Nog fick sig de svensk-kinesiska relationerna en törn. Foto: Embassy of Sweden in Beijing

Fallet Peter Dahlin – en förlust för alla inblandade

Det är oerhört glädjande att svenske Peter Dahlin, som fram tills den 25 januari satt frihetsberövad i Peking, släppts av kinesiska myndigheter och nu är åter i Sverige.

Han uppger för Sveriges Radio Ekot att han fortfarande riskeras gripas och ställas inför rätta om han återvänder till Kina. Enligt Dahlin släpptes han av ”medicinska och diplomatiska skäl”.

Det kan därför tyckas som om Dahlins frigivelse är en vinst för svensk diplomati. För visst kan vi anta att svenska UD-tjänstemän gjorde ett gediget jobb, eller som Dahlin själv uttryckte det, gick ”above and beyond”. Resultatet ser vi ju inte minst i och med frisläppandet. Men samtidigt så är det en enorm förlust för diplomatin som helhet att det dröjde flera veckor innan ambassaden fick möjlighet att träffa Dahlin. Detta oroar nog inte bara svenska UD utan säkerligen en hel del andra länder också, både i och utanför EU.

Dahlin själv, föresten, kan knappast ses som en vinnare. Visserligen hade det kunnat vara värre (det kan det alltid), men han kan som sagt inte återvända till Kina, med allt vad det innebär för hans personliga och professionella liv.

Men den kinesiska sidan har väl ändå lyckats kamma hem ett par poäng, eller? Nja. Visserligen drev de hem poängen om att den nya lagen som begränsar utländska NGO:ers verksamhet i Kina bör tas på allvar, men det gjordes med samma finess som en elefant i en porslinsaffär. Välproducerade TV-erkännanden till trots, det var nog få, även bland kineserna själva, som kände att Dahlins ”brott” stod i paritet med att paraderas inför en nationell publik. De summor han anklagades för att ha förskingrat var löjligt små i en kinesisk kontext och det andra ”brottet”, om att han vidareutbildat och betalat ut arvoden till advokater, lät nog rätt krystat för de flesta. Med undantag för de gapande ultra-nationalisterna på nätet var det nog fler som kände sympati för Dahlin än som blev bestörta över hans påstått kriminella handlingar.

Det de kinesiska myndigheterna eventuellt kunde sätta in på pluskontot: patriotiska känsloströmmar och skräckslagna NGO-anställda, bör rimligtvis balanseras med vad som samtidigt gick in på minuskontot. Nämligen en enorm förtroendeförlust bland utlänningar i allmänhet, både officiella mellanstatliga kontakter men sannolikt också bland företag, organisationer och handelskamrar. Riktigt dålig PR, helt enkelt.

Peter Dahlin gjorde sig också skyldig, liksom många före honom, till att ha ”sårat det kinesiska folkets känslor”. Många har drivit gäck med detta uttryck, men det finns de som argumenterar att det snarare, i ett kinesisk kontext, bör förstås som att man skadat relationerna med Kina. Sett ur det perspektivet är det uppenbart att fallet Peter Dahlin skadat relationerna med Kina och omvärlden. En pyrrhusseger för alla inblandade.

VFL-redaktionen
redaktionen@vflnyheter.se

4 reaktion på “Fallet Peter Dahlin – en förlust för alla inblandade”

  1. Nja. Den stora vinnaren är givetvis Kinas myndigheter. De har på samma gång visat sin makt och skrämt såväl inhemska som utländska aktivister. Framtvingade erkännanden har aldrig främst handlat om att lura folk, utan snarare att skrämmas och visa att man har makt – i detta fall även över utlänningar.

    Exempelvis citerade The Economist David Bandurski i veckan: ”In writing self-criticism, the secret is to ponder not truth, justice or cultural norms, but what your reader wants. As Mr Bandurski put it: “As in the past, today’s culture of confession is not about accountability, clean government or a rules-based system. It is about dominance and submission.” Mr Xi’s revival of this culture is not accidental. It is a reminder that his party’s tolerance for dissent is lower now than at any time since the early 1990s. One symptom of this is its insistence that China’s people—and foreigners working in the country—must accept that, even if they cannot love him, Big Brother is right.”

    1. Håller inte riktigt med, vilket är vad texten ovan handlar om. Förtroendeförlusten för Kina innebär (tror jag) försämrade relationer med omvärlden i framtiden, vilket inte kan ses som en vinst.

  2. ..och sedan när började Kina undvika kommentarer eller handlingar för att de eventuellt kan leda till försämrade relationer med omvärlden i framtiden? :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*