Wo shi Chali

“Wo shi Chali” – yttrandefriheten inte hotad utan överspelad

Kinesiska internetanvändare reagerade snabbt efter onsdagens attack mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo, då tolv personer dödades. Bland offren fanns tidningens chefredaktör och flera av dess tecknare.

Både på Twitter och den kinesiska motsvarigheten, Weibo, har många kineser uttryckt sina sympatier. Det mest omtalade ämnet på Weibo under veckan var ”fransk tidning attackerad” (#法国杂志社遇袭#).

Taggen ”je suis Charlie” och den kinesiska översättningen ”wo shi Chali” (我是查理) har använts för att uttrycka stöd för den drabbade tidningen, men också för att sprida generaliserade budskap.

Reaktionerna i Kina har alltså också blivit politiska, även om den inte gett en lika stark symbolisk laddning som i Europa, där kraftiga reaktioner kommit från olika grupper över hela det politiska spektrumet.

Luz, en av de överlevande tecknarna på Charlie Hebdo, berättar i en intervju om varför han känner sig olustig över hur massakern kommit att approprieras av politiska krafter:

”Alla ögon är på oss, vi har blivit symboler, liksom våra teckningar. Humanité hade rubriken ”Det är friheten som man har mördat” ovanför en reproduktion av mitt omslag om Houllebecq som, även om det har viss substans, är en spydighet riktad mot Houllebecq. På våra axlar har man placerat en symbolisk börda som inte finns i våra teckningar och som är oss lite främmande. Jag räknar mig till dem som har svårt för detta.”

Luz är bekymrad över hur satirtecknare, efter publiceringen av Muhammedteckningarna i Jyllands-Posten 2007, kommit att representerats antingen som ”vita riddare” eller ”trubbelmakare”. Luz tar alltså avstånd ifrån den politisk symbolismens svart-vita skildring av verkligheten.

Attacken har i Frankrike och i Västvärlden till stor del kommit att bli en symbol för nationell, regional eller rentav civilisatorisk solidaritet. Men den andra aspekten av denna berättelse, den som lyfts fram av Humanité i citatet ovan, är den som fått genomslag bland  de kinesiska internauterna: berättelsen om massakern som en attack mot yttrandefriheten.

Via sociala medier har karikatyrer och parafraser spridits på temat, liksom loggan från en minneshögtid som hölls i Taipei under fredagen.

I Beijing anordnade Foreign Correspondents Club of China på torsdagen en liknande manifestation till minnet av de mörade kollegorna på Charlie Hebdo.

Klubbens ordförande, Peter Ford, poängterar att manifestationen även handlade om pressfrihet. På detta sätt skiljer den sig, skriver Ford, från de officiella kinesiska reaktionerna som har ”undvikit tragedins pressfrihetsaspekt” och fokuserat på ”hotet från terrorismen”.

Journalister och kinesiska internetdissidenter har gemensamt att de gillar att upprepa hur viktig yttrandefriheten är för ett välfungerande, öppet och demokratiskt samhälle.

Samtidigt gör den ekonomiska och informationstekniska utvecklingen att denna frihet, en av det långa nittonhundratalets heliga kor, blir allt mer daterad.

När den traditionella pressen – och det offentliga samtalet – tvingas ut på internet, då innebär det även ett fundamentalt skifte av villkoren för dess existens. Bland de liberala värdena är det yttrandefriheten som påverkas mest av denna transformering. Den blir på en och samma gång självklar och irrelevant.

Internets utbredning i det politiskt auktoritära kinesiska samhället har inneburit en liberalisering av samtalet och en framgång för yttrandefriheten. Idag är yttrandefriheten en självklarhet även i Kina, med vissa förbehåll.

Kinesiska myndigheter har i princip övergivit tidigare totalitära ambitionerna att kontrollera det privata samtalet. De har även anpassat sig till det faktum att det i vår tid inte går att dra en skarp gräns mellan det privata samtalet och offentligheten på internet. I praktiken innebär detta att censuren i allt högre grad ersätts av informationskontroll. Subversiva, obscena och stötande budskap får vara kvar — så länge de inte når ut till alltför många.

Den kittlande känslan som den upphetsade cyberdissidenten får när hän publicerar en politiskt subversiv harang på sin blogg har mer att göra med rebellens självbild än med den verkliga risken för påföljder. Riskabelt blir det först om denna aspirerande dissident har tillräckligt många vänner för att läsarkretsens omfattning i sig ska skapa oro.

Den klassiska censuren på nätet är inte bara tekniskt komplicerad, den är inte politiskt åtråvärd. Istället satsar kinesiska myndigheter på selektiv repression riktad mot inflytelserika användare, som i kampanjen mot internetrykten och ”stora V:n”.

Kina är ett informationstekniskt välutvecklat samhälle, jämförbart med Europa eller USA. I det globala cyberrummet är det inte yttrandefriheten som är viktigast, det är makten att bli hörsammad.

Det är av denna anledning som attacken mot Charlie Hebdo inte kommer inte att få några direkta konsekvenser för yttrandefriheten (annat än om den skulle hjälpa Le Pens reaktionära Front National till valseger). Om det finns något hot mot det klassiska satirtecknandet har det inget att göra med yttrandefrihet, det är samma hot som för den traditionella pressen i stort: internet. Den typ av liberal modernitet som Charlie Hebdo representerar (tecknaren Luz jämför tidningen med ikonoklasten Jean-Marc Reiser) är utdöende och med den yttrandefriheten som vi tidigare har förstått den.

Charlie Hebdos mördade anställda är inte martyrer i en strid om yttrandefriheten, de är collateral damage i ett krig med många namn, vi kan kalla det ”kriget mot terrorismen”, ”kriget mot korsriddarna” eller ”kriget mot imperialismen”.

Som tecknaren Luz  så väl sammanfattar det: ”Detta fanzine har blivit en nationell och internationell symbol, men det var människor som dödades, inte yttrandefriheten!”

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

2 reaktion på ““Wo shi Chali” – yttrandefriheten inte hotad utan överspelad”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*