Etikettarkiv: opinionsvägledning

Nyhetsåret 2014: Internetprivilegier och cybersuveränitet

År 2014 avslutades med att chefen för Statsrådets kontor för nätverksinformation Lu Wei besökte USA. Där träffade han både amerikanska politiker och företrädare för Silicon Valleys giganter.

Bland annat fotograferades han skrattandes tillsammans med Mark Zuckerberg, med Xi Jinping: The Governance of China strategiskt utplacerad i förgrunden.

Att internet har en särskild plats i hur Xi tänker sig att Kina ska styras blev uppenbart när han i februari 2014 själv ledde det första mötet för den nybildade Centrala ledningsgruppen för internetsäkerhet och informationisering.

Xi Jinping lovade då att göra Kina till en cybermakt genom att satsa på inhemsk teknologi.

När partiet talar om internet ur ett ekonomiskt perspektiv brukar ”innovation” vara nyckelordet, politiskt brukar ”säkerhet” vara populärt och ideologiskt har det på senaste år handlat om konceptet ”opinionsvägledning”.

När Lu Wei höll ett tal vid det gångna årets sommar-Davos i Tianjin försökte han föra samman de olika perspektiven.

Lu använde sig därför av en metafor (som för övrigt var kusligt lik Leon Trotskijs allegori om demokratins gränser): internet är som en bil, oavsett hur avancerat systemet är behöver vi bromsar för att färden inte ska sluta med en olycka. Det gäller därför att hitta balansen mellan innovationsfrämjande och garanterandet av säkerheten.

Internet ska, enligt Lu, styras i enlighet med tre principer: för det första ska det styras multilateralt, för det andra ska det styras demokratiskt och för det tredje ska det styras transparent.

“Frihet och ordning är tvillingsystrar”, fortsatte Lu Wei, “och de måste bo tillsammans.”

Det vore nog inte överdrivet att säga att den kinesiska regimens sätt att förhålla sig till internet har gått igenom ett paradigmskifte under de senaste åren, men denna förändring har i hög grad gått obemärkt förbi.

Den mest populära metaforen för att prata om kontrollen av information i Kina är fortfarande ”The Great Firewall of China”. Regimen har rest en stor mur som håller ute den fria informationen och skärmar av kineserna från omvärlden.

Men, fortsätter allegorin, de allra modigaste internauterna har tagit hjälp av de senaste frihetsteknologierna – som VPN-klienter och proxytjänster – för att ”klättra över muren” och ut på det fria internet.

Med dessa internetdissidenters hjälp tänker vi oss gärna att muren sakta men säkert kommer att monteras ned – sten för sten.

Denna beskrivning av villkoren för internet i Kina var nog en grov förenkling redan från början, men allegorin har nog aldrig varit så missvisande som år 2014. Ett tag såg det faktiskt ut som att den kinesiska regimen var fastlåst i en hopplös kamp där den fria informationen stod emot censuren.

Så verkade det i alla fall när USA:s president Bill Clinton var i Kina år 2000. Clinton påpekade tvärsäkert att det var lika omöjligt att hålla tillbaka det allt större informationsflödet som att försöka ”spika upp Jell-O på väggen”.

Vid millennieskiftet menade den amerikanske presidenten att den nya tekniken med nödvändighet skulle göra både USA och Kina till friare, öppnare samhällen.

I juli 2011 visade tågolyckan i Wenzhou hur misslyckat det kunde bli när myndigheterna försökte att begränsa nyhetsflödet på det sätt man varit van vid.

Medan landets etablerade mediabolag tvingades vänta på klartecken från den tvekande byråkratin, spreds nyheten blixtsnabbt via sociala medier. Resultatet var ilska riktad mot officiellt håll på grund av långsamheten och oärligheten i rapporteringen.

Regimen förlorade slaget, men bara några månader senare presenterades en omarbetad strategi vid ett viktigt partimöte. Partiets sjätte plenum i oktober 2011 – som hölls av dåvarande generalsekreteraren Hu Jintaos och hade temat “den socialistiska kulturens utveckling” – kan ses som ett skifte för hur kommunistpartiet hanterar internet.

Ledordet för Hu Jintaos recept för ett starkare partistyre på internet var ”opinionsvägledning” (舆论引导). Istället för att fåfängt försöka spika upp gelén på väggen, satsar partiet numera på att kontrollera hur, var, när och till vem den serveras.

På samma sätt som för din e-posttjänsts skräppostfilter och Facebooks hierarkiska presentation av dina vänners inlägg, bygger den nya kontrollprincipen på att sortera informationsflödet.

Förutsatt att partiet lyckas med denna förändring av spelets villkor, kan konflikten mellan fri information och censur undvikas. De som förut var internetdissidenter i kamp mot censurregimen framstår alltmer som priviligierade individer i en informationsekonomi.

Och liksom ekonomin i stort framstår informationsekonomin på samma gång som global och nationell.

Lu Wei pratar därför inte bara om vikten av ”multilaterala samarbeten” utan även om vikten av de rent nationella aspekterna av internet – det han kallar för ”cybersuveränitet”.

I ett debattinlägg publicerat av Huffington Post skriver Lu: ”Alla länder, stora som små, bör vara jämlika. Vi bör respektera varandras cybersuveränitet, internetstyre, huvudsakliga betänkligheter och kulturella skillnader.”

Det innebär inte bara att internet i allt högre grad ska styras i enlighet med nationella lagar och regelverk (med ökat juridiskt ansvar genom bland annat krav på registrering med verkliga namn på sociala medier och skärpta lagar), utan är även kopplat till planer som ska leda till att Kinas IT-infrastruktur domineras av inhemska företag.

Utvecklingen i Kina kan förstås som en del av en juridisk balkanisering av internet på global skala.

Om det tidigare ansågs vara mer eller mindre självklart att internet skulle styras av samma liberala principer världen över, har vi idag en helt annan bild. En som har präglats av avslöjanden om övervakningssamarbeten mellan politiskt och militärt allierade nationer och de senaste årens fokus på cybersäkerhet.

Vi börjar se internets geografiska konturer och gränsdragningar. På individuell nivå får det konsekvensen att en internetanvändares sociala ställning avgör dess rörelsefrihet i cyberspace.

De kunskaper som möjliggör för en individ att korsa gränserna för det nationella internet – att klättra över ”The Great Firewall” – förstärks utav andra sociala och ekonomiska privilegier.

I Maos Kina var tillgång till interna partipublikationer avgörande för att kunna räkna sig till Folkrepublikens mer välinformerade skara. Idag kan förmågan att läsa på engelska öppna upp en värld av information, de som dessutom har råd att köpa en mobiltelefon som inte är begränsad till den programvara som erbjuds av Baidus onlinebutik har möjlighet att ta till sig ännu mer.

Om vi på detta sätt tänker oss tillgången till information som ett privilegium var det inte motsägelsefullt när det under World Internet Conference – som Kina höll i november – öppnades vad som kan kallas en temporärt priviligerad internetzon i konferensstaden Wuzhen.

Ett tusental deltagare från ett hundratal länder träffades och det talades framför allt om affärsmöjligheter och innovationsfrämjande. På plats var representanter för Kinas största internetbolag: sökmotorn Baidu, sociala nätverksföretaget Tencent och konglomeratet Alibaba Group.

Enligt Lu Wei var målet för konferensen att ge ”en panoramabild för första gången över Kinas internets utvecklingskoncept och dess åstakommanden.”

Att ha relativt fri tillgång till internet är något som i den kinesiska informationsekonomin begränsas till en priviligerad minoritet. Kinas internetregim är beroende av denna ojämlika fördelning av information och när slagord som ”innovation” används parallellt med ”opinionsvägledning” är det ett tecken på att informationsgapet kommer att bestå – åtminstone under nästa år.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se