Etikettarkiv: utrikespolitik

Året som gick – utrikespolitiken

I en serie årskrönikor sammanfattar VFL Kinaåret 2015. Nedanstående text, skriven av Björn Djurberg, behandlar utrikespolitiken.

Kinesisk utrikespolitik är, eller vill i alla fall ge intryck utav att vara, långsiktig. Få tvära kast. Tålmodig, även i pågående konflikter, som man närmast tycks vårda ömt. Det är därför inte en överraskning att Kinas territorietvister med sina grannländer fortsatt i maklig takt under 2015 och då och då gett rubriker internationellt.

Om något så har det skett en skiftning i balansen i de två fallen med högst profil: konflikten med Japan över Diaoyudao/Senkaku har gått ner på sparlåga (redo att blåsa på om partiet så behöver) medan Sydkinesiska havet har intagit en infekterad förstaplats. Kina testar gränserna, bygger militärbaser och landningsbanor till sina grannländers – och USA:s – stora förtret. Detta är dock inte en ny strategi, utan en förlängning av den inhemska legitimering som påbörjades redan 2012, när Kina officiellt upprättade ”staden” Sansha på en av ögrupperna i havet.

Peking har lärt av historien – inte minst från väst – att man inte vinner några poäng på att fråga om lov. I lugn takt trampar de därför på för att uppfylla sin egen agenda. Stöter de på patrull går det bra att tillfälligt dämpa konflikten och istället väcka en annan ur sin vila. Geopolitiskt växelbruk. Inte heller behöver de oroa sig för att nästa ledarskapsgeneration ska ha en annan fokus. Partiet håller det inom familjen, så att säga. Det är osannolikt att dess målbild snabbt skulle ändras.

Hur väl än denna taktik för tillfället tycks passa partiets intressen – inrikes likväl som utrikes – så bidrar den dessvärre till kapprustning och långsiktig instabilitet i regionen då många länder, inte minst Japan och Vietnam, spenderar allt mer pengar på militär materiel. Ju mer vapen som är i omlopp desto större är risken att de faktiskt används och få, allra minst Kina, vill se en väpnad konflikt. Sannolikt (förhoppningsvis) har man i Peking rätt bra koll på hur långt man kan sträcka sig. Räkna därför med fortsatt vapenskrammel under 2016.

Vapenskrammel var det också gott om under den länge planerade militärparaden i Peking i september. Många tyckare ville se paraden som ett tecken på en tilltagande militarism och vissa som en varning mot omvärlden, men faktum är att ur ett historiskt perspektiv så var den inte särskilt märkvärdig. Militärparader får ändå anses relativt vanliga under Folkrepubliken. Som så ofta i kinesisk utrikespolitik så handlar det om inrikespolitik; att stärka självbilden, att strama upp den militära organisationen och att skapa ytterligare legitimitet åt Xi Jinping som Den Store Ledaren.

På tal om Xi Jinping. I vanlig ordning hade han ett aktivt år med många resor, under vilka han träffade sina kollegor Obama, Putin och Modi vid ett flertal tillfällen. XJP talade också inför FN-församlingen och hann med en kort after work på en lokal brittisk pub, tillsammans med David Cameron. Han träffade även statsminister Stefan Löfven med delegation under det ekonomiska toppmötet Boao i mars (som han också ledde). Mötet måste ha varit konstruktivt (och drog enligt uppgift ut på tiden) då regeringen Löfven kort därefter meddelade att Sverige skulle gå med i det kinesiska initiativet Asian Infrastructure Investment Bank, AIIB.

Löfven gick därmed i bräschen i arbetet för att upprätthålla de svensk-kinesiska relationerna, som får anses fortsatt goda. Då valet 2014 och hotet om nyval 2015 i praktiken hindrat samtliga svenska ministrar från att resa utomlands så var statsministerns besök i mars en förlösare och ketchupeffekten till Kina lät inte vänta på sig: statsministern följdes av vice-statsminister Romson, som följdes av folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Wikström som följdes av framtidsminister Persson och landsbygdsminister Bucht. Huvudfokus på samtliga besök var att på olika sätt främja svenska exportmöjligheter. I det avseendet är Sveriges relationer med Kina ett typexempel på hur västvärlden i allmänhet hanterar den nya supermakten och dess väldiga marknad.

Och det är på den ekonomiska fronten som Kinas utrikespolitiska framgångar varit som störst under 2015. AIIB, som Sverige nu alltså gått med i, lanserades i juni. Sjösattes under 2015 gjordes också New Development Bank, som kontrolleras av BRICS-staterna. Båda är internationella institutioner och konkurrenter till Världsbanken och IMF och utmanar den rådande västcentraliserade världsordningen. Den övergripande strategin One Belt One Road har gjort fortsatta framsteg i bland annat Centralasien – även om det ännu är oklart hur effektiv denna enorma ekonomiska investeringssatsning på handel och infrastruktur utefter de gamla sidenvägarna kommer vara långsiktigt. Peking lyckades dessutom med konststycket att få IMF att lägga till den kinesiska yuanen i sin valutakorg som reservvaluta – trots partiets historia av att manipulera sin valuta.

Om de svensk-kinesiska relationerna kan anses vara goda, så har de sino-amerikanska surnat till under året. Anklagelser om cyberspionage, företagsspionage och spionage i största allmänhet har haglat allt tätare från den amerikanska sidan. Kina har också i vanlig ordning använts som slagträ i den pågående valrörelsen. Peking har tagit det hela med ro. De vet lika väl som amerikanarna att även den mest högljudda kritiken kommer klinga av så fort valet är avklarat.

Ett val som kanske mer oroar partiet är det taiwanesiska, där den nuvarande Pekingvänliga presidenten Ma Ying-jeou och hans nationalistparti (Guomindang) väntas förlora till förmån för det mera Kinakritiska Democratic Progressive Party. Det var därför många som spekulerade i avsikterna i och med det historiska mötet mellan presidenterna Xi Jinping och Ma Ying-jeou i november. Mötet var det första mellan kommunistpartiets och nationalistpartiets ledare sedan Mao Zedong träffade Chiang Kai-shek för sista gången 1945. Den kinesiske ledare som lyckas återförena Taiwan med moderlandet skulle erhålla en mycket särskild position. Det står nog på president Xi:s önskelista, även om det inte är särskilt troligt inom överskådlig framtid.

Internationellt har Kina tagit steg framåt vad gäller sin cyberpolitik och under 2015 anordnades den andra World Internet Conference under pompa och ståt. Det blir allt tydligare att Kina inte kommer nöja sig med att passivt acceptera att majoriteten av världens länder värnar om ett öppet internet, fritt från censur. Att aktivt driva sin egen agenda av ”självstyre på internet” globalt är uppenbarligen en prioritet från partiets sida. Genom att liera sig med andra länder som förordar liknande kontrollsystem, samt tona ner skillnaderna med alternativet, så hoppas Kina på att deras egen allt hårdare censurapparat ska verka mindre kontroversiell. Frågan om rätten att övervaka och styra informationsflödet på internet tar sig allt mer formen av en grundbult i Kinas utrikespolitik. Där tycks det inte finnas utrymme för kompromiss, lite som Tibetfrågan.

Till sist så var Kina en nyckel till de relativt framgångsrika klimatförhandlingarna i Paris och de visade där att de gärna spelar med på den internationella arenan när det gynnar deras intressen. Med tanke på den veritabla miljökatastrof som Kina utgör idag och konsekvenserna om något inte görs så är det inte konstigt att partiet skriver under på det nya klimatavtalet – som dock är långtifrån bindande. Klart är i vilket fall att Kina, som det land med mest utsläpp, spelar en tung roll, och kommer naturligtvis fortsätta göra så. Återstår att se om Peking lever upp till sina åtaganden om (när?) den inhemska ekonomin börjar hacka.

Sammantaget var det utrikespolitiska året 2015 framgångsrikt för ledarskapet i Peking. Inga riktiga missar eller oförutsedda katastrofer utan en hel del strategiska vinster; milstolpar i partiets långsiktiga utrikespolitik som syftar mot att återupprätta Kina som kulturell och ekonomisk supermakt. Om något finns det en risk att partiet målar in sig i ett allt trängre hörn i och med den allt mer nationalistiska retoriken som används för att legitimera geopolitiska framryckningar. Genom att visa större styrka internationellt skapar man förväntningar hos sin egen befolkning. Vid en eventuell skarp konflikt kan det vara svårt för partiet att backa för att inte tappa ansiktet. Gissningsvis bedömer Peking sin egen förmåga att kontrollera informationsflödet som tillräcklig för att en sådan situation aldrig skulle vinklas som en förlust för Kina.

Den som lever får se. Gott nytt år!

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se

26 april 2014

Under VFL:s uppehåll den gångna veckan har president Barack Obama hunnit besöka Tokyo där han träffade sin motpart Shinzo Abe och gav en intervju om politiken gentemot Japan och Asien. Besöket är en del av en längre rundresa till några av Kinas grannar och ett sätt för administrationen att visa att den menar allvar med sin svängning mot Stilla havet.

Ur ett kinesiskt perspektiv var den känsligaste frågan under besöket den om de omtvistade öarna Senkaku/Diaoyu som både Kina och Japan gör anspråk på. Under en presskonferens kommenterade Obama frågan på följande vis:

“The treaty between the United States and Japan preceded my birth, so this isn’t a red line that I’m drawing […] Our position is not new. We do not believe [the islands] should be subject to change unilaterally. The treaty covers all territories administered by Japan.”

Obama betonade alltså att det han säger inte är något nytt genom att referera till det försvarsavtal som binder USA att hjälpa Japan att försvara sitt territorium sedan 1952.

Den statliga nyhetsbyrån Xinhua tonar ned betydelsen av uttalandet men skriver samtidigt att risken finns att Shinzo Abes ”nationalistiska regering” misstolkar budskapet som ett stöd i territorietvisten med Kina. Att på detta sätt undvika direkt kritik mot Obama är en del i en politiskt strategi för att isolera Japan genom att betona önationens oresonliga nationalism.

Dagens länkar:

China Strips Sina of Publication, Distribution Licenses Over Lewd Content – WSJ

Sina har fått två publiceringslicenser indragna av myndigheterna på grund av artiklar och videoklipp med pornografiskt innehåll.  De indragna licenserna innebär att företaget inte längre tillåts publicera egna tidningar, böcker, videor eller ljudinspelningar via internet. Sina generates revenue mostly through the sale of ads on its news, entertainment and video web portals. Its website, including video content, appeared to be operating normally on Thursday. Sina’s online video operation is small, so a shutdown would be unlikely to have a major impact on the company.

China rules out strong economic stimulus – Xinhua

Kina kommer inte använda kortsiktiga stimulansåtgärder för att hantera en allt trögare ekonomisk tillväxt meddelar den statliga kommissionen för ekonomisk planering: ”If China’s economic growth and employment do not break the bottom line and inflation growth does not exceed the upper limit, our macro-control policies will not change,” said Li Pumin, secretary-general of the National Development and Reform Commission. 

Infrastructure Projects Set to Boost Growth – Caijin

Istället för stimulansåtgärder satsas det nu på infrastruktur. Statsrådet har låtit meddela att 80 storskaliga, statliga projekt för utbyggnad av landets infrastruktur är på gång: The projects will cover railway and harbor construction, new infrastructure needed by information technology, major clean energy projects such as hydropower, wind power and photovoltaic power, as well as modernization projects in oil and gas and chemical industries.

The Myth of Chinese Assertiveness – The Diplomat

Björn Jerdén sammanfattar en längre akademisk artikel om vad som påstås vara Kinas allt tuffare utrikespolitik under senare år. Jerdén menar att det inte har skett något radikalt skifte i den kinesiska utrikespolitiken, den har varit lika tuff sedan länge: Many more examples exist. In other words, there was clearly no lack of Chinese assertiveness during the years 2001-2008—the allegedly relatively unassertive period against which China’s post-2009 behavior is contrasted. The conclusion is thus that China’s assertiveness seems to have been relatively constant even since its leaders adopted the reassurance strategy in the late 1990s. China’s assertiveness is not new; it has been there all along. China, while largely accepting the U.S.-led order, has never stopped confronting or declining to go along with the U.S. and its allies over a number of issues. VFL har tidigare kritiserat hur Xi Jinpings ”nya” nationalistiska retorik tolkats som ett tecken på ett påstått utrikespolitiskt skifte.

Building the dream – The Economist

Genomgång av den kinesiska urbaniseringen som förväntas göra landet hem till en miljard stadsbor– 70 procent av befolkningen — år 2030.

Infographic: China’s government think tanks – Xinhua

En grafisk genomgång av de statliga byråer och forskningsinstitut som fungerar som think tanks åt den kinesiska regeringen.

Pressure from the local authorities forces many Yue Yuen strikers back to work – CLB

Många av de strejkande arbetarna vid skofabriken Yue Yuen (som tillverkar skor åt bland andra Nike och Jordan) i industristaden Dongguan går tillbaka till arbetet efter att företaget gjort ett flertal eftergifter och lokala myndigheter ökat pressen på arbetarna. Flera tusen fortsätter emellertid protesten, den största i Kina på flera år.

Chinese Vice President Warns Hong Kong Over Protests – NYT

Vicepresident Li Yuanchao varnar invånarna i Hongkong inför den planerade protesten ”Occupy Central”. Protesten riktar sig mot det som bedöms vara en gradvis urholkning av stadens demokratiska system. “Regarding some people who have launched the Occupy Central movement, Li Yuanchao pointed out that Occupy Central is unlawful, would delay universal suffrage and wreck the prosperity and stability of Hong Kong,” reported Ta Kung Pao, a Hong Kong newspaper aligned with the Chinese government. According to the newspaper, Mr. Li said the party leadership was “adamantly opposed to Occupy Central.”

Detective Work by Group in ‘Black Jail’ Claim Leads to Trial – Caixin

En rättegång i Hebei mot de ansvariga för ett påstått ”svart fängelse” (ett häkte som existerar utanför lagen där framför allt petitionärer hålls mot sin vilja) är resultatet av att några av de som menar att de gripits olagligt själva letat reda på platsen där de hållits fångna innan de gick till polisen och media med sina anklagelser.

30 augusti 2013

En mycket dåligt underbyggd artikel från TT publicerades under gårdagen i flera svenska tidningar (t. ex. DN, Metro, SvD) under rubriken ”Stölder av organ väntas öka i Kina”. En längre version av samma artikel publicerades också av bland andra Expressen och SVT. Artikeln hänvisar till ”statskontrollerade medier” och ”sociala nätverk” vars första reaktion varit ”att det troligen rör sig om illegal organhandel”. Artikeln nämner inte att tidigare rykten om att pojkens hornhinnor tagits bort för att säljas på den illegala marknaden senare avvisats av polisen som hittade pojkens ögon på plats kompletta med hornhinnor.

Trots detta används denna tragiska historia som illustration för spekulationer kring ökad illegal organhandel. Spekulationer som endast kommer från en källa.

Artikeln publicerades runt lunchtid den 29 augusti, artiklar tidigare publicerade av New York Times och The Guardian den 28 augusti nämner båda polisens uttalande.

Lyckligtvis saknar vi i Sverige statsledd repression av ryktesspridning, men det förutsätter också viss kritisk granskning.

Dagens länkar:

SCMP: Former Security Tsar Zhou Yongkang to Face Corruption Probe – China Digital Times

South China Morning Post rapporterar att partiledarskapet har enats om att inleda en undersökning om korruption mot Zhou Yongkang, tidigare medlem av politbyråns ständiga utskott. Utredningen ska emellertid inte offentliggöras förrän efter partiets viktiga möte (centralkommitténs tredje plenum) i november. Om uppgifterna stämmer är det anmärkningsvärt, inte bara på grund av Zhou Yongkangs höga ställning (medlemmar av politbyråns ständiga utskott har inte varit föremål för en liknande utredning sedan Kulturrevolutionen), men också för att Zhou enligt somliga var Bo Xilais högst uppsatta allierade. Zhou Yongkang har också länkar till PetroChina, där fyra toppchefer nu står under utredning (28 augusti).

The Court of No Opinion – Foreign Policy

David Wertime (grundaren till Tea Leaf Nation), skriver om varför den påstådda ”öppenheten” i att publicera transkript från rättssalen i rättegången mot Bo Xilai inte ska överkattas. Snarare har öppenheten begränsats i de kinesiska rättssalarna när en ny lag klubbades igenom tidigare i år, som stipulerade att ingen annan än polis och domstol får filma, fota, blogga, twittra, e-posta eller på annat sätt förmedla information från en rättssal: It is impossible to infer a trend from a single incident. Bo’s trial may signal a move toward greater transparency in Chinese courts. If so, it will be because the Communist Party prefers it, not because criminal procedure compels it. Sanguine observers would do well to remember that this riveting act in the dramatic downfall of Bo was narrated by the Jinan court’s Weibo, a chorus of one.

Bulldozer kills girl in China amid land grab dispute: media – Reuters

En bulldozer har kört över och dödat en fyraårig flicka i Fujianprovinsen när hon och hennes familj protesterade mot myndigheternas övertagandet av marken. Enligt myndigheterna rör det sig om en olycka. De ansvariga har ändå gripits av polis.

The Death of Independent Cinema in China – Caijing

Beijing Independent Film Festival har ställts in efter problem med myndigheter. Trots långväga gäster från bland annat Iran och Sverige: There were no melodramatics, no scenes of police clad in riot gear storming the cinema, no histrionic shouts of defiance; just festival director Wang Hongwei, getting progressively more and more drunk in the waning light beneath a banyan tree, pleading with two police officers to allow the festival to go ahead. Then a little after 10pm, an announcement was made.

人民日报:客观认识当代中国与外部世界 – 新华网

En artikel från Folkets Dagblad elaborerar kring president Xi Jingpings uppmaning att låta världen se mer objektivt på Kina. Xi Jinping: ”När det kommer till publicitet och ideologiskt arbete under villkoret att vi öppnar upp oss helt mot utlandet, så är en viktig uppgift att leda folk på vägen till en mera objektiv kännedom om dagens Kina och en mera objektiv syn på omvärlden.”

Bo Xilai’s Japanese history – Analects (The Economist)

Om Bo Xilais tid som borgmästare i Dalian, där han satta sprutt på den ekonomiska tillväxten genom att bjuda in japanska affärsintressen till stadsområdet. Intressant och välskrivet från The Economist.

North Korea’s Kim Jong-un ‘executes woman rumoured to be ex-lover’ – SCMP

Enligt källor till den sydkoreanska tidningen Chosun Ilbo så har tolv medlemmar i en teatergrupp avrättats i Nordkorea, däribland en kvinna som enligt rykte är Kim Jong-uns f.d. flickvän.

Communities in Beijing to open up to public – China Daily

Beijings bostadsområden ska bli lite mer inbjudande, genom att exempelvis på försök i vissa områden plocka ner murarna som ofta omgärdar bostadskomplexen: ”People walking outside the communities feel like they are isolated and there is no feel of intimacy,” said Wang Wei, deputy director of the planning commission.

16 augusti 2013

Källor till South China Morning Post gör gällande att rättegången mot Bo Xilai kommer starta nästa fredag, det vill säga den 23 augusti. Tjänstemän vid domstolen i Jinan kan inte bekräfta uppgifterna, men säger till tidningen att datumet kommer släppas tre dagar innan rättegången.

Dagens länkar:

Miljön inte prioriterad i Kina – TV4

Del två i Björn Djurbergs reportage-serie från Chengdu. Miljön har vuxit till en av Kinas tyngsta politiska frågor efter att miljökatastroferna avlöst varandra. Men många tvivlar på att kommunistpartiet har någonting mer att komma med – än tomma ord.

Livskvalitét viktigt för kineser – TV4

Del tre i Björn Djurbergs reportage-serie från Chengdu. I Kina växer den nya medelklassen fram, och i takt med att folk får det bättre ekonomiskt ökar också kraven på att leva ett gott liv. Snarare än att tjäna en massa pengar, väljer många unga kineser istället att följa sina egna drömmar och nöjer sig med mindre.

Military crackdown: Egypt’s Tiananmen Square – The Guardian

The Guardian jämför massakern i Kairo under onsdagen med den vid Tiananmen för 24 år sedan. Kinesiska utrikesdepartementets talesman Hong Lei kommenterade på torsdagen: China follows closely the situation in Egypt and is deeply worried about the developments. China urges parties concered in Egypt to bear in mind the interests of the country and people, exercise maximum restraint to avoid further casualties and dissolve differences through dialogue and consultation to restore order and social stability.

Chengdu sweeps out 51 officials, state firm heads – SCMP

51 partikadrar får gå, meddelar styret i Chengdu. Oklart varför, men några av de sparkade tjänstemännen har kopplingar till korruptionsanklagade Li Chuncheng, f.d. vice partisekreterare över Sichuan-provinsen, rapporterar South China Morning Post.

Innovations in China’s Diplomatic Theory and Practice Under New Conditions – Foreign Ministry / Yang Jiechi

F.d. utrikesminister Yang Jiechi (nuvarande statsråd med ansvar för utrikespolitiken) skriver om Kinas utrikespolicy på utrikesministeriets hemsida. Yang lyckas nämna den kinesiska drömmen inte mindre än 17 gånger i sin text, och avslutar med: We should work hard to popularize the new thinking and new ideas of Chinese diplomacy, implement the Party’s mass line and people-oriented diplomacy, and endeavor to make new progress in our diplomatic work, thus creating a more enabling external environment to make the Chinese dream, the great renewal of the Chinese nation, come true.

What Construction Boom? Beijing Running Out of Office Space – WSJ

Trots en mångårig bygg-boom har Beijing nu slut på kontorsytor, skriver Wall Street Journal. Detta gör att staden blickar ut allt längre ut i förorterna för att bygga nya kontorsytor: Beijing’s government also has a vision for the satellite towns surrounding the capital. A new airport is planned for Daxing, south of the city – Beijing Capital International Airport, the world’s second-busiest by passenger numbers, said in its latest annual report it was reaching saturation point. And unglamorous suburbs like Fangshan and Tongzhou will be designated as “hubs” for specific industries, like petrochemicals and “cultural industries,” respectively.

Slow and steady is the way to ease China’s one-child policy – SCMP/Caixin

Kommentar kring reformmöjligheterna gällande ettbarnspolicyn, publicerad i Caixin och South China Morning Post. Policyn måste luckras upp, långsamt: One, they could extend the policy to allow couples, at least one of whom is an only child, to raise a second child. Two, they could roll out the measure in major cities where population numbers are beginning to slide. Three, allowing a second child nationwide could wait until China reaches its goal of doubling per capita income by 2020. Policymakers should be flexible.

Nyhetsåret 2012: Ett aggressivare Kina kräver inflytande

KINA Året 2012 har långt ifrån varit ett lugnt år för Kina sett ur landets relationer med omvärlden. Det allt större utrymme som Kina kräver i det offentliga rummet har under året allvarligt börjat skava på relationerna med sina granländer till den punkt att det riskerar få militära konsekvenser.

Först var det konflikten under våren med Filippinerna över ögruppen Scarborough Shoal, ett tiotal mil utanför Filippinernas kust, som Kina gav sig in i med näbbar och klor. Konsekvensen blev ett upptrappat läge med handelsblockader, demonstrationer och militära styrkeuppvisningar.

Därefter följde konflikten med Vietnam över Spratly- och Paracelöarna. För att slå fast sitt anspråk över ögrupperna så började Kina helt sonika bygga upp en stad på en av öarna, Sansha City.

Fallet Vietnam, Filippinerna och Kina i Sydkinesiska havet är fortsatt olöst. Snarare ser relationerna länderna emellan ut att bli allt mer infekterad.

Den territoriella konflikt som under året visat sig än mer explosiv är dock dragkampen med ärkerivalen Japan över ögruppen Senkaku, eller Diaoyu, om man så vill. Den lilla ögruppen utanför Taiwans nordöstra udde har vuxit till att bli den viktigaste frågan för de båda ländernas nationella stolthet och prestige.

Det mesta av aggressiviteten har dock Kina stått för, med inhemska upplopp som följd som under augusti och september fick fritt spelrum i de flesta av landets större städer. Förhoppningar om att den bilaterala handeln ska lugna ner krigshetsarna har uteblivit, och i Kina är Japanhatet större än på länge.

Frågan är om partiet kan kontrollera de nationella strömningarna som man underblåser.

Kinas dispyter med sina grannländer handlar såklart också i förlängningen om USA, som ju är allierade med både Japan och Filippinerna. Washingtons uttalade policy att ”återvända” till Asien har minst sagt irriterat Peking – och under utrikesminister Hillary Clintons Asientur i somras duggade anklagelserna om dolda agendor tätt från den kinesiska propagandaapparaten.

Att världens tre största ekonomier, USA, Kina och Japan nu är indragna i ett triangeldrama som till största del består av prestige är i sanning oroande. För vem vågar ge avkall på den nationella prestigen när de tre länderna under 2012 alla på ett eller annat sätt fått nytt ledarskap?

Kina tycks än så länge vara beredd att sätta hårt mot hårt när man under hösten sjösatte sitt första hangarfartyg.

Det Kina inte gjorde under 2012 var att ändra sin Nordkorea-policy, trots att Nordkoreanska ”pirater” i maj bordade tre kinesiska fiskebåtar och höll ett trettiotal kineser fångar. I vanlig ordning har istället de pro-Nordkoreanska bildreportagen frekvent figurerat i kinesisk statlig media; Folkets Dagblad överträffade till och med sig själv när man gjorde en rewrite på satirsajten The Onions utnämning av Kim Jong-un som världens sexigaste man 2012.

Den största inrikespolitiska skandalen 2012, den om topp-politikern Bo Xilai, fick också utrikespolitiska konsekvenser, då Bo Xilais fru visade sig ha mördat en brittisk medborgare. Rättegången mot Gu Kailai var en av få rättegångar i Kina som fått internationell uppmärksamhet.

Även USA var inblandad på ett hörn, då Wang Lijun, Bo Xilais andreman, i ett misslyckat försök till defekt flydde till USA:s ambassad i Chengdu.

Ett mer lyckat försök till defekt var den blinde rättskämpen Chen Guangcheng som mitt i natten flydde från sitt hem i Shandong-provninsen där han i flera år suttit i husarrest. Mot alla odds tog han sig till Peking och sökte skydd på den amerikanska ambassaden. Även om Kina tillslut lät Chen Guangcheng lämna Kina, så satte man klorna i hans brorson och dömde denne till tre års fängelse för att ha satt sig upp emot de inhyrda hantlangare som bröt sig in i hans hem och misshandlade hans föräldrar.

En som inte ville lämna Kina var däremot Melissa Chan, erfaren kinakorrespondent på Al Jazeera. Chan blev den första utländska journalist som i praktiken blev utsparkad från Kina på 14 år, när Peking vägrade förnya hennes journalistvisum.

Melissa Chan var nog inte ensam om att känna sig ovälkommen i Mittens Rike under 2012. I maj drog Peking igång sin kampanj mot illegala utlänningar, kallad ”de tre olagliga”-kampanjen. Under hundra dagar uppmanades lokalbefolkningen genom speciella heta linjer till polisen rapportera utlänningar som kunde misstänkas uppehålla sig, arbeta eller bo utan giltigt visum.

Kampanjen spred sig till övriga städer, och även om Kinas många engelskalärare nog kände sig utpekade, så var det nog immigranter från Kinas grannländer i söder, samt från Afrika, som drog det längsta strået och som drabbades hårdast.

Med piskan kom också en morot. I slutet av 2012 lanserade Peking och Shanghai nya visumregler som innebär att transitresenärer från 45 länder kan uppehålla sig 72 timmar i de båda städerna från och med nästa år.

Ett av de få länder i Europa som lämnades utanför var dock Norge, vars befolkning enligt Peking var av mindre bra kvalitet och betedde sig illa. Att 2010 ge den kinesiske demokratikämpen Liu Xiaobo Nobels fredspris är något som partiet sent vill att Oslo ska glömma.

Men nobelpriset är inte bara en nagel i ögat på enpartiregimen; För när den kinesiska författaren Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur var det svårt att hitta sura miner i partileden. Debatten har sedan dess i oförminskad takt rasat, både i Sverige och internationellt, huruvida det var rätt att ge en författare inbäddad i den kommunistiska partiapparaten ett nobelpris.

Att världens andra största ekonomi och folkrikaste land tar större plats på världsarenan är en naturlig utveckling. Frågan är dock hur länge denna från Kinas håll uttalade ”fredliga” uppgång kan hålla i sig. 2012 har visat på sprickor i fasaden.

Björn Djurberg
bjorn.djurberg@vflnyheter.se