Etikettarkiv: Chen Guangcheng

Recension: The Barefoot Lawyer

Chen Guangcheng (陈光诚) är en man som verkligen tror på sig själv och det han gör. Att kalla honom envis är en grov underdrift, ungefär som att kalla en vithaj för en fisk, eller Frihetsgudinnan för en staty. Han är mycket envis.

I Sverige, där vi inte praktiserar ett statskick som förtrycker, plågar och förföljer oliktänkande, hade Chen nog blivit en framstående aktivist, en ledarfigur, eller i värsta fall en rättshaverist. I Kina, där partiet styr och ställer utan att snegla särskilt ofta på vad som faktiskt står i de lagar och regler man själv infört, blev han en Dissident. En för makten obekväm sådan; en ständig nagel i ögat på kommunistpartiets lokala företrädare som bara ville ha lite lugn och ro och få göra lite som man vill!

CGC:s självbiografi reflekterar hans egen personlighet. Den innehåller kraft och övertygelse. Språket är enkelt och rättframt. Boken är också en detaljerad fallstudie i systematisk ondska. Den typen av Kafka-liknande ondska där ingen vill ta ansvar för sina mindre trevliga handlingar. Typen där förövarna avhumaniserar sina offer. Det kan handla om att misshandla gravida föräldrar för att de inte vill genomföra en tvångsabort. Att fabricera brott och manipulera domstolar, eller att utöva utpressning mot handikappade och med våld tvinga dem betala extra skatter.

I boken berättar CGC om sitt liv. Från det att han som liten pojk blir av med synen i en febersjukdom, till det att han kliver på planet till USA för att aldrig återvända till sitt hemland, stämplad som landsförrädare. Det är en berättelse om en man som ständigt strävar efter något bättre. Inte bara för sig själv, utan även för andra. Att som blind i 70-, 80- och 90-talets Kina slå sig fram var allt annat än lätt. Basala saker som skolgång var inte garanterat, speciellt inte för fattiga bybor som Chen. Trots det lyckades han inte bara kämpa sig igenom grundskolan, utan även ta en universitetsexamen – som den första i sin familj (och då har han ändå tre bröder, alla äldre än honom själv).

Historien är den om en man vars drömmar ständigt krossas, vars tilltro på att partiet, staten och myndigheterna år efter år urholkas, tills dess att ingenting längre återstår. CGC:s liv ger därför insikt i källan till cynismen som ofta präglar det moderna Kina. Att tro på något, att föra fram ideal, anses närmast idiotiskt. Men trots det behåller Chen sin övertygelse och sin tilltro på en möjlig rättsstat. Trots att han själv blir offer för justitiemord och får avtjäna både fängelsestraff och olaglig husarrest under tortyrliknande former i sju år.

Det övergripande temat är något av ”bergen är höga och kejsaren långt borta”: så fort partikadrar, borgmästare och andra lokala myndighetspersoner tror sig kunna komma undan med något illdåd, så gör de också det. I de fall där CGC lyckas skapa uppmärksamhet i media eller genom att larma det internationella samfundet för att bringa fram oförrätter i ljusan dager, så vinner rättvisan.

Till syvende och sist så är The Barefoot Lawyer en aktivistbok; om än inte en objektiv granskning av det kinesiska (o)rättssystemet så absolut en gripande historia, ett människoöde och en otrolig inspiration. Det är en påminnelse om vad en människa kan genomlida och ändå gå stärkt därifrån.

Så när det känns som att världens undergång kryper närmare med diverse kriser, miljöhot och terroristattacker så kan det vara värt att dra sig till minnes hur en blind, undernärd man med bruten fot lyckades passera ett 70-tal vakter, strålkastare och kameror för att på egen hand fly från den fångenskap han på olagliga grunder förpassats till.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Chen Guangchengs The Barefoot Lawyer: A Blind Man’s Fight for Justice and Freedom in China gavs ut den 10 mars 2015 och går att köpa på bl.a. på Amazon i Kindle-version. 

2 oktober 2013

Den pensionerade f.d. medlemmen i Politbyråns ständiga utskott, Zhou Yongkang, gjorde sitt första offentliga framträdande på månader under onsdagen, och dämpar därför ryktena en aning om att han utreds för korruption (VFL, 5 september).

Zhou besökte under onsdagsmorgonen China University of Petroleum på lärosätets 60-års jubileum, rapporterar South China Morning Post. Ett offentligt framträdande betyder däremot inte att faran är över för Zhou, menar analytiker som tidningen pratat med: ”Many of his protégés have been detained, and that’s a telltale sign of the investigation of Zhou,” Chen said. ”We can’t say Zhou’s appearance indicates that the investigation is over, as Bo Xilai also showed up before his arrest.”

Onsdag innebär också i vanlig ordning en ny seriestripp signerad Joakim Eriksson:

周易漫画3

Dagens länkar:

A damp squib – The Economist

Den nya frihandelszonen i Shanghai riskerar att bli en stor besvikelse, skriver The Economist. Begränsningarna är för stora, och det faktum att samtliga högt uppsatta partikadrar undvek att närvara på invigningen (utom handelsministern) bådar illa: It is possible that the SFTZ could yet take off over time, if the implementing regulations are crafted in ways that are bolder than the general principles announced thus far. The devil is always in the details with such pilots, and China does have a history of going softly, ever so softly.

Chinese dissident Chen to join conservative U.S. think tank – Reuters

Kände advokaten Chen Guangcheng som förra året flydde från Kina till USA får en position på den konservativa amerikanska tankesmedjan The Witherspoon Institute; en tankesmedja som bland annat lobbar mot abort och samkönade äktenskap.

Appetite for Destruction – Foreign Policy

Kinesisk köttkonsumtion ökar långt över förväntningarna, sedan år 2000 har konsumtionen per capita ökat med 150 procent. Dessutom gör ett avmattat jordbruk att Kina måste ta till den för några år sedan otänkbara åtgärden att importera både sojabönor, och nu senast, ris. China will likely become a reluctant and ever-larger presence in global food markets. This will benefit economies like the United States that are major food exporters. But just as China’s industrial and property booms of the last decade buoyed prices of oil, coal, and iron ore, in this decade Chinese food demand growth could raise food prices in the United States and elsewhere 

Chinese courts embrace social media – The Times of India

Med domstolen i Jinan och rättegången mot Bo Xilai som förebild har nästan 1000 domstolar över Kina registrerat Weibokonton för att rättegångar ska kunna följas av allmänheten via sociala medier. This was followed by a court in southwest China releasing transcripts of 39 cases to it followers in the social media. A Beijing court went a step further holding an online question-and-answer chat session over the Internet about a high-profile rape case last week.

Factory boys: the changing face of China’s production lines – Financial Times

Demografin inom tillverkningsindustrin har förändrats radikalt de senaste 10-15 åren, rapporterar Financial Times. En krympande arbetsför befolkning och en sned könsfördelning, i kombination med att allt fler fabriker flyttar inåt landet har gjort att det nu är allt fler män som jobbar på fabriksgolvet – en bransch som tidigare var kvinnodominerad under 90-talet och början av 00-talet.

Förändringen beror också på en ökad möjlighet till alternativ och andra krav på livskvalitet bland Kinas många unga kvinnor: “Girls born in the 1990s . . . want to experience different lifestyles, work different jobs and enrich their life,” says Michael Liu, a manager at Maisto Industries, a company with 2,200 workers in Dongguan that makes toy cars. He adds that women are taking advantage of the growing number of service jobs in China, and that many would now rather work in a McDonald’s than in a factory.

China’s railways see record traffic – Xinhua

Rekordmånga kineser åkte tåg under tisdagens nationaldag, den första dagen på en veckolång ledighet i Kina; 10,3 miljoner passagerare färdades med tåg då, en ökning med 13 procent jämfört med förra året. Över 600 miljoner resor väntas genomföras under ledigheten, inräknat då bil- och färjetransport.

Siberian Tigers Making a Comeback in China – Los Angeles Times

Den sibiriska tigern var en gång så gått som utrotad i Kina, men är idag på väg tillbaka. Den sibiriska tigern håller till i nordöstra Kina och enligt offentlig statistik finns det sedan några år tillbaka mellan 18 och 20 tigrar i landet, men en expert uppskattar att det nu kan finnas så många som 40. Ökningen beror på åtgärder för att beskydda tigern och bevara naturen i Ryssland och i Kina.

Nyhetsåret 2012: Ett aggressivare Kina kräver inflytande

KINA Året 2012 har långt ifrån varit ett lugnt år för Kina sett ur landets relationer med omvärlden. Det allt större utrymme som Kina kräver i det offentliga rummet har under året allvarligt börjat skava på relationerna med sina granländer till den punkt att det riskerar få militära konsekvenser.

Först var det konflikten under våren med Filippinerna över ögruppen Scarborough Shoal, ett tiotal mil utanför Filippinernas kust, som Kina gav sig in i med näbbar och klor. Konsekvensen blev ett upptrappat läge med handelsblockader, demonstrationer och militära styrkeuppvisningar.

Därefter följde konflikten med Vietnam över Spratly- och Paracelöarna. För att slå fast sitt anspråk över ögrupperna så började Kina helt sonika bygga upp en stad på en av öarna, Sansha City.

Fallet Vietnam, Filippinerna och Kina i Sydkinesiska havet är fortsatt olöst. Snarare ser relationerna länderna emellan ut att bli allt mer infekterad.

Den territoriella konflikt som under året visat sig än mer explosiv är dock dragkampen med ärkerivalen Japan över ögruppen Senkaku, eller Diaoyu, om man så vill. Den lilla ögruppen utanför Taiwans nordöstra udde har vuxit till att bli den viktigaste frågan för de båda ländernas nationella stolthet och prestige.

Det mesta av aggressiviteten har dock Kina stått för, med inhemska upplopp som följd som under augusti och september fick fritt spelrum i de flesta av landets större städer. Förhoppningar om att den bilaterala handeln ska lugna ner krigshetsarna har uteblivit, och i Kina är Japanhatet större än på länge.

Frågan är om partiet kan kontrollera de nationella strömningarna som man underblåser.

Kinas dispyter med sina grannländer handlar såklart också i förlängningen om USA, som ju är allierade med både Japan och Filippinerna. Washingtons uttalade policy att ”återvända” till Asien har minst sagt irriterat Peking – och under utrikesminister Hillary Clintons Asientur i somras duggade anklagelserna om dolda agendor tätt från den kinesiska propagandaapparaten.

Att världens tre största ekonomier, USA, Kina och Japan nu är indragna i ett triangeldrama som till största del består av prestige är i sanning oroande. För vem vågar ge avkall på den nationella prestigen när de tre länderna under 2012 alla på ett eller annat sätt fått nytt ledarskap?

Kina tycks än så länge vara beredd att sätta hårt mot hårt när man under hösten sjösatte sitt första hangarfartyg.

Det Kina inte gjorde under 2012 var att ändra sin Nordkorea-policy, trots att Nordkoreanska ”pirater” i maj bordade tre kinesiska fiskebåtar och höll ett trettiotal kineser fångar. I vanlig ordning har istället de pro-Nordkoreanska bildreportagen frekvent figurerat i kinesisk statlig media; Folkets Dagblad överträffade till och med sig själv när man gjorde en rewrite på satirsajten The Onions utnämning av Kim Jong-un som världens sexigaste man 2012.

Den största inrikespolitiska skandalen 2012, den om topp-politikern Bo Xilai, fick också utrikespolitiska konsekvenser, då Bo Xilais fru visade sig ha mördat en brittisk medborgare. Rättegången mot Gu Kailai var en av få rättegångar i Kina som fått internationell uppmärksamhet.

Även USA var inblandad på ett hörn, då Wang Lijun, Bo Xilais andreman, i ett misslyckat försök till defekt flydde till USA:s ambassad i Chengdu.

Ett mer lyckat försök till defekt var den blinde rättskämpen Chen Guangcheng som mitt i natten flydde från sitt hem i Shandong-provninsen där han i flera år suttit i husarrest. Mot alla odds tog han sig till Peking och sökte skydd på den amerikanska ambassaden. Även om Kina tillslut lät Chen Guangcheng lämna Kina, så satte man klorna i hans brorson och dömde denne till tre års fängelse för att ha satt sig upp emot de inhyrda hantlangare som bröt sig in i hans hem och misshandlade hans föräldrar.

En som inte ville lämna Kina var däremot Melissa Chan, erfaren kinakorrespondent på Al Jazeera. Chan blev den första utländska journalist som i praktiken blev utsparkad från Kina på 14 år, när Peking vägrade förnya hennes journalistvisum.

Melissa Chan var nog inte ensam om att känna sig ovälkommen i Mittens Rike under 2012. I maj drog Peking igång sin kampanj mot illegala utlänningar, kallad ”de tre olagliga”-kampanjen. Under hundra dagar uppmanades lokalbefolkningen genom speciella heta linjer till polisen rapportera utlänningar som kunde misstänkas uppehålla sig, arbeta eller bo utan giltigt visum.

Kampanjen spred sig till övriga städer, och även om Kinas många engelskalärare nog kände sig utpekade, så var det nog immigranter från Kinas grannländer i söder, samt från Afrika, som drog det längsta strået och som drabbades hårdast.

Med piskan kom också en morot. I slutet av 2012 lanserade Peking och Shanghai nya visumregler som innebär att transitresenärer från 45 länder kan uppehålla sig 72 timmar i de båda städerna från och med nästa år.

Ett av de få länder i Europa som lämnades utanför var dock Norge, vars befolkning enligt Peking var av mindre bra kvalitet och betedde sig illa. Att 2010 ge den kinesiske demokratikämpen Liu Xiaobo Nobels fredspris är något som partiet sent vill att Oslo ska glömma.

Men nobelpriset är inte bara en nagel i ögat på enpartiregimen; För när den kinesiska författaren Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur var det svårt att hitta sura miner i partileden. Debatten har sedan dess i oförminskad takt rasat, både i Sverige och internationellt, huruvida det var rätt att ge en författare inbäddad i den kommunistiska partiapparaten ett nobelpris.

Att världens andra största ekonomi och folkrikaste land tar större plats på världsarenan är en naturlig utveckling. Frågan är dock hur länge denna från Kinas håll uttalade ”fredliga” uppgång kan hålla i sig. 2012 har visat på sprickor i fasaden.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se