Etikettarkiv: kinesiska

23 oktober 2013

Engelskans kommer få mindre betydelse i det kinesiska högskoleprovet Gaokao (高考), rapporterar statlig media. Tidigare har de engelska och kinesiska provdelarna utgjort lika stora moment – 150 poäng vardera – men från och med 2016 kommer den engelska provdelen minska till 100, samtidigt som den kinesiska delen utökas till 180 poäng.

Förändringen lanseras i bakvattnet av en debatt där det slagits larm om att kinesiska som språk marginaliseras till förmån för engelskan. Statliga CCTV kommenterar:

Reporter: ”The reforms in the National College Entrance Examination or the Gaokao aim to balance English language ability with the essential knowledge of Chinese. The hope is that with the new weightage in marks for English, students will be able to strike that balance on the way to their further education.”

Provinserna Shandong, Jiangsu och staden Shanghai kan komma att helt plocka bort engelskan från Gaokao, rapporterar The Guardian.

En av de profiler som stödjer förändringarna är den f.d. talesmannen för Utbildningsministeriet Wang Xuming, som på sin mikroblogg lyriskt prisade beslutet (här återgivet av Wall Street Journal):

“Save the children, save the Chinese language, save our culture!” he tweets frequently on his account, which has about 1.8 million followers.

Förändringen kommer också innebära att engelska lärs ut från årskurs tre istället för årskurs ett i vissa storstäder, vilket många stödjer i sociala medier, rapporterar Tea Leaf Nation.

VFL vill tillägga att kinesisk engelskundervisning ofta är undermålig, och fokuserar till stor del på att klara Gaokao och inte till att lära sig språket.  En reform behöver inte bara vara av ondo.

Den senaste utvecklingen visar också att Kina inte kommer anglifieras på länge än (om någonsin), en poäng som VFL:s Puck Engman gjorde i sitt Svar till Erik Ringmar; ett inlägg i debatten om kinesiskaundervisningen i den svenska skolan.

Dagens länkar:

China challenged over human rights record at United Nations – The Guardian

Kina får hård kritik för sina påståenden för FN att situationen för mänskliga rättigheter förbättrats: Sophie Richardson, China director at Human Rights Watch, said: ”The government’s performance relies on incredibly broad generalisations of what in theory ought to happen according to Chinese law, with absolutely no engagement with the facts of what happens, but also denials, platitudes and misleading responses or dishonest representations.”

Report: Chinese Censorship Expanding Abroad – Wall Street Journal

Ny studie granskar hur den kinesiska regeringen påverkar medier, inte bara i Kina utan även globalt. Studien visar på olika sätt som Kina påverkar utländska medieföretag och hur statsägda CCTV expanderar globalt. Granskningen är utförd av organisationerna National Endowment for Democracy och Freedom House, båda finansierade av amerikanska staten.

Paper goes public over reporter’s detention – China Media Project

New Express, en dagstidning baserad i staden Guangzhou, har publicerat en ledare på sin hemsida där de ber polisen att släppa en av tidningens reportrar. Journalisten Chen Yongzhou greps efter en rapport om finansiella oegentligheter på företaget Zoomlion. Företaget är baserat i staden Changsha, Hunanprovinsen, och poliserna som grep Chen var från samma stad och agerade alltså utanför sin jurisdiktion. Chen är misstänkt för att ha skadat företagets anseende.

HM snart större i Kina än i Sverige – TV4

VFL:s Björn Djurberg om hur svenska klädkedjor expanderar kraftigt i Kina; J.Lindeberg har öppnat 85 butiker på ett år, Lindex ska öppna 100 butiker inom några år och H&M kommer snart ha fler butiker i Kina än i Sverige.

Higher retirement age may help solve pension problem – China Daily

Biträdande minister Hu Xiaoyi med ansvar för välfärdsfrågor ger stöd åt en höjning av pensionsåldern. Kineserna blir allt äldre och andelen pensionärer växer därför, förra året var det första året då den arbetsföra delen av befolkningen minskade. Kinas nuvarande pensionsålder, 60 för män och 50-55 för kvinnor, instiftades redan på femtiotalet.

In pictures: China’s Harbin choked by smog – BBC

Skrämmande bilder på den smogkatastrof som drabbade Harbin häromdagen.

China, India sign border cooperation agreement – The China Post

Indiens premiärminister Manmohan Singh är i Beijing där han mött sin motpart Li Keqiang. De har bland annat kommit överens om ett samarbete för att upprätthålla säkerheten vid gränsen mellan länderna, efter en incident tidigare i år (6 maj) då Indien anklagade kinesiska gränstrupper för att ha korsat gränsen.

周易漫画 – VFL

Ny serie av Joakim Eriksson idag:周易漫画6

Svar till Erik Ringmar

Erik Ringmar skriver idag för DN Debatt under rubriken ”Studier i kinesiska språket ofta slöseri med resurser”.

Ringmars tes är att “Kalle och lilla Lisa” inte behöver lära sig kinesiska eftersom “Wei och lilla Ying” redan lär sig engelska.

Ringmar uppmanar “övermedelklassföräldrar med statusångest” att lugna ned sig. Kinesiskan är inget lingua franca, kineserna använder engelska när de gör affärer med omvärlden. Ringmar håller det för otroligt att en svensk skulle prata med en italiernare på kinesiska, eller en vietnames för den delen.

Jag håller med Ringmar om att ”övermedelklasföräldrar med statusångest” bör ta det lugnt. Inget kommer bli bättre av att skolbarn som ska välja ett nytt främmande språk att ta till sig pressas av ångestfyllda föräldrar som ser Kina som landet av framtida möjligheter.

I en perfekt värld bör detta val motiveras av eget intresse, inte spekulationer kring om det är bättre att lära sig tyska eller kinesiska för framtida affärer.

Mina invändningar mot Ringmars artikel handlar framför allt om att han har missförstått poängen med att lära sig ett tredje språk. För kinesiskan konkurrerar inte med engelskan men med tyskan, franskan och spanskan.

Värdet av ett första möte med dessa språk i grundskolan ligger inte i första hand att lära sig kommunicera med icke-engelsktalande utan i att få nya lingvistiska och kulturella erfarenheter.

Under grundskolans sista fyra år försökte jag lära mig spanska. Denna tid kan ses som bortkastad, resurserna staten lade ut på mig kan ses som förslösade, för idag kan jag knappt beställa in quesadillas på min knackliga spanska.

Själv är jag däremot övertygad om att jag haft mycket glädje av att lära mig spanska, både privat och professionellt.

Jag har läst Don Quijote (i svensk översättning) och fått upp ögonen för Almodovars mästerverk, jag har lärt mig om Latinamerikansk historia och politik och jag lärde mig grunderna för latinsk verbböjning – ovärderligt när jag långt senare beslutade mig för att studera i Frankrike.

Jag läste inte kinesiska på gymnasiet men började från början på universitetet efter studenten. De första tre månaderna hade jag ett helvete med att hänga med, inte minst då flera av mina klasskamrater hade tagit kinesiska innan. Efter en termin av helttidsstudier var gapet emellertid mycket mindre.

Ringmar har alltså rätt i att kinesiskakunskaperna från grundskolan och gymnasiet inte räcker långt vad gäller effektiv kommunikation. Han har även rätt när han skriver:

Visst kommer behovet av kunskap om Kina att öka. Dock kommer det inte att behövas lika många Kinaexperter som det ofta sägs. Ett par dussin på UD och på svenska universitet räcker, och några på svenska företag med stora Kinaaffärer och en i Svenska Akademien förstås. Sammantaget rör det sig maximalt om ett par hundra personer.

Men han har som sagt missat poängen. Kinesiskaundervisningen på grundskolan och gymnasiet handlar inte om att göra någon till Kinaexpert, lika lite som samhällsvetenskapen gör någon till statsvetare, där håller Ringmar säkert med.

Vad kinesiskaundervisningen faktiskt kan göra är att öka intresset och förståelsen för Kina i Sverige, som är beklagligt ojämn. Kinesiska ses fortfarande som svårt, kinesiska namn som krångliga, kinesisk politik som otillgänglig.

Vår före detta näringsminister Maud Olofsson gav ett gått exempel på detta när hon uttalade Chongqing som Tjong-ging. Obegripligt för även engelsktalande kineser.

Mot slutet av sin artikel haltar Ringmars logik, när han skriver att kinesiska är för svårt för att ges någon prioritet: ”Den bistra sanningen är dessutom att kinesiska är svårt – mycket svårare än europeiska språk.”

Varför är det så mycket svårare med kinesiska än europeiska språk då? Jo, för att det skiljer sig åt så kraftigt. Problemet är att det samma gäller för kineser som försöker lära sig engelska – det är svårt.

Därför är kunskaperna i engelska – framför allt vad gäller talspråk – mycket sämre än vad Ringmar påstår. Utanför den skyddande världen på toppuniversitet Jiaotong i Shanghai är det mycket svårt att förstå och göra sig förstådd på engelska, även när det gäller affärer och kontakt med myndigheter.

Engelska har en ohotad position som lingua franca, men det betyder inte att kunskaper i kinesiska, franska, tyska, spanska eller arabiska är oviktiga.

Och förresten; jag har använt mina kunskaper i kinesiska för att prata med bekanta från Korea, Japan, Ghana och Vietnam. Inte som en markering utan för att engelska inte var ett alternativ.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se