Etikettarkiv: Partikongress

Ett år med Världens Folkrikaste Land

För ett år sedan (den 27 juli) publicerade vi vår första artikel: Gu Kailai åtalad för giftmord. Samtidigt som vi startade Världens Folkrikaste Land gick nämligen den första etappen i kommunistpartiets största politiska skandal på årtionden – Bo Xilai-affären – mot sitt slut.

Rusningstid, Dongzhimen FOTO: Björn Djurberg

Rusningstid, tunnelbanestationen vid Dongzhimen

FALLET BO XILAI

Bo Xilai var partisekreterare i staden Chongqing och som son till en av kommunistpartiets revolutionära veteraner och högsta ledare var han en av partiets snabbast stigande (röda) stjärnor. Detta var såklart innan stadens polischef Wang Lijun flydde till amerikanska konsulatet i Chengdu med uppgifter om korruption, maktmissbruk och mord. Wang Lijun dömdes själv till 15 års fängelse i september förra året.

För ett år sedan ställdes alltså Gu Kailai – gift med Bo Xilai – inför rätta för mordet på brittiske medborgaren (och eventuella MI6-medarbetaren) Neil Heywood. Efter en summerisk rättegång dömdes hon till dödsstraff med två års prövotid, vilket i praktiken innebär att hon inte kommer avrättas men kan se fram emot ett långt fängelsestraff.

En dryg månad efter domen mot Gu Kailai uteslöts Bo Xilai ur partiet och sparkades från sin post som partisekreterare i Chongqing. Efter ytterligare en månad blev han av med sin plats i den Nationella folkkongressen och blev samtidigt av med den straffimmunitet som följer med platsen.

Bo Xilai har suttit i husarrest på okänd ort sedan våren 2012 och först på torsdagen (25 juli) blev han slutligen åtalad, misstänkt för förskingring, mutbrott och maktmissbruk.

När rättegången kommer sätta igång är ännu oklart, men få tvivlar på att Bo kommer dömas och det antas generellt att straffet redan är satt (de många spekulationerna varierar mellan 10 års fängelse och dödsstraff med två års prövotid).

Chongqingmodellen – en modell som byggde på inkomstfördelning, välfärdsbygge och revolutionsnostalgi – som Bo företrädde började monteras ned strax efter hans fall. Bos efterträdare gick till och med så långt att han helt och hållet förnekade Chongqingmodellens existens.

Hur kommer det sig Bo Xilai – vars politik så sent som i januari 2012 hyllades på Folkets Dagblads förstastida, som fick uttalat stöd av flera viktiga partiseniorer och har träffat både Henry Kissinger och familjen Wallenberg – kunde falla så fort och så hårt?

Det är svårt att säga något med säkerhet kring denna dunkla affär. Hur mycket som är sant i partiets anklagelser mot Bo och varför man beslutade att offentliggöra dessa anklagelser är fortfarande oklart.

Affären Bo Xilai följdes i vilket fall av en allt intensivare retorik mot korruption och uppmaningar om rättning i leden. Hu Jintao betonade vikten av att ”unifiera tänkandet inom partiet och tydliggöra den framtida riktningen” inför höstens viktigaste politiska händelse: den artonde partikongressen.

LÄS MER: Ingen mera Chongqingmodell · Kulturrevolutionens spöke och Bo Xilai · Villkorligt dödsstraff för Gu Kailai

MAKTSKIFTET

Det kinesiska kommunistpartiets 18:e nationella kongress inleddes i Beijing den åttonde november 2012. Det var den viktigaste delen i överförande av makten från partiets generalsekreterare Hu Jintao till efterträdaren Xi Jinping.

Samtidigt valdes ledamöterna till partiets absoluta toppskikt: politbyråns ständiga utskott. Det under Hu Jintao nio personer starka utskottet bantades till sju. Både liberaler och feminister blev besvikna när både den enda kvinnan på tal (Liu Yandong) och den kanske mest ekonomiskt liberale (Wang Yang) fick stryka på foten för mer seniora kadrer.

Alice Miller vid Stanfords universitet ser valet av ett nytt ständigt utskott som en del i en allt mer institutionaliserad process där senioritet innebär befordran. Enda undantaget var Liu Yandong, vilket Miller förklarar med gammal hederlig manschauvenism.

Enligt kollegan Joseph Fewsmith är utskottets nya uppställning tvärtom resultatet av den pensionerade presidenten Jiang Zemins inflytande och så kallad ”gammelmanspolitik” (老人政治). Hu Jintaos skyddslingar valdes bort till förmån för Jiang Zemins.

I vilket fall så fullbordade det nya ledarskapet sitt maktövertagande vid den Nationella folkkongressen i mars 2013. Då tog Xi Jinping även över rollen som Folkrepublikens president och Li Keqiang tog över som landets premiärminister.

Vid kongressen valdes också den nya regeringen. Liu Yandong och Wang Yang kunde trösta sig med varsin befordran till andra respektive tredje rangens vice premiärminister.

Förväntningarna och spekulationerna var många. Inte minst efter att Xi Jinping för sin första resa som generalsekreterare åkt söderut – i Deng Xiaopings fotspår – till Guangdong, centrum för tillverkningsindustri och hemvist för Kinas första Speciella Ekonomiska Zoner (SEZ) i Shenzhen och Zhuhai.

LÄS MER: Ett parti – många intressen · Kinas nästa president pratar ut · Partiets sju mäktigaste män · Hu, Xi och det nygamla Kina

KINESISKA DRÖMMEN

Samtidigt uppstod viss oro när den nye generalsekreteraren valde att hålla sitt första tal vid en utställning på Beijings nationalmuseum som berättar om Kinas moderna historia som en kamp för ”nationell renässans” mot både västerländsk imperialism och japansk ockupation under andra världskriget. Kommunistpartiet och framför allt Mao Zedong utmålas som denna renässans främsta förkämpar.

Utställningen tar varken upp det Stora språnget eller Kulturrevolutionen, utan berättar en ganska ospännande historia om kommunistpartiet där Deng Xiaopings reformer framstår som en rak fortsättning på Maos politik.

Likadant lät det när Xi Jinping höll ett tal inför ledamöterna i kommunistpartiets politbyrå i november förra året:

”Xi sade att det kinesiska projektet för att utveckla socialismen kan delas upp i två stadier enligt det avgörande beslutet att påbörja reformer och uppöppnande under det sena 1970-talet.

Även om principer och policy liksom praktik var väldigt olika under dessa två stadier, var de varken ömsesidigt obetydliga eller motsägande, sade han.

Socialism med kinesiska förtecken tog form efter att landet infört reformerna och uppöppnandet. Men den var baserad på det socialistiska systemet som etablerats alltsedan 1949, liksom de mer än 20 år av socialistiskt uppbyggande som följde, sade han.

Man kan inte förneka vad som utfördes före reformerna och uppöppnandet baserat på vad som hände efter dem och vice versa, sade han.”

Xi Jinpings har betonat två slogans sedan han tog över i höstas. ”Den kinesiska drömmen” (中国梦) och ”den kinesiska nationens stora renässans” (中华民族伟大复兴).

Inget av begreppen är nya. “Den kinesiska drömmen” användes bland annat som titel på en best-seller från en professor på försvarsakademin, överste Liu Mingfu. Den ”kinesiska nationens stora renässans” har minst hundra år gamla politiska rötter och har tidigare använts av både Jiang Zemin och Hu Jintao.

Men att Xi Jinping väljer att fokusera på nationen nu, samtidigt som den kinesiska militären växer sig starkare, ökonflikter med grannländerna åter blossar upp och USA stärker sin närvaro i Stilla Havet, har oroat flera observatörer.

LÄS MER: The Way to National Rejuvenation · Nationalist från Tsinghua på Europaturné · Xi Jinping om socialism, reform och Mao

HAVSTVISTERNA

Under september förra året bröt omfattande protester ut på flera håll i Kina, bland annat utanför den japanska ambassaden i Beijing. Anledningen var den japanska statens beslut att köpa och därmed nationalisera de omtvistade öar som Kina kallar Diaoyu och Japan Senkaku.

Demonstranterna var högljudda men för det mesta fredliga och kontrollerades av omfattande polisinsatser. Men ägg, sten och flaskor kastades mot japanska ambassaden i Beijing. På andra håll sattes japanska bilar i brand och skadegörelse förekom mot flera japanska företag.

Det värsta våldsdådet inträffade i Xi’an där den (kinesiska) ägaren till en japansk bil blev allvarligt misshandlad.

Den starka ilska som väckts till liv under konflikten kring dessa öar (i Japan såväl som i Kina) har förvånat många observatörer. Vissa har till och med gått så långt som att hävda att den kinesiska regeringen ”hjärntvättar” kineserna och har orkestrerat demonstrationerna.

Att avfärda demonstranterna som hjärntvättade är emellertid att göra det för lätt för sig. De antijapanska sentimenten är mycket starka hos många kineser (även om de högljudda demonstranterna inte nödvändigtvis är representiva för resten av befolkningen), men också på andra håll i Östasien.

Den kinesiska regeringen behöver därför inte uppvigla kinesiska studenter och andra demonstrationsbenägna grupper. Staten fungerar istället som en gatekeeper som bestämmer vilka demonstrationer som tillåts (utan polisens tillåtelse är demonstrationer olagliga) och vilka som bemöts med våldsam repression.

Av uppenbara skäl är staten mer benägen att tillåta anti-japanska demonstrationer än exempelvis demokratiaktivisters. Men tidigare har även nationalistiska demonstrationer förbjudits och demonstrationer mot exempelvis miljöfarliga byggen har tillåtits.

Vad gäller konflikten i sig gäller i stort sätt samma sak för tvisten med Japan som för konflikterna i Sydkinesiska havet, där Kina gör anspråk på samma territorium som bland andra Vietnam, Filippinerna. Då ingen av sidorna kan tänkas överge sina anspråk är det svårt att se en lösning inom en snar framtid.

Å andra sidan är en upptrappning av konflikten inte heller trolig. Alla inblandade har mycket att förlora och lite att vinna på en eventuell väpnad konflikt. När USA nu stärker sin närvaro i Stilla Havet som en del av sin plan för ett ”Pacific Century” ökar den eventuella kostnaden för en konflikt ytterligare.

Istället kan vi vänta oss ett utdraget status quo samt fortsatta provokationer och fördömanden från samtliga sidor i konflikterna.

Konflikterna tydliggör emellertid hur viktigt det är för Kina att utveckla sin marina kapacitet.

Folkrepubliken har länge kritiserat ”världshegemonen” USA för hur de använder sin enorma flotta för att utöva inflytande världen över. Kinas flotta kan inte på långa vägar mäta sig med USA:s, men landet gör sitt bästa för att dess flotta ska bli en makt att räkna med – i alla fall regionalt.

Ett viktigt steg var sjösättandet av hangarfartyget Liaoning och den första lyckade landningen på fartyget i november förra året. Hangarfartyg ger ett land möjlighet att etablera en närvaro långt ute till havs (på så kallat blått hav) och potentiellt långt från landets egna gränser.

LÄS MER: Lyckad landning på hangarfartyg · Ett aggressivare Kina kräver inflytande · Hat mot Japan är inte hjärntvätt

TILLVÄXTEN?

Den kinesiska regeringen står inte bara inför säkerhetspolitiska utmaningar, men också ekonomiska.

Redan tidigt blev det tydligt att Kinas nya ledarskap – med president Xi Jinping och premiärminister Li Keqiang i spetsen – skulle få tampas med den svagaste ekonomiska tillväxten sedan Deng Xiaoping öppnade upp ekonomin.

När Hu Jintao och Wen Jiabao tog över 2003 var tillväxten över nio procent. För 2013 sattes målet till 7,5% och nyligen har Li Keqiang sagt att en tillväxt på sju procent (men inte lägre) är acceptabelt.

Kinas extremt höga och långvariga tillväxt under de senaste årtiondena är unik i världshistorien. Tidigare kriser och recessioner – som den asiatiska finanskrisen 1997 – märktes enbart marginellt i Kina, men idag står landets ekonomi inför stora problem, eventuellt en omfattande kris.

Efter att räntan på lån mellan bankerna skjutit i höjden i juni framstår Kinas finanssektor som ”nytt centrum för den globala finanskrisen”. Att centralbanken i ett första skede lät detta hända utan att tillföra ny likviditet kan vara för att undvika att ytterligare blåsa upp en skuldbubbla, finansierad av tveksamma lån. I centrum för denna oro är de så kallade skuggbankerna.

Skuggbankernas lån har varit nödvändiga för småföretag i Kina för att snabbt kunna få finansiering i en kraftigt expanderande ekonomi, men på grund av den höga efterfrågan har skuggbankerna kommit att växa och finansiera en allt högre andel av ekonomin, trots att centralregeringen länge försökt begränsa dem. Tveksamma lån till verksamheter med hög risk blir en stor fara när tillväxten mattas av.

De ständigt stigande priserna på fastigheter i storstäderna har de senaste åren lett till återkommande spekulationer om när fastighetsbubblan ska spricka, regeringen har nyligen försökt kyla ned den överhettade marknaden men priserna fortsätter trots detta att stiga snabbt.

Överbelånade lokalregeringar är en annan källa till oro. En dämpad tillväxt leder till att stads- och provinsregeringar lånar stora belopp för att finansiera olika stimulansåtgärder, exempelvis genom att bygga ut infrastrukturen.

Nobelpristagaren Paul Krugman skriver att vi inte bör oroa oss för om tillväxten hamnar på sju eller sju och en halv procent, men för vad som händer om den kinesiska ekonomin går in i en kinesisk mur.

Trots att den kinesiska staten under lång tid försökt minska den dominanta position produktionen har i landets tillväxtmodell, är konsumtionen som del av BNP fortfarande låg. Enligt Krugman bygger den kinesiska tillväxtmodellen på ett överflöd av billig arbetskraft från den underutvecklade landsbygden.

Men denna billiga arbetskraft håller på att ta slut, samtidigt som tillverkningsindustrin fortsätter vara starkt beroende av den.

Dessutom är Kinas exportsektor beroende av fortsatt stigande efterfrågan från Europa och USA. Internationella valutafonden bedömer (18 juli) därför långvarig låg tillväxt i Europa som ett av de största hoten mot Kinas ekonomi. Recessionen i Europa kan leda till inbromsad produktion, företag oförmögna att betala tillbaka lån och banker oförmögna att fortsätta låna ut.

LÄS MER: Xi reser i Deng Xiaopings fotspår · Kina och Tanzania, vänner i vått och torrt · Gini visar på stora inkomstklyftor i Kina

AIRPOCALYPSE

En av våra allra första artiklar handlade om våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis i Qidong, strax norr om Shanghai. Anledningen till demonstrationerna var byggandet av en ny avloppsanläggning som invånarna i staden befarade skulle leda till nya föroreningar. Efter protesterna lyckades de stoppa bygget, en av många berättelser om miljöhot och kamp mot dessa från det gågna året.

Vi har kunnat se ett flertal skandaler relaterade till miljön, som till exempel utbytet av bilder på vattenföroreningar på Weibo, de 13 000 döda grisarna i Huangpufloden och smog, smog åter smog.

Efter en lång tid av påtryckningar öppnade Beijing i oktober förra året nya stationer för mätandet av de små, hälsofarliga partiklarna PM2.5. I januari uppmätte dessa stationer nivåer på över 900 i centrala Beijing, de högsta nivåerna sedan mätningarna började ett år tidigare (som jämförelse kan sägas att målet i Europa är en nivå under 25).

Den katastrofala luftkvaliteten i huvudstaden har blivit en fråga som engagerar organisationer och medier världen över och regeringen har kämpat för att förbättra situationen. Men trots att enorma summor spenderats på miljön, inte minst inför OS i Beijing 2008, så har man de senaste 15 åren i princip bara lyckats hålla luftföroreningarna på en jämn nivå.

Vissa årsmedelvärdena visar en knapp förbättring, men samtidigt tycks den enorma mängden invånare och framför allt bilar öka risken för smogkatastrofer där meteorologiska omständigheter (så som låg vindstyrka och luftfuktighet) bidrar till att Beijing under dagar, eller veckor, begravs i en tjock, grå och livsfarlig smog.

LÄS MER: Pekings 30-åriga luftkatastrof · Våldsamma demonstrationer stoppar industri · Rekordsmog drabbar Peking 

PERSPEKTIV

Som i fallet med Beijings luftkatastrof försöker vi på VFL så långt som möjligt visa hur utvecklingar i dagens Kina bättre kan förstås ur ett historiskt perspektiv.

Genom att se tillbaka på Kinas historia kan vi upptäcka att vad som framstår som en nyhet är återkomsten av något som tidigare existerat, eller fortsättningen på en historisk trend. Alternativt kan vi bekräfta att det verkligen rör sig om en nyhet, genom att kontrastera nya utvecklingar med föregående förhållanden.

Historieskrivning är aktuellt även i Kina. I konflikten med Japan är det exempelvis omöjligt att missa hur de Östasiatiska ländernas (Japan, Kina och Korea) olika historieuppfattning formar dialogen dem emellan.

När Japanska ledare besöker minnesplatsen i Yasukuni, tillägnad de japanska soldater som dog under Andra världskriget, möts det av upprörda protester från både Kina och Sydkorea.

Genom att titta bakåt i tiden kan vi även förstå varför Liu Yandong missade en plats i politbyråns ständiga utskott. Kvinnors deltagande i storpolitiken har nämligen varit deprimerande lågt sedan början på 80-talet och är trots en viss upphämtning under senare år inte i närheten av den relativt höga andelen kvinnor på toppositioner under 70-talet.

När Wen Jiabao indirekt kritiserade Bo Xilai under en presskonferens den 14 mars 2012 (ett tidigt tecken på att det nog inte skulle gå så bra för Bo) pratade han om nödvändigheten att försvara reformerna för att förhindra en ”historisk tragedi likt Kulturrevolutionen”.

Annars har Kulturrevolutionen varit frånvarande från toppolitikernas historieberättande, när Xi Jinping säger att Deng Xiaopings reformer är fortsättningen på Maos arbete glömmer han med nödvändighet bort denna beklämmande episod.

Men i Bo Xilais gamla fäste i Chongqing har kulturrevolutionen blivit föremål för ett seriöst historiskt arbete. Lokala historiker skriver där historien om de blodiga stridigheter som ägde rum i slutet av 60-talet. Arbetet har stöd av ett utskott av Chongqings politiskt rådgivande konferens och ska föras in i stadens officiella Historiska dokument (文史资料).

LÄS MER: Tocqueville och den nygamla regimen · Agenter & Dissidenter · Kärlek mellan likar, från kungarikena till idag

SVERIGE

På VFL försöker vi aktivt delta i den svenska debatten om Kina. Vi har bland annat gjort inlägg i debatten som utlöstes när Mo Yan fick Nobelpriset i litteratur och på senare tid deltagit i debatten om undervisning i kinesiska på grundskolan.

Dessutom följer vi och rapporterar kring utbyten och kontakter mellan Kina och Sverige. Under året som har gått har vi rapporterat om svenska affärsintressen i Kina, politiska samtal och kulturutbyten. Vi skrev bland annat om hur det gick när Carl Bildt tog steget ut i kinesiskt cyberspace för att svara på kinesiska internetanvändares frågor.

LÄS MER: Stora Enso pressar på kontroversiellt pappersbruk · Kinesiska dokumentärer till Stockholm · ”En ny startpunkt” för kinesisk litteratur

 

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Kvinnliga kadrer missgynnas systematiskt

BEIJING En av de tänkbara kandidaterna till politbyråns ständiga utskott är Liu Yandong, hon är en av få högt uppsatta kvinnor inom kommunistpartiet. Dessa kvinnor fortsätter emellertid vara undantag inom ett parti som systematiskt missgynnat dem under de senaste trettio åren.

”Kinas Liu Yandong bär på hopp – och oro – åt den moderna feminismen”.

Så lyder den slagkraftiga rubriken till Tania Branigans artikel för The Guardian förra veckan. I sin utmärkta artikel beskriver Branigan väl det rådande läget för kvinnorna i kinesisk politik.

Enligt statistiken utgör kvinnor endast en femtedel av Kinas lagstiftande organ och knappt en sextondel av partiets centralkommitté. Li Bin är landets enda kvinnliga guvernör och Sun Chunlan den enda pressekreteraren på provinsnivå.

Men Branigan lyfter också fram mera hoppingivande exempel, bland annat ett program av riksorganisationen All-China Women’s Federation som syftar till att öka kvinnors deltagande i politiken.

Störst hopp fäster artikeln emellertid vid 67-åriga Liu Yandong. Men trots att hennes meritlista är imponerande, bedöms hennes chanser att ta sig in i politbyråns ständiga utskott som små.

Om hon mot förmodan skulle ta sig in i utskottet skulle Liu Yandong bli den första kvinnan att nå denna topposition och kunna räkna sig som den mäktigaste kvinnliga politikern sedan Maos änka, Jiang Qing, styrde landet tillsammans med de fyras gäng.

Att det finns kvinnlig representation i Kinas politiska toppskikt kan givetvis ses som ett mål i sig självt, men frågan är vad Liu Yandongs framgångar innebär för kinesiska kvinnors politiska deltagande i stort?

Generellt sett har kvinnors deltagande i storpolitiken inte ökat de senaste 30 åren, istället har villkoren försämrats betydligt. Denna försämring kan observeras från och med den tolfte partikongressen 1982.

Antalet kvinnliga representanter på partikongressen 1982 var bara 4,1% (jämfört med föregående 11,4%) och antalet kvinnor i folkkongressens ständiga utskott var året efter det blott 9% (tidigare 21%).

Trots att procentantalet kvinnor har återhämtat sig något sedan bottennivåerna under 80-90-talen, är kvinnliga politiker fortfarande systematiskt missgynnade.

I februarinumret av American Political Science Review presenteras en statistisk analys av allt det som hjälper och stjälper en partikader på väg uppåt i karriären. Analysen visar att kvinnliga politiker varit lägre rankade från och med 80-talet till idag.

”Kvinnor missgynnades inte jämfört med män vid den 12:e partikongressen 1982, men var systematiskt lägre rankade vid de flesta senare partikongresserna. Hur kan den relativt rättvisa behandlingen av kvinnor vid den 12:e partikongressen, och den följande nedgången, förklaras? Möjligtvis var det kvinnliga veteraner från den Långa Marschen, fortfarande politiskt aktiva vid den 12:e partikongressen, som arbetade för att befordra kvinnliga suppleanter och ledamöter inom centralkommittén.”

Under samma period som kommunistpartiet tog avstånd från maoismen och patriarken Deng Xiaoping öppnade upp landet, kan vi alltså observera början på ett minskat kvinnligt inflytande inom politiken.

Kvinnors deltagande inom partiet institutionaliserades aldrig till någon högre grad och det omfattande arbete som utfördes av tidigare kvinnliga ledare har därför nu gått förlorat.

Idag är Kina därför i en situation som ser dålig ut, inte bara i internationella jämförelser, utan också i jämförelse med den tidigare partihistorien.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Scenen sätts upp för partikongressen

Den första november håller den 17:e partikongressen sitt sjunde och sista plenum, efter det tar den 18:e partikongressen vid den 8 november. Förberedelserna inför detta ledarskifte följer vissa traditioner och mönster som beskrivs i detalj av Alice Miller i senaste numret av China Leadership Monitor.

På den 17:e partikongressens avslutande plenum kommer Hu Jintao lägga fram en arbetsplan och presentera en lista med nomineringar till den 18:e centralkommittén (som inkluderar runt 350 ledamöter), skriver Miller.

De 2270 ledamöter som kommer delta på den 18:e partikongressen valdes redan i augusti. De består av representanter från partiet, staten och armén, liksom företrädare från provinserna. På pappret är de dessa som väljer ledamöter till centralkommittén, som i sin tur väljer bland kandidaterna till politbyrån. Men i själva verket sker besluten från ovan, genom inofficiella avtal i partitoppen.

En analys av offentliga framträdanden och resande tyder på att en stor del av detta högsta ledarskap var på plats i Beidaihe under första halvan av augusti (som VFL rapporterat om tidigare), trots att Hu Jintao försökt minska semesterortens betydelse för partipolitiken.

Xi Jinping rapporterades vara på plats i Beidaihe, tillsammans med två möjliga kandidater till politbyråns ständiga utskott – Li Yuanchao och Liu Yandong. Officiellt för att möta en grupp utvalda experter på semester.

Innan Beidaihe, den 23 juli, höll Hu Jintao ett tal på den centrala partiskolan där han lade fram sin syn på partiets framtida linje. Detta tal kommer utgöra den ideologiska skissen för den arbetsplan han presenterar inför den nästa partikongressen. VFL har tidigare analyserat talets innehåll i detalj här.

Det är tradition att presidenten på detta sätt förbereder den följande partikongressen, men talet hölls en månad senare än brukligt. Att talet hölls så sent kan vara ett tecken på att Hu Jintao har haft svårt att få tillräckligt med stöd för sin linje.

Chefen för centralkommitténs kansli, Ling Jihua, omplacerades efter en skandal i september, då hans son kraschade sin ferrari. Ling ersattes istället av Li Zhanshu, som av vissa uppges ha nära band till Xi Jinping. Ifall detta stämmer har Xi Jinping lyckats med att få en allierad på en topposition i ett mycket tidigt stadie.

Under föregående tolvmånadsperiod hölls färre politbyråmöten än vanligt, inte sedan 2002 har det varit så långt mellan mötena. Vanligtvis hålls omkring tio möten per år och nästan lika många ”studiesessioner”. Men den senaste perioden har politbyrån bara hållit sex möten och tre ”studiesessioner”.

I kombination med Hu Jintaos låga profil sedan i somras, det sena partiskoletal och att den 18:e partikongressen första sammanträde hålls senare än vad många trodde, tyder detta på att Hu har fått arbeta hårt för att få tillräckligt stöd inför genomförandet av övergången.

Ovanstående är en sammanfattning av Alice Millers artikel ”A Pre-Congress Miscellany” i senaste numret av China Leadership Monitor.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Ett parti – många intressen

När 1900-talets revolutionärer lyckades ta makten i sina respektive länder, valde de att själva ta på sig rollen som den styrande klassen.

Så var också fallet när kommunistpartiet tog makten i Kina, de gamla revolutionärerna blev det nya ledarskapet. Ända in på 90-talet var det de ”Åtta äldste” som hade kontrollen i kommunistpartiet – de var alla före detta militärer och revolutionärer. Reformatorn Deng Xiaoping var en gång befälhavare i den Röda Armén.

Ungdomsförbundet och Kronprinsarna

Idag är detta inte längre fallet, kandidaterna till politbyråns ständiga utskott är alla födda mellan 1945-1955, de var knappt födda när kommunistpartiet tog makten.

Det nuvarande partitoppen har kommit till makten på två olika sätt. Antingen har de haft turen att födas in i en politikerfamilj eller haft vänner i politiken, eller så har de jobbat sig upp genom partiets ungdomsförbund och där knutit kontakter med andra presumtiva ledare. Hos sinologer och journalister kallas dessa olika grupper ofta för ”kronprinsar” (太子党) respektive ”tuanpai” (团派) och behandlas som två distinkta grupperingar inom kommunistpartiet, trots att de verkar sakna någon som helst formell organisation.

I en artikel för den i USA inflytelserika tankesmedjan Brookings Institution delar Cheng Li på ett liknande sätt upp partiet i ”elitister” och ”populister”, han skriver:

The Populist coalition is more focused on social cohesion – Hu Jintao’s harmonious society – regional development, a people-centred rhetoric, and advocate ‘green GDP’. They are concerned with social factors, migration patterns and the urban poor. In contrast the Elitist coalition, is interested in economic efficiency, coastal development, and less concerned about the environment, emphasising rapid GDP growth. They represent the interests of entrepreneurs and the emerging middle class.

Även om det kan vara givande att klassificera kommunistpartiets ledare efter deras kontaktnät, är det inte två partier det handlar om. Cheng Lis politiska profilering stämmer inte alltid med verkligheten.

Motsägelsefulla exempel

När Kinas mäktigaste ledargrupp – politbyråns ständiga utskott – väljs ut i november, är det mycket troligt att en kompromiss nås mellan de som räknas till ”tuanpai” och ”kronprinsarna”.

Samtidigt verkar de många intressena inom partiet inte alltid gå att dela upp så enkelt. Ett gott exempel är de forna rivalerna Wang Yang och Bo Xilai.

Wang Yang började som arbetare i en matfabrik och engagerade sig politiskt i partiets ungdomsförbund, där han bland annat arbetade med Hu Jintao. Han är en typisk representant för ”tuanpai”, men som partisekreterare i Chongqing och senare Guangdong har han satsat hårt på ekonomisk tillväxt och en friare marknad.

Bo Xilai å andra sidan är son till Bo Yibo, en av Kinas mäktigaste ledare under 80- och 90-talen. Trots detta blev Chongqing under hans ledarskap till en modell för kommunistpartiets nya vänster. Med sitt fokus på sociala reformer och hyllningar till Mao framstod han som allt annat än en typisk ”kronprins”.

Privatintressets furier”

En annan viktig faktor som kommer påverka de kinesiska ledarnas beslut är deras privata ekonomiska intressen. Liksom en svensk utrikesministers trovärdighet skadas om han suttit som styrelsemedlem i Lundin Petroleum, så kan reformviljan ifrågasättas hos de kinesiska politiker som har nära band till landets – mycket förmögna och inflytelserika – statliga företag.

Flera av Kinas framtida ledare har familjer eller nära vänner i statliga företag eller banker. Familjen till Xi Jinping (som är son till revolutionären Xi Zhongxun) har investerat i bland annat mineraler, fastigheter och mobiltelefonteknologi.

Andra möjliga kandidater till politbyråns ständiga utskott har också liknande kontakter. Exempelvis Wang Qishan, vars fru arbetat för China Native Produce & Animal Import and Export Corporation; Zhang Gaoli som startade sin karriär i ett statsägt oljeföretag; Zhang Dejiang som är gift med en viktig bankchef.

Pensionärsinflytande

I Kinas partipolitik har det inte alltid varit den på den högsta posten som har den verkliga makten. Mao Zedong var den verklige ledaren oavsett vilken hans officiella position var, Deng Xiaoping likaså. Jiang Zemin fortsätter att ha stort inflytande än idag, trots sin ålder och skröpliga hälsa.

Vad Hu Jintao och Wen Jiabaos plan är efter Xi Jinping och Li Keqiangs övertagande återstår att se. Klart är att som före detta ordförande i ungdomsförbundet har Hu Jintao nära band till många av nästa generations ledare, många har honom att tacka för de positioner de har idag.

— — —

Kina är en enpartistat, men partiet representerar inte en enad vilja. Efter skandalen med Bo Xilai blev detta alltför uppenbar och partiet har uppmanat till enighet och rättning i leden.

Det ser nu ut som Xi Jinping och de som stödjer honom lyckats stabilisera situationen inför partikongressen, men det politiska spelet inom kommunistpartiet fortsätter alltjämt, när de många olika intressena konkurrerar om makten.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

 

Nedsaktad ekonomi väntar Xi Jinping

KINA När Xi Jinping och Li Keqiang tar över makten i Kina kommer de få tampas med den svagaste ekonomiska tillväxten sedan Deng Xiaoping öppnade upp landets ekonomi, skriver Bloomberg.

Kina kommer få kämpa för att nå sitt tillväxtmål på 7,5 procent i år. En siffra som kan jämföras med 9 procent när Hu Jintao och Wen Jiabao tog över 2003 och 14 procent när Jiang Zemin tog över efter Deng Xiaoping 1993.

Den för Kina relativt låga tillväxten innebär nya utmaningar för det tillträdande ledarskapet.

Efter det att Deng Xiaoping öppnat upp Kinas ekonomi och Jiang Zemin satsat på att maximera landets tillväxt, kunde Hu Jintaos administration fokusera på andra områden. Ett stabilt samhälle och en förbättrad välfärd blev de nya målen.

Xi Jinping kommer ha ett helt annat utgångsläge. Ekonomisk kris i Europa och USA betyder problem för Kinas exportdrivna ekonomi.

I en rapport från februari (”China 2030: Building a Modern, Harmonious, and Creative High-Income Society”) skriver Världsbanken att Kina måste ”fullgöra sin övergång till marknadsekonomi”, även om detta sker till nackdel för de stora statsägda företagen och bankerna.

Men det är osäkert om Kinas nya ledarskap kommer följa Världsbankens reflexmässiga rop efter liberalisering av marknaden. Xi Jinping med flera tilltänkta ledares familjer har nära ekonomiska och personliga kopplingar till både statsägda företag och storbankerna.

Kina står dessutom inför betydande demografiska problem. Efter ettbarnspolitikens framgångar blir landets arbetskraft nu allt äldre. Eventuellt kommer detta leda till ytterligare försämringar för Kinas redan hårt pressade arbetare, till exempel i form av höjd pensionsålder.

Trots allt detta har den kinesiska staten ett bättre utgångsläge än många andra. Staten har sparat och fortsätter spara mer än något annat land.

Statliga investeringar och projekt kan därför vara effektiva åtgärder på kort sikt, till exempel genom utbyggning av infrastruktur. Det finns också rum för ökad urbanisering, en stor del av Kinas befolkning lever fortfarande av jordbruk.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Guangdong: Mindre och effektivare administration

FOSHAN Den ekonomiskt liberale politikern Wang Yang höll i veckan ett tal i staden Foshan. I talet uppmuntrade han till omfattande reformer, en mindre statsapparat och en friare marknad.

Det var vid ett möte kring de reformer som prövats ut i staden Foshan som partisekreteraren i Guangdong – Wang Yang – framförde sina idéer för politisk och ekonomisk reform.

Wang påpekade att reformprocessen i Kina nu har nått ner på ”djupt vatten” och därför blir allt svårare och mera komplicerad. Detta har lett till att vissa makthavare backar för fortsatta reformer.

– Reform innebär svårigheter, men utan reformer blir svårigheterna ännu större, invände Wang Yang.

Wang använde sig av metaforen om grodan som långsamt kokas levande för att beskriva den nuvarande situationen. Om de ansvariga inte vågar genomföra reformer nu – när vattnet ännu är ljummet – kommer det vara för sent i framtiden.

Enligt Wang är målet för Kina en så liten och effektiv statsapparat som möjligt och Guangdong ska leda denna utveckling.

— Minst administrativ granskning men med högst effektivitet, de lägsta administrativa kostnaderna och den mest transparenta administrationen, sammanfattade Wang det hela.

Istället ska privata organisationer och företag få ta över mera ansvar. Wang menade att kommunistpartiet måste sluta oroa sig och låta marknaden sköta sig själv, istället för att förlita sig på ekonomisk planering från ovan.

Protesterna i byn Wukan från i höstas nämndes också i Wangs tal. Han menade att ”Wukanincidenten” är ett tecken på de spänningar som finns på Kinas landsbygd. Dessa spänningar beror enligt Wang på att administrationen av landsbygden inte lyckats hänga med när marknaden öppnats upp. Därför krävs ytterligare reformer och marknadsanpassning av jordbruket.

Slutligen menade Wang att staten och kommunistpartiet måste förändra sin ledarstil. Kina måste gå mot en mindre omfattande och mera transparent statsapparat.

– Kan inte alla myndigheterna lägga fram alla pengar de har i händerna i ljuset, låt dem ligga där och sola en stund. Då kan vi se vad dessa pengar används till och om de verkligen behöver så mycket pengar för att utföra sina uppdrag?

Wang Yang är känd som en förespråkare för ekonomisk liberalisering och Guangdong har genomfört en rad reformer på senare tid, bland annat förenklingar för icke-statliga organisationer (NGO). Samtidigt uppvisar Guangdong det största gapet mellan rika och fattiga i Kina och står för en stor del av landets konflikter och protester (samtidigt som de underlättar för vissa organisationer får de som sysslar med arbetsrätt finna sig i fortsatta förföljelser).

Detta senaste utspel av Wang kan också ha att göra med partikongressen i höst, där han kan vara en av de som befordras och får en roll i politbyråns ständiga utskott.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Varningar för kallt krig över Stilla Havet

KINA En ledare från Global Times varnar för ett nytt kallt krig mellan USA och Kina. Den mjuka väg som gällt under de senaste årens “Fredliga utveckling” ifrågasätts allt oftare när internationella spänningar ökar.

Global Times är en av Kinas mest framgångsrika dagstidningar. De har byggt sin verksamhet enligt ett välbeprövat recept – de ropar högst och argast. Denna polemiska tendens har gjort att de gång på gång jämförts med amerikanska Fox News.

Deras artiklar ska därför tas med en nypa salt och absolut inte ses som den officiella partilinjen. Tidningens debattinlägg skruvas rejält för att få så stort genomslag som möjligt. De skriver ofta och gärna om heta frågor och som tidningens namn antyder fokuserar de på internationella frågor.

När de i en ledare från förra veckan (24/8) beskriver en ”verklig oro för att ett nytt kallt krig ska bryta ut mellan Kina och USA”, så är det ännu ett exempel på denna sensationalistiska retorik.

Ledaren beskriver USA som den som ”girigast strävar efter säkerhet”. Denna strävan inkluderar USA:s och Västs ”militära och politiska begränsande” av Kina. Kineserna har därför inget annat val än att ”beskydda sin rätt till fredlig utveckling”.

Global Times ofta militanta polemik påminner på många sätt om den aggressiva retorik som tog stor plats i Kinas offentliga rum under början av 90-talet. Efter massakern på himmelska fridens torg 1989 gick luften ur en stark västvänlig strömning, denna rörelse följdes under de följande åren av en antiamerikansk reaktion.

Sitt tydligaste uttryck fick denna reaktion i bästsäljaren Kina kan säga nej från 1996. Både här och i amerikanska motsvarigheter från samma årtionde talas om Västs begränsande av Kina. Denna taktik skulle gå ut på att hålla tillbaka Kinas framfart genom olika allianser.

Pratet om att begränsa Kina försvann till stor del bort från båda sidor av Stilla Havet efter den 11 september 2001. Tack vare att USA riktade sin uppmärksamhet mot Mellanöstern och ”glömde bort” Kina kunde landet anamma en låg profil genom Hu Jintaos ”fredliga utveckling”.

Det som först kallades Kinas ”fredliga resning” blev till ”fredliga utveckling”, eftersom till och med ordet ”resning” ansågs för stötande. Det rör sig om en utrikespolitisk princip som bygger på alliansfrihet, undvikande av konfrontation och ökat inflytande genom ”soft power”.

Trots att denna utrikespolitiska strategi kan beskrivas som framgångsrik, så finns det två utvecklingar som kan innebära att den förändras.

Först har vi ökade spänningar i det Sydkinesiska havet. Kina har territoriella tvister med flera länder i området, bland andra Japan och Fillipinerna. Konflikterna kring detta territorium har pågått länge, men de har ökat betydligt i intensitet under det senaste året.

Dessutom har USA återigen vänt blicken mot Kina. Obamas administration ersätter trupperna i Mellanöstern med drönare och installerar istället nya baser i Australien samt manövrerar större delen av sin flotta mot Stilla Havet.

Hillary Clinton utnämnde detta till USA:s ”Pacific Century” i novembernumret av Foreign Policy. ”Den politiska framtiden kommer att avgöras i Asien, inte i Afghanistan eller Irak, och USA kommer att vara mitt i händelsernas centrum”, skrev hon. Obamas deltagande vid ett ASEAN-möte var det första för en amerikansk president och Clintons historiska besök till Kinas granne – Myanmar – var det första på så hög nivå på 50 år. Båda händelserna är tecken på USA:s ökade närvaro i regionen.

Att Global Times säljer tidningar med en retorik som liknar den från 90-talet i denna tid av ökade spänningar är betydelsefullt. Det blir allt mera osäkert om den utrikespolitik som förts under Hu Jintao kommer kunna fortsätta länge till.

Ett hårdnande klimat kring Stilla Havet kan mycket väl leda till att den utrikespolitiska linjen förändras rejält i och med Xi Jinpings maktövertagande i höst.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Hu Jintao förbereder maktskifte i viktigt tal

Kinas ledarskap håller på att bytas ut. Det är en process som redan påbörjats regionalt och som kommer att kulminera på nationell nivå i och med den 18:e partikongressen i oktober. Det som händer inom partiet nu – som t. ex. partitoppens inofficiella sammankomster i Beidaihe och turerna kring Bo Xilai – har en betydande inverkan på Kinas framtida politiska riktning.

Även Kinas absoluta toppskikt kommer bytas ut. President Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao kommer avträda sina poster till förmån för Xi Jinping och Li Keqiang. Xi Jinping kommer troligen inte ta över rollen som president direkt men tar i oktober över den viktigare rollen som kommunistpartiets generalsekreterare.

Det slutet för en era och början på en ny. Vilka förändringar kommer vi att få se? Vissa hoppas på intensifierade reformer medan andra tror på mer av samma linje. Trots att vi med stor säkerhet kan säga vem den nye presidenten kommer att bli, är det svårt att sia i hur Xi Jinpings Kina kommer se ut.

När en ny president tar över makten i Kina är det kutym att han tillsammans med sin premiärminister presenterar sina visioner för landet. Hur Xi och Lis program för Kina kommer att se ut vet vi ännu inte.

2002-2003 tog Hu och Wen över och lade i samband med detta fram sina idéer om det ”Harmoniska Samhället” på hemmaplan och ”Fredlig Utveckling”  internationellt. Vid sidan om detta fokus på stabilitet och stadig utveckling, lyfte de även fram vetenskapen i och med ”konceptet om vetenskaplig utveckling”.

Efter tio år vid rodret är det så Hu Jintaos tur att lämna över den officiella makten. Men inom kommunistpartiet har före detta ledare historiskt sett fortsatt stort inflytande. Jiang Zemin har trots dålig hälsa och allt färre framträdanden de senaste åren fortfarande spelat en stor roll i partiets interna maktspel.

Därför är det inte konstigt att Hu nu försöker säkra sin framtida roll inom partiet. Många har beskrivit Hus ledarskap som svagt och vissa uttrycker tveksamhet om han kommer kunna ta över rollen som ordförande för den centrala militärkommissionen – ett ämbete som både Deng Xiaoping och Jiang Zemin övertog efter sitt presidentskap och som försäkrade deras fortsatta inflytande över toppolitiken.

Den 23 juli höll så Hu Jintao ett tal i Beijing, inför en församling av ledande kadrer på provinsiell nivå. I talet presenterade Hu sin syn på socialism med kinesiska förtecken och på partiet. Han gav både en historisk överblick, med reformåren som startpunkt och lade fram riktlinjer för framtiden.

Inom kommunistpartiet framhålls talet som särskilt viktigt och partiets främsta teoretiska tidskrift – Qiushi eller ”Sanningssökande” – uppmanar till att ”uppriktigt studera och implementera generalsekreterare Hu Jintaos viktiga tal”.

För att underlätta studier av talet presenterar tidningen ett antal acceptabla tolkningsmöjligheter från den samlade partipressen. Här finns tolkningar från några av de största aktörerna, närmare bestämt: Qiushi, Folkets Dagblad, Xinhua Nyhetsbyrå, Guangming Ribao, Jingji Ribao och Jiefang Junbao.

Dessa olika tolkningsmöjligheter kan ge oss några ledtrådar om den framtida politiska riktningen under tiden efter Hu Jintao. Eller mera riktigt – Hu Jintaos önskningar för det framtida politiska landskapet.

För de som är intresserade av Kinas politik är det därför mycket givande att – likt duktiga partikadrer – studera Hu Jintaos tal och de rekommenderade tolkningarna. Här följer därför en sammanfattning av Qiushis studiematerial.

Qiushi

Genom att upprätthålla och utveckla den upphöjda och vidsynta politiken under socialism med kinesiska förtecken, genom vetenskaplig analys av de nya omständigheterna för partiet och för landet, genom en systematisk sammanfattning av partiets grundläggande praktiska erfarenheter sedan den 16:e partikongressen […] kan de politiska, ideella och teoretiska grunderna läggas för den 18:e partikongressen.

Qiushi skriver att studier av talet kan hjälpa till att ”unifiera tänkandet inom partiet och tydliggöra den framtida riktningen”.

Denna frasering är särskilt intressant med turerna kring Bo Xilai i bakhuvudet. Hu Jintaos ledarskap har byggt på en bild av enighet och konsensus, med i och med fallet Bo kom en helt annan politisk verklighet fram i ljuset.

Folkets Dagblad

Folkets Dagblad sammanfattar Hu Jintaos tal i sex betänkanden (). Först och främst gör de klart att vi genom detta tal kan få ”en djup förståelse för partibyggets framtida krav”. De skriver att fortsatta reformer av partiandan behövs.

Vidare krävs en förståelse för det ”väldiga åtagande” som kommunistpartiet har tagit sig an historiskt och måste fortsätta ta ansvar för också i framtiden. Detta är en vanlig formulering i kommunistpartiets ofta konservativa retorik. Politisk policy måste ständigt hänföras bakåt i tiden, till de föregående kommunistiska ledarna. En tradition som trots revolution och republik inte förändrats sedan kejsarrikets tid.

En annan hänvisning bakåt i tiden är till Deng Xiaoping. Dengs reformer (改革开放) måste fortsätta även idag. ”Den starka kraft” dessa reformer utgör måste uppmärksammas.

Vikten av de tidigare reformernaframhölls tidigare i en viktig presskonferens med Wen Jiabao den 14:e mars. Denna presskonferens var det enda tillfälle partitoppen uttalat sig direkt om politiken i Chongqing under Bo Xilai. Wen Jiabao talade då om vikten av att ”försvara reformerna” och om risken för att en ”historisk tragedi likt Kulturrevolutionen” kan upprepas.

Folkets Dagblad skriver också att Hu Jintaos koncept om vetenskaplig utveckling är av yttersta vikt. Vetenskaplig utveckling är en av Kinas nya målsättningar, denna utveckling kommer på sikt ge utdelning för hela det kinesiska folket.

Det är ett nyckelkoncept i Hu och Wens retorik och att försäkra dess fortsatta användning är av stor vikt för deras framtida inflytande.

Xinhua Nyhetsbyrå

Xinhua inleder storslaget:

”Historien har redan bevisat att under krigsåren var upprätthållandet av strikt ordning inom partiet och förstärkande av partibygget nyckeln till framgång för revolutionär seger. Likaså är det en viktig försäkran för framgång för socialism med kinesiska förtecken i denna tid av fredsbygge, reform och öppning.”

I sina fem betänkanden poängterar de vikten av att fortsätta i partiets historiska anda. Dels genom att upprätthålla tänkandet från Befrielsen (解放, partiets namn för maktövertagandet 1949). Utöver detta måste det arbete som inleddes under reformåren fördjupas, i framtiden krävs fortsatta reformer och ”underlättande av demokratiska policyåtgärder”.

Xinhua uppmanar också de till sammanhållning i leden – ”Håll den väldiga fanan högt, stå enade i kampen.

Guangming Ribao

Guangming Ribao är en av Kinas största dagstidningar, men har inte samma status som Folkets Dagblad eller Xinhua. De får bara fyra samtalspunkter () på sig att sammanfatta sina tankar om Hu Jintaos tal.

De inleder med att ge ansikte åt Hu:

”Konceptet för vetenskaplig utveckling har gett oss ett resonemang och en strategi för hur vi kan föra den ekonomiska och sociala utvecklingen framåt”

Socialism med kinesiska förtecken innebär för dem ”vägen till en stark nation, vägen till ett välmående folk”. Det är att gå sin egen väg genom att ”söka sanning från fakta” (återigen en referens till Deng Xiaoping) och bevara det som utmärker och definierar Kina.

Jingji Ribao

Jingji Ribao får liksom Folkets Dagblad hela sex betänkandens utrymme. De menar att vi genom att studera Hu Jintaos tal kan få en inblick i hur Kina ska öppna upp sig för omvärlden, hur landet ska kunna ta emot inspiration och kunna exportera sina egna värden.

De uppmanar till att ”med stadig hand unifiera utvecklingen i stad och landsbyggd”. Detta har blivit en uttalad målsättning i byggandet av Hu Jintaos ”Harmoniska samhälle”.

Det kommer dock krävas betydande åtgärder för att förändra ett Kina som plågas av stor fattigdom, liksom ökande klyftor mellan de rika och fattiga och mellan landsbyggd och stad.

Tidningen uppmanar till en gemensam strategi för Kinas fortsatta ekonomiska utveckling. De vill se en förändring i landets ekonomiska utveckling så fort som möjligt, med ett fokus på högre kvalité och ökade profitmarginaler. Uppmaningen är helt i linje med Kinas försök att röra sig längre och längre ifrån sin tidigare roll som ”hela världens fabriksgolv”.

De avslutande två punkterna ägnas åt Hu Jintaos koncept om teknisk utveckling. Jingji Ribao skriver:

”Vi måste lita till kraften hos vetenskap och teknologi, allra viktigast är att substantiellt öka vår självständiga innovationsförmåga.”

Slutligen markeras den stora vikten av Hu Jintaos tal. De skriver att det är ”en marxistisk programskrift”.

Jiefang Junbao

Sist ut är den kinesiska befrielsearméns egen tidning; Jiefang Junbao. I sina fem samtalspunkter fokuserar de på ”möjligheter” kontra ”utmaningar”, de skriver att de två alltid följer varandra och att Kina nu står inför stora möjligheter liksom betydande utmaningar.

Jiefang Junbao tar också fasta på talets marxistiska och socialistiska innehåll. De skriver att utvecklingen av en socialistisk kultur (i enlighet med höstens beslut om ”intensifierade reformer på kulturområdet”) måste ske enligt den väg marxismen pekat ut.

De specificerar vidare ”om man säger att Kina enbart kan räddas genom socialism, så är det enbart genom socialism med kinesiska förtecken som dagens Kina kan fortsätta utvecklas, öka sitt välstånd och sin styrka”.

Att Kina måste gå sin egen väg är ett tema som återkommer flera gånger. Tidningen skriver att det behövs ett självständigare, stabilare och kraftigare stöd av konceptet om vetenskaplig utveckling. Hu Jintaos tal ”fortsätter betona konceptet om vetenskaplig utveckling, främjar ett harmoniskt samhälle, bidrar till att öppna upp nya horisonter för socialism med kinesiska förtecken och visar ytterligare en bit på vår framtida väg.”

— — —

Trots att ovanstående betänkanden och samtalspunkter alla följer partilinjen har de olika fokus. De representerar olika intressegrupper inom partiet, de kan därför läsas antingen som en sammantagen helhet eller ställas mot varandra.

Tolkningarna ger en inblick i hur partiet och partipressen beskriver sina förhoppningar för Kina under Xi Jinping. Hur väl dessa förhoppningar stämmer överens med tiden efter den 18:e partikongressen återstår att se.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se