Kategoriarkiv: Tredje plenumet

Kina avskaffar omskolning genom arbete – lättar på enbarnspolitiken

Kina kommer avskaffa systemet med omskolning genom arbete (劳动教养), meddelade statliga nyhetsbyrån Xinhua under fredagskvällen, kinesisk tid.

Vidare så kommer enbarnspolitiken lättas upp, familjer där en av föräldrarna är ensambarn kommer nu få tillstånd att föda två barn. I dagsläget får endast familjer där båda föräldrarna är ensambarn föda två barn.

Omskolning genom arbete är ett kritiserat system som varit verksamt sedan 50-talet, och som tillåter polismyndigheten att skicka särskilda element till straffarbete i upp till fyra år utan rättegång.

Xinhua meddelade också att antalet brott där dödsstraff utdöms steg för steg kommer reduceras.

Några positiva rader ägnades också åt advokaters roll i Kina:

The country will also work to improve legal aid for citizens. ”Lawyers will play an important role in protecting the legal rights and interests of citizens and corporations in line with the law,” the document said.

Samtliga av dessa beslut togs under det tredje plenumet som avslutades i tisdag. Besluten är inte oväntade, men mycket välkomna, och visar på att politisk reform inte är omöjlig i Kina. Nu återstår att se hur dessa beslut i praktiken kommer genomföras, och vad som kommer ersätta exempelvis systemet för straffarbete.

Mer om detta i lördagens länkar.

Toppmöte avslutas med besked om marknadens avgörande roll

Det var efter fyra dagar bakom stängda dörrar som partiets 18:e centralkommitté till slut sent på tisdagen kinesisk tid gick ut och presenterade de ramar för reformer som kommer vara centrala för Kinas politik de kommande tio åren.

De officiella kommunikéerna släpptes i vanlig ordning av den statliga nyhetsbyrån Xinhua, någon presskonferens med ledarna själva var det naturligtvis inte tal om.

Likt många spekulationer gjort gällande så är det tydligt att ekonomin fått stort utrymme i de reformer som nu presenterats.

Med en symbolik som inte bör underskattas berör den första kommunikén marknadsekonomin, och nödvändigheten att låta marknadskrafter ta en avgörande roll i det kinesiska samhällets fördelning av sina resurser. Xinhua understryker att detta är en policyskiftning gentemot tidigare definition:

China will deepen its economic reform to ensure that the market will play a ”decisive” role in allocating resources, according to a communique issued after the third plenary session of the 18th CPC Central Committee, which closed here Tuesday.

Market had been often defined as a ”basic” role in allocating resources since the country decided to build a socialist market economy in 1992.

Staten kommer ta ett steg tillbaka för att låta marknaden få ta större utrymme och privata företag kommer låtas agera mera ostört. Däremot ska den offentliga sektorns ”dominans” upprätthållas.

Den kontroversiella frågan om de statsägda företagens roll i ekonomin nämns kort i dessa första rapporter, de ska ”efterfölja modern företagspraktik för att gynnar en hälsosam utveckling i den icke-offentliga sektorn.”

Partiet poängterar att reformarbetet är livsviktigt för Kina. I en artikel publicerad av Xinhua tidigare under måndagen skrev nyhetsbyrån att Kina måste reformera sig för att överleva, för att ”vinna”.

Frågan är vem de anser sig slåss emot? Kanske USA, kanske resten av västvärlden, kanske syftas det till inrikespolitiska utmaningar.

För att genomföra reformerna de kommande tio åren bestämdes också på tredje plenumet att inrätta en särskild arbetsgrupp inordnad under Centralkommittén och som kommer ha ansvar för att driva igenom reformer.

Denna nya grupp har potential att bli ett mäktigt maktcentrum och kan komma att ta över delar av det arbete som utförs av det gamla planeringskommissionen, numera kallat den Nationella kommissionen för utveckling och reform.

Med bakgrund av senaste tidens attentat, som självmordsdådet vid Tiananmen och bombdådet i Shanxi, är det intressant att notera att en ny säkerhetskommitté ska bildas med ansvar för den nationella säkerheten.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Markreformer nödvändig förutsättning för urbanisering

Det nya ledarskapet vill främja en högkvalitativ, människovänlig urbanisering, men fattiga nyinflyttade lantbrukare blir lätt en utsatt grupp och källa till social oro. Markreformer kan bli en viktig bit i urbaniseringspusslet och ett sätt för staten att underlätta flytten från landsbygden in till stan.

I samband med det nationella revisionskontorets granskning av skulderna hos lokalregeringar (d.v.s. all administration på en nivå lägre än den nationella) runt om i landet kommenterade centralbankens ordförande Zhou Xiaochuan att ett stort problem är att finansieringen av lånen är beroende av försäljning av mark snarare än skatteintäkter. I sin kommentar skrev Zhou:

”Allteftersom Kina utvecklas i snabb takt vill lokalregeringarna på vissa håll accelerera sin urbanisering och behöver omfattande investeringar. Men, eftersom administrationens finanser är begränsade, vad kan de göra? Därför ser de till framtida inkomster för att kompensera för bristande finansiering idag.”

Zhou Xiaochuans kommenterade den ofinansierad skuldsättningen men visar också vilken viktig roll försäljning av mark fått för lokalregeringarna efter centraliseringen av skatteintäkterna i början på 90-talet.

I Kina har bönder rätt att leasa sin mark, men inte rätt att själva sälja den på marknaden. Istället är det de lokala myndigheterna som kan sälja kontrakten vidare. De lokala regeringarna kan konfiskera marken för att sedan sälja den vidare till företag och gör därmed en god vinst.

Myndigheternas konfiskering av mark blivit en av de största källorna till social oro på den kinesiska landsbygden. I byar som exempelvis Wukan har invånarna protesterat mot att myndigheterna beslagtagit deras mark i utbyte mot vad de själva menar är undermålig kompensation.

Zhous kommentar kan även läsas som en varning: sluta lita till försäljning av mark, för det är inte säkert att den kommer fortsätta vara er att sälja.

När regeringen nu ska lägga upp riktlinjerna för landets framtida urbanisering och försäkrar att de arbetar för en kontrollerad, harmonisk flytt från landsbygden är en av de stora frågorna hur dessa kapitalsvaga landsortsbor ska integreras i stadslivet.

En nyckelfråga är det så kallade hukousystemet som innebär att platsen där ens hushåll är registrerat avgör tillgång till det sociala skyddsnätet. En migrantarbetare i storstaden vars hushåll är registrerat ute på landet har hittills haft begränsad tillgång till sjukvård, bostäder, skolgång för barnen med mera.

En annan avgörande fråga är hur före detta lantbrukare ska ha råd att leva ett drägligt liv i städer där hus- och matpriser blir ständigt dyrare. Här skulle försäljningen av den egna marken kunna bli ett viktigt startkapital.

I Kina äger nämligen en mycket stor del av befolkningen sitt eget hem. Enligt China Household Finance Survey från 2011 äger nära 90 procent av Kinas befolkning sitt eget hem, detta kan jämföras med 63 procent världen över och runt 60 procent i Sverige.

Att lantbrukare inte kan sälja sin bostad eller mark gör emellertid att migrantarbetare ofta lever under spartanska villkor i städerna medan den äldre generationen stannar kvar på landsbygden och tar hand om både barn och hus.

Allt detta kan nu vara föremål för förändring. Redan under sommaren (VFL, 7 augusti) uppmärksammades ett beslut från provinsregeringen i Guangdong som sade att invånare på landsbygden ska få rätt att sälja en del av sin mark ämnat för husbygge.

Trots att fortsatta begränsningar på försäljningen gäller skriver Caixin att: ”tillkännagivandet av dessa regler fortsätter underlätta för cirkulation av mark ämnat för husbygge.”

Det är lätt att avfärda detta som begränsade reformer på provinsnivå, men tidigare reformer i Kina har också följt ett mönster där lokala experiment föregår stegvisa reformer.

Att tillåta bönderna att sälja sina grödor på den fria marknaden liksom uppöppnandet av de Speciella Ekonomiska Zonerna (SEZ) var båda essentiella reformåtgärder under 80-talet som inledningsvis genomdrevs lokalt och i begränsad omfattning.

Under World Economic Forums sommarkonferens i Dalian häromveckan underströk Internationella Valutafondens vice VD Zhu Min att om Kina lyckas genomdriva markreformer och släppa markpriserna fria kan det potentiellt vara till stor nytta för både jordbruket och den ekonomiska tillväxten.

Initiativet till experiment som det i Guangdong kommer från politiskt håll snarare än från marknaden, uppger forskaren Li Guoxiang från Kinas akademi för samhällsvetenskap i intervju med tidningen Dagens Ekonominytt.

Att initiativet kommer från det politiska ledarskapet gör att flera experter på landsbygdsfrågor tror att markreformer kommer bli en viktig del av nästa reformpaket och kan komma att bli en av nyckelfrågorna under partiets tredje plenum i november.

Men, hävdar dessa experter, under plenumet kommer det sannolikt handla om att lägga fram allmänna riktlinjer, medan specifika åtgärder kommer få vänta ytterligare.

Mycket återstår att göra innan några storskaliga markreformer kan påbörjas, framför allt gäller det för de skuldtyngda lokalregeringarna att hitta alternativ finansiering och minska sitt låneberoende.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Det tredje plenumet – ett kommunistiskt fenomen

Allt sedan den kinesiska politiken ett par år efter Maos död kom att institutionaliseras så har det tredje mötet i ordningen, det så kallade tredje plenumet, för en ny centralkommitté på många sätt förknippats med reformer.

Traditionen kan till stor del tillskrivas reformledaren Deng Xiaoping, som vid den elfte centralkommitténs tredje plenum 1978 styrde in Kina på en väg mot uppöppnande mot omvärlden. Traditionen har också visat sig pragmatisk gångbar då det vid ett första plenum som följer på en partikongress är svårt att hitta konsensus i politiken; ett andra plenum handlar om att reda ut vem som ska sitta på vilken stol i en ny regering som utses när den första nationalkongressen sammanträder på våren.

Det tredje plenumet har därför i samtida kinesisk politik fått rollen som det första mötet där den nya partitoppen kan förväntas leverera besked om sin politik.

Vid det historiska tredje plenumet i december 1978 valde partiet att samlas kring Deng Xiaopings pragmatiska reformpolitik som kämpade för De fyra moderniseringarna; jordbruksreform, industriutveckling, teknik- och forskning samt försvar. Maos efterträdare, partiordföranden Hua Guofeng marginaliserades och hans politiska linje som uppmanade till fortsatt maoism gick i graven.

Under den något slitna kommunistiska termen ”Att söka sanning från fakta” (实事求是) övergavs därmed den mer extrema revolutionspolitiken, och plenumet utgjorde startskottet för Kinas ekonomiska under.

Deng skulle även spela huvudrollen för den 14:e centralkommitténs tredje plenum i november, 1993 – som på sitt sätt till ännu större grad präglat dagens Kina, då partiet beslutade att gradvis fasa ut sin planekonomi och istället ge mer utrymme för det som kallades för en socialistisk marknadsekonomi. Just ordet reform fick från den dagen en ny innebörd i Kina, då det innebar steg mot marknadsekonomi, istället för någon slags förändring inom den då rådande planekonomin.

Förutom en ideologisk ekonomisk ståndpunkt, drevs det vid det tredje plenumet 1993 igenom en hel del viktiga reformer: Skattesystemet reformerades och moderniserades (inkomstskatten, exempelvis), de statliga bolagsjättarna omvandlades till moderna företag (vilket skulle leda till enorma uppsägningar, och i vissa fall privatisering), banker startades och hinder för valutahandel bröts ner.

Om 1978 års tredje plenum styrt in Kina på en ny väg, så hade 1993 års tredje plenum asfalterat, satt upp gatlampor och planterat blomrabatter vid vägkanten. Knappt tio år senare, år 2001, gick Kina med i Världshandelsorganisationen, WTO.

I oktober för fem år sedan hölls den 17:e centralkommitténs tredje plenum. Det går nog inte till historien som en måttstock för reform och nytänkande, men innehöll ändå en del intressanta öppningar för framtida reformer som gissningsvis kan få mer sprängkraft nu.

Fokus för tredje plenumet år 2008 var landsbygden. Något av en profilfråga för dåvarande partiordföranden Hu Jintao. I Kina är det staten som äger all mark på landsbygden; bönder leasar marken på 30-årsbasis, och får inte sälja eller belåna den – men kan leasa vidare till exempelvis företag. Vid plenumet beslutades att denna 30-årsgräns kunde förlängas på obestämd tid (长久不变), vilket skulle ge bönderna ro att planera för framtiden.

Under plenumet beslutades det också att en organiserad marknad med regler för leasing, andrahandsuthyrning, byte och överföring av mark skulle upprättas. Under 90- och 2000-talet hade många konflikter och egna lösningar uppstått på grund av otydlighet kring markfrågan, och det försökte partiet nu åtgärda.

Detta är storpolitik i ett land där hälften av befolkningen fortfarande bor på landsbygden.

Vidare togs också frågan om hushållsregistrerings-systemet Hukou (户口) upp, i ljuset av den allt mer omfattande urbaniseringen. Detta är en stor fråga idag, men redan 2008 tog partiet mått och steg mot att göra det lättare för de som var registrerade på landsbygden att istället registrera sig i städerna. Detta så att urbaniseringen smidigt kunde fortgå på ett sätt som skulle stimulera konsumtionen.

Både markfrågan och hukou-systemet är två frågor som det inför det kommande tredje plenumet i november pratats mycket om. Att grunden lades redan 2008 talar för att partiet 2013 skulle våga gå ännu längre och kanske lägga fast en linje som pekar mot att bönderna inom en snar framtid kommer få rätt att sälja sin mark på en öppen marknad – vilket skulle innebära enormt mycket för urbaniseringen, ekonomin och framförallt bönderna själva.

Denna möjlighet, i kombination med flaggade reformer av ytterligare steg mot marknadsekonomi och tuffare tag mot den systematiska korruptionen, gör att det kommande 18:e centralkommitténs tredje plenum i november har potential att bli en viktig milstolpe i Kinas moderna historia.

Björn Djurberg
bjorn.durberg@vflnyheter.se