDP’. They are concerned with social factors, migration patterns and the urban poor. In contrast the Elitist coalition, is interested in economic efficiency, coastal development, and less concerned about the environment, emphasising rapid GDP growth. They represent the interests of entrepreneurs and the emerging middle class.

Även om det kan vara givande att klassificera kommunistpartiets ledare efter deras kontaktnät, är det inte två partier det handlar om. Cheng Lis politiska profilering stämmer inte alltid med verkligheten.

Motsägelsefulla exempel

När Kinas mäktigaste ledargrupp – politbyråns ständiga utskott – väljs ut i november, är det mycket troligt att en kompromiss nås mellan de som räknas till ”tuanpai” och ”kronprinsarna”.

Samtidigt verkar de många intressena inom partiet inte alltid gå att dela upp så enkelt. Ett gott exempel är de forna rivalerna Wang Yang och Bo Xilai.

Wang Yang började som arbetare i en matfabrik och engagerade sig politiskt i partiets ungdomsförbund, där han bland annat arbetade med Hu Jintao. Han är en typisk representant för ”tuanpai”, men som partisekreterare i Chongqing och senare Guangdong har han satsat hårt på ekonomisk tillväxt och en friare marknad.

Bo Xilai å andra sidan är son till Bo Yibo, en av Kinas mäktigaste ledare under 80- och 90-talen. Trots detta blev Chongqing under hans ledarskap till en modell för kommunistpartiets nya vänster. Med sitt fokus på sociala reformer och hyllningar till Mao framstod han som allt annat än en typisk ”kronprins”.

Privatintressets furier”

En annan viktig faktor som kommer påverka de kinesiska ledarnas beslut är deras privata ekonomiska intressen. Liksom en svensk utrikesministers trovärdighet skadas om han suttit som styrelsemedlem i Lundin Petroleum, så kan reformviljan ifrågasättas hos de kinesiska politiker som har nära band till landets – mycket förmögna och inflytelserika – statliga företag.

Flera av Kinas framtida ledare har familjer eller nära vänner i statliga företag eller banker. Familjen till Xi Jinping (som är son till revolutionären Xi Zhongxun) har investerat i bland annat mineraler, fastigheter och mobiltelefonteknologi.

Andra möjliga kandidater till politbyråns ständiga utskott har också liknande kontakter. Exempelvis Wang Qishan, vars fru arbetat för China Native Produce & Animal Import and Export Corporation; Zhang Gaoli som startade sin karriär i ett statsägt oljeföretag; Zhang Dejiang som är gift med en viktig bankchef.

Pensionärsinflytande

I Kinas partipolitik har det inte alltid varit den på den högsta posten som har den verkliga makten. Mao Zedong var den verklige ledaren oavsett vilken hans officiella position var, Deng Xiaoping likaså. Jiang Zemin fortsätter att ha stort inflytande än idag, trots sin ålder och skröpliga hälsa.

Vad Hu Jintao och Wen Jiabaos plan är efter Xi Jinping och Li Keqiangs övertagande återstår att se. Klart är att som före detta ordförande i ungdomsförbundet har Hu Jintao nära band till många av nästa generations ledare, många har honom att tacka för de positioner de har idag.

— — —

Kina är en enpartistat, men partiet representerar inte en enad vilja. Efter skandalen med Bo Xilai blev detta alltför uppenbar och partiet har uppmanat till enighet och rättning i leden.

Det ser nu ut som Xi Jinping och de som stödjer honom lyckats stabilisera situationen inför partikongressen, men det politiska spelet inom kommunistpartiet fortsätter alltjämt, när de många olika intressena konkurrerar om makten.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

 

Nedsaktad ekonomi väntar Xi Jinping

KINA När Xi Jinping och Li Keqiang tar över makten i Kina kommer de få tampas med den svagaste ekonomiska tillväxten sedan Deng Xiaoping öppnade upp landets ekonomi, skriver Bloomberg.

Kina kommer få kämpa för att nå sitt tillväxtmål på 7,5 procent i år. En siffra som kan jämföras med 9 procent när Hu Jintao och Wen Jiabao tog över 2003 och 14 procent när Jiang Zemin tog över efter Deng Xiaoping 1993.

Den för Kina relativt låga tillväxten innebär nya utmaningar för det tillträdande ledarskapet.

Efter det att Deng Xiaoping öppnat upp Kinas ekonomi och Jiang Zemin satsat på att maximera landets tillväxt, kunde Hu Jintaos administration fokusera på andra områden. Ett stabilt samhälle och en förbättrad välfärd blev de nya målen.

Xi Jinping kommer ha ett helt annat utgångsläge. Ekonomisk kris i Europa och USA betyder problem för Kinas exportdrivna ekonomi.

I en rapport från februari (”China 2030: Building a Modern, Harmonious, and Creative High-Income Society”) skriver Världsbanken att Kina måste ”fullgöra sin övergång till marknadsekonomi”, även om detta sker till nackdel för de stora statsägda företagen och bankerna.

Men det är osäkert om Kinas nya ledarskap kommer följa Världsbankens reflexmässiga rop efter liberalisering av marknaden. Xi Jinping med flera tilltänkta ledares familjer har nära ekonomiska och personliga kopplingar till både statsägda företag och storbankerna.

Kina står dessutom inför betydande demografiska problem. Efter ettbarnspolitikens framgångar blir landets arbetskraft nu allt äldre. Eventuellt kommer detta leda till ytterligare försämringar för Kinas redan hårt pressade arbetare, till exempel i form av höjd pensionsålder.

Trots allt detta har den kinesiska staten ett bättre utgångsläge än många andra. Staten har sparat och fortsätter spara mer än något annat land.

Statliga investeringar och projekt kan därför vara effektiva åtgärder på kort sikt, till exempel genom utbyggning av infrastruktur. Det finns också rum för ökad urbanisering, en stor del av Kinas befolkning lever fortfarande av jordbruk.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Guangdong: Mindre och effektivare administration

FOSHAN Den ekonomiskt liberale politikern Wang Yang höll i veckan ett tal i staden Foshan. I talet uppmuntrade han till omfattande reformer, en mindre statsapparat och en friare marknad.

Det var vid ett möte kring de reformer som prövats ut i staden Foshan som partisekreteraren i Guangdong – Wang Yang – framförde sina idéer för politisk och ekonomisk reform.

Wang påpekade att reformprocessen i Kina nu har nått ner på ”djupt vatten” och därför blir allt svårare och mera komplicerad. Detta har lett till att vissa makthavare backar för fortsatta reformer.

– Reform innebär svårigheter, men utan reformer blir svårigheterna ännu större, invände Wang Yang.

Wang använde sig av metaforen om grodan som långsamt kokas levande för att beskriva den nuvarande situationen. Om de ansvariga inte vågar genomföra reformer nu – när vattnet ännu är ljummet – kommer det vara för sent i framtiden.

Enligt Wang är målet för Kina en så liten och effektiv statsapparat som möjligt och Guangdong ska leda denna utveckling.

— Minst administrativ granskning men med högst effektivitet, de lägsta administrativa kostnaderna och den mest transparenta administrationen, sammanfattade Wang det hela.

Istället ska privata organisationer och företag få ta över mera ansvar. Wang menade att kommunistpartiet måste sluta oroa sig och låta marknaden sköta sig själv, istället för att förlita sig på ekonomisk planering från ovan.

Protesterna i byn Wukan från i höstas nämndes också i Wangs tal. Han menade att ”Wukanincidenten” är ett tecken på de spänningar som finns på Kinas landsbygd. Dessa spänningar beror enligt Wang på att administrationen av landsbygden inte lyckats hänga med när marknaden öppnats upp. Därför krävs ytterligare reformer och marknadsanpassning av jordbruket.

Slutligen menade Wang att staten och kommunistpartiet måste förändra sin ledarstil. Kina måste gå mot en mindre omfattande och mera transparent statsapparat.

– Kan inte alla myndigheterna lägga fram alla pengar de har i händerna i ljuset, låt dem ligga där och sola en stund. Då kan vi se vad dessa pengar används till och om de verkligen behöver så mycket pengar för att utföra sina uppdrag?

Wang Yang är känd som en förespråkare för ekonomisk liberalisering och Guangdong har genomfört en rad reformer på senare tid, bland annat förenklingar för icke-statliga organisationer (NGO). Samtidigt uppvisar Guangdong det största gapet mellan rika och fattiga i Kina och står för en stor del av landets konflikter och protester (samtidigt som de underlättar för vissa organisationer får de som sysslar med arbetsrätt finna sig i fortsatta förföljelser).

Detta senaste utspel av Wang kan också ha att göra med partikongressen i höst, där han kan vara en av de som befordras och får en roll i politbyråns ständiga utskott.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Högre hyror för petitionärer i Peking

PEKING Fattiga landsbygdsbor som kommer till huvudstaden Peking för att få upprättelse kan få det svårare framöver. Enligt rapporter har hyror på lågprishotell och vandrarhem höjts chockartat de senaste månaderna, vilket kan vara ett försök från lokala byråkrater att dra ner på antalet petitionärer inför ledarskapsskiftet som äger rum senare i höst.

Enligt Kinesisk media har härbärgen i Peking stängts, och andra har sett hyrorna höjas kraftigt från cirka 150 Yuan till över 250 Yuan i månaden plus ökad kostnad för värme och vatten. En stor summa för landsortsbor som dessa härbärgen i stor utsträckning besöks av. Dessa petitionärer kan ibland stanna i huvudstaden i flera månader i väntan på upprättelse.

Kinas petitionssystem är urgammalt. När landet styrdes av kejserliga dynastier kunde man som fattig bonde begära upprättelse genom att färdas till huvudstaden och presentera sitt fall för landets allra högste ledare.

Vanligt folk som ansåg sig ha blivit illa behandlade av hemtraktens mandariner vallfärdade till kejsarpalatset i huvudstaden.

Systemet existerar än idag. Kinas ekonomiska mirakel de senaste decennierna har gett landet växtvärk, och allt fler landsbygdsbor reser till Peking för att få upprättelse; samtidigt har motåtgärderna från byråkraterna blivit fler allt eftersom antalet petitionärer växer.

Det finns rapporter om ligor betalda för att hindra att information om lokala skandaler når i centralmaktens öron.

Även i själva Peking finns det risk för att de nyanlända. Människorättsorganisationen Human Rights Watch rapporterar att en hel del hamnar i så kallade ”svarta fängelser”, hotellrum eller lägenheter i anonyma bostadskomplex designade för att hålla folk inspärrade tills de ger upp och reser hem igen.

Inför stora politiska händelser är det mycket viktigt för den centrala ledningen att allt sker så smidigt som möjligt. Därför kan en stor skara petitionärer i huvudstaden vara en mycket pinsam och osäker variabel.

Inför ledarskiftet, som spås ske under Kinesiska Kommunistpartiets 18:e Partikongress senare i höst, är det extra viktigt att kontrollen är fullständig, mycket tack vare den senaste tidens politiska händelser.

Lokala myndigheter ger dock en annan bild av situationen.

Xu Shuxin, sekreterare för Lücuns Partikommitté, ett område där många petitionärer uppehåller, gjorde ett uttalande i helgen där han påpekade att hus som inte är byggda enligt lokala reglementen är illegala och därför inte får hyras ut till gäster.

Han tillade även (här citerad från Global Times artikel):

 – Vi har aldrig försökt stänga ner områdets billiga härbärgen, och inte heller har vi fått någon order uppifrån att få stop på dessa petitionärer.

Fredrik Jandreus
fredrik.jandreus@vflnyheter.se

Betraktelse från Beidaihe

BEIDAIHE Till hösten väntar ledarskifte i Kina. Förutom att den nya presidenten kommer heta Xi Jinping och premiärminister blir Li Keqiang, så är det ännu svårt att säga hur lagupställningen under dessa två herrar kommer se ut. Sannolikt avgörs allt de kommande veckorna på badorten Beidaihe.

Tåget från Peking är hårt bevakat. Innan jag får komma ut på perrongen måste jag passera genom två säkerhetskontroller; metalldetektorer, visitering, röntgning. Överallt uniformerade vakter.

Perrongen på Pekings äldsta tågstation är i princip tom på folk. Förutom vakterna då, som står i givakt med tio meters mellanrum. Väl inne i tågvagnen sitter det dock inga stela politiker i svarta kostymer – istället utgörs klientelet av vad jag skulle betrakta som kinesisk medelklass, något rikare modell, som ska på badsemester.

Kanske sitter de stela politikerna i en annan vagn.

För när tåget börjar rulla ut från Peking tycks det mig att jag är medpassagerare med någon eller några för Kina väldigt viktiga personer. Ett faktum som blir allt tydligare ju längre från Peking vi kommer. Längs med rälsen, på ungefär 500 meters mellanrum, står det under resan uniformerad personal i givakt. Med ryggen till.

Till en början tänkte jag att detta säkerhetspådrag nog skulle tyna bort när vi lämnat huvudstaden bakom oss, men under hela den 20 mil långa resan till Beidaihe, så stod vakterna utposterade utan avbrott, i givakt, blöta från regnet som föll allt tyngre ju närmare kusten vi rörde oss.

Väl framme i Beidaihe väntade en lång bilkortege svarta mercedesbilar med tonade rutor på vem eller vilka som nu rest med detta tåg.

Under den vecka jag jobbat med research gällande Beidaihes hemliga politiska möten hade en och annan expert jag talat med spekulerat i att Beidaihes tid som politisk maktpol kanske var över, och att hemliga möten inför kommunistpartiets 18:e kongress i höst snarare ägde rum någon annanstans. Det löjligt stora säkerhetspådrag som jag nu däremot stött på övertygade mig om att Beidaihe fortfarande har en stor roll att spela i kinesisk politik.

Beidaihe är en semesterort som ligger vid Bohai-bukten, nordöst om Peking. Orten är känd för sina många västerländska villor, då de västerländska kolonialmakterna hade som vana att ta igen sig här, då det begavs sig. Efter revolutionen 1949 fattade uppenbarligen också ordförande Mao tycke för platsen, och höll politiska topp-möten i Beidaihe.

Han passade också på, i gammal god Mao-anda, att visa upp sina simkunskaper i Bohai.

Sedan dess har partiet och Beidaihe varit som ler och långhalm.

Det var bland annat härifrån som generalen, och Maos före detta närmaste man, Lin Biao flydde med sin familj efter att han anklagats för att planera ett kuppförsök mot ordföranden. Planet som lyfte från flygplatsen i Qinhuangdao, strax norr om Beidaihe, kraschade däremot i Inre Mongoliet och alla ombord omkom i kraschen.

Även Deng Xiaoping höll möten i Beidaihe, och Jiang Zemin efter honom. Nuvarande presidenten Hu Jintao försökte 2003 att limitera Beidaihes inflytande över kinesisk politik, och förbjöd officiella toppmöten där. Sedan dess har det hela skett mer i hemlighet. För fortfarande är det så att departementen och politikerna har egna huskomplex och villor på orten.

Enligt Zhou Zhiren, professor i statskunskap vid Pekings Universitet, finns det ett tydligt mönster de senaste 20 åren som visar på att Beidaihe har varit platsen där maktstriderna avgörs vad gäller politiska positioner och regeringsposter. Politiken kan partiet hamra ut annorstädes, men enligt Zhou så är det i Beidaihe som man bestämmer till exempel vem som ska sitta i Politbyråns ständiga utskott, Kinas hösta beslutande organ.

Så nu, när Kina för första gången på tio år ska byta ledare till hösten, så är Beidaihe återigen i rampljuset.

De som följt kinesisk politik det senaste året vet nog redan att det är Xi Jinping som kommer ta över rodret från Hu Jintao till hösten. Och premiärminister blir nog Li Keqiang. Men förutom dessa två topp-positioner så ska hela Politbyråns ständiga utskott bytas ut.

Och så även Politbyrån. Och även bland borgmästare och partisekreterare runtom i Kinas provinser väntar nya personer i bakgrunden, redo att ta över. Hela politiska Kina byter personal 2012.

I Beidaihe öser regnet ner. Det har det gjort i flera dagar. På vägen ner till stranden genomgår jag ytterligare passkontroller.

Stranden är däremot, mot alla odds, fullt av folk. Kineser som badar och lattjar i sanden. Många passar på att ta kort och posera bredvid den stora sten med Mao Zedongs namn som står mitt på stranden.

En bit längre bort är stränderna dock tomma. Detta är kommunistpartiets privata stränder, avspärrade med stängsel, både på stranden och ute i havet. Här ligger också den del av Beidaihe som är helt avspärrad under två månader varje sommar. Hela kvarter avsatta till partiet.

På gatan utanför är det förbjudet att stanna om du kör bil, upplyser min chaufför mig om. Det är en säkerhetsrisk. Vakter finns det många av, och de upplyser mig gärna om att jag absolut, vad jag än gör, inte får filma i, på, eller kring detta område.

De kineser jag pratar med är inte särskilt intresserade av att prata politik. Jag förstår inte sådana saker, säger de.

Det är för känsligt, absolut nu, säger min chaufför. Försök igen efter 18:e partikongressen, säger han.

För att citera journalisten John Garnaut, på Sydney Morning Herald som jag pratade med förra veckan: Det är lätt att glömma hur svårt det är att ha smidiga maktskiften i en diktatur där det inte finns några institutionaliserade regler, där allt handlar om ”power politics”.

John Garnaut sa också att ledarskiften i Kina blir allt mer komplicerat ju längre ifrån kommunistpartiets grundare och revolutionen man kommer. Hela den generation som genomförde revolutionen i Kina är alla nu döda. Så, frågade sig Garnaut, var får Kinas nya ledare sitt mandat att styra landet ifrån?

I Beidaihe finns svaret: Från en extremt utbredd säkerhetsapparat.

Se mitt första inslag för TV4Nyheterna om Beidaihe här. Det andra inslaget som mer fokuserar på konsekvenserna av vårens Bo Xilai-skandal och hur det påverkar det kommande ledarskiftet kommer sändas söndag kväll, också på TV4 såklart.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se