Etikettarkiv: nationalism

Onsdag 2 juli 2014

Hong Kong police begin removing demonstrators – The Guardian

Över en halv miljon människor sägs ha deltagit i ett demonstrationståg och en sit-in i protest mot kommunistpartiet och för ett demokratiskt styre i Hongkong. Mer specifikt kräver demonstranterna att det nästa valet av Hongkongs chefsminister 2017 sker på ett mer demokratiskt vis där vem som helst kan kandidera till posten. När demonstranterna vid på Chater Road vägrade att skingra sig på polisens uppmaning fördes de bort handgripligen. One police officer gave activists a 10-minute warning to evacuate the area, saying failure to do so may render them liable to arrest and prosecution. Police then moved in quickly and started carrying people away. Many protesters linked arms in a bid to resist police efforts to remove them, but they were taken away one at a time, in some cases by three or four officers, as activists kicked, screamed and punched, before being bundled on to coaches.

Xi Bags High-Level Military “Tiger” Amid Deepening Corruption Crackdown – CSIS

I måndags meddelade den statliga nyhetsbyrån Xinhua att Xu Caihou, pensionerad befälhavare i Folkets befrielsearmé och före detta ledamot i kommunistpartiets politbyrå, har uteslutits ur partiet. I och med uteslutningen ur partiet förlorar Xu även sin straffimmunitet vilket indikerar att han antagligen kommer att ställas inför rätta. I så fall blir Xu, som uppges vara en nära allierad till den tidigare presidenten Jiang Zemin, den högst rangordnade partimedlemmen att ställas inför rätta på trettio år, skriver sinologen Christopher K. Johnson.

Minitrue: Xu Caihou and Other “Tigers” – China Digital Times

China Digital Times publicerar instruktioner från kinesiska myndigheter gällande rapporteringen kring utredningen av Xu Caihou och andra högt uppsatta partimedlemmar, så kallade ”tigrar”: Regarding the decision to process Xu Caihou, Jiang Jiemin, Li Dongsheng, and Wang Yongchun: without exception, use only Xinhua wire copy, and do not hype the matter. Remove related reports from the headlines of the “double homepages” [the homepage and the main news page]. Take care to control commentary. 

Taking Down the Tigers: China’s Biggest Corruption Cases – WSJ

Wall Street Journal sammanfattar anklagelserna och påföljderna för de ”tigrar” som fallit offer för de senaste årens kamp mot korruption (som tvivelsutan även har maktpolitiska aspekter), från Gu Kailai och Bo Xilai till Xu Caihou.

The Debate Over Confucius Institutes PART II – ChinaFile

ChinaFiles debatt kring Konfuciusinstitutets roll i den akademiska världen fortsätter med ett intressant inlägg från Gregory B. Lee om vad som föranledde stängandet av institutet i Lyon i september 2013. Tolerated until 2012, it seemed that our institutional and intellectual independence became unacceptable to Beijing. The experience of the past year [to September 2013] appears to confirm a change in policy on the part of the Hanban.

Q. and A.: Edmund Malesky on Vietnam and China – NYT

Edward Wong frågar ut Vietnamspecialisten Edmund J. Malesky om relationen Kina-Vietnam och dispyten kring överlappande anspråk i det Sydkinesiska havet. Intressant, men det kan vara värt att bibehålla en viss skepsis vad gäller spekulationerna kring användandet av nationalistiska protester för att stärka respektive länders position i bilaterala förhandlingar (en tes som förts fram av Jessica Chen Weiss), åtminstone tills mera övertygande bevis kan presenteras. Ett försiktigare påstående skulle vara att dessa regimer fungerar som ”gatekeepers” som i hög grad kan tillåta eller förhindra nationalistiska protester i storstäderna, men som saknar förmågan att initiera dessa eller på ett effektivt sätt styra protesterna. Våldsamheterna under de antikinesiska protesterna i Vietnam i maj, liksom våldet och vandalismen under antijapanska och antiamerikanska protesterna i Kina under 2000-talet, verkar stärka den senare tesen.

Samsung’s China Labor Problems Persist – WSJ

Samsungs anställda i Kina arbetar alltjämt under prekära och potentiellt skadliga förhållanden, visar en ny rapport av företaget: A third-party audit of 100 of Samsung’s suppliers in China last year showed that 59 failed to provide sufficient safety equipment, like earplugs and protective goggles, or did not monitor workers to ensure they were using such equipment, according to the report.

Capital in Twenty-First Century China – Brookings

Med hänvisning till ekonomen Thomas Pikettys bästsäljare Kapitalet i det tjugoförsta århundradet skriver Feng Wang om ackumulering av rikedomar och ökande ojämlikhet i Kina. Feng berör däremot knappt Pikettys huvudtes — som utgår ifrån relationen mellan kapitalavkastning och tillväxt — utan skriver istället om demografi och Gini-koefficienten (den senare är ett mått på inkomstfördelning, inte kapitalavkastning).

Onsdag 11 juni 2014

China Voice: Understand correctly the ”one country, two systems” policy – Xinhua

Den kinesiska regeringen har släppt sitt första policydokument på ämnet administrationen av Hongkong och politiken ”ett land, två system” (dokumentet kan läsas i sin helhet här). Xinhuas sammanfattning poängterar att denna politik är det ”bästa institutionella arrangemanget” för regionens ”långsiktiga välstånd och stabilitet” och att Hongkong blir allt mer demokratiskt. Samtidigt skriver man att den demokratiska processen störst av några som har en ”förvirrad eller snedvriden” bild av Hongkongs Basic Law. Policydokumentet kommer dagar efter att den största minneshögtiden för massakern den fjärde juni 1989 sedan början av 90-talet hållits i Hongkong och inför den planerade protestaktionen Occupy Central.

China ramps up spending to spur economy, central bank sees stable policy – Reuters

Den kinesiska centralbanken meddelade i onsdagens årsrapport att den kommer föra en fortsatt stabil och ”klok” penningpolitik trots att de finansiella kostnaderna ökar. Den kinesiska ekonomin visar vissa tecken på att den är på väg att stabilisera sig, men frågan är om den relativa återhämtningen är tillräcklig eller om ytterligare stimulansåtgärder väntar.

Beijing Police Detain Student Over Tiananmen Tweet – NYT

En 22-årig student i Beijing har gripits av polisen misstänkt för att ha använt Twitter för att sprida information om hur en protestaktion med anledning av 25-årsdagen av massakern 1989 skulle kunna organiseras med hjälp av mobiltelefoner.

Zhang Xuezhong Discusses Strategy in the Pu Zhiqiang Case – Siweiluozi

Juristen Zhang Xuezhong ger sin bild av fallet Pu Zhiqiang. Pu Zhiqiang var bland de fem som häktades efter ett möte för att diskutera studentrörelsen 1989 i början av maj. Polisens beslut att hålla honom när övriga gripna har släppts efter den inledande häktningsperioden signalerar att ett åtal kan vänta. Zhang uttrycker en försiktig kritik mot den taktik som använts av försvaret (Pu representeras av veteranen Zhang Sizhi) och förespråkats av Pus anhöriga. In reality, the case against Pu Zhiqiang has from the beginning been retaliation for all of Pu’s previous actions in the public interest. What his family and defense lawyers most need to consider now, therefore, is how to prevent the authorities from retaliating against Pu and not worrying whether a strong defense might lead the authorities to retaliate.

Chinese military group linked to hacks of US and European satellite companies – The Guardian

Ett amerikanskt säkerhetsföretag menar att en kinesisk hackergrupp knuten till Folkets befrielsearmé legat bakom attacker mot amerikanska och europeiska satellitbolag. Uppgifterna följer ett par veckor efter att USA:s justitiedepartement åtalat fem kinesiska officerare som misstänks tillhöra den så kallade Enhet 61398, ytterligare en hackergrupp i den kinesiska armén.

Beijing seeks UN support in Vietnam maritime spat – The China Post

Den kinesiska regeringen vänder sig nu till FN för att få stöd i konflikten med Vietnam om området kring Parcelöarna i det Sydkinesiska havet. I ett dokument till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon skriver den kinesiska sidan att vietnamesiska fartyg rammat kinesiska båtar över 1400 gånger i samband med den kinesiska oljeborrningen i området. Wang Min, China’s deputy permanent representative to the United Nations, said in the position paper that Vietnam had “illegally and forcefully disrupted the Chinese operation,” a Xinhua News Agency report published Tuesday said.

China’s Information Management in the Sino-Vietnamese Confrontation: Caution and Sophistication in the Internet Era – China Brief

Mycket intressant analys av hur rapporteringen av de antikinesiska protesterna i Vietnam i maj ramades in av kinesiska propagandamyndigheter. Inledningsvis förbjöds kinesisk media att rapportera om de bitvis mycket våldsamma protesterna — flera människor uppges ha dödats och hundratals ha skadats. Vissa kommentarer tilläts på Weibo, men inlägg som refererade vidare till utländsk nyhetsrapportering raderades av censuren. Med en betydande försening publicerades slutligen en relativt försiktig, tillbakahållen berättelse om protesterna: The CCP’s management of domestic discourse regarding the anti-Chinese violence in Vietnam was, above all, cautious. Even though the issue concerned the lives and property of Chinese citizens, it was able to keep the issue out of the headlines, off the Internet’s agenda, and away from the Chinese public at large for almost 48 hours, while still allowing relevant information to flow to those who needed or demanded it. When the CCP did decide to inform the public, it ensured the media narratives guiding popular interpretations of what had taken place avoided two extremes: linking China’s own foreign policy actions causally with the Vietnamese violence, and provoking an overly fierce domestic Chinese reaction. This reflects what one commercial online news supervisor has described to the author as a consistent two-track approach to guiding coverage of China’s territorial disputes in recent years: no questioning of China’s actions or positions, and no “irrational” patriotism.

Conman arrested after posing as high-ranking PLA officer for 16 years – SCMP

Under en period på sexton år lyckades en arbetslös 59-åring lura till sig fyra miljoner yuan genom att låtsas vara högt uppsatt inom Folkets befrielsearmé och utlova eftertraktansvärda platser på landets militärakademier i utbyte mot pengar. In one case, the “officer” told the owner of a company that, for the price of 200,000 yuan, he could get the executive’s daughter into a military school. The girl, who failed the national university entrance test, was eventually accepted by a training school that accepted anyone but could not promise an officer’s rank when students graduate. The con artist arranged for all his victims to attend such schools. Yet they were convinced the “officer” could help them get an officer’s rank. Nobody called the police even years after they graduated.

USA bombar Kinas ambassad i Belgrad – Femton år senare

Idag är det 15 år sedan ett amerikanskt B2-bombplan flög in över Belgrad och avfyrade fem målsökande missiler mot ”mål 493” som en del av den pågående NATO-operationen i dåvarande Jugoslavien. Ett mål som visade sig vara den kinesiska ambassaden.

I attacken förstördes ambassaden, tjugosju personer skadades och tre journalister omkom.

USA gick snabbt ut och förklarade att bombningen av ambassaden hade varit ett misstag, att det egentliga målet skulle ha varit ett lager som misstänktes förvara vapen åt den jugoslaviska militären.

Denna förklaring avfärdades av den kinesiska regeringen som kallade attacken för en ”barbarisk handling” och krävde att det ”USA-ledda NATO” skulle ta på sig ansvaret. Bombningen bemöttes av ilska från kinesiskt håll och följdes av omfattande protester i Kina och runtom i världen.

Om det var någonting som framgick tydligt från reaktionerna efter attacken så var det den stora samstämmigheten i media, inte bara inom den kinesiska pressen, utan även i USA.

Den censurerade och av partiet kontrollerade kinesiska pressen ställde sig som väntat bakom sin regering och förkastade de officiella förklaringarna från USA. Även medier fria från direkt censur — som exempelvis den Murdoch-anknutna, Hongkongbaserade tv-stationen Phoenix TV — avfärdade vad de ansåg vara en osannolik amerikansk förklaring.

I USA berättades en diametralt motsatt — men förvånande nog nästan lika entydig — berättelse. De amerikanska presskonglomeratens olika kanaler beklagade den ”oavsiktliga bombningen”, men lade fokus på de kinesiska protesterna. De berättade om den extrema nationalistiska vrede som de kinesiska studenterna uppvisade, om demonstranternas vandalisering av den amerikanska ambassaden och konsulaten, om ambassadör James Sasser som kände sig som en ”gisslan” på ambassaden i Beijing.

Hur kunde de kinesiska studenterna — som bara tio år tidigare omfattat amerikanska värderingar om frihet och demokrati — nu plötsligt vända sig emot USA? Det måste vara resultatet antingen av en ny våg av extrem nationalism eller av partiets styrning av de marionettliknande studenterna, fastslog man.

Så samstämmig var den amerikanska pressen att när den brittiska The Observer tillsammans med danska Politiken publicerade ett undersökande reportage som utmanade den officiella förklaringen och kom fram till att USA bombat ambassaden avsiktligen, så publicerades denna nyhet inte i den amerikanska pressen. Något som kritiserades av journalistorganisationen FAIR.

Först ett år efter bombningen — ett halvår efter artikeln från  The Observer/Politiken — gick New York Times ut med resultatet av en egen utredning. De hade inte kunnat finna några bevis för att bombningen skulle ha varit avsiktlig, men fann att den officiella förklaringen målade upp  ”en bisarr serie av misstag” och att flera frågetecken kvarstod.

Oavsett om bombningen av den kinesiska ambassaden var oavsiktlig eller ej, så uppvisade medias rapportering av händelsen en oroande likriktning och en slående brist på avvikande röster. Inte bara i det auktoritära Kina men även i det fria USA.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

 

Fjärde maj-rörelsen 95 år

Idag är det 95 år sedan fjärde maj-rörelsen 1919. Rörelsens fick sitt namn från det datum då studenterna i Beijing tågade mot Tiananmen för att demonstrera mot Japans övertagande av Shandongprovinsen.

Det var när fredsföredraget tecknades i Versaille som det bestämdes — trots de närvarande kinesiska diplomaternas invändningar — att de tyskkontrollerade områdena i Shandong fortsättningsvis skulle administreras av Japan istället för att återgå till Kina.

När nyheten om detta diplomatiska misslyckande nådde Kina gick studenterna alltså ut för att protestera mot Japan, men protesterna riktades även mot den egna regimens uppfattade svaghet. Redan fyra år tidigare hade det kinesiska ledarskapet gått med på de ”förödmjukande” 21 kraven som öppnade upp för en ökad japansk närvaro och kontroll i framför allt nordöstra Kina.

Under maj 1919 gick studenterna i strejk och demonstrerade på gatorna med resultatet att flera studenter greps av ordningsmakten. Kinas nya intellektuella, med utbildning i Japan, Europa och USA — som t.ex. den liberale Hu Shi — ställde sig generellt bakom rörelsen. Det gjorde stora delar av den framväxande bourgeoisien.

Fjärde maj följdes av en patriotisk mobilisering i landets storstäder. Bland annat inleddes bojkotter av japanska produkter till förmån för patriotiska varor, på detta sätt kunde de fosterlandsälskande affärsmännen även göra vinst av patriotismen.

Under protesterna var ett av de populära slagorden ”Glöm inte den nationella förödmjukelsen” (勿忘国耻). Man uppmärksammade till och med en särskild Nationella förödmjukelse-dag för att ingen skulle glömma de oförrätter som Kina tvingats genomlida (denna dag har aldrig försvunnit helt och återuppstod i officiell form 2001).

Men det var även under denna period av ny kultur som kinesiska intellektuella förde fram krav på nya moderniseringar av alltifrån det klassiska skriftspråket, till vetenskapen, till det politiska styrelseskicket. Chen Duxiu sade sig vilja ersätta Herr Konfucius med Herr Demokrati och Herr Vetenskap.

I och med fjärde maj-rörelsen blev de kinesiska studenterna till en politisk kategori som upplevde ett ansvar att stå upp för nationens intressen och därmed också kunde kräva av regimen att den skulle representera dessa intressen.

Sedan 1919 har de kinesiska studenterna fortsatt hävda sin rätt att delta i politiken och de gör det ofta genom att refererar tillbaka till fjärde maj. Detta gällde i hög grad under studentrörelsen 1989 men även under protesterna mot ”USA-ledda NATO” 1999.

I kommunistpartiets historieskrivning är fjärde maj 1919 ett epokgörande ögonblick. Inte bara på grund av att rörelsen ses som politiskt progressiv (d.v.s. patriotisk, revolutionär och anti-imperialistisk), men även på grund av de nära kopplingarna mellan fjärde maj-rörelsen och kommunistpartiets födelse. Två av de ledande figurerna under fjärde maj-rörelsen — Chen Duxiu och Li Dazhao — var nämligen ett par år senare med om att bilda Kinas kommunistparti.

För att uppmärksamma 95-årsjubiléet publicerar Folkets Dagblad en ledare på sin förstasida där fjärde maj kopplas samman med President Xi Jinpings ”kinesiska dröm” under rubriken: ”För att realisera den kinesiska drömmen måste ungdomens kraft uppmuntras”.

I ledaren kan vi läsa att tiderna förändras men att den kinesiska ungdomens patriotiska anda är fortsatt stark. Implicit i detta påstående finns en viktig komponent i hur kommunistpartiet väljer att presentera fjärde maj-andan (五四精神).

Den patriotiska biten lyfts fram som något att hålla fast vid, men samtidigt betonar partiet att det politiska ledarskapet idag inte har någonting gemensamt med den svaga regimen 1919. Dagens patriotism handlar enligt partiet inte om att gå ut på gatan för att protestera utan om att rätta sig i ledet och arbeta hårt för att bygga upp nationen.

”Idag”, står det i ledaren, ”lyfter vi fram fjärde maj-andan i syfte att knyta samman våra egna personliga öden med landets öde, för att integrera våra egna önskningar med nationens gemensamma ideal, i vår önskan att — medan vi alltjämt avancerar reformerna och moderniseringen — vara övertygade patrioter, vara vägbrytande innovatörer och vara civiliserade ledare, för att stå ut med den hårda kampen för att bygga upp nationen. Patriotismen ska fyllas med nytt innehåll och fjärde maj-andan ska anpassas till vår tid.”

Fråga inte vad ditt land kan göra för dig utan vad du kan göra för ditt land, helt enkelt.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

10 april 2014

Chinese Exports Plummeted Last Month. Puzzled? We Have You Covered – WSJ

De kinesiska exportsiffrorna tappade mot mångas förväntan 6,6 procent i mars, i jämförelse med samma månad förra året. Wall Street Journal försöker reda ut varför. En viktig orsak kan vara att den tidigare utbredda överfaktureringen bland kinesiska företag blåst upp siffrorna från förra året: “Do not worry about the export data,” wrote Louis Kuijs, an economist at RBS in Hong Kong, in a note to clients. RBS estimates year-on-year export growth in March 2013 was inflated by 11.8 percentage points due to over-invoicing. The bank also thinks export growth on-year in March this was 5.2% adjusting for over-invoicing.

Banks Saw Value of Bad Loans Rise Last Year, Annual Reports Show – Caixin

Andelen dåliga lån växer hos de kinesiska bankerna, visar en ny årssammanfattning. Det sammanlagda värdet för de nödlidande lånen hos tolv storbanker var 467 miljarder yuan den 31 december 2013, en ökning med 19,5 procent från början av förra året. ”Bad loans in general are showing signs of spreading and contagion,” a senior banking analyst said. ”In 2012, they were concentrated in relatively small industries such as trading companies. The next year they spread to big ones and big enterprises.”

Cultural Revolution Nostalgia – NYT

Författaren Yu Hua skriver om ”nostalgin” bland unga kineser för en blodig kulturrevolution som de själva aldrig genomlevt och menar att det är ett problem relaterat till en officiell historieskrivning som inte ger perioden tillräckligt mycket uppmärksamhet: The attitude of the Japanese government toward its nation’s history infuriates Chinese people. But the Chinese government also needs to reflect on its own record. We keep warning Japan that it runs the risk of repeating its mistakes if it will not face up to its history of aggression. Surely there is a lesson for us to learn, as well.

China Not Full of Raging Nationalists – The National Interest

Andrew Chubb — den australiensiske doktorand som ligger bakom bloggen southseaconversations — är en av få vettiga röster i debatten kring ”kinesisk nationalism”. En undersökning som Chubb presenterade vid Jamestown Foundations årliga konferens ger en balanserad bild av propagandans och opinionens roll i formandet av Beijing politik kring öarna Diaoyu/Senkaku.

Mao’s Little Red Book in China and Beyond – The Diplomat

Intervju med redaktören bakom den nya artikelsamlingen Mao’s Little Red Book – A Global History som reder ut hur det kommer sig att denna citatsamling utgiven av Folkets befrielsearmé lyckades få en global spridning och bli en av världshistoriens mest lästa böcker. 

10 februari 2014

I takt med att Kina blir allt rikare, och ställer om sin ekonomi från tillverkning till tjänster, hägrar Afrika som eventuell tronföljare för en global tillverkningsindustri som ständigt letar efter billig arbetskraft, skriver The Economist:

The World Bank has been suggesting for several years that Asian manufacturing jobs could migrate to Africa. Obiageli Ezekwesili, a vice-president of the bank, says that more than 80m jobs may leave China owing to wage pressures, not all to neighbouring countries with low costs; if African labour productivity continues to rise, many could go to Africa, especially if corruption and red tape, still major scourges of the continent, are curbed.

Står delar av Afrika på gränsen till att industrialiseras? Svaret på den frågan hänger nog mycket ihop med utländska investeringar, där Kina sannolikt kan spela en stor roll.

Dagens länkar:

Northern city of Zhangjiakou dreams of hosting 2022 Winter Olympic Games – SCMP

Nedslag i mångmiljonstaden Zhangjiakou, nordväst om Beijing, som ansöker om att arrangera vinter-OS år 2022. För, varför inte? ”You’d never get a hint from the appearance of Zhangjiakou that it has its eyes on the Olympics,” he says ”But why not go for it?”

Kerry to visit China, South Korea, Indonesia and Abu Dhabi – Reuters

USA:s utrikesminister John Kerry besöker Asien i veckan, bland annat ska Kinas nya flygförsvarszoner, samt Nordkorea-frågan, diskuteras under ett besök i Beijing.

China decries U.S. comments on South China Sea as ‘not constructive’ – Reuters

Kina har anklagat USA för att undergräva fred runt Stilla Havet sedan en amerikansk tjänsteman i en rapport till kongressen uttryckt ”växande oro” över Kinas territorieanspråk i Sydkinesiska havet.

China’s Television War on Japan – NYT

Krönika signerad Murong Xuecun, om hur kinesiskt japanhat får sin kraft från en uppsjö av tv-serier som fokuseras på den nationalistiska kampen mot ondskefulla japaner. Denna patriotism underblåser en militaristisk trend i Kina, enligt Xuecun.

Wang, Zhang meet means big things for cross-strait ties: expert – The China Post

Denna veckas besök från ministern för Taiwans råd för Fastlandskontakter — Wang Yu-chi — till Kina där han ska möta ministern för Kinas kontor för Taiwanfrågor — Zhang Zhijun — utgör det första formella mötet mellan dessa båda ministrar. Det är första gången som så högt uppsatta regeringsrepresentanter möts: “After being separated for a long time, it is not likely for the two sides to resolve all their problems after just one meeting,” said Vincent Wang. “But at least they can use the meeting to raise issues of concern, which will be helpful to their future relations.”

Despite Frigid Relations, Chinese Relics Coming Home From Norway – Sinosphere

Norska konstmuseet KODE i Bergen återlämnar sju kinesiska reliker från det gamla sommarpalatset i Beijing (förstört 1860), efter att kinesiske miljardären Huang Nupo donerar tio miljoner norska kronor till museet.

Shanghai Takes Asia’s Fashion Crown – WSJ

Shanghai tar över efter Tokyo som Asiens modestad nummer 1. I alla fall enligt en amerikansk organisation som rankar världens modestäder utifrån en analys av hur ofta moderelaterad ord och fraser kommer upp i olika medier.

15 januari 2014

Kina står i startgroparna att bygga ut sitt nätverk av höghastighetståg till Sydostasien. I ett första steg väntar en linje tänkt gå från Kunming i Yunnan-provinsen för att sedan skära genom grannlandet Laos, och därefter in i Thailand. Vidare finns planer på ytterligare sträckningar in i Malaysia, Vietnam, Burma, Kambodja och Singapore, rapporterar The Telegraph.

Järnvägsprojektet kommer innebära stora omställningar (och lån) för fattiga Laos:

Land-locked Laos will be transformed by the railway. A largely agricultural nation where the average annual income is a mere £720 and many people, like Mr Vue, live without running water or electricity, Laos lacks both industry and infrastructure. Currently, the country boasts just two miles of functioning railway track.

Dagens länkar:

”Liu Xia måste återfå sin frihet” – DN

Peter Englund, Pär Wästberg och Bei Ling skriver under ett upprop till stöd för Liu Xia, gift med fängslade nobelpristagaren Liu Xiaobo. Liu Xia har redan suttit i husarrest i över tre år på grund av politiska ”brott” hennes make begått: ”Vi uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart och villkorslöst ge Liu Xia hennes självklara rättigheter. Det betyder att hon måste få använda telefon, skicka och motta brev, e-post och fax, få tillgång till internet. Hon måste få handla själv i frihet, gå på restaurang och när som helst besöka sina föräldrar och vänner. Hon måste ha friheten att uppsöka vilken läkare hon vill, friheten att brevväxla med sin make. Och hon måste ha friheten att ställa ut sina arbeten i Kina och i världen, hur och när hon vill.”

Xi, Mao, and China’s Search for a Usable Past – ChinaFile

Lång dissekering av Xi Jinpings tal på Maos 120-årsdag den 26 december. Vid pennan Yale-professorn Paul Gewirtz som drar slutsatsen att Kina inte står inför neo-maoism eller förnyad ”röd” politik, tvärtom. Partiet söker sig däremot bakåt för att hitta ideologiska värderingar som kan skänka ny legitimitet i framtiden, och fungera som enande faktor för folket. En sådan är konfucianismen, som på senaste år blivit mer framträdande i partiets politiska retorik.

National Stupidity – FP

Stephen M. Walt skriver om hur nationalism leder till ”nationell dumhet” i de Östasiatiska havstvisterna. Kinas aggressiva territoriekrav i Sydkinesiska havet och kring öarna Diaoyu/Senkaku  är enligt Walt dåraktiga och kontraproduktiva. Samma sak gäller för Japan och Shinzo Abes besök till Yasukuni-helgedomen. Det gäller emellertid att komma ihåg att det som vid första anblick kan se ut som irrationella nationalistiska utspel mycket väl kan grundas i en rationell analys av en rådande konflikt. 

China’s 2013 lending hits 8.89 trln yuan – Xinhua

Kina lånade 8,89 biljoner yuan under 2013, en ökning med 687,9 miljarder. De utländska valutareserverna ökade också eftersom landet lånade 584,8 miljarder i utländska valutor. Summan av Kinas skulder i relation till BNP har ökat i en oroande takt de senaste åren. Enligt Fitch Ratings uppgick skulderna till 125% av BNP år 2005, den siffran var uppe i 198% år 2012. Att skulderna fortsätter att växa samtidigt som BNP-tillväxten bromsar in är ett varningstecken. 

Taiwan consumers consent to one-China policy to shop on Taobao – Offbeat China

Kinas shoppingmecka nummer ett, sajten Taobao, har blivit omåttligt populärt i Taiwan – vilket fått den märkliga konsekvensen att många taiwaneser listar sig som boende i ”provinsen Taiwan”, för att få ta del av gratis frakt på det man handlar. En inte helt och hållet opolitisk term, med tanke på den grundläggande problematiken länderna emellan.

France to fast-track visa approval for tourists from China – SCMP

Världens största turistland Frankrike kommer från slutet av januari express-behandla (inom två dagar) samtliga kinesiska visa-ansökningar, i ett drag som är tänkt ska locka ännu fler kinesiska turister till landet.

周易漫画 – Joakim Eriksson

周易漫画18

15 december 2013

För första gången på 37 år har en farkost landat på månen, efter att Kinas Chang’e (嫦娥) under lördagen genomförde sin månlandning. Under söndagsmorgonen kinesisk tid kopplades månbilen Yutu (玉兔) – Jadekaninen – loss från månlandaren för att påbörja sin sondering.

För en långdragen video som visar detta hänvisar vi till CCTV.

Yutu kommer sondera terrängen och leta efter naturresurser i tre månader, Chang’es uppdrag sträcker sig ett år framåt i tiden.

Genom sin lyckade månlandning, markerar Kina sin ställning som blivande supermakt, skriver The Guardian i en ledare. VFL kan inte annat än att hålla med: det här är en stor bedrift för Kina, som ända sedan 60-talet drömt om att landa på månen.

Men som alltid när det gäller dyra rymdfärder är det svårt att se en omedelbar utdelning på investeringen, något som väcker frågor om det var värt det?

Dagens länkar:

Dear President of China – NYT

Prisbelönte journalisten Thomas Friedman skriver i ett öppet brev till Xi Jinping om det känsliga läget med det tjugotal utländska journalister som riskerar att utvisas från Kina:

If you throw all our correspondents out of China, I can tell you exactly what will happen: They will set up offices in Hong Kong, Taiwan and South Korea and do nothing other than comb through financial records from afar, without the balancing alternative to travel in China, meet and hear from Chinese people face to face, and write with nuance about other issues

Bad Blood: Is North Korea’s double dealing risking it’s most important relationship? – FP

Avrättningen av Jang Song Taek, som ansågs vara Nordkoreas andra mäktigaste man, kan innebära trubbel för relationen med Kina. Bland anklagelserna mot Jang märks särskilt den om ”förräderi av nationella intressen” genom att leasa land i Rason till ett ”främmande land” (d.v.s. Kina).

Explosion at illegally-operated Xinjiang coal mine kills 21 – CLB

Av de 22 gruvarbetare som stängdes inne efter en gasexplosion i en kolgruva i Xinjiang har 21 avlidit. Kolgruvan stängdes i juni på grund av säkerhetsbrister men öppnade igen utan att ha åtgärdat alla problemen. VFL har tidigare skrivit om världens största och dödligaste kolindustri. Förra året dog hela 1 384 gruvarbetare inom kolindustrin, skarpt nedåt från 1 973 under 2011.

Beijing lays out first steps in push to urbanise, including ‘hukou’ changes – SCMP

Kinas mantalsskrivningssystem hukou kommer lättas upp i små- och mellanstora städer, som en del i den mer urbaniseringsliberala politik som ledarskapet i Beijing nu säger sig vilja föra.

Rules on Local Govt Debts to be Rewritten – Caijing

Kinas finansdepartement har satt igång med skrivandet av ett förslag om nya regler för att hantera skuldsättningen i landets städer och provinser. Lokalregeringarnas skuldsättning kan komma att öka med hela 30 biljarder yuan till år 2020, så att ha ett fungerande budgetsystem är oumbärligt. Finansdepartementets förslag beräknas vara klart innan slutet på 2014.

The case for a heavy hand – The Economist

Nationalismen spirar i partiets gräsrötter, efter att partikadrar uppmanar medlemmar att studera nationalistiska artiklar på nätet om vikten av att bygga ett starkt ”moderland”. Retoriken känns igen och får påbackning från partitidningar på ledarplats.

北京地铁2元通票制面临终结:高峰时段拟调价 – Folkets Dagblad

Beijing har beslutat att höja priset i tunnelbanan under rusningstrafik. Tack och lov. Tunnelbanesystemet i Beijing är minst sagt överbelastat, vilket inte det subventionerade priset om 2 yuan per biljett bidrar till. Oklart vad det nya priset blir under rusningstrafik.

3 december 2013

David Camerons statsbesök i Beijing bjöd på oväntad dramatik, efter att en brittisk Bloomberg-reporter portats från presskonferensen med Cameron och Li Keqiang. Camerons stab protesterade på plats, och premiärministern själv ska också enligt uppgift tagit upp frågan senare med presidenten Xi Jinping.

Bloomberg befinner sig under hård press i Kina, Fortune rapporterar att nyhetsbyråns kontor i Beijing och Shanghai för några dagar sedan utsattes för ”säkerhetsinspektioner” av kinesiska myndigheter.

Dagens länkar:

China pushes for greater investment in UK, including HS2 and nuclear power – The Guardian

Kina vill investera i höghastighetståg, kärnkraft och andra energiprojekt i Storbritannien, berättade Li Keqiang under måndagen. Samtidigt upprepade David Cameron löftena om att bli Kinas nya bästa vän i Europa (med en något märklig referens till bambu):

”Britain wants China to realise its dream and I believe we can help each other succeed in the global race. Some in Europe and elsewhere see the world changing and want to shut China off behind a bamboo curtain of trade barriers. Britain wants to tear those trade barriers down.”

China, UK to boost ties as Cameron voices stance on Tibet – Xinhua

Statliga nyhetsbyrån Xinhua väljer att fokusera på Camerons uttalande om Tibet. Den brittiske premiärministern uppges ha sagt att han inte stödjer ett självständigt Tibet och att han respekterar Kinas suveränitet. Efter Cameron mötte Dalai Lama i London 2012 möttes det av officiella protester från kinesiskt håll och hans besök senarelades.

瑞典籍男子乘出租车到浦东机场门口时跳引桥坠亡 – Metro Express (时代报)

En 46-årig svensk man avled under måndagen vid Pudongs internationella flygplats i Shanghai, efter att han ramlat av taxiplattformen. Enligt kinesiska medier så ska mannen, när taxin saktade in framför flygplatsen, plötsligt ha öppnat bildörren i farten och ramlat ut ur taxin, över räcket, och fallit tio meter. 46-åringen ska ha anlänt till Kina i oktober. Utredningen av olyckan fortgår, enligt Metro Express.

China’s economy to grow 7.5% – Xinhua

Det statliga informationscentret uppskattar att Kinas BNP kommer växa med 7,6 procent i år och runt 7,5 procent 2014. Ett problem som kan komma att bli ännu värre under 2014 är ett stigande konsumentprisindex (inflation) som väntas växa med 3,2 procent under 2014. Den höga inflationen ses fortfarande som ett stort problem i Kina, medan ekonomer i USA och Europa börjat ropa efter högre inflation. Kina satsar alltså vidare på en västerländsk, konsumerande arbetarklass medan senaste mode i väst verkar vara köpsvaga arbetare à la Chine.

Anti-graft body pushes officials to disclose assets – China Daily

Ett pilotprojekt ska tvinga nyligen befordrade partikadrar att offentligt redogöra för sina och sin familjs finanser, och ekonomiska situation, enligt en talesman för partiets Centrala diciplinärinspektion.

The Hijacking of Chinese Patriotism – New York Times

Yu Hua skriver om skillnaden mellan att kritisera nationen och regeringen. Some people still aren’t clear about the difference between nation and government. And so anyone who aims a criticism at the government gets denounced as a traitor. Let me make an analogy: The nation is like one’s parents, and the government is like a steward; loving the steward and loving one’s parents are completely different things. One can’t change one’s parents, but one has every right to replace the steward.

23 november 2013

Dagens länkar:

Oil pipeline blast kills 35 in east China – Xinhua

Senaste uppgifterna säger 44 döda. En läckande oljepipeline exploderade under fredagen i Qingdao, i Shandong-provinsen. Förutom de omkomna så skadades 166 personer. Explosionen inträffande under reparationsarbetet av pipelinen.

Chinese Nokia workers pledge to continue strike – Reuters

Strejkande arbetare vid en Nokiafabrik i södra Kina hotar att fortsätta strejken som började i tisdags, trots att 59 anställda avskedats för att inte ha återgått till arbetet.

Hundreds of employees stopped work on Tuesday, complaining of changes in the wake of Nokia’s sale of its mobile phones business to U.S. software giant Microsoft. The striking workers said they are being forced to sign new contracts with worse terms of employment.

Guangdong to apply for FTZ following Shanghai – Xinhua

Guangdong-provinsen ska ansöka om att öppna en Frihandelszon, likt den i Shanghai. Tanken är att samarbeta med Hongkong och Macao.

Norway to join Chinese firm in Iceland oil exploration – Reuters

Norge, Island och Kina ska leta olja tillsammans i Nordsjön.

Commentary: China’s new security commission conducive to world peace – Xinhua

Den nya säkerhetskommission som organiseras efter tredje plenumet kommer höja den nationella säkerheten, skriver Xinhua, med speciell fokus på interna hot:

This new commission ”should make terrorist, extremists and separatists nervous,” said Chinese Foreign Ministry spokesman Qin Gang. And all those forces which would attempt to threaten or sabotage China’s national security will indeed feel uneasy and upset. Tuffare tag mot Uigurer att vänta?

Google could end China’s web censorship in 10 days – why doesn’t it? – The Guardian

Nätaktivisterna från greatfire.org som arbetar för ett friare kinesiskt internet ger Google två enkla råd som de menar skulle ”göra slut på internetcensuren till slutet av denna månad i Kina”.

Running Away From Japanese Cars in Chongqing – Sinosphere

Rätt bisarr historia om en 14-årig ung tjej som i protest mot att föräldrarna köpt en japansk bil rymde hemifrån i tre dagar. Svårt att bekräfta autenticiteten i uppgifterna, men oavsett så visar storyn på det minst sagt komplicerade förhållandet mellan Kina och Japan.

Nationalist från Tsinghua på Europaturné

En av Kinas mest inflytelserika akademiker – Professor Yan Xuetong – är på en Europaturné som inleddes i Paris på måndagen. Där var han huvudattraktionen vid en konferens kallad ”Kinas strategiska perspektiv på en värld i förändring”.

Med en doktorstitel från Berkeley är han idag ordförande för institutet för moderna internationella relationer vid toppuniversitetet Tsinghua i Beijing. Yan Xuetong är också en övertygad nationalist.

Nationalism har sedan mitten av 90-talet blivit populärt bland många kinesiska intellektuella. Att kalla sig nationalist (民族主义者) är att visa sin lojalitet med den kinesiska nationen, men det är också en distinktion från patriotismen (爱国主义) som i Folkrepubliken Kina kommit att bli intimt förknippad med socialismen och kommunistpartiet.

Yan Xuetong säger själv att patriotism och nationalism är som mervärde och profit – ”två ord för samma sak”.

Nationalisterna i Kina har har väldigt lite gemensamt med rasisterna och fascisterna i Sverige och Europa. Yan Xuetong skriver i sin bok Ancient Chinese Philosophy, Modern Chinese Power:

”Kina borde främja den öppenhetsprincip som återfinns i den traditionella idén om allt under himlen är ett, det vill säga, Kina borde vara öppet för hela världen och alla världens länder borde vara öppet för Kina […] Kina borde främja principen för frihet att resa, att leva och att arbete varsomhelst i världen.”

Nationalisten Yan Xuetong är inte formad av någon bakgrund inom rasistiska organisationer, utan av sina erfarenheter av Kulturrevolutionen.

Yan Xuetong – som är ett år äldre än president Xi Jinping – menar att det var de hårda villkoren under uppväxten i nordöstra Kina som senare gjorde att han anammade ett realistiskt perspektiv på internationella relationer.

Vid sin konferens i Paris under måndagen pratade Yan Xuetong både om sina egna idéer och om det nya kinesiska ledarskapets perspektiv på utrikespolitiken.

Professor Yan är känd för att ge raka, tydliga förutsägelser om framtiden och han bjöd på flera sådana även under måndagen.

Icke-intervention och neutralitet

Kina kommer inte inleda eller ta aktiv del i några militära interventioner mot något annat land inom en tioårsperiod. Landet kommer alltså fortsätta sin nuvarande linje som betonar vikten av nationell suveränitet och motstånd mot alla former av intervention.

Däremot kommer Kina inte att fortsätta att avstå från att rösta i dessa frågor, som landet gjorde under omröstningen i FN:s säkerhetsråd om en militärintervention i Libyen. Regeringen har lärt av sina erfarenheter att det är bättre att aktivt ta ställning än att förbli passiv.

Den kinesiska regeringen menar att olika länders olika utvecklingstakt – också politiskt – måste respekteras, liksom principen om nationell suveränitet. Därför vänder sig landet emot all typ av politiskt motiverad intervention, vare sig det gäller militära interventioner eller ekonomiska sanktioner.

Kinas motstånd mot ekonomiska sanktioner, liksom deras egna ”politiskt neutrala” bistånd framställs ofta som omoraliskt i europeiska och amerikanska medier. Enligt Yan Xuetong är det tvärtom ett uttryck för en moralisk princip om respekt för andra staters självbestämmande och för olikheter i deras politiska utveckling. Kina kommer därför inte att agera för att byta ut andra länders regimer.

Att Kina nyligen gav sitt stöd för ekonomiska sanktioner mot Nordkorea är inte ett brott från denna linje. Sanktionerna mot Nordkorea motiverades inte av landets politiska situation eller brott mot mänskligheten, utan av landets brott mot ickespridningsavtalet för kärnvapen som Kina stödjer.

Nordkorea är det enda land som kan sägas vara allierat med Kina, men länderna har inga militära utbyten. Det finns inget som binder Kina att försvara Nordkorea om landet skulle hamna i krig.

Dagens kinesiska utrikespolitik är baserad på en princip om icke-allians. Landet har inga formella allierade utan enbart så kallade strategiska partnerskap (varav det enda verkliga partnerskapet är det med Ryssland). Ofta har denna princip kommit att framställas som en lång, obruten tradition i kinesisk historia, men den kan egentligen bara spåras tillbaka till 1992 och slutet på Kalla Kriget.

Folkrepubliken Kina var först allierad med Sovjetunionen fram till 1960 och började ett drygt decennium senare bygga en antisovjetisk allians med USA.

Det var Sovjetunionens kollaps och slutet på Kalla Kriget som gjorde den kinesisk-amerikanska alliansen onödig och ledde till en försämring i ländernas relationer. Därefter har Kina gått in i en period där landet valt bort allianser och istället försökt hålla en låg internationell profil.

Från låg profil till nationell föryngring

Det blir emellertid svårare och svårare för Kina att hålla en låg profil i internationella sammanhang. Enligt Yan Xuetong inser det nya ledarskapet att Kina måste börja ta del i formandet av den internationella politiken och inte bara reagera på vad som händer i omvärlden.

Regeringen – liksom internationella valutafonden och världsbanken – hävdar alltjämt att Kina är ett utvecklingsland, men många både inom och utanför Kina tycker att denna beteckning passar dåligt för att beskriva världens andra största ekonomi.

Länderna i BRICS – Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika – är alla starka ekonomier och viktiga internationella aktörer, dessutom räknas de alla som utvecklingsländer. Dessa länder har nyligen gått samman för att starta en egen ”utvecklingsbank”, som ska utmana industriländernas motsvarigheter.

BRICS-sammarbetet och utvecklingsbanken är enligt Yan Xuetong tecken på en viktigt förändring. Kina och BRICS-länderna behåller sin identitet som utvecklingsländer, men själva innebörden i ordet ”utvecklingsland” håller på att förändras. Det håller på att bli en politisk – snarare än ekonomisk – identitet. Kina kommer fortsätta att kalla sig utvecklingsland oavsett sin ekonomiska prestation, eftersom landet står på utvecklingsländernas sida.

Ytterligare ett tecken på att det nya kinesiska ledarskapet vill ta mera internationellt ansvar ser Yan Xuetong i Xi Jipings första tal som generalsekreterare för kommunistpartiet.

Xi Jinping höll talet på det Nationalhistoriska museet i Beijing, där han talade om ”den kinesiska drömmen” om ”en stor renässans för den kinesiska nationen”. Enligt Yan Xuetong handlar detta om utrikespolitik och inget annat. ”Renässansen” innebär helt enkelt att Kina åter blir en viktig aktör på den internationella arenan.

Deng Xiaoping ville inte att Kina skulle ta en global ledarroll, inte ens att landet skulle bli en ledande aktör för utvecklingsländerna. Redan på nittiotalet började kinesiska intellektuella emellertid att hoppas på en framtid där Kina är en viktig internationell ledare.

För Yan Xuetong är frågan idag om Kina verkligen kan ta på sig ett ökat internationellt ansvar utan att också ta på sig en ledarroll?

Kina, USA och Asien

Relationen med USA framstår som den allra viktigaste utrikespolitiska frågan. Xi Jinping har talat flera gånger om vikten av relationerna mellan 大国, men det är fortfarande oklart om detta borde översättas som ”supermakter” (som då betyder Kina och USA) eller ”stormakter” (där Frankrike, Ryssland, Storbritannien med flera också kan räknas in).

I vilket fall betonar Xi Jinping vikten av en god relation med USA och en ”fredlig, positiv konkurrens” länderna emellan.

Det nya ledarskapet ser Kina som en Östasiatisk makt och inte som en global makt. Men även om Kina i nuläget inte satsar på att utmana USA:s roll som världsledare, anser de att relationen med USA är avgörande, också för Kinas relationer med sina grannländer. Så länge Kina och USA kommer överens förblir proxykrig mellan Kina och amerikanska allierade som Filippinerna och Japan osannolika.

I både kinesisk och utländsk press spekuleras det en hel del kring konflikterna i Östasien, framför allt kring öarna Diaoyu/Senkaku och Sydkinesiska havet.

Även om det är sant att spänningarna har ökat de senaste åren, gäller det att komma ihåg att Östasien är en av de säkraste regionerna i världen. Regionen har inte varit drabbad av krig sedan fredsavtalet mellan Vietnam och Kambodja 1991. Detta kan jämföras med Europa där kriget i Kosovo höll på ända fram till 1999.

Enligt Yan Xuetong är tvisten kring öarna Senkaku/Diaoyu framprovocerad från japanskt håll. Japan har två gånger medvetet eskalerat konflikten.

Första gången var 2010 när Japan arresterade och höll kvar en kinesisk fiskare i området kring de omtvistade öarna. Förra året blossade konflikten åter upp efter att japanska staten beslutat att köpa öarna. Detta skedde trots att USA rådde Japan att avstå, då de bedömde att statens köp av öarna skulle ses som en allvarlig provokation från kinesiskt håll.

Yan Xuetongs förklaring till Japans agerande är enkel. Han menar att den japanska regeringen helt enkelt provocerar fram en konflikt med Kina för att kunna driva igenom en förändring av den japanska grundlagen.

Sedan andra världskrigets slut har artikel 9 i den japanska grundlagen förbjudit Japan att använda våld för att lösa internationella konflikter. Landet är också förbjudet enligt lag att ha en reguljär armé.

På senare år har fler och fler röster höjts för en förändring av grundlagen så att Japan kan bli ett ”normalt land” – med rätten och kapaciteten att gå i krig. Premiärminister Shinzo Abe har så sent som i februari sagt att tiden är inne för en översyn av grundlagen.

De stridande staterna och moderna internationella relationer

Yan Xuetongs mest kända bok Ancient Chinese Philosophy, Modern Chinese Power undersöker hur de klassiska kinesiska tänkarna från de stridande staterna (453 f Kr – 221 f Kr) kan berika modern teori om internationella relationer.

Vår- och höstperioden (771 f Kr – 453 f Kr) tillsammans med de stridande staterna kan jämföras med den grekiska antiken. Det var under denna period som klassiska kinesiska tänkare som Konfucius, Mencius, Laozi, Mozi och Xunzi levde.

De stridande staterna var en period som präglades av ett rikt intellektuellt liv, men också av konkurrens, konflikt och krig mellan kungadömena kring den Gula floden. Yan Xuetong ser betydande paralleller mellan denna period och vår egen.

Han lyfter fram två element av detta klassiska tankegods som speciellt intressanta idag: dels idén om den humana auktoriteten och dels erkännandet av en hierarkisk ordning mellan stater.

Den ”humana auktoriteten” (王道 betyder bokstavligen ”kungens väg”) var denna tids ideal för en härskare. Att följa den humana auktoritetens väg innebar att härskaren litade till sitt goda, moraliska styre för att inspirera lydnad hos sina undersåtar och respekt från andra länder.

Detta ideal ställdes emot det näst bästa alternativet: hegemoni (霸道), vilket var styrandet genom politisk makt och mäktiga allianser. Det allra värsta styrelseskicket var tyranni (强道), styrandet genom militär makt och krig.

Yan Xuetong ser den humanitära auktoriteten som ett politiskt ideal giltigt än idag, men han erkänner villigt att de moraliska idealen har förändrats. För moderna ledare och ett modernt moraliskt styre anser han att universella värden som demokrati, frihet och jämlikhet är oumbärliga.

Det andra elementet Yan Xuetong vill lyfta fram från antikens idévärld är erkännandet av en hierarkisk ordning mellan stater.

Under vår- och höstperioden, liksom under stora delar av de stridande staternas period, sågs det som självklart att kungadömena betalade en tribut till företrädarna för Zhoudynastin. Zhou var formellt sett överordnat alla de andra staterna.

Idag är alla nationalstaternas lika värde en grundläggande princip för internationella relationer, trots att ländernas politiska, militära och ekonomiska kapacitet varierar kraftigt.

De viktigaste internationella organisationerna (FN, Världsbanken, Internationella valutafonden) är emellertid alla hierarkiskt ordnade. FN har säkerhetsrådet och dess permanenta medlemmar, medan vikten av olika nationers röster i Världsbanken varierar beroende av storleken på deras ekonomi.

Yan Xuetong vill att vi – liksom de antika kinesiska tänkarna – ska erkänna dessa olikheter länder emellan och att enskilda nationers internationella inflytande – liksom deras skyldigheter – ska tillåtas vara hierarkiskt ordnade.

Problemen med en internationell ordning där vi låtsas att alla länder är lika är sorgligt uppenbara för Yan. Vi ser det bland annat i frågor som rör ekonomiskt bistånd, eller ännu tydligare i miljöfrågor där utvecklade industriländers krav på lika villkor för alla länder omöjliggör verkliga framsteg.

Yan Xuetong förespråkar inte ett kinesiskt alternativ – varken till demokrati eller politisk teori – men han anser att klassiska kinesiska idéer kan lånas och användas där de passar, allt för ”globaliseringens bästa”

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

The Way to National Rejuvenation

Talking about “The Great Rejuvenation of the Chinese Nation” in Chinese Politics

Ever since Xi Jinping took over as general secretary at the 18th Party Congress in November both journalists and academics have looked for signs of what might come to characterize his leadership. However, during Xi Jinping’s first months in power he has been preoccupied with party building and a large-scale anti-corruption campaign, rather than with making significant changes in policy. He has taken a clear stance in the battle against corruption, promising that he will go after both “flies and tigers”.

Additionally – as evident from his modest traveling style and his support for the recent “Operation Empty Plate” – Xi has been working to change the image of a leadership prone to luxury and excess.

While these developments are certainly interesting in themselves, they reveal little of how the process of policy-making (the making of foreign policy in particular) might look like under Xi Jinping. In the absence of clear-cut decisions on policy, some have been looking to the rhetorics employed by Xi in order to make some predictions for the future.

One speech in particular has attracted a lot of attention in Chinese press as well as in foreign media. During his visit to the exhibition “The Road Toward Rejuvenation” Xi Jinping held a speech in front of the portrait of Deng Xiaoping in which he spoke of two closely related goals; “The great rejuvenation of the Chinese nation” (中华民族伟大复兴) and the “Chinese dream” (中国梦).

The stressing of the importance of national rejuvenation has been interpreted as a possible sign of an increasingly assertive foreign policy or even a change towards a more nationalist agenda. However, the validity of this interpretation depends on the novelty in the way Xi Jinping employs the slogan of national rejuvenation. My question is therefore twofold:

First, in what way has the phrase “The great rejuvenation of the Chinese nation” been employed by the Chinese leadership historically? And second, does Xi Jinping use the concept differently (in a more assertive or nationalist way) than previous leaders?

In an attempt to answer these questions I will make a rough outline of the evolution of this phrase and then describe in greater detail the recent employment of the term within the Party leadership and its ideological apparatus.

Origins of rejuvenation

The idea of national rejuvenation in Chinese politics dates back further than does the Communist Party itself. Its roots can be traced back all the way to the final decades of the Qing Dynasty.

The founding father of modern China – Sun Zhongshan – is credited with inventing the earliest variation of the phrase. In 1894 he founded the “Revive China Society” and stated that “the purpose of founding this association is to revive [振兴] China in order to maintain the essence of the nation”. Due to his central role in founding the Republic of China and thus ending the “feudal society” of the Qing dynasty, Sun Zhongshan is considered as a national hero in the history writing of the Communist Party.

Another leader who frequently referred to the concept of national rejuvenation was the leader of the Guomindang – and later president on Taiwan – Jiang Jieshi. The phrase “Chinese national rejuvenation” (中华复兴) as well as the opposite “national humiliation” (国耻), became a central part of the rhetorics behind the nationalist unification project of Jiang Jieshi. He borrowed this phrase from the political philosopher Zhang Junmai, who was the first to employ the term. According to Jiang Jieshi, rejuvenating the nation was the only way to complete the republican revolution.


Rejuvenation after Mao

The phrase national rejuvenation was rarely invoked during the first era of the People’s Republic of China. Presumably it was not considered to be compatible with the socialist patriotism and internationalism propagated by the Party of Mao Zedong.

Even during the first decade of reform nationalism was refuted as an ideology of the bourgeoisie. In fact, Deng Xiaoping did not employ the term until the year after the massacre at Tiananmen, when he held a speech entitled “Revive the Chinese nation”. In this speech he connected his own project of modernization with the revival of the nation. However, it was during the decade that followed, under general secretary Jiang Zemin, that the concept became a widely used tool in the Party language toolkit.

In 1997 the 15th Party Congress was held in Beijing and the question in focus was how to bring “Socialism with Chinese characteristics” into the 21th century. The congress decided that the answer was to be found in the unity of the Party and the people; “this unity means founding a base of shared benefits in order to realize the complete revival of the Chinese nation”. The report presented at this congress stressed the central role of the Chinese nation, as well as the national “great rejuvenation”.

Five years later, Jiang Zemin bound the Party and the nation even closer together, stating that the start of “The great rejuvenation of the Chinese nation” was the Communist Revolution. He declared that the Communist Party was not only the avant-garde of the working class, but also of the Chinese people and the Chinese nation. Ever since the creation of a “New China” in 1949, the Communist Party has worked with the objective of national rejuvenation in mind.

Hu Jintao’s rejuvenation

Former general secretary Hu Jintao made regular references to national rejuvenation. In his speech at the 17th Party Congress he declared that ever since its foundation, the mission of the Communist Party has been to “lead the Chinese people to a life of happiness and to realize the great rejuvenation of the Chinese nation”.

In the speeches of Hu Jintao he uses national rejuvenation in reference to Chinese history as well as to the future. According to Hu, the first paces on the path to national rejuvenation were taken by the revolutionaries of 1911, and the Communist Party has continued marching on the same road ever since its foundation in 1921.

National rejuvenation has thus become a way to link the efforts of the Communist Party with an earlier, non-socialist modernization project. In his speech at the 100th anniversary of the Xinhai Revolution, Hu Jintao mentioned “The great rejuvenation of the Chinese nation” 23 times, while commemorating Sun Zhongshan and other revolutionary “pioneers”, as well as previous leaders of the Communist Party.

A new road to rejuvenation?

The general secretary Xi Jinping and the new Standing Committee of the Politburo had one of their first meetings with the press while visiting the exhibition “The Road Toward Rejuvenation” in late November 2012. The exhibition narrates 170 years of Chinese national history, beginning with the First Opium War and ending in the People’s Republic of today.

Placing himself in front of a portrait of Deng Xiaoping, the new general secretary Xi Jinping made his first public appearance outside of Zhongnanhai In a relaxed and simple speech he spoke about the need of national rejuvenation and a “Chinese dream”, stressing the importance of united efforts. In a summarizing fashion he stated that “when the state is doing well, when the nation is doing well, only then can all of us do well”.

In fact, Xi Jinping spoke on the subject of national rejuvenation even as he was first announced as the new general secretary. At the closing of the 18th Party Congress, he held a speech in front of a gathering of Chinese journalists and foreign correspondents. In this speech he stated that it was only after the creation of the Communist Party that the “poor and backwards old China” was able to develop towards a “wealthy and strong new China”. Through unity of the people and of the Party everybody will “keep on struggling to realize The great rejuvenation of the Chinese nation.”

What’s new?

A closer look at the history of the concept of national rejuvenation reveals that it can be traced back to the revolutionary discourse of the late Qing dynasty. Revolutionaries like Sun Zhongshan wanted to “Revive China” and the social democrat Zhang Junmai saw the “rejuvenation of the Chinese nation” as his own political objective. In the post-revolutionary rhetoric of the Communist Party, the employment of the term is much less radical.

Deng Xiaoping quoted Sun Zhongshan to motivate his “Four Modernizations”, but Jiang Zemin was the first to make extensive use of “The great rejuvenation of the Chinese nation”. He did so calling for unity within the Party and the nation, as well as to promote “Socialism with Chinese characteristics”.

In the speeches of Hu Jintao the concept becomes even broader, as it links the Communists to the “pioneer” revolutionaries of 1911. Finally, in his first couple of appearances, Xi Jinping seems to have used the term in much the same way as his predecessors. He refers to it in order to remind the Chinese that it was under the Communist Party that the nation finally started developing and that the nation is now on its way to become “wealthy and powerful” under the guidance of the Party.

In conclusion, “The great rejuvenation of the Chinese nation” does not in itself signal a change – quite the opposite – it is an integrated part of a well established modernization discourse, where the Party is identified as the bringer of prosperity and power to the nation.

The term is used with other key phrases, like that of the “moderately prosperous society” (小康社会), in order to legitimize Party rule. Xi Jinpings use of the phrase thus far is in line with that of Hu Jintao, or to an even further extent, with that of Jiang Zemin.

Finally, the frequent and regular use of the concept during a period of at least fifteen years suggests that there is no direct link between the current national rejuvenation discourse and a more assertive foreign policy or an increasingly nationalist agenda.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

”En ny startpunkt” för kinesisk litteratur

STOCKHOLM Den kinesiske författaren Mo Yan blev den förste kinesiske medborgaren att ta hem Nobelpriset i litteratur. Nyheten toppade de största kinesiska nyhetssidorna.

Gert Fylkings ”Äntligen!” sammanfattar väl många kinesers reaktion när en kinesisk medborgare nu för första gången tilldelas nobelpriset i litteratur. Det blev förhandsfavoriten Mo Yan som tog hem priset.

Folkets dagblad toppar sin sida med rubriken ”Grattis till nobelpriset i litteratur, Mo Yan”. De skriver att kinesiska författare och det kinesiska folket väntat alltför länge på detta pris.

De skriver lyriskt att ett land som Kina, ”en klassisk kultur som fött fram Konfucius, Qu Yuan, Li Bai, Du Fu och Cao Xueqin”, förtjänar ett nobelpris i litteratur. ”Det är en tröst, det är ett bevis, det är en försäkran och ännu mer är det en ny startpunkt”, skriver de.

Mo Yan är en författare som är välkänd och ofta läst inom Kina. Flera av hans böcker har filmatiserats, två (Det röda fältet, 1987 och Glada Tider, 2000) av den erkände kinesiske regissören Zhang Yimou.

Global Times beskriver i sin artikel Mo Yans stil, som hämtat inspiration från både en kinesisk tradition av social kritik och Latinamerikas magiska realism. De skriver att han pendlar mellan komplexa känslor, mellan att ”längta efter hembygden” (怀乡) och ”avsky hembygden” (怨乡).

Mo Yan räknas till de kinesiska författare som under 1980-talet började ”söka efter sina rötter” (寻根文学). Rörelsen uppstod efter att såren från kulturrevolutionen börjat läka och många kinesiska författare kände ett behov av att söka efter sina rötter.

På Weibo är ”Mo Yan” och ”Nobelpriset” två av de populäraste taggarna just nu. Många är stolta över landets starka litterära tradition och det har länge varit en nagel i ögat att ingen kinesisk författare fått nobelpriset i litteratur.

Gao Xingjian (som fick priset år 2000), kommer visserligen från Kina, men har levt en stor del av sitt liv i Frankrike och är fransk medborgare sedan 1997. Dessutom är alla hans böcker bannlysta i Kina efter en pjäs från 1989 som tog upp massakern på Himmelska Fridens Torg.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Hat mot Japan är inte hjärntvätt

USA/KINA De kineser som tagit till gatorna i protest mot Japan de senaste veckorna är blott marionetter i kommunistpartiets händer, detta enligt en artikel i senaste Foreign Policy.

”China’s Brainwashed Youth” lyder rubriken på den artikel som prydde Foreign Policys digitala omslag i måndags, författare är matematikern Qi Ge. I sin artikel förklarar han att de anti-japanska protesterna i Kina består av ”hjärntvättade” ungdomar styrda av kommunistpartiet.

Foreign Policy är USA:s största utrikespolitiska nyhetsmagasin. Det var i denna respekterade publikation som Hillary Clinton publicerade sin programskrift för ett amerikanskt ”Pacific Century” förra hösten.

Men redaktionen verkar nu ha tagit en titt på den skruvade retoriken i kinesiska Global Times, när de publicerar Qi Ges teorier kring demonstrationerna.

I sin korta artikel lyckas Qi Ge beskriva kinesisk ”hjärntvätt”, hedra Chiang Kai-sheks minne och referera till både Animal Farm och Nazityskland. Artikelns främsta tes är att de kinesiska demonstranterna alla är hjärntvättade.

Qi Ge skriver att den kinesiska regeringen i åratal använt historiska TV-serier för att porträttera japanerna som en ”dum, aggressiv, grym ras av kackerlackor som behövde utrotas”. Nu har regeringen dessutom bestämt att ”tillåta” de kinesiska ungdomarna att demonstrera:

”But now, these trampled marionettes have finally made the leap to the center of the political stage, so they willingly allow their strings to be pulled.”

Det är oroväckande att Foreign Policy beslutar att publicera en så starkt vinklad artikel. Samtidigt är artikelns retorik ett undantag i den seriösa pressen, den verkar snarare hämtad från kalla krigets dagar eller eventuellt Fox News.

Idén att kommunistpartiet uppmuntrar eller till och med hjälper demonstrationerna är däremot vanligt förekommande i västerländska medier.

Att hävda att protester i Kina alltid möts av våldsam repression är felaktigt.

Sant är att regimen ofta struntar i medborgarnas grundlagsskyddade rättighet till samling och demonstration. Sant är också att vissa frågor – som Tibet eller demokrati – är tabu och möts av en omedelbar och våldsam reaktion.

Samtidigt protesterar och demonstrerar det kinesiska folket dagligen. Ofta till följd av lokala problem eller arbetsplatskonflikter och ofta utan polisiär repression.

Att den kinesiska regeringen godkänner eller styr demonstrationer inte någon ny idé. När missriktade bomber från amerikanska flygplan träffade den kinesiska ambassaden i Belgrad 1999 och dödade tre kinesiska medborgare, samlades tiotusentals för att demonstrera utanför amerikanska ambassaden i Beijing. Demonstranterna bestod till stor del av studenter som bussades över halva stan för att deltaga.

Även då ansåg många att bussandet av studenter var myndigheternas sätt att uppmuntra studenterna, men den kinesiska förklaringen var istället att organisering av bussar syftade till att förhindra ytterligare oroligheter när tusentals studenter skulle förflytta sig till ambassaden.

Miriam Tardell har tidigare skrivit för VFL om hur de anti-japanska demonstrationerna kan leda till större social instabilitet, något kommunistpartiet fruktar mer än något annat. Andrew L. Oros skriver för The Jamestown Foundation att protesterna i både Japan och Kina till stor del sker till trots regeringarnas försök att lugna dem.

Det är farligt när vi som lever i mera demokratiska länder sätter oss till doms över protester i andra länder. Att demonstranterna denna gång inte ropar efter demokrati eller sätter sig emot den kinesiska regeringen gör inte protesterna mindre folkliga.

Qi Ge snubblar över något betydelsefullt när han nämner hur japaner beskrivs i kinesiska TV-serier. I årtionden har historien om den japanska ockupationen förvrängts i kinesiska filmer, böcker och officiell historieskrivning. Många är kineserna som öppet säger att de hatar japaner för de övergrepp som begicks under kriget.

Kommunistpartiet har varit med om att skriva och återberätta denna historia. Deras roll i besegrandet av japanerna ger dem legitimitet, ju hemskare japanerna verkar, desto större blir kommunisternas bedrift. Men att partiet varit med om att bygga upp det hat mot Japan som nu kommer till uttryck är inte det samma som att de direkt stödjer demonstrationerna.

Demonstranterna i Kina och Japan är inte ”hjärntvättade” marionetter styrda av högre intressen. De är människor som accepterat en alltför enkel verklighetsbeskrivning och funnit ett mycket enkelt svar: hat.

Puck Engman
puck.engman@vflnyheter.se

Japans ambassadör utsatt för flag-attack

PEKING Den japanska ambassadören utsattes för ett attack under måndagen, när en okänd gärningsman passade på att slita av flaggan på hans bil, medan den stod fast i trafiken.

Det var när Japans ambassadör, Uichiro Niwa, var på väg tillbaka till ambassaden som attacken ska ha skett. Till en början gick den japanska ambassaden ut med att ambassadörens bil ska ha tvingats till att stanna av två andra bilar, där sedan en okänd person ska ha hoppat ut ur bilen och rykt flaggan av ambassadörsbilen.

Detta uttalande ska sedan ha korrigerats, rapporterar The Guardian.

Istället ska ambassadörsbilen ha varit fast i en trafikstockning när attacken skedde. I vilket fall så har Japans ambassad protesterat starkt hos kinesiska myndigheter.

Förutom flaggan, så ska varken bilen eller någon person skadats i attacken, rapporterar AFP. Kinesiska myndigheter ska ha inlett en utredning om händelsen.

Kommunistpartiets partimegafon Global Times kommenterade händelsen under tisdagen. Med en klumpighet som i mångt och mycket blivit tidningens signum skriver ledaren att även om gärningsmannen ska ha varit kines, så är det oklart om denne är mentalt störd eller ej.

Oavsett mental sjukdom, så är attacken inte representativ för alla kineser, fortsätter tidningen.

Attacken mot Japans ambassadör under måndagen är bara den senaste i en rad nationalistiska protester i Kina som urartat. Konflikten rör suveräniteten över de omdiskuterade Diaoyuöarna, nordöst om Taiwan som både Kina och Japan gör anspråk på.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se