Etikettarkiv: Mo Yan

Onsdag 14 januari 2015

Xi calls for more anti-corruption efforts despite achievements – Xinhua

Kommunistpartiets omfattande kampanjen för att bekämpa korruptionen är långt ifrån över, det var budskapet när generalsekreterare Xi Jinping tilltalade Centralkommissionen för disciplininspektion vid dess femte plenarsession. Xi evaluated the countercorruption drive in 2014 as ”effective”, saying the work was as a matter of life-or-death for the Party and the nation /…/ The CPC had dealt with cases implicating corrupt high-ranking officials — such as Zhou Yongkang, Xu Caihou, Ling Jihua and Su Rong — which showed the world that the CPC was not scared of taking a ”self-purifying” approach, according to Xi. However, he warned, more work must be done to truly cure the ills of corruption /…/ Xi Jinping told discipline officials that ”strong remedies must be used to cure the illness” of corruption. He introduced 2015’s four-point discipline work requirements, which underscored that corrupt officials must be held accountable for their actions, responsibility for the building of the Party should be strengthened at all levels and the improvement of systems needed to continue.

China’s propaganda leaders outline priorities for 2015 – China Copyright and Media

Översättning av Xinhuas sammanfattning av Liu Yunshans och Liu Qibaos tal om hur partiet propagandaarbete ska se ut år 2015. Liu Yunshan stressed that propaganda and ideology work serves the bigger picture, it must closely revolve around the strategic “four comprehensives” deployment, grasp the correct public orientation guidance, strengthen propaganda and elucidation, create a beneficial environment, and promote the implementation of the Centre’s policy decisions. We must deeply move forward the construction of the Socialist cure value system, focus on model examples, focus on changing people through culture, focus on structures and standards, and incessantly consolidate the ideological and moral basis of the united struggle of the people of all ethnicities.

Japan reveals record defence budget as tensions with China grow – The Guardian

Den japanska regeringen har godkänt landets största försvarsbudget någonsin. The 4.98 trillion yen (US$ 42bn) budget approved by the cabinet on Wednesday is up 2% from last year and marks the third straight increase after more than a decade of cuts. The rise is in line with Japan’s more assertive defence policy under the conservative prime minister, Shinzo Abe, as he seeks to counter Chinese influence and remove the postwar legal shackles from his country’s military /…/At US$112.2bn, China’s defence budget dwarfs that of Japan. China is second only to the US, which spent US$600.4bn on defence in 2013, while Japan ranked seventh, according to the International Institute of Strategic Studies in London.

China December trade more robust than expected, but concerns linger – Reuters

Den förbättrade ekonomiska situationen i USA har ökat efterfrågan, något som har stärkt de kinesiska handelssiffrorna trots fortsatt låg efterfrågan från Europa och Japan. Exporten ökade över förväntan i december, medan importen sjönk mindre än man räknat med, men det är tveksamt att detta skulle vara ett trendbrott. Exports in December rose 9.7 percent from a year earlier in dollar-denominated terms, data from the General Administration of Customs showed on Tuesday, handily beating a Reuters poll by nearly three full percentage points. Imports dropped by only 2.4 percent, where analysts’ consensus was for a far steeper decline of 7.4 percent. But officials were cautious when discussing how much positive momentum trade will deliver this year. ”We think the negative factors that crimped trade performance in 2014 will be sustained for a period of time,” said Zheng Yuesheng, a spokesman for China’s customs bureau.

Mo Yan Stirs Controversy With Support for President Xi – CDT

Nobelpristagaren i litteratur Mo Yan skriver på Centralkommissionen för disciplininspektionens hemsida om kommunistpartiet och Xi Jinping. “I judge that the Chinese Communist Party, more than any other party in the world, wants China to be rich and powerful,” the 59-year-old author told the website for the Central Commission for Discipline Inspection, the anti-corruption agency. “Our country’s president, Xi Jinping, more than any other world leader, hopes that Chinese people can live well.” The author also appeared to back the president’s high-profile anti-corruption drive by announcing that his next book would focus on the perils of thieving officials.

In China, projects to make Great Wall feel small – TOI/NYT

Om Kinas gigantiska infrastrukturprojekt. I Dalian ska till exempel världens längsta undervattenstunnel byggas, dubbelt så lång som den under Engelska kanalen, till ett pris av 36 miljarder US dollar. Throughout China, equally ambitious projects with multibillion-dollar price tags are already underway. The world’s largest bridge. The biggest airport. The longest gas pipeline. An $80 billion effort to divert water from the south of the country, where it is abundant, to a parched section of the north, along a route that covers more than 1,500 miles.

West facing ‘payback’ for colonialism: China paper – The China Post

Global Times citerar ”röster” som menar att attacken mot Charlie Hebdo i Paris är hämnd för slaveri och kolonialism. Men det är nog snarare ett resultat av ”kriget mot terrorismen” och decennier av destabilisering av Mellanöstern från stormakterna, men i detta projekt är nog Kina lite för inblandad för att Global Times ska ta upp det. “Voices say that what Western developed societies have gone through is payback as it is their historical acts of slavery and colonialism which led to their current demographic structures,” the newspaper, which is close to China’s ruling Communist Party, said. “The immigrant issue has bred ultra-extremist right-wingers in Europe, making conflicts largely insolvable,” it continued.

 

 

 

12 februari 2014

Veckans händelse i Kina måste nog sägas vara det pågående toppmötet mellan Kina och Taiwan, som hålls i Nanjing. Det fyra dagar långa mötet är unikt i avseende att aldrig sedan 1949 har så högt uppsatta regeringsrepresentanter (Zhang Zhijun, minister med ansvar över Kinas Taiwan-kontor, samt dennes motsvarighet på Taiwan, Wang Yu-chi) mötts i direkta samtal.

BBC diskuterar händelsen med sina utsända medarbetare i ett kort inslag.

Mötet är naturligtvis väldigt symboliskt, vilket Wang Yu-chi kommenterade:

”It is a day worth noting,” said Wang Yu-chi, the head of Taiwan’s Mainland Affairs Council, at the meeting. ”Just being able to sit around the same table to discuss issues was extremely hard to come by.”

Xinhua meddelade att båda parter kommer ”upprätthålla en kontinuerlig kommunikation” mellan sina båda kontor i framtiden.

Dagens länkar:

Asia’s Democratic Drama – Project Syndicate

Professor Jean-Pierre Lehmann tar tempen på Öst- och Sydostasiens demokratiska utveckling, och problematiserar begreppet demokrati – som i ett historiskt globalt perspektiv till stora delar utgör en gråskala.

Big Dongguan Raid Won’t Solve Sex Worker Problem, Sociologist Says – Caixin

Kinas mest välkända specialist på frågor kring genus och sexualitet, Li Yinhe, efterfrågar återigen legalisering av prostitution efter det senaste tillslaget i Dongguan (11 februari). Li menar att eftersom den olagliga sexindustrin trots allt är så pass utbredd vore det bättre att legalisera prostitutionen för att kunna erbjuda de prostituerade skydd, utbildning och hälsoundersökningar. VFL har tidigare skrivit om prostitution och lagstiftning i Kina.

Bing censoring Chinese language search results for users in the US – Reuters

Sökmotorn Bing censurerar inte bara sökresultaten i Kina, utan även för kinesiskspråkiga användare i USA (samma sak gäller för Bing.se för den delen). Bland annat leder en kinesisk sökning på ”Dalai Lama” (达赖喇嘛) till en dokumentär av CCTV.

China Trade Growth Defies Signs of Slowdown – Bloomberg

Kinas export och import ökade starkt under januari, trots att den ekonomiska tillväxten annars visar alla tecken på att sakta in. Den sammanlagda ökningen för skeppning till utlandet ska ha legat på 10,6 procent jämfört med samma månad förra året, en siffra som möts av viss skepsis på grund av den tvivelaktiga pålitligheten hos kinesiska exportsiffror.

A step too far – Analects (The Economist)

Om hur regeringens förespråkande av kremering orsakade upplopp i Anhui. Rätten att själv välja begravning tycks långt ifrån självklar, vilket bevisligen orsakar social oro på vissa håll i Kina.

Danone Raises Stake in Mengniu Amid China Food Safety Concerns – Bloomberg

Franska mejerijätten Danone köper in sig i en större del av kinesiska Mengniu, där dansk-svenska Arla redan är en stor ägare.

Mainland Chinese urged to drink more milk as part of national nutrition plan – SCMP

Kina siktar på att höja mjölkkonsumtionen i Kina avsevärt i en ny plan för 2014–2020.

Methamphetamine worth $180m found in kayaks imported from China – The Guardian

Hela 183 kilo metamfetamin har hittats gömt i kajaker importerade från Kina till Australien. Fyra taiwaneser har gripits i härvan.

Ny titel av Mo Yan på svenska – SvD

Mo Yans bok Förändring (《变》 ursprungligen publicerad som en del av samlingen 《师傅越来越幽默》) i översättning av Lennart Lundberg.

4 februari 2014

Som vi på VFL ofta påpekar, så är miljön en starkt växande politisk fråga i Kina. Bland annat har vi tidigare föreslagit att 2014 blir året då allmänheten (förhoppningsvis) antar en mer aktiv hållning till sin egen förmåga att påverka miljön.

På det temat sprids en populär analogi på kinesiska mikrobloggar, där användare säger sig vara trötta på ”kycklingfisar”. Det kinesiska ordet för ”kycklingfis” (ji de pi 鸡的屁) är nämligen homofont med det för GDP (BNP). Hittills har uttrycket använts en miljon gånger, rapporterar Tea Leaf Nation:

“We want blue skies, not ji de pi.” One user posted a picture of a smog-choked skyline, with the caption reading, in part, “chicken fart decade.”

Dagens länkar:

China, U.S. drag on global manufacturing revival – Reuters

Den kinesiska ekonomin fortsätter bromsa in i januari. Siffror visar att serviceindustrin föll till sin lägsta PMI på över fem år, och även tillverkningsindustrin går trögt. Även USA upplever problem, medan Europa och andra asiatiska jättar så som Indien och Japan upplever en positiv trend.

China’s Secret Anti-Secrecy Act – WSJ

Kinas statsråd har beslutat att staten ska sluta använda beteckningen statshemligheter som ursäkt för att förhindra offentliggörandet av information som ”borde vara offentlig”. Det har dock inte specificerats vilka områden som bör anses vara offentliga, varför reformen vid första anblicken tycks tandlös. Beslutet finns i fulltext här (kinesiska).

Does China’s New State Secret Regulation Mean Anything? – The Diplomat

The Diplomat frågar sig vad denna ”insats för att främja den statliga transparensen” innebär. Systemet för statshemligheter kan liknas vid censurapparaten eftersom själva poängen är dess ambiguitet. Det är nästintill omöjligt att avgöra vad som är och inte är en statshemlighet. Hur reformen kommer ändra detta är oklart, sannolikt kommer ytterligare detaljer inom kort.

Justice in China – Guernica

Diskussion mellan journalisten Emily Parker och författaren Yiyun Li om att skriva om känsliga frågor i Kina, politiskt ställningstagande och Mo Yan.

Cultural Revolution classics on Lunar New Year TV gala: Nostalgia or political metaphor? – Offbeat China

Allt sedan det kinesiska nyåret så har det i media flitigt diskuterats vad syftet kan tänkas vara bakom CCTV:s beslut att under nyårsgalan damma av en gammal politisk opera från kulturrevolutionen. Är det bara nostalgi, eller är det ett politiskt budskap – om om så, hur ska det då tolkas?

5 oktober 2013

Mer än två miljoner statligt anställda jobbar med att bevaka internet i Kina, rapporterar BBC och hänvisar till kinesiska Beijing News. Som censorer är deras jobb att analysera och bevaka den allmänna debatten, och förmedla denna information uppåt.

Tang Xiaotao has been working as a monitor for less than six months, the report says, without revealing where he works. ”He sits in front of a PC every day, and opening up an application, he types in key words which are specified by clients. ”He then monitors negative opinions related to the clients, and gathers (them) and compile reports and send them to the clients,” it says.

Information om hur Kinas enorma censurapparat fungerar är som regel bristfällig.

Dagens länkar:

China elevates Malaysia ties, aims to triple trade by 2017 – Reuters

President Xi Jinping är på statsbesök i Malaysia där han har träffat sin motpart premiärminister Najib Razak. Länderna har kommit överens om att öka sitt samarbete, bland annat vad gäller marint försvar och gemensamma militärövningar. Dessutom ska det satsas på att tredubbla handeln mellan länderna, från 70 miljarder US dollar i år till 160 miljarder år 2017.

Red Culture: The Spiritual Backbone of the Chinese – China Copyright and Media

En översättning av Liu Runweis artikel i tidskriften Röda Fanan Manuskript. Liu ställer sig frågan vad röd kultur egentligen innebär och varför det är så viktigt för Kina. Enligt Liu är röd kultur är väldigt brett område som inte bara inkluderar historisk röd kultur eller revolutionära traditioner utan också dagens och framtidens kultur. Kinas röda kultur har ett tredelat ursprung: den härstammar från den socialistiska internationalen, kinesisk traditionell kultur och konfucianism och globala influenser som den ungerska poeten Petöfi, Tolstoy samt moderna tänkare som Foucault och Said. Efter Sovjetunionens kollaps har Kina stått som ett ”självständigt träd” av socialism men när kapitalismen idag är i djup kris och den knappt verkar förmögen till nya omställningar står den kinesiska röda kulturen som ett alternativ: This is mainly reflected in two aspects: first, the great development of the upsurge of red culture within China, second, the increase of Socialist thinking trends on a global scale and the admiration of Chinese red culture. From “Occupy Wall Street” to “Occupy Washington” and other such movements, elements of Chinese red culture can be seen. Therefore, all of these hugely inspire us to persist in and develop Chinese red culture, and provide beneficial conditions for our further carrying red culture forward.

Banking on ancient capital  – The Economist

Kinesiska städer satsar miljarder på att återuppbygga sitt gamla kulturarv i form av stadsmurar och byggnader – allt för att locka turister i framtiden.

Nobel laureate Mo Yan will teach in Taiwan – SCMP

Nobelpristagaren i litteratur Mo Yan kommer nästa år hålla i en universitetskurs om författarskap och litteratur på Taiwan. Mo Yan följer därmed i tidigare landsmannen tillika nobelpristagaren i litteratur Gao Xingjians fotspår – som för många år sedan emigrerade till Frankrike, och vars verk är förbjudna i Fastlandskina.

The Chinese city living in fear of giant killer hornets – The Guardian

The Guardian besöker staden Ankang i Shaanxi-provinsen som de senaste månaderna drabbats hårt av getingattacker, som varit ovanligt allvarliga i år; hittills har över 40 personer omkommit.

Chen pointed with a shaky hand at the small plot of cabbage, scallions and corn where his friend Yu Yihong was stung to death by giant hornets. ”When he got to the hospital, there were still two hornets in his trousers,” says Chen, a local farmer who, like many villagers, declined to give his full name to a foreign journalist. ”The hornets’ poison was too strong – his liver and kidneys failed, and he couldn’t urinate.”

Jung Chang Rewrites Empress Cixi – Wall Street Journal

Jung Chang – känd för den populära men dåligt underbyggda Mao: den sanna historien – är aktuell med en bok om änkekejsarinnan Cixi. Genom den nya boken Empress Dowager Cixi: The Concubine Who Launched Modern China vill Jung Chang rehabilitera Cixi och betona hennes roll i moderniseringen av Kina. She is the greatest woman in Chinese history, the most important woman in Chinese history. My book, of course, is going to be about her as a woman, as a concubine to an emperor, and as the absolute ruler of a third of the world’s population.

“新版《毛主席语录》或年内出版”纯属误传 – Xinhua

Igår länkade vi till en artikel från The Guardian som liksom många andra under dagen rapporterade att en ny utgåva av Maos lilla röda skulle ges ut. Det här förnekas idag av Xinhua som skriver att uppgifter om en nyutgåva eller ett nytryck under det här året är felaktiga.

16 september 2013

Årsdagen av Lehman Brothers kollaps i helgen har resulterat i en hel del spekulationer och analyser om hur allvarligt läget är för den kinesiska ekonomin. Reuters skriver om hur Beijing manar de börslistade kinesiska bankerna att locka utländsk kapital för att komma tillrätta med de många dåliga lån som ligger som en surdeg i botten på den kinesiska finansmarknaden och hos lokala regeringar. Samtidigt gör vissa experter bedömningen att en bailout likt den för 15 år sedan inte är aktuell:

Former deputy central bank governor Wu Xiaoling believes another bailout on that scale is unlikely, although she sees the possibility of targeted aid from Beijing for highly indebted local governments.”But I don’t think it will happen on a large scale. And the Chinese government won’t provide this help easily. If you do it easily, then it creates very large moral hazard,” she told Reuters on the sidelines of a conference.

Kinas bostadsbubbla pekas också ut som en riskfaktor – även om det, som Bloomberg rapporterar, inte är särskilt troligt att den bubblan kommer spricka inom en nära framtid: Handpenningen är för hög och det finns få andra alternativ för kineserna att investera sina pengar i:

“Let’s talk about bubbles when home prices in Beijing and Shanghai rank as the world’s top five most expensive cities,” said Chang, who believes home prices in Shanghai will rise 50 percent in the next five years. “You see home prices rally even when the curbs are in place, not to say when the bans are lifted.”

Dagens länkar:

China Exclusive: ”Like a king on the Internet” — celebrity blogger Xue’s story – Xinhua

Den häktade mikrobloggaren Charles Xue ”erkänner” att han kände sig som en ”kung som ser över statsangelägenheterna” när han spred inlägg till sina 12 miljoner följare på den kinesiska mikrobloggen Weibo. Xinhua berättar tragedin om Xue Manzi i tre akter, hur han blev känd på Weibo, hur det steg honom åt huvudet och hur han idag är ångerfull. Hur mycket som är sant i anklagelserna mot Xue Manzi, som är gripen för ”påstått gruppsex med prostituerade”, återstår att se, men det är uppenbart att statliga medier försöker använda historien för att skrämma och begränsa inflytelserika opinionsledare på internet. Xinhuas avslutar sin artikel med: The police said they are investigating many netizens’ reports that Xue’s activities on the Internet involved crimes. Xue warned other big Vs to stay alert and not to go down his road. He offered to appear handcuffed as a negative example to publicize the online rumors crackdown.

Ny kampanj från Xi Jinping väcker mörka historiska minnen – Kina med Leijonhufvud

Före detta Kinakorrespondent Göran Leijonhufvud skriver om den oroande retoriken som omger ”kriget mot internetrykten” som han menar påminner om både antihögerkampanjen under slutet av 50-talet och väggtidningar från kulturrevolutionen.

What to Do About China’s High Housing Costs? – WSJ

Skapas det på grund av Kinas heta bostadsmarknad incitament att införa en årlig fastighetsskatt i Kina? Sannolikt inte ännu: That policy is considered to be one of the big guns the government could resort to. But authorities are less than eager to pull the trigger, especially with the economy struggling to get back in gear: The property sector has been a key driver of growth

Censorship has spurred writers, says Nobel Prize winner Mo Yan – SCMP

Mo Yan säger i en exklusiv intervju för South China Morning Post att Kinas censursystem fungerar som en motivation att skriva om sociala problem: However, the 58-year-old told the Post in a three-hour interview at his new apartment on the outskirts of Beijing: ”Censorship gives writers motivation to challenge these forbidden zones.”

China navy chief says operational aircraft carrier a few years away – Reuters

Den kinesiska flottan kommer använda sitt första hangarfartyg, Liaoning, för träning och tester, beslut om att bygga ett (eller flera) stridsklart hangarfartyg kommer först efter två-tre års träning och utvärdering, uppger amiral Wu Shengli.

UK ‘not relevant’ in political reform: HK chief – The China Post

Storbritanniens utrikesminister Hugo Swires debattinlägg om Hongkong där han skrev att allmän rösträtt är ”avgörande för dess framtida stabilitet” och att de röstande måste erbjudas ”verkliga valmöjligheter” avfärdas av Hongkongs chefsminister Leung Chun-ying som irrelevant. “Hong Kong does not need support from British government or any other foreign governments on the issue of political reform and universal suffrage for Chief Executive in 2017,” he told reporters. “This matter is entirely within the [policy] area of the Chinese people, and is not relevant to Britain”

Ett år med Världens Folkrikaste Land

För ett år sedan (den 27 juli) publicerade vi vår första artikel: Gu Kailai åtalad för giftmord. Samtidigt som vi startade Världens Folkrikaste Land gick nämligen den första etappen i kommunistpartiets största politiska skandal på årtionden – Bo Xilai-affären – mot sitt slut.

Rusningstid, Dongzhimen FOTO: Björn Djurberg

Rusningstid, tunnelbanestationen vid Dongzhimen

FALLET BO XILAI

Bo Xilai var partisekreterare i staden Chongqing och som son till en av kommunistpartiets revolutionära veteraner och högsta ledare var han en av partiets snabbast stigande (röda) stjärnor. Detta var såklart innan stadens polischef Wang Lijun flydde till amerikanska konsulatet i Chengdu med uppgifter om korruption, maktmissbruk och mord. Wang Lijun dömdes själv till 15 års fängelse i september förra året.

För ett år sedan ställdes alltså Gu Kailai – gift med Bo Xilai – inför rätta för mordet på brittiske medborgaren (och eventuella MI6-medarbetaren) Neil Heywood. Efter en summerisk rättegång dömdes hon till dödsstraff med två års prövotid, vilket i praktiken innebär att hon inte kommer avrättas men kan se fram emot ett långt fängelsestraff.

En dryg månad efter domen mot Gu Kailai uteslöts Bo Xilai ur partiet och sparkades från sin post som partisekreterare i Chongqing. Efter ytterligare en månad blev han av med sin plats i den Nationella folkkongressen och blev samtidigt av med den straffimmunitet som följer med platsen.

Bo Xilai har suttit i husarrest på okänd ort sedan våren 2012 och först på torsdagen (25 juli) blev han slutligen åtalad, misstänkt för förskingring, mutbrott och maktmissbruk.

När rättegången kommer sätta igång är ännu oklart, men få tvivlar på att Bo kommer dömas och det antas generellt att straffet redan är satt (de många spekulationerna varierar mellan 10 års fängelse och dödsstraff med två års prövotid).

Chongqingmodellen – en modell som byggde på inkomstfördelning, välfärdsbygge och revolutionsnostalgi – som Bo företrädde började monteras ned strax efter hans fall. Bos efterträdare gick till och med så långt att han helt och hållet förnekade Chongqingmodellens existens.

Hur kommer det sig Bo Xilai – vars politik så sent som i januari 2012 hyllades på Folkets Dagblads förstastida, som fick uttalat stöd av flera viktiga partiseniorer och har träffat både Henry Kissinger och familjen Wallenberg – kunde falla så fort och så hårt?

Det är svårt att säga något med säkerhet kring denna dunkla affär. Hur mycket som är sant i partiets anklagelser mot Bo och varför man beslutade att offentliggöra dessa anklagelser är fortfarande oklart.

Affären Bo Xilai följdes i vilket fall av en allt intensivare retorik mot korruption och uppmaningar om rättning i leden. Hu Jintao betonade vikten av att ”unifiera tänkandet inom partiet och tydliggöra den framtida riktningen” inför höstens viktigaste politiska händelse: den artonde partikongressen.

LÄS MER: Ingen mera Chongqingmodell · Kulturrevolutionens spöke och Bo Xilai · Villkorligt dödsstraff för Gu Kailai

MAKTSKIFTET

Det kinesiska kommunistpartiets 18:e nationella kongress inleddes i Beijing den åttonde november 2012. Det var den viktigaste delen i överförande av makten från partiets generalsekreterare Hu Jintao till efterträdaren Xi Jinping.

Samtidigt valdes ledamöterna till partiets absoluta toppskikt: politbyråns ständiga utskott. Det under Hu Jintao nio personer starka utskottet bantades till sju. Både liberaler och feminister blev besvikna när både den enda kvinnan på tal (Liu Yandong) och den kanske mest ekonomiskt liberale (Wang Yang) fick stryka på foten för mer seniora kadrer.

Alice Miller vid Stanfords universitet ser valet av ett nytt ständigt utskott som en del i en allt mer institutionaliserad process där senioritet innebär befordran. Enda undantaget var Liu Yandong, vilket Miller förklarar med gammal hederlig manschauvenism.

Enligt kollegan Joseph Fewsmith är utskottets nya uppställning tvärtom resultatet av den pensionerade presidenten Jiang Zemins inflytande och så kallad ”gammelmanspolitik” (老人政治). Hu Jintaos skyddslingar valdes bort till förmån för Jiang Zemins.

I vilket fall så fullbordade det nya ledarskapet sitt maktövertagande vid den Nationella folkkongressen i mars 2013. Då tog Xi Jinping även över rollen som Folkrepublikens president och Li Keqiang tog över som landets premiärminister.

Vid kongressen valdes också den nya regeringen. Liu Yandong och Wang Yang kunde trösta sig med varsin befordran till andra respektive tredje rangens vice premiärminister.

Förväntningarna och spekulationerna var många. Inte minst efter att Xi Jinping för sin första resa som generalsekreterare åkt söderut – i Deng Xiaopings fotspår – till Guangdong, centrum för tillverkningsindustri och hemvist för Kinas första Speciella Ekonomiska Zoner (SEZ) i Shenzhen och Zhuhai.

LÄS MER: Ett parti – många intressen · Kinas nästa president pratar ut · Partiets sju mäktigaste män · Hu, Xi och det nygamla Kina

KINESISKA DRÖMMEN

Samtidigt uppstod viss oro när den nye generalsekreteraren valde att hålla sitt första tal vid en utställning på Beijings nationalmuseum som berättar om Kinas moderna historia som en kamp för ”nationell renässans” mot både västerländsk imperialism och japansk ockupation under andra världskriget. Kommunistpartiet och framför allt Mao Zedong utmålas som denna renässans främsta förkämpar.

Utställningen tar varken upp det Stora språnget eller Kulturrevolutionen, utan berättar en ganska ospännande historia om kommunistpartiet där Deng Xiaopings reformer framstår som en rak fortsättning på Maos politik.

Likadant lät det när Xi Jinping höll ett tal inför ledamöterna i kommunistpartiets politbyrå i november förra året:

”Xi sade att det kinesiska projektet för att utveckla socialismen kan delas upp i två stadier enligt det avgörande beslutet att påbörja reformer och uppöppnande under det sena 1970-talet.

Även om principer och policy liksom praktik var väldigt olika under dessa två stadier, var de varken ömsesidigt obetydliga eller motsägande, sade han.

Socialism med kinesiska förtecken tog form efter att landet infört reformerna och uppöppnandet. Men den var baserad på det socialistiska systemet som etablerats alltsedan 1949, liksom de mer än 20 år av socialistiskt uppbyggande som följde, sade han.

Man kan inte förneka vad som utfördes före reformerna och uppöppnandet baserat på vad som hände efter dem och vice versa, sade han.”

Xi Jinpings har betonat två slogans sedan han tog över i höstas. ”Den kinesiska drömmen” (中国梦) och ”den kinesiska nationens stora renässans” (中华民族伟大复兴).

Inget av begreppen är nya. “Den kinesiska drömmen” användes bland annat som titel på en best-seller från en professor på försvarsakademin, överste Liu Mingfu. Den ”kinesiska nationens stora renässans” har minst hundra år gamla politiska rötter och har tidigare använts av både Jiang Zemin och Hu Jintao.

Men att Xi Jinping väljer att fokusera på nationen nu, samtidigt som den kinesiska militären växer sig starkare, ökonflikter med grannländerna åter blossar upp och USA stärker sin närvaro i Stilla Havet, har oroat flera observatörer.

LÄS MER: The Way to National Rejuvenation · Nationalist från Tsinghua på Europaturné · Xi Jinping om socialism, reform och Mao

HAVSTVISTERNA

Under september förra året bröt omfattande protester ut på flera håll i Kina, bland annat utanför den japanska ambassaden i Beijing. Anledningen var den japanska statens beslut att köpa och därmed nationalisera de omtvistade öar som Kina kallar Diaoyu och Japan Senkaku.

Demonstranterna var högljudda men för det mesta fredliga och kontrollerades av omfattande polisinsatser. Men ägg, sten och flaskor kastades mot japanska ambassaden i Beijing. På andra håll sattes japanska bilar i brand och skadegörelse förekom mot flera japanska företag.

Det värsta våldsdådet inträffade i Xi’an där den (kinesiska) ägaren till en japansk bil blev allvarligt misshandlad.

Den starka ilska som väckts till liv under konflikten kring dessa öar (i Japan såväl som i Kina) har förvånat många observatörer. Vissa har till och med gått så långt som att hävda att den kinesiska regeringen ”hjärntvättar” kineserna och har orkestrerat demonstrationerna.

Att avfärda demonstranterna som hjärntvättade är emellertid att göra det för lätt för sig. De antijapanska sentimenten är mycket starka hos många kineser (även om de högljudda demonstranterna inte nödvändigtvis är representiva för resten av befolkningen), men också på andra håll i Östasien.

Den kinesiska regeringen behöver därför inte uppvigla kinesiska studenter och andra demonstrationsbenägna grupper. Staten fungerar istället som en gatekeeper som bestämmer vilka demonstrationer som tillåts (utan polisens tillåtelse är demonstrationer olagliga) och vilka som bemöts med våldsam repression.

Av uppenbara skäl är staten mer benägen att tillåta anti-japanska demonstrationer än exempelvis demokratiaktivisters. Men tidigare har även nationalistiska demonstrationer förbjudits och demonstrationer mot exempelvis miljöfarliga byggen har tillåtits.

Vad gäller konflikten i sig gäller i stort sätt samma sak för tvisten med Japan som för konflikterna i Sydkinesiska havet, där Kina gör anspråk på samma territorium som bland andra Vietnam, Filippinerna. Då ingen av sidorna kan tänkas överge sina anspråk är det svårt att se en lösning inom en snar framtid.

Å andra sidan är en upptrappning av konflikten inte heller trolig. Alla inblandade har mycket att förlora och lite att vinna på en eventuell väpnad konflikt. När USA nu stärker sin närvaro i Stilla Havet som en del av sin plan för ett ”Pacific Century” ökar den eventuella kostnaden för en konflikt ytterligare.

Istället kan vi vänta oss ett utdraget status quo samt fortsatta provokationer och fördömanden från samtliga sidor i konflikterna.

Konflikterna tydliggör emellertid hur viktigt det är för Kina att utveckla sin marina kapacitet.

Folkrepubliken har länge kritiserat ”världshegemonen” USA för hur de använder sin enorma flotta för att utöva inflytande världen över. Kinas flotta kan inte på långa vägar mäta sig med USA:s, men landet gör sitt bästa för att dess flotta ska bli en makt att räkna med – i alla fall regionalt.

Ett viktigt steg var sjösättandet av hangarfartyget Liaoning och den första lyckade landningen på fartyget i november förra året. Hangarfartyg ger ett land möjlighet att etablera en närvaro långt ute till havs (på så kallat blått hav) och potentiellt långt från landets egna gränser.

LÄS MER: Lyckad landning på hangarfartyg · Ett aggressivare Kina kräver inflytande · Hat mot Japan är inte hjärntvätt

TILLVÄXTEN?

Den kinesiska regeringen står inte bara inför säkerhetspolitiska utmaningar, men också ekonomiska.

Redan tidigt blev det tydligt att Kinas nya ledarskap – med president Xi Jinping och premiärminister Li Keqiang i spetsen – skulle få tampas med den svagaste ekonomiska tillväxten sedan Deng Xiaoping öppnade upp ekonomin.

När Hu Jintao och Wen Jiabao tog över 2003 var tillväxten över nio procent. För 2013 sattes målet till 7,5% och nyligen har Li Keqiang sagt att en tillväxt på sju procent (men inte lägre) är acceptabelt.

Kinas extremt höga och långvariga tillväxt under de senaste årtiondena är unik i världshistorien. Tidigare kriser och recessioner – som den asiatiska finanskrisen 1997 – märktes enbart marginellt i Kina, men idag står landets ekonomi inför stora problem, eventuellt en omfattande kris.

Efter att räntan på lån mellan bankerna skjutit i höjden i juni framstår Kinas finanssektor som ”nytt centrum för den globala finanskrisen”. Att centralbanken i ett första skede lät detta hända utan att tillföra ny likviditet kan vara för att undvika att ytterligare blåsa upp en skuldbubbla, finansierad av tveksamma lån. I centrum för denna oro är de så kallade skuggbankerna.

Skuggbankernas lån har varit nödvändiga för småföretag i Kina för att snabbt kunna få finansiering i en kraftigt expanderande ekonomi, men på grund av den höga efterfrågan har skuggbankerna kommit att växa och finansiera en allt högre andel av ekonomin, trots att centralregeringen länge försökt begränsa dem. Tveksamma lån till verksamheter med hög risk blir en stor fara när tillväxten mattas av.

De ständigt stigande priserna på fastigheter i storstäderna har de senaste åren lett till återkommande spekulationer om när fastighetsbubblan ska spricka, regeringen har nyligen försökt kyla ned den överhettade marknaden men priserna fortsätter trots detta att stiga snabbt.

Överbelånade lokalregeringar är en annan källa till oro. En dämpad tillväxt leder till att stads- och provinsregeringar lånar stora belopp för att finansiera olika stimulansåtgärder, exempelvis genom att bygga ut infrastrukturen.

Nobelpristagaren Paul Krugman skriver att vi inte bör oroa oss för om tillväxten hamnar på sju eller sju och en halv procent, men för vad som händer om den kinesiska ekonomin går in i en kinesisk mur.

Trots att den kinesiska staten under lång tid försökt minska den dominanta position produktionen har i landets tillväxtmodell, är konsumtionen som del av BNP fortfarande låg. Enligt Krugman bygger den kinesiska tillväxtmodellen på ett överflöd av billig arbetskraft från den underutvecklade landsbygden.

Men denna billiga arbetskraft håller på att ta slut, samtidigt som tillverkningsindustrin fortsätter vara starkt beroende av den.

Dessutom är Kinas exportsektor beroende av fortsatt stigande efterfrågan från Europa och USA. Internationella valutafonden bedömer (18 juli) därför långvarig låg tillväxt i Europa som ett av de största hoten mot Kinas ekonomi. Recessionen i Europa kan leda till inbromsad produktion, företag oförmögna att betala tillbaka lån och banker oförmögna att fortsätta låna ut.

LÄS MER: Xi reser i Deng Xiaopings fotspår · Kina och Tanzania, vänner i vått och torrt · Gini visar på stora inkomstklyftor i Kina

AIRPOCALYPSE

En av våra allra första artiklar handlade om våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis i Qidong, strax norr om Shanghai. Anledningen till demonstrationerna var byggandet av en ny avloppsanläggning som invånarna i staden befarade skulle leda till nya föroreningar. Efter protesterna lyckades de stoppa bygget, en av många berättelser om miljöhot och kamp mot dessa från det gågna året.

Vi har kunnat se ett flertal skandaler relaterade till miljön, som till exempel utbytet av bilder på vattenföroreningar på Weibo, de 13 000 döda grisarna i Huangpufloden och smog, smog åter smog.

Efter en lång tid av påtryckningar öppnade Beijing i oktober förra året nya stationer för mätandet av de små, hälsofarliga partiklarna PM2.5. I januari uppmätte dessa stationer nivåer på över 900 i centrala Beijing, de högsta nivåerna sedan mätningarna började ett år tidigare (som jämförelse kan sägas att målet i Europa är en nivå under 25).

Den katastrofala luftkvaliteten i huvudstaden har blivit en fråga som engagerar organisationer och medier världen över och regeringen har kämpat för att förbättra situationen. Men trots att enorma summor spenderats på miljön, inte minst inför OS i Beijing 2008, så har man de senaste 15 åren i princip bara lyckats hålla luftföroreningarna på en jämn nivå.

Vissa årsmedelvärdena visar en knapp förbättring, men samtidigt tycks den enorma mängden invånare och framför allt bilar öka risken för smogkatastrofer där meteorologiska omständigheter (så som låg vindstyrka och luftfuktighet) bidrar till att Beijing under dagar, eller veckor, begravs i en tjock, grå och livsfarlig smog.

LÄS MER: Pekings 30-åriga luftkatastrof · Våldsamma demonstrationer stoppar industri · Rekordsmog drabbar Peking 

PERSPEKTIV

Som i fallet med Beijings luftkatastrof försöker vi på VFL så långt som möjligt visa hur utvecklingar i dagens Kina bättre kan förstås ur ett historiskt perspektiv.

Genom att se tillbaka på Kinas historia kan vi upptäcka att vad som framstår som en nyhet är återkomsten av något som tidigare existerat, eller fortsättningen på en historisk trend. Alternativt kan vi bekräfta att det verkligen rör sig om en nyhet, genom att kontrastera nya utvecklingar med föregående förhållanden.

Historieskrivning är aktuellt även i Kina. I konflikten med Japan är det exempelvis omöjligt att missa hur de Östasiatiska ländernas (Japan, Kina och Korea) olika historieuppfattning formar dialogen dem emellan.

När Japanska ledare besöker minnesplatsen i Yasukuni, tillägnad de japanska soldater som dog under Andra världskriget, möts det av upprörda protester från både Kina och Sydkorea.

Genom att titta bakåt i tiden kan vi även förstå varför Liu Yandong missade en plats i politbyråns ständiga utskott. Kvinnors deltagande i storpolitiken har nämligen varit deprimerande lågt sedan början på 80-talet och är trots en viss upphämtning under senare år inte i närheten av den relativt höga andelen kvinnor på toppositioner under 70-talet.

När Wen Jiabao indirekt kritiserade Bo Xilai under en presskonferens den 14 mars 2012 (ett tidigt tecken på att det nog inte skulle gå så bra för Bo) pratade han om nödvändigheten att försvara reformerna för att förhindra en ”historisk tragedi likt Kulturrevolutionen”.

Annars har Kulturrevolutionen varit frånvarande från toppolitikernas historieberättande, när Xi Jinping säger att Deng Xiaopings reformer är fortsättningen på Maos arbete glömmer han med nödvändighet bort denna beklämmande episod.

Men i Bo Xilais gamla fäste i Chongqing har kulturrevolutionen blivit föremål för ett seriöst historiskt arbete. Lokala historiker skriver där historien om de blodiga stridigheter som ägde rum i slutet av 60-talet. Arbetet har stöd av ett utskott av Chongqings politiskt rådgivande konferens och ska föras in i stadens officiella Historiska dokument (文史资料).

LÄS MER: Tocqueville och den nygamla regimen · Agenter & Dissidenter · Kärlek mellan likar, från kungarikena till idag

SVERIGE

På VFL försöker vi aktivt delta i den svenska debatten om Kina. Vi har bland annat gjort inlägg i debatten som utlöstes när Mo Yan fick Nobelpriset i litteratur och på senare tid deltagit i debatten om undervisning i kinesiska på grundskolan.

Dessutom följer vi och rapporterar kring utbyten och kontakter mellan Kina och Sverige. Under året som har gått har vi rapporterat om svenska affärsintressen i Kina, politiska samtal och kulturutbyten. Vi skrev bland annat om hur det gick när Carl Bildt tog steget ut i kinesiskt cyberspace för att svara på kinesiska internetanvändares frågor.

LÄS MER: Stora Enso pressar på kontroversiellt pappersbruk · Kinesiska dokumentärer till Stockholm · ”En ny startpunkt” för kinesisk litteratur

 

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Nyhetsåret 2012: Ett aggressivare Kina kräver inflytande

KINA Året 2012 har långt ifrån varit ett lugnt år för Kina sett ur landets relationer med omvärlden. Det allt större utrymme som Kina kräver i det offentliga rummet har under året allvarligt börjat skava på relationerna med sina granländer till den punkt att det riskerar få militära konsekvenser.

Först var det konflikten under våren med Filippinerna över ögruppen Scarborough Shoal, ett tiotal mil utanför Filippinernas kust, som Kina gav sig in i med näbbar och klor. Konsekvensen blev ett upptrappat läge med handelsblockader, demonstrationer och militära styrkeuppvisningar.

Därefter följde konflikten med Vietnam över Spratly- och Paracelöarna. För att slå fast sitt anspråk över ögrupperna så började Kina helt sonika bygga upp en stad på en av öarna, Sansha City.

Fallet Vietnam, Filippinerna och Kina i Sydkinesiska havet är fortsatt olöst. Snarare ser relationerna länderna emellan ut att bli allt mer infekterad.

Den territoriella konflikt som under året visat sig än mer explosiv är dock dragkampen med ärkerivalen Japan över ögruppen Senkaku, eller Diaoyu, om man så vill. Den lilla ögruppen utanför Taiwans nordöstra udde har vuxit till att bli den viktigaste frågan för de båda ländernas nationella stolthet och prestige.

Det mesta av aggressiviteten har dock Kina stått för, med inhemska upplopp som följd som under augusti och september fick fritt spelrum i de flesta av landets större städer. Förhoppningar om att den bilaterala handeln ska lugna ner krigshetsarna har uteblivit, och i Kina är Japanhatet större än på länge.

Frågan är om partiet kan kontrollera de nationella strömningarna som man underblåser.

Kinas dispyter med sina grannländer handlar såklart också i förlängningen om USA, som ju är allierade med både Japan och Filippinerna. Washingtons uttalade policy att ”återvända” till Asien har minst sagt irriterat Peking – och under utrikesminister Hillary Clintons Asientur i somras duggade anklagelserna om dolda agendor tätt från den kinesiska propagandaapparaten.

Att världens tre största ekonomier, USA, Kina och Japan nu är indragna i ett triangeldrama som till största del består av prestige är i sanning oroande. För vem vågar ge avkall på den nationella prestigen när de tre länderna under 2012 alla på ett eller annat sätt fått nytt ledarskap?

Kina tycks än så länge vara beredd att sätta hårt mot hårt när man under hösten sjösatte sitt första hangarfartyg.

Det Kina inte gjorde under 2012 var att ändra sin Nordkorea-policy, trots att Nordkoreanska ”pirater” i maj bordade tre kinesiska fiskebåtar och höll ett trettiotal kineser fångar. I vanlig ordning har istället de pro-Nordkoreanska bildreportagen frekvent figurerat i kinesisk statlig media; Folkets Dagblad överträffade till och med sig själv när man gjorde en rewrite på satirsajten The Onions utnämning av Kim Jong-un som världens sexigaste man 2012.

Den största inrikespolitiska skandalen 2012, den om topp-politikern Bo Xilai, fick också utrikespolitiska konsekvenser, då Bo Xilais fru visade sig ha mördat en brittisk medborgare. Rättegången mot Gu Kailai var en av få rättegångar i Kina som fått internationell uppmärksamhet.

Även USA var inblandad på ett hörn, då Wang Lijun, Bo Xilais andreman, i ett misslyckat försök till defekt flydde till USA:s ambassad i Chengdu.

Ett mer lyckat försök till defekt var den blinde rättskämpen Chen Guangcheng som mitt i natten flydde från sitt hem i Shandong-provninsen där han i flera år suttit i husarrest. Mot alla odds tog han sig till Peking och sökte skydd på den amerikanska ambassaden. Även om Kina tillslut lät Chen Guangcheng lämna Kina, så satte man klorna i hans brorson och dömde denne till tre års fängelse för att ha satt sig upp emot de inhyrda hantlangare som bröt sig in i hans hem och misshandlade hans föräldrar.

En som inte ville lämna Kina var däremot Melissa Chan, erfaren kinakorrespondent på Al Jazeera. Chan blev den första utländska journalist som i praktiken blev utsparkad från Kina på 14 år, när Peking vägrade förnya hennes journalistvisum.

Melissa Chan var nog inte ensam om att känna sig ovälkommen i Mittens Rike under 2012. I maj drog Peking igång sin kampanj mot illegala utlänningar, kallad ”de tre olagliga”-kampanjen. Under hundra dagar uppmanades lokalbefolkningen genom speciella heta linjer till polisen rapportera utlänningar som kunde misstänkas uppehålla sig, arbeta eller bo utan giltigt visum.

Kampanjen spred sig till övriga städer, och även om Kinas många engelskalärare nog kände sig utpekade, så var det nog immigranter från Kinas grannländer i söder, samt från Afrika, som drog det längsta strået och som drabbades hårdast.

Med piskan kom också en morot. I slutet av 2012 lanserade Peking och Shanghai nya visumregler som innebär att transitresenärer från 45 länder kan uppehålla sig 72 timmar i de båda städerna från och med nästa år.

Ett av de få länder i Europa som lämnades utanför var dock Norge, vars befolkning enligt Peking var av mindre bra kvalitet och betedde sig illa. Att 2010 ge den kinesiske demokratikämpen Liu Xiaobo Nobels fredspris är något som partiet sent vill att Oslo ska glömma.

Men nobelpriset är inte bara en nagel i ögat på enpartiregimen; För när den kinesiska författaren Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur var det svårt att hitta sura miner i partileden. Debatten har sedan dess i oförminskad takt rasat, både i Sverige och internationellt, huruvida det var rätt att ge en författare inbäddad i den kommunistiska partiapparaten ett nobelpris.

Att världens andra största ekonomi och folkrikaste land tar större plats på världsarenan är en naturlig utveckling. Frågan är dock hur länge denna från Kinas håll uttalade ”fredliga” uppgång kan hålla i sig. 2012 har visat på sprickor i fasaden.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

Mo Yan och politiken

Debatten i princip varenda media som på något sätt bevakar Kina och / eller litteratur har sedan i torsdags handlat om huruvida det var rätt att ge kinesiske författaren Mo Yan Nobelpriset i litteratur. Den samlade åsikten tycks vara ja, men också nej.

Grundförutsättningen i hela debatten är för det första att man i över huvudtaget skriver under på att Nobelpriset ska ta hänsyn till någonting annat än en författares verk. Här sträcker sig skalan allt från Svenska Akademien, som säger sig endast se till den litterära faktorn, bort till exempelvis kinesisk media som Global Times, som gärna tolkar priset som en politisk gärning.

Men, som de flesta ändå konstaterat. Oavsett Svenska Akademiens påstådda konsekvensneutralitet, så får deras val naturligtvis konsekvenser, vilket årets utnämning inte minst visat.

För att ge priset till Guan Moye, mer känd under pseudonymen Mo Yan (som ironiskt nog betyder ”tala inte”), är kontroversiellt.

Varför? Det handlar om det demokratiska samvetet, mänskliga rättigheter, enpartiproblematik och alla andra dilemman som Sverige, och alla andra länder som nu bedriver handel med Kina, varje dag ställs inför.

Ska enskilda individer kollektivt bestraffas för att de verkar inom en diktatur? Nej, naturligtvis inte.

Frågan som media och andra retoriskt ställt sig under dagarna sedan Nobelpriset är, för att utrycka mig krasst: är Mo Yan en partikramare och en kollaboratör, eller är han en mer subtil frihetskämpe, en författare som lärt sig hantera systemet?

Och, om han är det senare, hur påverkar detta hans författarskap?

De som läst hans böcker har nog dock uteslutit den första frågeställningen, då Mo Yans böcker inte är några hyllningsepos till partiet. De är tvärtom kritiska mot överhögheten, och stämplar ibland partiföreträdare som korrupta, ondsinta översittare.

Men, hur mycket av kritiken i böckerna är egentligen, så att säga, ”farlig” kritik?

Katastrofer som Det stora språnget framåt och Kulturrevolutionen är inget som man i Kina är stolt över. Att i konst och litteratur kritisera dessa snedsteg är inte förbjudet. Det har gjorts många gånger tidigare. Partiet har själv gjort det. Så det som Peter Englund och Svenska Akademien ser som en subtil kritik av systemet är en historisk kritik över händelser som partiet redan fördömt.

Partiet förnekar inte att korruption i sina egna led är ett stort problem. Faktum är att man inför den 18:e partikongressen i år lyft fram just denna frågan (mycket på grund av fallet Bo Xilai). Partiet förnekar inte att mycket av vad Mao Zedong tog sig för var galet, den officiella hållningen är att den store ledaren endast hade rätt i 70 procent av fallen.

Det som partiet däremot inte vill se, är förslag på demokratisering och kritik mot det rådande systemet idag. Detta är tabu, vilket fredsprisvinnaren Liu Xiaobo, som nu avtjänar ett elvaårigt fängelsestraff, kan skriva under på.

Men, för att vara en stor författare så måste man naturligtvis heller inte vara en politisk författare.

Dissidentrörelsen slänger däremot in en befogad brasklapp – går det att verka som konstnär eller författare i Kina utan att blanda in politik?

I Kina genomsyrar politiken allt, när den så vill – så även om en författares som Mo Yan säger sig vilja stå utanför detta så är det tydligt att han inte har så mycket till val. Partiets propagandaavdelning har nämligen jobbat övertid de senaste dagarna för att proklamera detta Kinas senaste tecken på framgång.

Nobelpriset har i Kina kidnappat av partiet. Vem Mo Yan är och vad han har skrivit är mindre viktigt än det faktum att han är en kines som spelat efter partiets regler, och därför kan lyftas fram som ett gott föredöme för hela det kinesiska folket att följa. Se på Mo Yan, skanderar partiet, han var fattig och levde ett hårt liv (vilket många kineser nog kan relatera till), men, han trodde på sig själv (och på partiet), och nu har han vunnit det finaste litteraturpriset i världen.

Dagen efter kvällen före toppades i princip varenda tidning i Kina förstasidan med Mo Yan, och det tog blott två dagar för partiet att utlysa att man omgående kommer införa en av Mo Yans texter som obligatoriskt studiematerial i grundskolan.

Att två dagar efter utnämningen kunna säga att man nu, i hela Kina, obligatoriskt kommer studera Mo Yan i grundskolan, det säger mycket om vad Kina är för land och hur beslutsprocesserna går till.

Mo Yan har nu blivit till en bricka i partiets spel, och då han under hela sin karriär varit inbäddad i systemet (han är både partimedlem och vice-ordförande i Kinas statskontrollerade författarförbund) så är det desto svårare nu att slå sig fri, även om han skulle vilja det.

Och är Mo Yan så befriad från politisering som han vill framställa sig? Tidigare i år ställde han upp på att kopiera Mao Zedongs kontroversiella tal från Yan’an 1942, där media, enligt gammal god partiretorik, uppmanas underställa sig partiets linje och därmed ”tjäna folket”. Kort och gott, censur.

Samtidigt så har Mo Yan på en presskonferens i fredags för första gången uttalat sig om Liu Xiaobo, när han sa att han ”hoppas att Liu så fort som möjligt får sin frihet”.

Kanske kan utmärkelsen som partiet vill se som sitt första Nobelpris (Gao Xingjians pris 2000 är inget man vill fira) just det verktyg som kan få Mo Yan att ta bladet från munnen och börja prata.

Så, är Mo Yan en värdig vinnare av årets Nobelpris i litteratur? Det återstår att se. På grund av Mo Yans ställning inom etablissemanget i Kina så har han en betydligt större chans att påverka den breda massan än vad dissidenter i exil har. Och kanske var det detta som Svenska Akademien siktade på.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

”En ny startpunkt” för kinesisk litteratur

STOCKHOLM Den kinesiske författaren Mo Yan blev den förste kinesiske medborgaren att ta hem Nobelpriset i litteratur. Nyheten toppade de största kinesiska nyhetssidorna.

Gert Fylkings ”Äntligen!” sammanfattar väl många kinesers reaktion när en kinesisk medborgare nu för första gången tilldelas nobelpriset i litteratur. Det blev förhandsfavoriten Mo Yan som tog hem priset.

Folkets dagblad toppar sin sida med rubriken ”Grattis till nobelpriset i litteratur, Mo Yan”. De skriver att kinesiska författare och det kinesiska folket väntat alltför länge på detta pris.

De skriver lyriskt att ett land som Kina, ”en klassisk kultur som fött fram Konfucius, Qu Yuan, Li Bai, Du Fu och Cao Xueqin”, förtjänar ett nobelpris i litteratur. ”Det är en tröst, det är ett bevis, det är en försäkran och ännu mer är det en ny startpunkt”, skriver de.

Mo Yan är en författare som är välkänd och ofta läst inom Kina. Flera av hans böcker har filmatiserats, två (Det röda fältet, 1987 och Glada Tider, 2000) av den erkände kinesiske regissören Zhang Yimou.

Global Times beskriver i sin artikel Mo Yans stil, som hämtat inspiration från både en kinesisk tradition av social kritik och Latinamerikas magiska realism. De skriver att han pendlar mellan komplexa känslor, mellan att ”längta efter hembygden” (怀乡) och ”avsky hembygden” (怨乡).

Mo Yan räknas till de kinesiska författare som under 1980-talet började ”söka efter sina rötter” (寻根文学). Rörelsen uppstod efter att såren från kulturrevolutionen börjat läka och många kinesiska författare kände ett behov av att söka efter sina rötter.

På Weibo är ”Mo Yan” och ”Nobelpriset” två av de populäraste taggarna just nu. Många är stolta över landets starka litterära tradition och det har länge varit en nagel i ögat att ingen kinesisk författare fått nobelpriset i litteratur.

Gao Xingjian (som fick priset år 2000), kommer visserligen från Kina, men har levt en stor del av sitt liv i Frankrike och är fransk medborgare sedan 1997. Dessutom är alla hans böcker bannlysta i Kina efter en pjäs från 1989 som tog upp massakern på Himmelska Fridens Torg.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Mo Yan tippas ta hem Nobelpriset i litteratur

STOCKHOLM En av Kinas absolut populäraste författare, Mo Yan, är en av toppkandidaterna till årets Nobelpris i litteratur. Tillsammans med japanska författaren Haruki Murakami ligger han i topp hos spelbolagen.

I vanlig ordning går även i år att tippa på Nobelpriset i litteratur, och det verkar som att Asien ligger bra till i år. På första plats hos Unibet ligger kinesiska Mo Yan som just nu ger lite drygt fem gånger pengarna, Haruki Murakami landar på andraplats för åtta gånger pengarna.

Konkurrenten Ladbrokes verkar dock vara säkrare på japansk vinst; Haruki Murakami ger tre gånger pengarna, Mo Yan på andraplats nio gånger pengarna.

Oddsen har inte gått kinesisk media förbi. Nationalistiska Global Times konstaterar bittert att Mo Yan visserligen tippas som en toppkandidat, men att den svenska Nobelkommitténs värderingar sällan överensstämmer med det tidningen kallar ”kinesiska allmänna värderingar”.

GT syftar då till att den enda gången Kines tilldelats Nobelpriset i litteratur var för tolv år sedan då dissidenten Gao Xingjian, som är bosatt i Frankrike, erhöll priset.

Tidningen kritiserar också Nobelkommittén, och inkluderar då även Nobels fredspris, för att på senare år politiserats. Att till personer så som Dalai Lama och kinesiska aktivisten Liu Xiaobo tilldela fredspriset är kontroversiellt, anser Global Times.

Lite paradoxalt vill tidningen tona ner betydelsen av att få priset (om Mo Yan nu inte skulle vinna), samtidigt som man å andra sidan beskriver priset som av yttersta vikt för en nations moral och självkänsla, både politiskt och kulturellt.

Det sagt så är Mo Yan, nu 57 år, en stor författare. Hans mest kända bok är nog sannolikt Det röda fältet, som också filmatiserats av Zhang Yimou. Mo Yan är för övrigt en pseudonym som på kinesiska kan översättas till ”prata inte”, hans riktiga namn är Guan Moye.

Nobelpriset i litteratur meddelas på torsdag klockan 13.00.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se