Etikettarkiv: studenter

Måndag 6 oktober 2014

Hong Kong protests: civil servants allowed to return to work but activists remain – The Guardian

I Hongkong fortsatte idag hundratals demonstranter att protestera utanför myndigheternas högkvarter i det centrala distriktet Admiralty, trots att polisen uppmanat dem att lämna platsen före måndag morgon. För att visa sin välvilja har demonstranterna dock tagit ned sina blockader och hindrar inte längre de statsanställda från att komma fram till sina kontor. Organisers say it is not a revolution at all, stressing that participants are not calling for independence or the overthrow of the government, but delivery on a promise of universal suffrage. It was sparked by Beijing’s decision to impose tight restrictions on the election of Hong Kong’s next chief executive in 2017.

Hong Kong police arrest 19 in protest clash – The Asahi Shimbun

Efter den rad konfrontationer mellan ockupanterna och aggressiva motdemonstranter som ägde rum från och med fredag eftermiddag har polisen gripit 19 personer, varav några uppges ha kontakter med organiserad brottslighet. Åtminstone tolv demonstranter och sex poliskonstaplar ska ha skadats under konfrontationerna.

Students Struggle to Control Hong Kong Democracy Protests – Bloomberg

Representanter för de studentorganisationer som varit med och organiserat protesterna på Hongkongs gator kämpar för att motverka splittring inom rörelsen och behålla något mått av kontroll över utvecklingen. Within the movement itself, which has been opaque in its internal discussions so far, discord is a worry, said Chow. These young men and women in charge of the movement spend more and more of their time separated from the crowds they’ve attracted. Chow acknowledged a lack of transparency in how they operate. Currently, the leadership, who are mostly the winners of local elections in the university’s unions, meet in private, and takes decisions that are then told to the protesters outside.

Utländska medier censurerar egna texter om Hongkong – Kina med Leijonhufvud

Göran Leijonhufvud återger GreatFires uppgifter om att Reuters och Wall Street Journal själva censurerade sin kinesiska nyhetsrapportering genom att inte översätta sina första artiklar från protesterna i Hongkong. Det ska ha dröjt 24 timmar innan Wall Street Journal publicerade sina första rapporter från protesterna på kinesiska och hela 48 timmar innan Reuters gjorde det.

Xinjiang party boss Zhang Chunxian calls for hard and soft lines to tackle terror – SCMP

Partisekreteraren för Xinjiangregionen Zhang Chunxian var i slutet på förra veckan på besök i staden Turpan i närheten av vilken 35 personer dödades i en serie attacker den 26 juni förra året. Han talade om vikten av att höja kapaciteten för att förhindra terrorattacker, att bli bättre på att hantera lokala konflikter och att motverka religiös extremism. Särskilt intressant är den nyckelroll som ges till produktions- och konstruktionskåren, en organisation som instiftades på order av Mao Zedong men som bygger vidare på ett kejserligt system för att kontrollera regionen via statligt ägda bondgårdar drivna av hankinesiska militärer. I ett policydokument som offentliggjordes förra veckan ska kåren verka för att ”bevara enigheten” och ”ta itu med våldsamma terrorbrott”. Under sitt besök i Xinjiang i våras gjorde även president Xi Jinping ett besök hos kåren och betonade dess roll för att bygga ”etnisk harmoni”  (5 maj) . 

Central Gov’t Said to Plan Pilot Reform of Rural Asset Ownership – Caixin

Enligt källor till tidningen Caixin planerar regeringen ett pilotprogram för reformer av markägande på landsbygden. VFL uppmärksammade redan förra sommaren de första tecknen på sådana reformer sedan Guangdongprovinsen beslutat att låta boende på landsbygden sälja sin mark. Reformer av äganderätten på landsbygden blev även en punkt under partiets centralkommittés tredje plenum (19 november).  The Communist Party’s leading group for reform held its fifth meeting on September 29 to discuss the pilot. The meeting was led by party general secretary Xi Jinping. The experiment would change farmers into shareholders of collective assets, such as land, forests, buildings, roads and other things. Many of these collective assets have never had a clear value put on them, and what exactly farmers hold the rights to has never been made clear in most parts of the country. Some experts have said that it is often unclear who owns what property.

Utgrävning söker massakerns sanning – Recension av Tiananmen Redux

Tiananmen Redux

Johan Lagerkvist, 2014, Albert Bonniers förlag

Vad vet vi egentligen om studentrörelsen på torget framför den Himmelska Fridens port – Tiananmen – under våren 1989? Vad vet vi om massakern natten mot den fjärde juni då de soldater som avancerade mot torget öppnade eld mot upproriska Pekingbor?

Med tanke på den omfattande bevakningen från internationella medier på plats i Peking 1989 och efter de hyllmeter av ögonvittnesskildringar och memoarer, sammanställningar av dokument och akademiska analyser som har producerat på ämnet är det lätt att föreställa att vi redan vet ganska mycket.

Men den enorma – ofta motsägelsefulla – litteraturen gör det väldigt svårt att få överblick. Att få grepp om vad studentrörelsen egentligen gick ut på och vad Fjärdejunimassakern har för roll i historien är fortfarande en utmaning.

Det är av denna anledning som Johan Lagerkvists Tiananmen Redux är ett välkommet tillskott till litteraturen.

Med hjälp av viktiga verk som givits ut sedan millennieskiftet – exempelvis den kontroversiella Tiananmen Papers och Prisoner of the State av generalsekreteraren som slutade sitt liv i husarrest – lyckas Lagerkvist skriva den mest uppdaterade och detaljerade historien över studentrörelsen som hittills har givits ut på svenska.

Och det är bara inledningen av denna ambitiösa bok i tre delar som även vill visa vilken inverkan Pekingvåren 1989 har haft på den politiska, ekonomiska – till och med moraliska – utvecklingen i Kina och i resten av världen.

Lagerkvist ger sig på ett grundläggande problem som historiker har brottats med i århundraden, åtminstone sedan den franska revolutionen: händelsens inverkan på historiska förlopp.

Om beskrivningen av historiska processer, politiska, ekonomiska och sociala förändringar över lång tid, kan te sig förhållandevis rättfram, har det visat sig mycket svårare att isolera effekterna hos enskilda politiska initiativ eller sociala rörelser.

Enligt Lagerkvist är studentrörelsen 1989 och den våldsamma repressionen ett exempel på en Händelse med stort H som kan jämföras med attacken mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001 eller med Berlinmurens fall i november 1989.

Men få inser den ”globala betydelsen” av den kinesiska proteströrelsen. Den är ”nästan helt bortglömd”, både i Kina där få ens känner till den och i resten av världen där dess inverkan på vår samtid underskattats.

Lagerkvists undersökning utgår alltså ifrån ett försök att ge en sanningsenlig bild av studentrörelsen, något som enligt honom ger oss en djupare förståelse för Kinas plats i världen idag. Sanningen om vad som hände där och då leder oss vidare till sanningen om vad som hänt i Kina sedan dess och i världen idag.

Tiananmen Redux rör sig mellan tre nivåer: från det lokala, till det nationella och slutligen det globala.

Tragedin Tiananmen

Eftersom sanningen om studentrörelsen tillmäts så stor vikt för vad som hände senare är det också logiskt att bokens första del är både längst och mest fullbordad.

Berättelsen är detaljerad och personlig. Ledarna inom både partiet och studentrörelsen blir levande med hjälp av referat och citat från memoarer och andrahandskällor.

Fjärdejunimassakern kallas ofta för en tragedi och i Lagerkvists händer finns det verkligen något teatralt över det hela. När det fungerar förstärker det hans berättelses inverkan, men när det inte fungerar går det över i ren personfixering. Som när Lagerkvist föreslår att historien skulle ha sett annorlunda ut med en kinesisk Nelson Mandela eller Dalai Lama vid rodret.

Karaktärerna i Lagerkvists drama blir ofta ensidiga och de lever alltför ofta upp till sina förväntade roller.

Partiets patriark Deng Xiaoping framstår som en hård och målinriktad – ”obeveklig” – ledare. Han är densamma från tiden som ”exekutör” av den ”fullständiga inkvisitionen” mot högerelement 1957 till dagen då han blir den ytterst ansvarige för massakern 1989.

I skarp kontrast till detta står den före detta generalsekreteraren Hu Yaobang vars död gav studenterna en anledning att inleda protesterna på torget och som var ”en av få mildrande krafter” både under Maos dagar och reformeran.

En av de mest citerade källorna i Lagerkvists skildring av maktspelet inom partiet är Zhao Ziyangs Prisoner of the State. Zhao var partiets generalsekreterare som på grund av sin ”mjuka” linje fick ta skulden för partiets misslyckande att få kontroll över protesterna och fick tillbringa de sista femton åren av sitt liv i husarrest. Där spelade han in sina memoarer på kassettband som sedan smugglades ut för publikation i USA och Hongkong.

Memoarerna avspeglar enligt Lagerkvist en ”demokratiskt sinnad och övertygad person” som om han bara hade fått fortsätta vid makten troligen hade lett Kina på en helt annan bana.

Berättelsens tragiska hjältar är välkända studentledare som Wuer Kaixi, Wang Dan och Chai Ling (den enda kvinnliga protagonisten framstår i Lagerkvists skildring, liksom i så många andra, som emotionell och på gränsen till oansvarig), tillsammans med aktiva supportrar som fysikern Fang Lizhi och den fängslade nobelpristagaren Liu Xiaobo.

Att studenterna på Himmelska fridens torg framförde krav på ökade demokratiska och medborgerliga rättigheter är obestridligt, men på frågan om varför studenterna valde att bege sig för att protestera på torget finns flera svar.

Vissa har betonat ett populärt motstånd mot den utbredda korruptionen, andra har fört fram den kraftiga inflationen eller de begränsade möjligheterna för kinesiska akademikerna att profitera på de ekonomiska reformerna.

För Lagerkvist framstår ändå det demokratiska idealet som den enda verkliga motivationen. Studenternas uttalade protester mot korruption och inflation, liksom försäkran om att de stödde socialismen och partiet var inget annat än en taktik för att minska risken för repression.

Men var det verkligen så enkelt? Just Liu Xiaobo har kritiserat sig själv och demokratirörelsens ledare för elitism och en bristande förståelse för vad demokrati innebär.

Vi bör inte heller glömma bort att inflation – eller mer exakt prishöjningar på mat – kan ge upphov till betydande proteströrelser. Så var fallet i Tunisien 2011, men också i Polen under åttiotalet.

Som mest fascinerande blir Lagerkvists skildring när han skriver om scenen där dramat utvecklade sig. Med inspiration från Wu Hungs lysande studie av Tiananmen som ett politiskt rum beskriver Lagerkvist torgets politiska historia.

Från ett ceremoniellt palatstorg förvandlades Tiananmen till en politisk arena när studenterna intog torget under den epokgörande Fjärdemajrörelsen 1919 – en rörelse mot imperialism och för de moderna idealen vetenskap och demokrati – och senare en plats för folket under Mao Zedong. Ett folk som definierades och representeras av kommunistpartiet.

Kommunisterna utvidgade torget genom att rasera kejserliga konstruktioner och ersatte dem med socialistiska monument, som monoliten Monument över Folkets Hjältar som i tio tablåer beskriver Kinas ”revolutionära historia”. När studenterna 1989 reclaimade torget och rätten till representation på den politiska scenen blev detta monument till den naturliga mittpunkten.

Det var intill monumentet som några konstnärsstudenter trotsigt reste sin Demokratigudinna den 30 maj, 1989. Statyn fick stå kvar i fyra dagar innan ”upprorsmakarnas andliga stöttepelare” krossades av en stridsvagn från Folkets befrielsearmés trettioåttonde enhet.

Den nya nationella ordningen

Om den våldsamma repressionen på Pekings gator (dödandet skedde inte på själva torget utan när invånarna i huvudstaden försökte att hindra militärens framfart) var slutet på en rörelse, var detta enligt Lagerkvist även början på någonting nytt: intensifierade ekonomiskt liberala reformer hand i hand med en nyauktoritär, nynationalistisk politik.

Idén om en ny kinesisk nationalism som Johan Lagerkvist har plockat upp blev under nittio- och nollnoll-talet otroligt populär bland både akademiker och journalister, framför allt i USA.

Mycket verkar tala för en nationalistisk reaktion efter det kosmopolitiska åttiotalets ideologiska nederlag. Lagerkvist tar upp de mest välkända exemplen: den patriotiska utbildningskampanjen och den patriotiska kommersen i form av populärnationalistiska böcker, filmer och dagstidningar.

Men samtidigt har den akademiska litteraturen haft svårt att hitta övertygande bevis för att det skulle röra sig om något verkligt nytt, att en våg av nationalism skulle ha sköljt över Kina någon gång runt millennieskiftet.

Det är svårt att se hur den patriotiska utbildningskampanjen som lanserades 1994 kan ha haft någon direkt effekt på den nationalistiska, kommersiella litteraturen som växte fram mer eller mindre samtidigt. Yngre kineser verkar inte heller vara mer nationalistiska än de äldre, inget tyder på att nationalismen i dagens Kina skulle vara en generationsfråga.

Även om forskarna under åttiotalet var förhållandevis ointresserade av just nationalism som verktyg för att beskriva dåtidens Kina, betyder inte detta i sig att det inte fanns någon nationalism i samhället. Tvärtom går det att hitta exempel som tyder på motsatsen.

Att det som sågs som traditionellt kinesiskt – mahjong, pekingopera, kampsport – upplevde något av en renässans under ”kulturfebern” som drabbade det kinesiska samhället efter den revolutionära ortodoxins upplättande är ett exempel. Debatten kring den kinesiska nationens essentiella karaktär i samband med TV-serien Heshang är ett annat.

Lagerkvist lyfter själv fram hur viktigt det var för studenterna 1989 att deras rörelse skulle erkännas som patriotisk och kommenterar skarpsinnigt att det rörde sig om ”en kamp om själva definitionen av patriotism”. Vem hade rätt att representera den kinesiska nationen – partiet, studenterna eller rentav en demokratisk vald regering? Det var nationella frågor som engagerade demonstranterna.

Nittiotalet var början på slutet för det revolutionära kommunistpartiet. Veteranerna från revolutionen blev allt färre och ledarskapet togs över av en generation som inte hade något minne av tiden före Folkrepublikens grundande. Men att revolutionärerna lämnade över makten till förvaltarna av det socialistiska nationsbygget är inte samma sak som att kommunismen har övergivits till förmån för nationalismen.

Istället går det att likna det kinesiska ledarskapet efter Deng Xiaoping vid ett gäng nationella ingenjörer som försöker passa in den nya reformpolitiken i en postrevolutionär nationell mall. Allt under kommunistpartiets fortsatta ledarskap.

I motsats till Mao Zedong, som såg revolution, uppror och uppbrott som det som driver historien framåt, står ledare som före detta presidenten Jiang Zemin och Xi Jinping.Den förstnämnde såg till att inkludera entreprenörerna i det folk som partiet är tänkt att representera, medan den senare påminner oss om att vi inte får använda det revolutionära Kina som mått för att negera reformerna, men inte heller använda reformerna för att negera de framsteg som gjordes under Mao. Den nationella historien är inte längre full av uppbrott utan en kontinuerlig, utdragen process.

Som ackompanjemang till denna beskrivning av historien hittar vi det nya ledarskapets främsta besatthet: stabilitet.

De ”tumult” som utbröt under Tiananmenrörelsen och under Kulturrevolutionen är de värsta exemplen på hotet mot denna stabilitet. Idag, skriver Lagerkvist, upprätthålls denna stabilitet av en enorm säkerhetsapparat som efter Fjärdejunimassakern har fått allt större anslag.

Nyliberal auktoritet

De som för något årtionde sedan menade att hela världen efter Sovjetunionens fall var på väg i samma riktning – mot en demokratisk marknadsekonomi av europeisk-amerikansk modell – har för den mesta delen tystnat. Liksom de som såg framför sig en multipolär, mera ansvarstagande världsordning – en världsby.

I kontrast till denna saga beskriver Lagerkvist övertygande hur världen likriktas under ett flexibelt neoliberalt paradigm som fungerar lika bra i Thatchers Storbritannien och Bildts Sverige som i kommunistpartiets Kina.

Det finns ingen motsättning mellan marknadssamhället och en auktoritär stat, liksom demokratiska stater inte verkar ha några större problem med att inkludera auktoritära härskartekniker som massövervakning i sin arsenal. ”Idag tenderar världens maktlogik att konvergera”, sammanfattar Lagerkvist läget.

Mindre övertygande blir det när han påstår att repressionen av studentrörelsen var avgörande för att Kina skulle nå sin nuvarande ”supermaktsstatus”. Det är svårt att göra samma koppling mellan massakern och de intensifierade ekonomiska reformerna under Jiang Zemin som Lagerkvist gör.

”De genomgripande marknadsreformerna som han ansåg nödvändiga mötte så hårt motstånd att han bara kunde vinna striden genom det indirekta hotet om ytterligare militärt våld”, skriver Lagerkvist om Deng Xiaopings agerande under våren 1989. Men soldaterna sattes inte in mot motståndare till reformpolitiken inom partiet, utan mot en proteströrelse som på det hela taget måste ses som förhållandevis positiva till reformerna.

Ett potentiellt viktigare incitament till att motverka splittring inom partiledarskapet och till fortsatt direkt kontroll över armén kan vara det politiska spel som föranledde Sovjetunionens fall. En av få historiska referenser som har oroat kommunistpartiet mer än protesterna på Himmelska fridens torg.

Här kommer vi tillbaka till det som är så otroligt komplicerat i det som Lagerkvist tar sig an: att isolera effekterna av en enskild historisk händelse. För även om vi håller med om den historiska utveckling som han beskriver levererar Lagerkvist inte tillräckligt med bevis för att kunna belägga ett orsakssamband mellan just studentrörelsen och det som enligt honom karakteriserar dagens Kina.

För att visa på ett sådant samband skulle det ha behövts fler och andra källor. Lagerkvist citerar friskt ur memoarer och historieskildringar som givits ut i Hongkong. Dessa är ofta fulla av detaljerade, dramatiska skildringar av viktiga historiska ögonblick och ger en känsla av att vi tagit oss innanför maktens låsta dörrar. Men eftersom de bygger på självupplevda händelser eller anonyma källor är de mycket fattigare vad gäller källhänvisningar. De lider också av samma Good Guy/Bad Guy-syndrom som återfinns i Tiananmen Redux.

Inte heller Lagerkvist refererar till särskilt många källor. Framför finns knappt någon hänvisning till den massiva, sofistikerade forskning som gjorts kring studentrörelsen. Det är synd, för skildringen hade varit mera övertygande om den hade skrivits i dialog med tidigare studier.

Visserligen är Tiananmen Redux ingen akademisk studie, men det ursäktar inte slapp källkritik. Att en så tveksam källa som Tiananmen Papers används utan vidare är ett talande exempel.

Detta verk som utger sig för att vara baserat på hemlighetsstämplade dokument utsmugglade från Kina kunde ha varit en potentiell guldgruva om det inte hade varit för att personen som står bakom sammanställningen är anonym och att de påstådda förstahandsdokumenten inte ens har visats för de tre akademiker som sammanställt den amerikanska utgåvan. Slutresultatet är en grovt redigerad text vars innehåll antingen stämmer väl överens med tidigare källor eller är näst intill omöjligt att kontrollera.

Kanske har Lagerkvist rätt när han undrar om det inte skulle behövas ett sanningsserum för att komma tillrätta med historien kring Tiananmenrörelsen. Eller ännu otroligare: en öppning av arkiven.

I vilket fall är det beklagligt att en författare som fäster en så stor vikt vid att föra fram sanningen om det som är bortglömt eller förljuget inte klarar av att belägga sina påståenden på ett mer konkret, mer övertygande sätt.

Det är ett mycket ambitiöst projekt som Lagerkvist har givit sig på och det är bitvis en väldigt givande läsning. Det vore även orättvist att helt och hållet beskylla bristerna i Tiananmen Redux på författaren, ämnet är och förblir svårhanterligt.

Lagerkvist tar oss med på ett återbesök till ett av samtidshistoriens dunklaste förlopp och kan förhoppningsvis bidraga till att motverka att studentrörelsens och massakerns betydelse glöms bort.

Tills tiden är mogen för en Tiananmen Redux Redux är Lagerkvists bok ett provokativt och intressant tillskott till litteraturen.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

2 maj 2014

China says 2 extremists detonated explosives in Xinjiang in apparent suicide blast – The Asahi Shimbun

Två misstänkta och en förbipasserande miste livet i vad som verkar ha varit en självmordsattack mot den södra järnvägsstationen i Urumuqi, huvudstad i regionen Xinjiang. 79 personer skadades när en sprängladdning detonerade vid stationens utgång, just när passagerarna från ett nyinkommet tåg var på väg ut. Enligt tidigare uppgifter attackerades även de förbipasserande med knivar.

China refutes U.S. annual counter-terrorism reports  – Xinhua

Kinas utrikesdepartement uttrycker missnöje med en rapport om terroristbekämpning som släpptes av USA:s State Department förra månaden. I rapporten står det att Kinas internationella samarbete kring dessa frågor ”var fortsatt marginellt” under 2013.

A Partial Primer to China’s Biggest Shadow: Entrusted Loans – WSJ

Lån mellan företag är den snabbast växande formen av alternativ finansiering i Kina. Bristen på insyn vad gäller den här typen av transaktioner gör att dessa lån utgör ett osäkerhetsmoment i den kinesiska ekonomin. Ny forskning visar emellertid att dessa lån spelar en viktig roll framför allt för aktörer på fastighetsmarknaden.

What is the Price of Press Censorship? – CMP

En biträdande direktör för den grupp som ansvarar för polisiär kontroll och censur på internet i staden Haikou har dömts till tio år i fängelse för mutbrott. Hans brott bestod i att ta emot mutor för att ta bort innehåll som fick de som betalade mutorna att se illa ut: The court found that Wei Yining had used “the convenience of his position,” with the power to control the internet, to delete more than 280 internet posts in exchange for around 700,000 yuan. The bribe payers were 11 web police from the public security bureaus of 11 local cities in 6 provinces. They were responsible [to their local superiors] for removing posts on two major Haikou-based websites that was detrimental to the image of their local governments. They would pay up, and Wei Yining would send down an order for the posts to be deleted.

Q & A: Jeffrey Wasserstrom on History, Dissent and the Power of May 4 in China – NYT

Historikern Jeffrey Wasserstrom om betydelsen av minnet av den fjärde maj-rörelsen 1919 för kommunistpartiet och för kinesiska studenter, under våren 1989 och idag.

25 september 2013

I jakten på att föda sin enorma befolkningen (den största i världen) vänder sig Kina till Ukraina – och leasar nu stora mängder jordbruksland i Ukrainas östra delar, rapporterar The Telegraph. Till en början 100 000 hektar mark, men ett avtal fram till 2050 ger Kina möjlighet att hyra totalt tre miljoner hektar, eller nio procent, av Ukrainas yta; ett område lika stort som Belgien: China consumes about one-fifth of the world’s food supplies, but is home to just nine per cent of the world’s farmland, thanks in part to rapid industrialisation.

Idag är det onsdag, vilket också innebär en ny seriestrip av Joakim Eriksson. Klicka på bilden nedan för att komma till serien:

周易漫画2

Dagens länkar:

Speedy Trains Transform China – New York Times

Utvecklingen för höghastighetståg har fullkomligt exploderat under de senaste årens snabba utbyggnad av nätet: Just five years after China’s high-speed rail system opened, it is carrying nearly twice as many passengers each month as the country’s domestic airline industry. With traffic growing 28 percent a year for the last several years, China’s high-speed rail network will handle more passengers by early next year than the 54 million people a month who board domestic flights in the United States.

Amway Embraces China Using Harvard Guanxi – Bloomberg

Det går bra för amerikanska hälsoföretaget Amway i Kina. Företaget sponsrade Kinas olympiska lag under OS i London och Kina har varit företagets största marknad sedan nio år. En viktig nyckel till Amways framgång har varit finansieringen av ett program för så kallade ”Amway fellows” vid Harvard. Där har 500 kinesiska kadrer tränats sedan 2002 till en kostnad av 1 miljon US dollar per år. Ledare i provinserna Henan, Ningxia och Shaanxi liksom partisekreterare i städerna Nanjing och Wuxi har deltagit i det Amwayfinansierade programmet. Sedan programmets start har företagets försäljning i Kina mer än fyrdubblats. Mao Shoulong från Renminuniversitetet i Beijing kommenterar: “Of course this influences Amway’s position in China; they’ve got provincial governors and department heads visiting their headquarters each year,” he says. “Government officials shouldn’t be taking money from a company to travel to the U.S. or visit sites around the country, especially when one of those stops includes the company’s headquarters.”

China to audit military officials in move to fight graft: Xinhua – Times of India

Innan militärer kan befordras eller pensioneras kommer de behöva genomgå en granskning av bland annat fastigheter, tjänstebilar och tidigare maktutövande. Detta enligt nya riktlinjer från den centrala militärkommissionen.

Parsing the “public opinion struggle” – China Media Project

Mycket detaljerad analys av Kinas hårdare hållning mot att begränsa yttrandefriheten på internet. Qian Gang har följt den officiella retoriken från partimedia under de senaste månaderna och satt det i en historisk kontext som sträcker sig till 80-talet. Tydligt är att Xi Jinpings hållning tycks vara den tuffaste hittills, och kan i värsta fall vara början på ett förtryck mot oliktänkande och aktivister av ett slag som inte skådats sedan 50-talet:

“Some people say that the situation in China’s ideological sphere right now looks like it did back in the 1980s during the campaign to ‘root out spiritual pollution’ and the campaign to ‘oppose liberalization’. This comparison is inaccurate, I say. . . The campaigns against spiritual pollution, liberalisation and peaceful evolution were blemishes against the backdrop of the 1980s. These recent events take us back to the first 30 years [of CCP rule], splashing black ink against the backdrop of the 1950s.”

These are warning signs that we must watch very carefully.

Teenage ”Rumor Monger” Released After One-week Detention – CCTV (Youtube)

Den 16-åring som greps efter att hans ”falska” tweet på mikrobloggen Sina Weibo retweetats över 500 gånger har släppts, rapporterar CCTV på sin Youtube-kanal (en sajt som ironiskt nog är censurerad i Kina). 16-åringen var den förste  att gripas för ”ryktesspridning” efter att högsta domstolen i Kina gått ut med sin nya tuffare tolkning av lagstiftningen (VFL, 10 september). Gripandet ledde till stor ilska bland internetanvändare som i protest mot myndigheternas agerande började leta fram obekväma uppgifter om partikadrar och polischefer, vilket ledde till att en polischef nu stängts av från sitt jobb efter att korruptinsmisstankar kommit i dager.

China seeks lessons in attracting more foreign students – China Daily

Antalet utländska studenter i Kina har ökat stadigt de senaste åtta åren, men det är fortfarande många fler kinesiska studenter som beger sig utomlands än utländska studenter som kommer till Kina. 2013 studerade 1,14 miljoner kineser utanför landet medan antalet utländska studenter i Kina endast uppgick till 328 000.

From China’s Left and its Right, Pride Cometh Before a Fall – Tea Leaf Nation

TLN går igenom likheterna mellan Bo Xilai och Charles Xue – två tidigare starka politiska krafter i det kinesiska samhället, den ena på vänsterkanten och den andra på högerkanten, som snabbt och hårt föll från sina respektive maktpositioner.