hk-night

Utredning av fallet med den “försvunne” Gui Minhai, chef för bokhandel i Hongkongs Causeway Bay

Världens Folkrikaste Land har översatt nedanstående telegram från nyhetsbyrån Xinhua (17/1). Telegrammet återger vad man påstår är en bekännelse från Gui Minhai som sitter häktad på okänd ort. Det är en första bekräftelse från officiellt kinesiskt håll på att man har gripit den svenske medborgaren Gui Minhai som försvann från sitt hem i Thailand i november 2015. En bekännelse från en tårögd Gui Minhai har även sänts av statliga tevekanalen CCTV (17/1). Gui Minhais dotter avfärdar uppgifterna om att hennes far skulle ha lämnat över sig till kinesiska myndigheter frivilligt och säger att hon aldrig har hört talas om den smitningsolycka som han ska ha arresterats för (17/1). Xinhuas telegram avslutas med en kommentar om att Gui Minhai också misstänks för “andra brott”, men nämner inte att tre av Guis bokhandlarkollegor också har “försvunnit” och att en fjärde “samarbetar med myndigheterna” efter att förflyttat sig från Hongkong till det kinesiska fastlandet under oklara omständigheter.

— VFL red

Telegram från Nyhetsbyrån Xinhua, Beijing, 17 januari

Rubrik: Utredning av fallet med den “försvunne” Gui Minhai, chef för bokhandel i Hongkongs Causeway Bay

“Under alla dessa år som jag har varit borta, har jag levt i oavbruten oro, jag hade ofta mardrömmar och drömde också ofta om mitt hem och om att möta mina nära och kära.

Detta berättar Gui Minhai från sin plats i häkte, den 13 januari.

Chefen för en bokhandel i Hongkongs Causeway Bay, Gui Minhai, har under de senaste dagarna blivit fokus för offentlig debatt i utlandet – uppgifterna om “Causeway-bokhandlarchefens försvinnande” har föranlett ett mediadrev i Hongkong och i utlandet, det finns till och med de som har startat en rörelse för att “hitta Gui Minhai”. Vem är Gui Minhai? Vad är egentligen den verkliga historien bakom hans så kallade försvinnande?   

Rattfylleri och smitning, en blomstrande ung kvinna som plötsligt vissnade

Vi går in i en liten lägenhet på 60 kvadratmeter i ett bostadshus i staden Hangzhou, i Zhejiangprovinsen, här bor 83-årige herr Shen med 65-åriga fru Zhou.

Trots att lägenheten är liten, finns där ett särskilt sovrum som är till bredden fyllt av foton från en ung flickas liv. Där finns några enkla krysantemum och leksaker från barndomstiden, kontrasterade av fotografier av ett en gång sprudlande, leende ansikte.  

“Min man vågar aldrig gå in där eftersom så fort han går in i rummet tänker han på när vår dotter var liten, alla minnen från hennes uppväxt kommer tillbaka. Från morgon till kväll håller jag vår dotter sällskap där inne i rummet… Det har nu gått elva år, hur mycket smärta ryms i våra hjärtan?“

När dottern kommer på tal har fru Zhou svårt att dölja sin sorg. Hon säger att rummet är inrett precis så som deras dotter tyckte om det när hon levde. För varje år som passerar köper fru Zhou nya kläder som hon hänger vid sängkarmen, för att ge intryck av att dottern aldrig hade lämnat dem.

En trafikolycka för elva år sedan berövade två gamla människor deras enda älskade dotter. Den som låg bakom smitningsolyckan var ingen mindre än Gui Minhai. Född i maj 1964 och ursprungligen skriven i Ningbo, i provinsen Zhejiang, blev han svensk medborgare 1996.   

Den 8 december 2003, i Ningbo organiserade Gui Minhai en affärsmiddag under vilken det skålades friskt till höger och vänster. När middagen avslutats fattade Gui Minhai ett beslut som han skulle komma att ångra ända till idag, han valde att själv köra hem sina vänner.

Samma kväll sjutton minuter över nio, när Gui Minhai körde förbi ett av Ningbos universitet som låg på vägen mellan Jiangdong-distriktet och Zhenhai-distriktet, körde han på och dödade en kvinnlig universitetsstudent som gick över vägen.

För Gui Minhai är det hela ett smärtsamt minne: “Min syn är inte bra, jag hörde bara en duns och så var olyckan ett faktum.”

Enligt relevanta rättsdokument visade ett prov att alkoholhalten i Gui Minhais blod efter olyckan var 1.14 mg/ml, vilket når upp till gränsen för rattfylleri. Polismyndigheten beslutade i enlighet med lagen att Gui Minhai bär det fulla ansvaret för olyckan.

Hon hette Shen, den kvinnliga universitetsstudenten som dött i olyckan, knappt över 20 år gammal var hon i sin blomstrande ungdom, något som gjorde hennes familjs olycka ännu större: denna skatt till dotter hade fötts när hennes far redan var över ett halvt sekel gammal. Hon hade varit faderns ögonsten, han hade sett sitt barn växa upp och längtat efter att hon skulle bilda familj och skaffa sig en karriär, det är svårt att förstå hur denna vackra önskan kunde krossas så hänsynslöst och istället förvandlas till den hjärtskärande smärta som det innebär när de gamla måste begrava sina unga.

“Vår familj föll samman på en sekund,” berättar fru Zhou. Det plötsliga dödsbudet hade gjort både henne och hennes man sjuka, särskilt illa var det för hennes man vid nyår, då hans läge förvärrades. Han var ofta frånvarande och gick in i depression, en gång gick det så långt att han ville ta sitt eget liv.

Rädsla för fängelse ledde till landsflykt från villkorligt straff

I augusti 2004 dömdes Gui Minhai i domstol till två års fängelse för att ha smitit från trafikolyckan, det omvandlades till en två års villkorlig dom. Offrets familj motsatte sig domen och krävde ett hårdare straff för Gui Minhai.

Gui Minhai ångrade djupt hur hans rattfylla på ett ögonblick hade krossat en lycklig familj. Men hans oro för att han verkligen skulle behöva tillbringa tid i fängelse var ännu större. Följaktligen, efter domstolens beslut och innan han helt betalat av den ersättning som han var skyldig, gjorde Gui Minhai ännu ett felaktigt val.  

“Jag började bli rädd, rädd för att sitta i fängelse. Dessutom hade jag inga möjligheter att fortsätta göra något i landet efter en sådan här händelse, så jag tänkte att det var nog bättre att ge mig iväg,” berättar Gui Minhai.

I november 2004, medan Gui Minhai fortfarande avtjänade sitt villkorliga straff och enligt lagen inte fick lämna landet, gick han till verket med en noggrann plan, han använde en annan persons ID-handlingar och tog sig över gränsen som turist, han reste mellan flera länder, alltjämnt på rymmen i utlandet.

I augusti 2006 fattade man beslut angående Gui Minhais flykt från sitt straff, domstolen upphävde beslutet att ge Gui Minhai två års villkorlig dom och utfärdade en häktningsorder för att verkställa det ursprungliga tvååriga fängelsestraffet. Polismyndigheten inledde eftersökningar via internet.

Gui Minhais flykt innebar ännu mer smärta för offrets familj. I flera år hade detta äldre par investerat nästan hela sina liv i fallet, deras inre önskan var att den redan dömde Gui Minhai skulle avtjäna sitt straff, för att ge tröst åt dotterns själ i himlen.

Efter elva år på flykt fick den överväldigande smärtan honom att besluta att överlämna sig åt rättvisan

Tiden på flykt var allt annat än behaglig. Under denna tid har Gui Minhai slagit sig ihop med andra för att göra affärer, men en ständigt växande rikedom kunde inte kväva en ständigt växande skuldkänsla och skam. När han pratar om sitt liv på flykt är de ord han använder oftast “skräck” och “skuld”.

“Efter att ha lämnat landet, trodde jag i början att den psykiska påfrestelsen skulle lindras, men i själva verket blev den värre,” säger Gui Minhai. “För det första, har  jag genom att fly mitt ansvar tillfogat ännu mer smärta för offrets familj, för det andra, har jag genom att fly inte bara undvikit mitt ursprungliga straff, men även ytterligare brutit mot kinesisk lag, det är ett brott efter ett annat.”

Eftersom han var på flykt från sitt straff vågade Gui Minhai inte återvända hem, han kunde inte utföra sin plikt som son att vara vid sina föräldrars sida. “Utan mitt land, utan min familj, utan mitt hem… I antiken sade man att hemmet är där ens sinne kan vila. När sinnet inte får vila, är hemmet ingenstans,” säger han. “Mitt inre är plågat, jag har ofta använt materiella njutningar för att döva denna plåga, men i själva verket går den inte att döva. Under lång tid har mitt inre pinats, hela dagar har jag haft mardrömmar, vilket lett till att mitt blodtryck har höjts, hjärtproblem och oerhörda plågor…”   

Gui Minhai säger att trots att han lyckades fly utomlands under dessa år, har han i sitt sinne kännt sig som på drift, utan rötter. I synnerhet efter att han fått veta att hans far blivit allvarligt sjuk, som familjens ende son har han inte kunnat vara vid den gamles sida för att ta hand om honom, mer än en gång har han tänkt att han borde återvända för att lämna över sig själv åt polisen, men i slutändan har han inte lyckats uppbringa mod nog för att ta det slutgiltiga steget.

Det var i juni 2015, när han vaknade mitt i natten från en dröm, fortfarande brottandes med frågan om han borde överlämna sig själv eller inte, som han nåddes av nyheten att hans far hade gått bort. Gui Minhai hade gått miste om sin sista möjlighet att träffa sin far, han kunde bara skicka sina kondoleanser, i ett långt brev med titeln “I fars minne” öppnade han sitt plågade hjärta: “När jag dör föredrar jag att begravas vid mina föräldrars grav, för att kunna hålla dem sällskap i döden. Att inte veta var jag kommer att begravas när jag dör, det är tragiskt.”  

Gui Minhai berättar att det var i detta ögonblick som han först börjat rannsaka sig själv. När han själv upplevde hur smärtsamt det var att ta ett sista farväl, något som han genom sin bristande respekt inför lagen hade tvingat en annan familj att göra för 11 år sedan. Detta fick honom att bestämma sig att återvända till Kina och överlämna sig.

“När min far dog hade jag ingen möjlighet att närvara vid hans begravning på grund av den här saken och det berörde mig djupt. Min mor är över 80 år och är redan i slutet av sitt liv. Jag har tänkt på det från hundratals vinklar, funderat på det dag som natt, i mitt hjärta finns ständigt en djup känsla av skuld. Jag drabbas ofta av plötslig och djup depression och stark sorg.

“Därför dröjde sig mina tankar alltid kvar vid att återvända till Kina och överlämna mig. Jag ville lösa den här saken så att jag under min mors sista år kan träffa henne ännu en gång.” Vid det här laget så är Gui Minhas kinder fulla av tårar och han begraver sitt huvud i sina händer. “Tidigare har jag aldrig haft modet att ta det här steget, men nu tänker jag att det är dags att jag tar det.”

I oktober 2015 överlämnade Gui Minhai sig själv till polismyndigheten.

Ett allvarligt tillkännagivande: “Låt mig lösa mina egna problem på egen hand”

Från det att Gui Minhai började samarbeta med polismyndighetens utredning har han skrivit flera bekännelser. Han säger att från det ögonblick då han beslutade sig att återvända till Kina och överlämna sig själv till rättvisan var han redan förberedd: “Jag måste ta mitt ansvar inför lagen, och jag accepterar vilket straff som helst.”

Efter att ha hört talas om den drabbade familjens miserabla situation har Gui Minhai haft ännu svårare att hantera sina samvetskval och han hoppas kunna framföra sina djupaste kondoleanser: “Jag vill uttrycka en ärlig ursäkt till den drabbade familjen: förlåt mig! Jag vet att jag inte kan gottgöra den skada och smärta som jag har åsamkat dem. Så länge jag lever kommer jag att göra mitt yttersta för att sona mina brott, trots att detta inte kan ge dem mer än en minimal tröst.

Efter att ha fått reda på att hans beslut att återvända till Kina spridits i utlandet som ett “försvinnande” vill Gui Minhai göra ett allvarligt tillkännagivande: “Det var mitt frivilliga val att återvända till Kina och överlämna mig till rättvisan, det hela rör ingen annan. Detta är ett ansvar som jag måste ta på mig själv och jag vill inte att någon annan blandar sig i situationen eller lägger sig i det faktum att jag återvänt till Kina, eller till och med genomför illvilliga mediadrev.

Gui Minhai fortsätter:  “Även om jag är svensk medborgare så känner jag djupt inombords att jag fortfarande är kines, mina rötter är fortfarande i Kina. Därför hoppas jag att Sverige kan respektera mitt individuella val, respektera mina rättigheter och mina privata affärer och låta mig lösa mina egna problem.”

Utredningen har visat att Gui Minhai också är misstänkt för andra brott. Berörda individer samarbetar just nu med utredningen. Fallet är för närvarande ett steg närmare åtal.

VFL-redaktionen
redaktionen@vflnyheter.se

 

2 reaktion på “Utredning av fallet med den “försvunne” Gui Minhai, chef för bokhandel i Hongkongs Causeway Bay”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*