Etikettarkiv: Qingdynastin

Fredag 21 november 2014

Information som problem: Medieanalytiska texter från medeltid till framtid – KB

Denna bok som ges ut med anledning av Kungliga Bibliotekets 350-årsjubileum innehåller ett flertal intressanta, mediekritiska texter. Pär Cassel från Michigans universitet lyckas på ett fåtal sidor sammanfatta den kinesiska historieskrivningstraditionen, arkivskatten från Qingdynastin och situationen för de kinesiska arkiven idag.

Chinese Lawyers Fear Chilling Effect in Courtroom if Proposed Amendment Made to Criminal Law – Siweiluozi

Juristen Joshua Rosenzweig översätter ett upprop som skrivits under av 250 kinesiska advokater som uttrycker oro över artikel 35 i förslaget till ett nionde tillägg till straffrätten. De är bekymrade över att förändringarna i artikel 35 kan komma att innebära ”underdåniga” försvarsadvokater som inte helt vågar uttrycka sina åsikter. Compared to the current text of CL 309, one sees that the draft amendment adds “insulting, defaming, or threatening a judicial officer or participant to the litigation” and “engaging in other acts that seriously disrupt the order of the court” to the circumstances covered under the crime. We believe that this revision violates two basic principles of the Criminal Law, runs counter to the direction of China’s judicial reform, and would seriously undermine the procedural justice that is an especially prized part of the judicial process.

Abbott’s awkward APEC moment – East Asia Forum

Om Australiens beslut (efter påtryckningar från USA och Japan) att inte bli medlem i samarbetet kring Asia Infrastructure Investment Bank (AIIB) på grund av att det är en unilateral institution ledd av Kina. The AIIB is dominated by China. The 21 founding member countries agree the basic parameter determining the capital structure of the new bank will be relative GDP. Taken at face value, this would give China a 67.1 per cent shareholding, with the next in line being India at 13.3 per cent. Of course the complaint the AIIB is a unilateral institution relies on painfully circular logic. If the US, Japan, Korea and Australia refuse to join, then any hopes of the AIIB becoming a multilateral institution are neutered. If these four countries were on board, China’s share would immediately fall to 24.5 per cent.

A Step Forward in US-China Ties – Brookings Institute

David Shambaugh om toppmötet mellan USA:s president Barack Obama och Kinas president Xi Jinping i Beijing, den 11 november. Shambaugh beskriver mötet som ett viktigt steg framåt och listar de överenskommelser som tillkännagavs i samband med mötet, varav den viktigaste var överenskommelsen om att de båda ländernas ska minska sin klimatpåverkan (12 november). All in all, this is an impressive list of agreements and achievements from a one-day summit. They are tangible, specific, and achievable. While the two sides did not issue a lengthy Joint Statement (as has been customary in past summits) detailing the two sides’ respective positions on dozens of international issues, this time it was determined to be more modest but practical in their aspirations and achievements. All too often in the past the aspirational language in the Joint Statements is not implemented after the summit concludes. To be sure, in this instance, it still remains to be seen if the climate change and military-to-military agreements will be realized in practice.

Recension: Den sista kejsarinnan av Kina

I Den sista kejsarinnan av Kina beskriver den kontroversiella författaren Jung Chang änkekejsarinnans liv in i minsta detalj och vi får delta i hennes utveckling från dagarna som maktlös konkubin åt kejsare Xianfeng, följt av hur hon blev änkekejsarinna och regent, för att slutligen försöka dra sig undan och leva ett fridfullt liv i Sommarpalatset.

Modernitet och tradition

Min egen bild av Cixi är formad av de filmer där hon porträtterats på ett övervägande negativt vis. I Bertoluccis  Den sista kejsaren är hon en snarast häxliknande individ och i 55 dagar i Peking är hon en maktlysten kvinna som ligger bakom Boxarupproret och talar i obegripliga metaforer när hon utfärdar sina edikt.

Denna bild demonteras sakta men säkert medan jag läser Den sista kejsarinnan. Chang beskriver istället Cixi som en operaälskande person med mycket kärlek för sin son och stor respekt för traditioner och konfucianska riter. Chang ger mycket utrymme i boken till att försöka illustrera för läsaren vikten av att dessa traditioner och riter upprätthölls.

Dikotomin mellan modernisering och tradition gör sig hela tiden påmind och motorn i berättandet är denna schism mellan de som inte vill kuva sig för västerländsk modernitet mot de ivriga reformförespråkarna.

Detta görs tydligt i den passage som beskriver Cixis försök till att modernisera Kina genom att bygga järnväg. Det blir svårt för henne att ställa sig bakom detta projekt, då oljudet från tågen sägs skapa obalans i harmonin för alla begravningsplatserna i närheten av järnvägen.

En annan berättelse är den om hur hon försökte modernisera den kinesiska flottan och vikten av att upprätthålla denna moderna standard. Speciellt eftersom andra personer ständigt motarbetar henne. Misslyckandet med att bygga upp en modern armé ledde senare till att Japan fick övertaget och kunde gå vinnande ur det första sino-japanska kriget (1894-95).

Etnicitet och klassklyftor

Hur mycket Chang än försöker att bevisa godheten bakom Cixis handlingar kan hon inte – trots de positiva formuleringar hon använder sig av – förneka änkekejsarinnans kontrollbehov och, för oss idag, skeva världsbild (I efterordet nämner hon dock att Cixi också kunde vara ”oerhört grym”).

Cixis fascination för musik och iver att renovera det gamla sommarpalatset verkar ha gjort henne blind för hur folk ute på landsbygden levde sina liv, ständigt på gränsen till svält. Chang tar också upp hur uppdelningen mellan hankineser och manchuer institutionaliserades inom vissa skikt av samhället.

Denna etniska hierarki skapade vrede runt om i Kina och redan i slutet av 1700-talet stärktes motviljan mot den manchuriska Qingdynastin i och med den Vita lotus-sektens uppror (1794-1805) och ett halvsekel senare under Taipingupproret (1850-1864). Chang utelämnar till stor del denna historiska utveckling i en strävan att istället fokusera på individen Cixi. Ibland ser man tendenser till att Cixi verkar ha levt i ett vakuum där hon med myopisk syn iakttar hur riket sakta men säkert förfaller.

Matriarken mot patriarkatet

En av de mer intressanta delarna av Changs berättelse är den som beskriver Cixi som en pionjär bland kvinnokämpar. Cixi beskrivs som en kvinna vars mål inte bara var att modernisera landet genom konkret utveckling inom olika industrier utan hon ville även luckra upp patriarkala maktmönster och skapa en mer modern (läs västerländsk) syn på kvinnan.

Genom prins Gong valde Cixi ut en manchurisk man från tullverket vid namn Binchun som skickades till Storbritannien för att studera en västerländsk nation: ”Binchun blev djupt betagen i europeiska kvinnor och det faktum att de fritt umgicks med män”, skriver Chang.

Betraktelserna av kvinnornas ställning i Europa som förmedlades till Cixi måste ha sporrat henne i intresset för kvinnosaksfrågor. Särskilt med tanke på att hon oftast fick hålla audiens bakom ett skynke då hon inte fick visa sig själv inför män. Något som Chang verkar vara allra mest stolt över är hur hon kan visa (hon är emellertid långt ifrån den första) att det var Cixi och inte kommunistpartiet som la grunden till förbudet mot bundna fötter.

Hon var inte grym av naturen.”

En sökning på Jung Changs namn (张戎) på den kinesiska sökmotorn Baidu ger – förutom vad gäller en lärd man med samma namn från Handynastin – inte mycket matnyttigt. Hon kallas bl.a. för ”en författare med munnen full av lögner”. Det verkar som hon jobbar i uppförsbacke sedan den förra boken Mao: Den sanna historien.

Den sista kejsarinnan av Kina tillhör en av de böcker som jag kan tänka mig blir bra sommarläsning. Här finns inte bara en väldetaljerad skildring av Qingdynastins hovliv utan även intriger och politiska komplotter som framställs på ett sätt som ställer alla maktkamper i Game of Thrones till skam.

I denna boken, till skillnad från hennes förra bok om Mao, beskrivs Cixis gärning som en produkt av den tid hon levde, där den tusenåriga traditionens bojor håller henne tillbaka samtidigt som hon står emot en oändlig hord av antagonister. Jag ser spänt fram emot Jung Changs nästa projekt.

Linus Fredriksson
linus.fredriksson@vflnyheter.se