Etikettarkiv: Kuba

Skämtet som aldrig vill ta slut – Castro får Konfuciuspris

Den tionde december 1973 läste den amerikanske ambassadören Thomas R. Byrne upp ett tal vid mottagningsceremonin för Nobels fredspris. Han var där som representant för fredspristagaren och krigsförbrytaren Henry Kissinger.

I sin roll som nationell säkerhetsrådgivare hade Kissinger hjälpt Richard Nixon att nå ”peace with honor” i Vietnam och fick därför priset tillsammans med sin motpart under fredsförhandlingarna i Paris, den nordvietnamesiska kommunistledaren Le Duc Tho.

I det av ambassadören upplästa tacktalet framstod Kissinger som en ödmjuk fredskämpe:

The Nobel Peace Prize is as much an award to a purpose as to a person /…/ Certain war has yielded to an uncertain peace in Vietnam. Where there was once only despair and dislocation, today there is hope, however frail. In the Middle East the resumption of full scale war haunts a fragile ceasefire. In Indochina, the Middle East and elsewhere, lasting peace will not have been won until contending nations realise the futility of replacing political competition with armed conflict. America’s goal is the building of a structure of peace, a peace in which all nations have a stake and therefore to which all nations have a commitment. We are seeking a stable world, not as an end in itself but as a bridge to the realisation of man’s noble aspirations of tranquility and community.

Det hade kanske klingat lite mindre falskt om det inte hade varit för Henry Kissingers drivande roll i utformandet av den amerikanska politiken i Indokina (däribland bombningen av det neutrala Kambodja under Vietnamkriget) och Latinamerika (exempelvis genom utbildningen av kontrarevolutionära militärjuntor vid Fort Bennings School of the Americas som enligt kongressledamot Joseph Kennedy ”has run more dictators than any other school in the history of the world” ).

Men Kissinger kan trösta sig med att han har gott sällskap bland de amerikanska fredspristagarna, där finner vi bland annat kollegan Cordell Hull — som rådde presidenten att skicka tillbaka en båtlast med politiska flyktingar till Nazityskland — och krigspresidenten Barack Obama.

Det kan tyckas märkligt att inte Nobels fredspris inte bara lägger ned efter pristagare som Michail Gorbatjov, Jimmy Carter, Al Gore och EU. Ännu obegripligare är att någon skulle få för sig att det vore en bra idé att instifta ett nytt fredspris efter samma modell.

Men det var vad som hände när Liu Xiaobo fick Nobelpriset 2010 och en kinesisk kommitté snabbt bildades för att utse den första mottagaren av Konfucius fredspris: den taiwanesiska politikern Lien Chan. Men Lien tog inte emot priset själv och hävdade när journalisterna ringde honom att han aldrig ens hade hört talas om det.

Skämtet fortsatte året efter när fredspriset 2011 gick till ingen mindre än… Vladimir Putin.

Fredspriset delas ut av en privat stiftelse som numera är registrerad i Hongkong och det verkar inte ha någon direkt koppling med myndigheterna. Helt solkar är saken emellertid inte, då det från början delades ut av ”avdelningen för bevarandet av traditionell kultur” vid Kinas förbund för inhemsk konst som i sin tur är ett förbund underställt kulturministeriet.

Men 2011 gick förbundet och kulturministeriet ut med ett beslut i vilket man förnekade allt samröre med priset och helt sonika lade ned den kulturbevarande avdelningen.

I år, nästan på dagen 41 år sedan ceremonin för Henry Kissinger i Oslo, hölls en ceremoni i Beijing där den före detta guerillaledaren och diktatorn Fidel Castro tilldelades Konfuciuspriset för sina ”värdefulla insatser för freden” och för att ha hanterat konflikter ”särskilt med USA” utan våld eller vapenmakt. Vid en prisceremoni vid Pekings universitet fick en grupp kubanska utbytesstudenter ta emot priset å Castros vägnar.

Ok. Vi har fattat skämtet. Men kan ni lägga ned nu, snälla?

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se